Platons kunskapsteori

[Harald Davidsson]

Schopenhauer menade att Platons ideer handlade om tinget-i-sig,
och han menade att KONSTENS objekt var att försöka fånga dessa ideer,
så jag kan se att Schopenauer stöder min hypotes om att konsten är det övernaturligas
ursprungliga form,

därför blir målningar som Naga Sesa
som verkligen uttrycker det symboliska ideemässiga innehållet i det övernaturliga
den verkligen länken till Gud.
och till SANNINGEN.

[Harald Davidsson]

Att glädjas åt det sköna och ha förmåga till det, Platon, Menon,
Därifrån kommer kunskapen, lyckan, välgången, kort sagt ett kroppsligt välmående..

Men SJÄLEN är bara en "spänning" ( faidon ) och upplöses i o m döden.

[Harald Davidsson]

Att glädjas åt det sköna och ha förmåga till det, Platon, Menon,
Därifrån kommer kunskapen, lyckan, välgången, kort sagt ett kroppsligt välmående..

Men SJÄLEN är bara en "spänning" ( faidon ) och upplöses i o m döden.

det är rätt vad Platon säger om själen,

för då vi pratar om själen är det i rent didaktiskt syfte,

för PYMANDER i Hermes doktrin är ande-själen,

varifrån Platin måste ha fått sin kunskap om själen

och lite mera avanserat ska vi helst använda begreppet ande-själen
och det är i anden ideerna finns och återerinnran,

för då vi dör går ande-själen
tillsammans med astrala kroppen
till mötes Osiris eller Shiva som också är Guden för dödsriket
och han ska då väga våra handlingar och placera oss
i rätt helvete som Dante skriver om i sin Gudomliga komedi.

[Harald Davidsson]

Platon påpekar tydligt att de eviga ideérna eller sanningarna återfinns i själen,
och inte i kroppen.

För att kunna skåda dessa sanningar måste man därför tydligt kunna urskilja
sin själ från sin kropp.

All tro kommer från den information som inhämtas med hjälp av kroppen
medans all sanning kommer från den information som inhämtas genom själen.

återfinns i själen,
och inte i kroppen. skriver Nuddle..

hur är det med rumsuppfattningen,

allt finns i kroppen,
ja, i hjärnan
Gud anden det heliga, det goda osv.

vad tycker du annars om min nya design,
skönhetsaspekten i Platons skönhet
av min blogg

[Harald Davidsson]

Ja, på något vis verkar människor snappa upp information som inte verkar vara tillgänglig.
Ordet idevärld gillar jag inte alls, kallar nog hellre det för en dröm-värld eller tankevärld.
varför använda tusen år gamla ord och försöka förstå dessa, när han skrev sina ord så var det utefter dåtidens tekniska kunskap och tänkande. vad visste dom då ?, vad vet vi idag ?

idevärld... jag skotar dig ur mitt bibliotek som ord.
Skit i dom gamla filosoferna, dom fattade inget mer än vi gör idag,
samma frågor, samma typ av resonemang, logiskt och rationellt,
det har inte lett någonstans på flera tusen år. så något fel är det väl med filosofins logik.

Marko.

Själen menas
dels den universiella naturbundena substansen,
men också den gudomliga substansen,

och den bio-kemiska DNA är ett bra namn på natursjälen

och den gudomliga DNA, alltså jungfrufödandet
är ett bra namn på den gudomliga själen som kallades Pymander

själen är alltså inget medvetande, men en dynamisk känslo-substans

så den heliga anden kan kallas för självet och denna ande innehåller alltså ideer, arketyper
och är det djupare medvetandet inom oss i vår hjärna

medan den oheliga anden kan kallas för ego och är bunden till kunskap i den sociala interaktionen.

och den gudomliga DNA skapar alltså Horus, Garuda och  Hanuman

[Marko]

Kod: Markera allt

själen är alltså inget medvetande, men en dynamisk känslo-substans

Harald, Det har också varit min bild, att själen en kraft, utan vilja och mer ett djup av något jag inte kan förstå och bara uppleva.
Bara för att jag upplever så innebär det inte att det finns en intelligens och ett medvetande på olika lager från naturen till själen. Lite som när vi drömmer så är vi inte medvetna om vardagsvärden och vardagsvärden har problem att se drömvärlden. I inget av fallen så ser vi ett medvetande som borta. Det är bara graden av medvetande och minnet, hur det arbetar. En sak är väl klar, känslor fungerar bra som minnen, för en dröm kan göra oss sura en hel dag, eller lyckliga som små barn. vi föddes på en viss sida denna morgon, orsaken borde finnas i det vi inte minns med ord och tankar.

