Harry Truman var kanske en god fader för Amerika

[Harald Davidsson]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

[Marko]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

Visst harald, så är det, det är johan som valt att jag följer basic regler för ett forum..
Det har ju ditt tredje öga sett, tror mer att ditt tredje ögat heter brunöga.

Urvattnad, är bättre än diarre

[Harald Davidsson]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

Visst harald, så är det, det är johan som valt att jag följer basic regler för ett forum..
Det har ju ditt tredje öga sett, tror mer att ditt tredje ögat heter brunöga.

Urvattnad, är bättre än diarre

man behöver inget tredje öga för att se ditt dubbel-spel

[Marko]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

Visst harald, så är det, det är johan som valt att jag följer basic regler för ett forum..
Det har ju ditt tredje öga sett, tror mer att ditt tredje ögat heter brunöga.

Urvattnad, är bättre än diarre

man behöver inget tredje öga för att se ditt dubbel-spel

ditt brunöga ser bara skit harald, och tack för att du anser att jag är falsk,
nu vet jag att du dessutom är en lögnare och inte bara eleak.

[Harald Davidsson]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

Visst harald, så är det, det är johan som valt att jag följer basic regler för ett forum..
Det har ju ditt tredje öga sett, tror mer att ditt tredje ögat heter brunöga.

Urvattnad, är bättre än diarre

man behöver inget tredje öga för att se ditt dubbel-spel

ditt brunöga ser bara skit harald, och tack för att du anser att jag är falsk,
nu vet jag att du dessutom är en lögnare och inte bara eleak.

din dyngspridare, kryp in i ditt brunöga
och sov

[Marko]

Marko,

det lösdrivaren säger, att du är urvattnad är en bra bild,

du står bakom gardinerna och mumlar som en gammal kärring,

måste du hålla dig fast i Johans  byxben för att våga öppna truten,
är du inte vuxen än att stå på egna ben.

Visst harald, så är det, det är johan som valt att jag följer basic regler för ett forum..
Det har ju ditt tredje öga sett, tror mer att ditt tredje ögat heter brunöga.

Urvattnad, är bättre än diarre

man behöver inget tredje öga för att se ditt dubbel-spel

ditt brunöga ser bara skit harald, och tack för att du anser att jag är falsk,
nu vet jag att du dessutom är en lögnare och inte bara eleak.

din dyngspridare, kryp in i ditt brunöga
och sov

Du e rolig du : )

[lösdrivaren]

Vi jävlas lite med varandra. Hoppas ni inte tar allt så allvarligt.
Finns nåt som heter Netetik, fast vi skiter i det ibland.
Gillar själv raka puckar och det typiska svenska finliret där man lindrar in allt i vackra formuleringar är inget för mej.
Ska iväg nu och inhandla 2 Kosken.

[Marko]

Det är inte dagen då man ska ta åt sig,
Orka jobba på att deppa idag.. Föddes på ett gott humör.

[Justin Case]

Nej,
Det är en blandekonomi där tex staten och riksbanker, skatter, lagar och annat förstör för kapitalismen.
Blandekonomi ger helt andra beteenden hos marknad som människor än om en 'äkta' kapitalism skulle har rådit.
Om det är på gott eller ont vet vi inte, eftersom kapitalism inte existerar idag.

Det tidiga usa var kapitalism innan bankerna tog över via statsmakten.

Det "radikalkapitalistiska" samhälle som Ayn Rand förespråkade, hur skulle det se ut, maktfördelningsmässigt och sammanslutningsmässigt? Då det, även i ett "radikalkapitalistiskt" samhälle, torde finnas människor som väljer att kränka andras rättigheter (eftersom det alltid finns människor som väljer att kränka andras rättigheter), skulle det även i ett "radikalkapitalistiskt" samhälle alltid finnas maffioso, människor som tvingar andra att betala för oombedda tjänster, liksom stater nu gör när de driver in skatt för välfärdstjänster som inte alla i folket (utan endast en majoritet av folket) beställt. Det skulle, i ett "radikalkapitalistisk" samhälle, även uppstå allt större sammanslutningar av människor som utövar mer och mer sådant tvång på individer - indrivning av betalning för saker som inte beställts. Dessa sammanslutningar skulle till en början bara likna maffia, men i takt med att de växte skulle de alltmer likna stater, ja de skulle bli till stater. Stater är egentligen i grunden bara en förväxt maffia, om än kanske med goda avsikter, som i kanske en del socialistiska och socialdemokratiska staters fall. Någon kanske nu invänder att skillnaden mellan stater och maffia är att stater uppkommit på demokratisk väg, genom majoritetsbeslut, inte som i fallet med maffia genom att de individer och sammanslutningar som, trots att de kanske bara har en pytteliten minoritet av folket bakom sig, haft mest resurser (och därmed mest makt) kunnat bygga upp sin indrivningsverksamhet mot majoritetens vilja.

