Hon går i åttan och har det svårt i skolan. Tre av hennes bästa kompisar vill inte längre prata med henne, och den fjärde har flyttat till en annan skola. Hon känner sig ensam hemma också- hon säger att sin bror är jobbig (han är tolv) och att sina föräldrar är så upptagna med arbetet och sånt att de inte har tid att bry sig om henne. Sedan har hon slutat att simma (hon var med på ett lag) på grund av dåliga leder. Hon säger att hon "lever i framtiden när hon ska till mig."
Jag är inget bra på att trösta andra... jag är bara rädd att jag kommer säga något fel och då blir allt bara värre. Men jag hatar att hon inte är glad och att det är så jobbigt för henne. Vad ska jag göra? Vad kan jag säga till henne? Att allt blir snart bättre? Det vet väl inte jag. Att hon är den smartaste och klokaste fjortonåring jag känner? Sant, men det hjälper inte direkt med hennes problem. Att hon bör skita i sina dumma kompisar som inte vill prata med henne? Nej, det är jättelätt att säga, men ibland vill man bara ha kompisar, hur dumma de än är.
.......