[Zokrates]

Att ha en känsla för det är att vara öppen, till skillnad mot att vara fastlåst i tanken som en del andra är som t.ex
harald som fortfarande befinner sig i "grottan" och därmed är helt fånge i sinnevärlden och har ingen kunskap
alls om det som Platon kallar det godas idé i den "verkliga världen" skriver alltså Zokrates

Platons bild av grottan där du placerar mig är en liknelse inte nån verklighet,
men du kan väl inte skilja på liknelse och verklighet,
för din farsa är väl förmodligen också en liklnelse antar jag
då du sa att han kunde prata flytande hebreiska med en judiska präst,
så detta var väl inte heller verklighet,
men en människa som inte kan se skillnad på verklighet och liknelse, där allt flyter ihop,
för som du vet lever jag, och jag är alltså ingen liknelse. hennes ord kan man inte direkt väga på en guldvåg,

detta med tanke på hur subjektiva ideer som dina Zokrates inte har
med Platons objektiva ideer att göra,

Grottliknelsen är en liknelse och skall förstås som en sådan,
det är likväl meningslöst att fråga en person som aldrig befunnit sig utanför grottan om världen "utanför" såvida man inte nöjer sig med aningslösa spekulationer till svar och det är även därför som dessa "fångar" hånar dem som tagit del av det utanför grottan,

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 422#188422

Du citerar som ett skrälle harald, väljer ut det du vill löst ur sitt sammanhang, försöker trasa sönder budskapet
och blandar in helt ovidkommande påståenden om min farsa, alltså sysslar du med helt aningslösa spekulationer
och därigenom bekräftar du det jag skriver, precis som de i grottliknelsen sitter du i mörkret och famlar,
du har ju ingen klar bild av den verkliga världen alls, du lever i din egen illusion harald, som en psykiskt sjuk
intagen på ett mentalsjukhus fastbunden i en säng, du kommer ju inte loss hur mycket du än försöker,
men det förstås, du saknar ju den rätta viljan till att befria dig från dina vanföreställningar, du har ju inte
ens någon sjukdomsinsikt!

Att glädjas åt det sköna och ha förmåga till det, Platon, Menon,
Därifrån kommer kunskapen, lyckan, välgången, kort sagt ett kroppsligt välmående..

Men SJÄLEN är bara en "spänning" ( faidon ) och upplöses i o m döden.

Det här är inget annat än rent sofisteri, villotankar som spårat ut totalt och hur vet du hur Platon ens såg
på själen? Beskriv gärna det harald.
Platon såg alltså idéerna som primära och fenomenen som sekundära och om det senare kan människan
endast ha åsikter och sina meningar om hur det förhåller sig, vilket du visar goda exempel på,
men du borde faktiskt överväga att hålla tand för tunga ibland.

[nuddle]

jag håller inte med dig Harald

det finns absoluta saker

värdighet
skönhet
godhet
sanningsfullhet
barmhärtighet
oskuldsfullhet

men dessa absoluta saker när de uttryck genom kroppen
blir delvis absoluta och delvis relativa, alltså själen PÅVERKAR
kroppen, den formar kroppen, men kroppen formar inte själen

[Harald Davidsson]

Kod: Markera allt

själen är alltså inget medvetande, men en dynamisk känslo-substans

Harald, Det har också varit min bild, att själen en kraft, utan vilja och mer ett djup av något jag inte kan förstå och bara uppleva.
Bara för att jag upplever så innebär det inte att det finns en intelligens och ett medvetande på olika lager från naturen till själen. Lite som när vi drömmer så är vi inte medvetna om vardagsvärden och vardagsvärden har problem att se drömvärlden. I inget av fallen så ser vi ett medvetande som borta. Det är bara graden av medvetande och minnet, hur det arbetar. En sak är väl klar, känslor fungerar bra som minnen, för en dröm kan göra oss sura en hel dag, eller lyckliga som små barn. vi föddes på en viss sida denna morgon, orsaken borde finnas i det vi inte minns med ord och tankar.