Men sossarna styrde med minoritetsregering i många år; hur kunde det försvaras med hänvisning till demokrati? Var inte Sverige under sossarna egentligen en diktatur, som Khadaffi hävdade i en intervju med Stina Dabrowski för länge sedan, med tanke på att en regim som bara representerade viljan hos en minoritet av Sveriges befolkning faktiskt utövade tvång (i form av skattindrivning m.m.) mot en majoritet mot majoritetens vilja?

Och mer fundamentalt undrar jag: vad är det som säger att bara för att det råder en majoritet för en viss politik X i Sverige, så har majoriteten i Sverige rätt att påtvinga alla som råkar bo i Sverige den politiken? Vi anser oss ju inte ha rätt att påtvinga andra länders befolkningar vår politik. Bara för att danskarna är färre än svenskarna skulle ju inte t.ex. svenskarna, även om alla svenskar vore eniga om det, ha rätt att lagstifta hur danskarna ska bete sig i Danmark! Hur landsgränserna kommit att bli dragna, varför ska det spela roll för frågan om vilka som ska ha makt över vilka, när landsgränserna oftast blivit dragna som de blivit dragna medelst tvång och våld, nämligen krig - det vill säga på sätt som inte kan försvaras med hänvisning till demokrati. Och även om inga krig skulle ha dragit några landsgränser, skulle ett annat problem kvarstå: varför ska hur folk är fördelade över jorden geografiskt få avgöra hur gränserna mellan majoriteter och minoriteter ska dras? Om exempelvis 51% av svenska skattebetalare och 51% av norska skattebetalare men 0% av danska skattebetalare vill skattefinansiera verksamhet A, medan övriga svenskar, danskar och norrmän absolut inte vill betala skatt till verksamhet A, varför ska då de 51 procenten av svenskarna och de 51 procenten av norrmännen ha rätt att köra över de 49 procenten i Sverige och de 49 procenten i Norge, bara för att landsgränserna råkar gå som de går? Jag menar, med tanke på att 49% av svenskarna plus 49% av norrmännen plus 100% av danskarna utgör mer än 50% av skandinaverna sammanlagt, och alltså inte borde få köras över av en minoritet av skandinaverna? Om någon svarar: majoriteten i varje land vill ju ha de landsgränser som råder, därför är dessa landsgränser demokratiskt försvarbara, och därför bör de följas i demokratiska val i andra frågor - hur kommer det sig då att man inte låter mindre områden bryta sig ut ur exempelvis Sverige?

Anta att exempelvis Vellinge kommun, under hot om något hemskt straff, t.ex. att åläggas 99 procents inkomstskatt, skulle åläggas av resten av Sverige att ta emot flyktingar fastän de inte vill, och att Vellinge då, som enda rimliga möjlighet att få slippa ta emot flyktingar, valde att kräva utträde ur Sverige, skulle de få det då? Skulle de få utgöra en egen stat? Nej, resten av Sverige skulle inte gå med på det. Men varför låta status quo - situationen att Vellinge tillhör Sverige - utgöra utgångspunkten för frågan om vad som bör råda? Varför inte fråga sig vad som hade varit rimligt om Vellinge redan nu hade varit en egen stat, och frågan gällde huruvida Sverige hade rätt att göra Vellinge till en del av Sverige, mot Vellinges vilja? Då hade samma princip gällt som ifall Sverige hade bestämt sig för att invadera Danmark: det hade varit emot folkrätten (eller emot "stats suveränitet"). Då hade Vellinge fått stänga gränserna för flyktingar hur mycket de ville, och Sverige hade inte haft någon rätt att ändra på Vellinges flyktinglagstiftning, skattelagstiftning eller något annat i Vellinge mot Vellingebornas vilja. Vad jag inte förstår är varför man låter status quo avgöra vad som bör råda. Varför ska det spela roll huruvida Vellinge fram till nu varit en egen stat eller inte? Frågan borde väl bara vara "oavsett vad Vellinge råkar vara för tillfället, bör Vellinge få vara en egen stat om de vill?"? Så att endast huruvida de flesta Velligebor vill att Vellinge ska vara en egen stat eller inte avgör saken? Och likadant än en gång, när de Vellingebor som händelsevis inte vill vara del av Vellinge vill bryta sig ut ur Vellinge och bilda en egen stat, och så vidare.