Det första vi måste förstå
är att medvetandet finns enbart i hjärnan.

men detta medvetande opererar inte enbart genom vårt sinne,

för vibrationer och strålning
har en annan bas inom oss för perception av yttre universum
och reaktionen sker i själen,
men medvetandet om reaktionen i hjärnan

[nuddle]

Harald

jag märker att även själen har ett medvetande
men det är inte samma medvetande som finns i kroppen

själen verkar veta om Gud apriori
och den kan då färdas till Gud vertikalt inom oss

det du skriver om tredje ögat ser jag som den befria själen
och dess medvetande

jag märker att själen har en egen intelligens oberoende av kroppen
men när sanningar skall förmedlas från själen till skrift t.ex så blir de
istället kunskap som jag tolkar Platon menade

symboliskspråk som återfinns i Koranen är ett sådant uttryck för kunskap
Muhammed förmedlade det genom sin kropp till andra med hjälp av den
information han fick genom sin själ

[Harald Davidsson]

Harald

jag märker att även själen har ett medvetande
men det är inte samma medvetande som finns i kroppen

själen verkar veta om Gud apriori
och den kan då färdas till Gud vertikalt inom oss

det du skriver om tredje ögat ser jag som den befria själen
och dess medvetande

jag märker att själen har en egen intelligens oberoende av kroppen
men när sanningar skall förmedlas från själen till skrift t.ex så blir de
istället kunskap som jag tolkar Platon menade

symboliskspråk som återfinns i Koranen är ett sådant uttryck för kunskap
Muhammed förmedlade det genom sin kropp till andra med hjälp av den
information han fick genom sin själ

Du förväxlar själ med ande, men om du läser dialogen mellan Hermes och Pymander,
så förstår du att själens medvetande är anden,
på samma sätt som att du ibland kanske reagerar rent refläxmässig på nån insekt som biter dig på kroppen,
är det reflexen som har medvetandet? eller sitter medvetandet i hjärnan eller har vi ett refelxmedvetande också i hjärnan, hur som helst kan vi inte säga att reflexen har ett medvetande för den är en handling framkallat av en känsla och vårt medvetande reagerar på känslan med handling fast sådanhär detaljsnack avskyr jag normalt.

vad kunskap är  handlar om ren värdering

[Harald Davidsson]

Nuddle

vi sitter fastlåsta i ett mentalt fängelse som är uppbyggt av illusioner,
vi tror att himlen är havet,  vi är ganska bortdribblade, köpmannen vill ta vår pengar,
politikerna vill hålla ordning på oss, prästerna vill brilljera. vi ser en vacker tjej, hon går ensam på trottoaren, hon är kanske sjutton år, och du är kanske också sjutton år, men du vågar kanske inte stoppa henne och börja bekanta dig med henne, fast att du känner dig förälskad, vårt liv är inte rakt, vårt tänkande är fångat i en massa konstiga illusioner,
men sagorna, myterna, de bästa romanerna, konsten, Sibelius stråkkvartett, osv.. kan lösa upp de värsta illusionerna i hjärnan,
följ din känsla,
den är hur som helst själen,
natursjälen eller den gudomliga själen.

[Harald Davidsson]

Ja, på något vis verkar människor snappa upp information som inte verkar vara tillgänglig.
Ordet idevärld gillar jag inte alls, kallar nog hellre det för en dröm-värld eller tankevärld.
varför använda tusen år gamla ord och försöka förstå dessa, när han skrev sina ord så var det utefter dåtidens tekniska kunskap och tänkande. vad visste dom då ?, vad vet vi idag ?

idevärld... jag skotar dig ur mitt bibliotek som ord.
Skit i dom gamla filosoferna, dom fattade inget mer än vi gör idag,
samma frågor, samma typ av resonemang, logiskt och rationellt,
det har inte lett någonstans på flera tusen år. så något fel är det väl med filosofins logik.

Ja, låt oss utgå från mina erfarenheter istället, men märk att det finns likheter.

Om vi tar själen som ett exempel, så menade Platon att själen var odödlig, så vitt jag förstår
så är detta ingen liknelse, utan något han inte var ensam att tro på för enligt grekisk mytologi så
färdades den dödes själ över floden Styx till dödsriket, men resan var inte given då själen kunde
fastna i en gränszon mellan liv och död, men alla som kom till Hades stannade inte heller där,
en del for vidare till Elyséiska fälten som alltså var paradiset dit de goda människorna kom.

Min NDU bekräftar paradiset, det förefaller alltså enligt mig att stämma.
jag har sysslat med något som liknar Ouija-bräda, då fick jag bekräftat att
det finns verkligen en gråzon som ett limbo mellan livet och döden, där finns
ett enormt antal själar som helt enkelt har fastnat.
När min mamma var gravid så såg jag hur ett blått sken kröp slingrande längs taket,
för att därefter som en blixt fara rätt in i magen på min mor som sov,
detta skedde mitt i natten och även min far var vaken, han såg detta sken han med.
Detta kan alltså ha varit en själ som kom in i fostret, om det var det så stödjer det
tanken att själen kan komma utifrån, vilket i sin tur även gör det möjligt med själavandring.

Så enbart utifrån mina egna erfarenheter, så kan jag säga att det ligger någon sorts sanning
bakom dessa myter, jag skulle faktiskt våga säga att det i stort sätt på det hela förhåller sig så.

Ingen i Indien är intresserad av nära döden upplevelser, för de personer som gett ut böcker om nära döden upplevelser är bara ute i sensationssyte , men naturligtvis också för att tjäna en massa pengar på att tjusa folk med nya ideer,
jag betraktar alla dessa upplevelser om nära döden och om resor med astrala kroppen som rena fantasier och faktiskt måste betraktas som ren skär black magic

[Harald Davidsson]

En gång, då Hermes var i svår själsnöd, varseblef han, i början dunkelt, gestalten af en människa, och denna gestalt blef allt mera strålande och växte till jättelik storlek. Gestalten, som var af obeskriflig skönhet, såg på Hermes med outsäglig mildhet och talade till honom sålunda:

”Du lider, o jordens son. Jag kommer för att förläna dig styrka, ty du älskar rättvisan och söker sanningen. Jag är Pymander, den Allsmäktiges tanke; äska af mig, och hvad du äskar skall gifvas dig.”

”Herre”, svarade Hermes-Thoth, ”gif mig en stråle af ditt gudomliga vetande!”

”Du har gjort ett godt val”, svarade Pymander, och därför skall du få hvad du åstundar.”

Och i den samma stunden bortfördes Hermes i hänryckning, och ett skådespel, som mänskligt tungomål ej förmår beskrifva, framträdde för hans syn. All den härlighet, alla de gestalter, som den lifligaste fantasi förmår tänka sig, uppenbarade sig för honom en sfär af bländade ljus, som omgaf honom öfverallt. När Hermes, tjusad, försjönk i åskådandet af denna underbara härlighet, försvagades ljuset; synerna, som han sett, upplöstes i kaotiskt mörker, och detta mörker uppfylde honom med obeskriflig förfäran. Ur mörkret framträdde ett starkt dån, liksom af ett våldsamt tordön, och en röst, som var mäktigare än tordönet, ropade ut i detta naturens uppror.

”Det tycktes mig”, säger Hermes, ”som vore denna röst det försvunna ljusets röst, och som om Guds Ord framgick därur. Detta Ord framfördes af en himmelsk vattenström, hvars svalka jag förnamn, och i detsamma utgöt sig en ren och klar eld, som fördelade sig öfverallt i luften. Fin, som vore den ande, flöt denna luft mellan vattnet och elden, och i dess vågor sväfvade vår jord i jämvikt, en ännu icke format materiesamling, som väntade att skapelsen skulle börja. Guds Ord satte denna värld i rörelse, och allt efter som rörelsen blef starkare återvann ljuset sin styrka och otaliga skapelseformer framträdde på nytt i oafbruten följd. Allt detta tyckte jag mig se i min tankes spegel, och därefter förnam jag Pymanders ljufliga, gudomliga röst, som talade och sade:

”Tanken är Gud Fader, Ordet är hans Son, och de tu äro oupplösligt förenade i all evighet och deras Förening är Lif. Tanken och Ordet frambringa den Allsmäktiges Gärningar. Från den Allsmäktige utgå Sju Andar, som äro verksamma i Sju Världar, och dessa Världar innehålla de varelser, som utgöra Världsalltet. De Sju Andarnas verksamhet i Världarna kallas Ödet, och Världarna själfva äro inneslutna i Gudomens Tanke, som genomtränger dem i evighet. Gud har gifvit de Sju Andarna herravälde öfver Elementen och uppdragit åt dem att frambringa de föreningar, som Elementen ingå, men Han har skapat människan efter sin afbild, och enär hon är danad efter denna afbild, har Han gifvit henne förmåga att inverka på den Jordiska Naturen.