Nu var Vellinge bara ett exempel, frågan kan tillämpas på alla delar av stater, ja rentav varje enskild människa som inte vill tillhöra den stat han/hon nu råkar tillhöra. Man har ju faktiskt inte valt att födas i den stat man råkar ha fötts i. Om någon nu svarar "det står dig fritt att utvandra", svarar jag: det är för det första inte så "bara" (det är förenat med många bestyr), och för det andra: varför ska man behöva utvandra för att slippa bli påtvingad saker och ting från en stat som man aldrig valt att tillhöra? Och för det tredje: om man inte hittar någon annan stat som man vill tillhöra, utan vill bilda en egen stat, får man inte det. Varför får man inte det?

Det är en fråga som alla som kritiserar radikalkapitalism måste svara på.

Ett samhälle som från början styrs enligt radikalkapitalism kan när som helst råka ut för att enskilda individer i det bildar organisationer av maffiakaraktär, som övriga individers rättssammanslutningar inte kan stoppa och som i förlängningen kan utvecklas till stater, det beror på hur skrupelfria de människor som genom radikalkapitalismen lyckas få mest makt är och hur dålig omgivningen är på att stoppa skeendet. Den som försvarar radikalkapitalism måste erkänna detta. Men den som kritiserar radikalkapitalism måste inte bara erkänna detta, utan dessutom svara på varför de godtyckliga gränsdragningar mellan länder som för närvarande råkar råda (gränserna mellan länder är i många fall dragna med våld och mot majoriteters vilja en gång i tiden) ska avgöra vilka människor som ska tvingas lyda under vilka folkmajoriteter. Radikalkapitalism tycks mig klart mindre godtycklig än såväl socialism som blandformer mellan socialism och kapitalism.

Dessutom måste den som kritiserar radikalkapitalism svara på hur man kan betrakta politisk-taktiska vinnare av val, där det råder cirkulära folkmajoriteter, som moraliskt försvarbara som makthavare. Anta hypotetiskt att 51% av svenskarna skulle, som individer, vilja bilda varsin egen stat. Det skulle då, kan man tycka, råda majoritet i svenska folket för en lagändring som innebar att den svensk som ville fick bilda en egen stat. (Sedan att andra länder kanske inte skulle erkänna de nya små staterna är en annan sak; man kan åtminstone tycka att Sverige, givet demokratins princip, borde genomföra en sådan lagändring om 51% av svenska folket kräver den.) Men hur skulle det bli om en första tredjedel A och en andra tredjedel B av svenskarna ville förbjuda de individer som utgör den resterande tredjedelen C att bilda egna stater, medan B och C ville förbjuda individerna i A att bilda egna stater, och A och C ville förbjuda individerna i B att bilda egna stater? Då skulle ändå inte en enda svensk tillåtas bilda sin egen stat. Trots att en majoritet av svenskarna skulle vilja bilda egen stat var och en. Det kan till och med vara så att de flesta av de svenskar som vill bilda egna stater gladeligen accepterar att de flesta andra svenskar bildar egna stater, men att:
- de som tillhör tredjedelen A och som vill bilda egna stater blir förbjudna (att bilda stater) av folkmajoriteten "49% av A + 49% av B + 55% av C",
- de som tillhör tredjedelen B och som vill bilda egna stater blir förbjudna (att bilda stater) av folkmajoriteten "55% av A + 49% av B + 49% av C",
- de som tillhör tredjedelen C och som vill bilda egna stater blir förbjudna (att bilda stater) av folkmajoriteten "49% av A + 55% av B + 49% av C".
I så fall kommer fortfarande ingen svensk att få bilda egen stat, trots att det beträffande varje individ X i den folkmajoritet om 51% av svenskarna som vill bilda egna stater är sant att en majoritet av svenska folket tycker att det är okej att just individen X bildar en egen stat.

Cirkulära majoriteter (oftast mer komplexa än de ovan) är vanliga, och undergräver kraftigt idén om att demokrati, majoritetsstyre, skulle vara både önskvärt och möjligt. Det vill säga, de talar starkt för att det vi har antingen inte är demokrati, eller att, om det vi har är demokrati, demokratin inte är önskvärd eftersom den ofta - hur ofta som helst - kan medföra att en majoritets vilja körs över av en minoritets vilja, något som väl var själva tanken att demokrati inte skulle medföra.

[lösdrivaren]

Stater är egentligen i grunden bara en förväxt maffia

Du missuppfattar grovt statens roll. Det är nämligen kapitalismen som behöver staten som reglerande mekanism för att kunna upprätthålla sin parasitära roll.
Staten legaliserar rofferiet, i ”staten” ingår också andra mekanismer såsom Arbetsgivarföreningen, LO, alla fackliga vars enda uppgift är att hålla igång maskineriet.
Alla dessa har en enda agenda, den att samhället fungerar. Fackliga är den värsta bromsklossen med sin ”arbetslinje” som innebär att vanliga löntagare får slita arslet av sej i ottan medan de själva lyfter feta löner och trivs säkert bra i ljusa varma miljöer med hyggliga arbetstider där ingen kommer att stressa en före kl 10.00.