”Men människan, som såg, att den Högste Skaparen var hennes fader, intogs af ett starkt begär att göra sig jämlik den Allsmäktige och åstundade att intränga i de kretsar, öfver hvilka det icke var henne medgifvet att härska. Enär hon sålunda rubbade den Gudomliga Harmonien hemföll hon under straff, och straffet blef, att hon gjordes till slaf under sin egen kropp. Odödlig genom sin Ande, som är Guds afbild, gjorde hon själf sig dödlig genom sin kärlek till obeständiga och förgängliga ting. Dock har frihet lämnats henne, på det att hon, genom en djärf ansträngning, må kunna lyfta sig tillbaka till sitt ursprungliga höga ståndpunkt genom att frigöra sig ur träldomen under kroppen och inse sin Odödlighet. För den skull vill Gud, att hvarje människa erhåller kunskap om huru hon skall lära känna sig själf och urskilja sitt osynliga Högre Jag, för hvilket den synliga formen endast är det yttre grofva höljet eller skalet. När hon blifver i stånd att igenkänna sig i den Tvåenighet, hvari hon är skapad, lockas hon ej längre af föränderliga, förgängliga former, hennes tankes enda åstundan är då, att under färden genom odödligheten söka och eftertrakta den fullkomliga skönheten, hvars åskådare är den konungsliga gåfva, som utlofvats åt det återupprättade förnuftet. Den människa, som öfvervinner de sinnliga frestelserna, förökar sin själs förmögenheter, Gud tillmäter henne det Ljus, hvaraf hon gör sig förtjänt, och tillstäder henne så småningom och i allt fullkomligare mått att under detta lifvet genomtränga Naturens djupaste Hemligheter. Men den människa däremot, som dukar under för köttets lockelser, hemfaller allt mera under de ödesdigra lagar, som styra Elementen, och genom att blifva deras byte dömer hon sig själf till beständig okunnighet, hvilket för Själen är det samma som död. (Den Själ, som syndar, skall dö; Hvad gagnar det människan om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? heter det i evangeliet.) Säll den Jordens Son, som bevarar Gudomens afbild ren och aldrig försätter sig i mörkret genom att påtaga de gröfre lustarnas täckelse. När den stund nalkas, då han skall lämna denna världen, återvänder kroppen till materiens rike, men Anden, som frigjorts ur detta timliga skal, upplyftes ofvanför de Sju concentriska Cirklar, som omgfiva vårt Jordiska Världssystem. I Månans värld blir han medveten om sin odödlighet, i Merkurius värld göres han okänslig, i Venus klädes han i oskuldens klädnad, i Solens undfår han förmåga att utan att bländas uthärda Gudomens härlighet, i Mars värld lär han ödmjukhet, i Jupiters sättes han i besittning af det Gudomliga Förnuftets skatter och i Saturni rike får han skåda den sanning, som innebor i all ting i deras oföränderliga färgring. Bortom den sista af dessa sfärer råder Världarnas Oändlighet, som under pilgrimsfärden genom himlarnas himlar sträfvar att nå fram till den högste Guden, hvilken denna Oändlighet – ett evigt symptot – oafbrutet nalkas utan att någonsin hafva uppnått honom.”

Så talade Pymander (den Allsmäktiges Tanke), och den Gudomliga Uppenbarelsen drog sig tillbaka i sin Himmelska Helgedom. Men den hade upplyst Hermes-Thoths själ, hade invigt Hermes till en Messias, som skulle för mänskligheten förkunna den höga hemligheten om Själens bestämmelse. Af detta fragment ur ”Pymander” framgår tydligt och klart, att den Ende Guden, han som är Osynlig, Outsäglig, Allsmäktig och Oändlig, har Sju Andar eller Ärkeänglar, som äro Hans viljas Budbärare, Redskapen för Hans Försyn. Tron på tillvaron af Himmelska Andar, som äro medlare mellan Gud och människor, framträder således såsom en tydligt formulerad lära tusentals år före Kristi födelse, såsom en lära, hvars tillvaro icke kan förnekas. Äfven den kristna teologien förkunnar, att Änglar medverkat i alla de stora tilldragelser, hvarom Gamla Testamentet, Evangelierna, Apostlagärningarna och Uppenbarelseboken berätta. Alltifrån Kerubim, som med sitt blixtrande svärd vakta ingången till det förlorade Paradiet, ända till Änglarna med de sju basunerna och de sju vredens skålar, har Änglavärlden städse ingripet i mänsklighetens religiösa historia.

- Från den svenska esoteriska tidskriften Psyche 1905

[Zokrates]

Ingen i Indien är intresserad av nära döden upplevelser, för de personer som gett ut böcker om nära döden upplevelser är bara ute i sensationssyte , men naturligtvis också för att tjäna en massa pengar på att tjusa folk med nya ideer,
jag betraktar alla dessa upplevelser om nära döden och om resor med astrala kroppen som rena fantasier och faktiskt måste betraktas som ren skär black magic

Jaha, hur mycket pengar har jag tjänat på att berätta om mina upplevelser? Inte ett cent.
Hur många böcker har jag gett ut, inte en enda.

Tji fick du din bluff. Förresten så har du ju redan otaliga gånger visat att du inte vet ett närande skvatt om
Indien.