Ayn Rand är ett kapitel för sej. Denna korkade brud som läste Sokrates och trodde att hon kom på något unikt. Haha, endast i korkade USA går sånt hem.
Tappar fan snart tron på mänskligheten.

[Justin Case]

Jag inser att vi utgår från olika definitioner på orden. Vad som är parasitärt och vad som inte är parasitärt beror på vad man har för utgångspunkter. Anhängare av Ayn Rand anser att var och en bara är självklart skyldig att låta bli att med handling skada andra. De kallar bidragstagare, sjukpenningtagare, pensionärer och liknande för parasitära och tärande, medan de kallar företagare och aktieägare för närande och absolut inte parasitära, eftersom det är de som betalar hela kalaset genom sitt företagande och investerande i produktiv verksamhet. Andra, t.ex. däribland du verkar det som, anser att var och en är självklart skyldig att, inte bara avstå från att med handling skada andra, utan även aktivt hjälpa andra, och inte bara efter egen lust och eget behov, utan efter förmåga (d.v.s. så mycket som möjligt), och därför kallar du ett system för parasitärt om det styrs av folk som "bara" låter sina pengar arbeta och inte hugger i med händerna också, även om ingen i det systemet med någon handling skadar någon.

Jag vet inte vad som är den mest korrekta definitionen av "parasitär". En bakterie som lever i mig utan att jag sammantaget förlorar på det, allt annat lika (jämfört med om den inte hade funnits i mig), kallar jag inte för en parasit. En bakterie i mig parasiterar på mig endast om den (för sin egen nyttas skull) förstör mer för mig än vad den hjälper mig, jämfört med om den inte hade funnits i mig.

Om man definierar parasit på det sättet, kan man knappast kalla det kapitalistiska systemet för parasitärt. Jag vet inte om du har ett jobb, men anta att du har ett jobb. Om din arbetsgivare inte hade anställt dig, hade du haft ett färre alternativ att välja på än vad du nu har, eftersom ditt nuvarande jobb då inte hade funnits som alternativ. Det hade varit sämre för dig än hur du har det nu, när du fortfarande har alla de andra jobbalternativ som finns (om det finns några) och dessutom alternativet att stanna kvar på ditt jobb. Om de aktieägare, som håller företaget du arbetar på under armarna ekonomiskt, inte hade valt att köpa och behålla de aktier de valt att köpa och behålla, ja, även då hade du haft färre alternativ att välja på än vad du har nu, eftersom ditt jobb då inte hade funnits. Arbetsgivare och aktieägare utgör merparten av de drivande kugghjulen i "det kapitalistiska systemet". Eftersom dessa normalt inte är parasiter (de förstör ju normalt inte mer för de personer de har "under" sig än vad de hjälper dem genom att erbjuda dem pengar i utbyte mot arbete*), tycks det konstigt att kalla det kapitalistiska systemet för parasitärt.

*) Gjorde de det, skulle de arbetare de har under sig gå någon annanstans.

[Justin Case]

Anta att man accepterar en definition av "parasitär" som går ut på att en person är parasitär om han t.ex. äger ett företag och inte själv arbetar utan låter sina anställda försörja honom - även om han genom att ge sina anställda delar av sitt kapital (d.v.s. den lön han ger dem) hjälper dem så pass mycket att de hellre arbetar för honom för den lönen än inte arbetar för honom alls. Det vore som att definiera mina goda tarmbakterier som parasiter trots att de bidrar mer till mig än vad de tär på mig (de bidrar ju mer till min tarmhälsa än vad de för sin egen överlevnad förbrukar delar av den mat jag äter). Anta hypotetiskt att bakterier kunde känna lycka, och att mina tarmbakterier var himlastormande lyckliga över att få vara i mig, medan jag själv bara hade nätt och jämnt så mycket glädje av dem att det bara var aningen bättre för mig att ha dem i mig än vad det hade varit att inte ha dem i mig. Då hade förhållandet mellan mig och mina tarmbakterier kanske varit ungefär sådant (i ge-och-ta-hänseende) som förhållandet mellan en förmögen, icke arbetande företagsägare och hans anställda är. (Bakterierna i mig ska alltså ses som liknelse för den förmögne företagsägaren, som vinner jättemycket på samarbetet, medan jag ska ses som liknelse för hans anställda, som bara nätt och jämnt vinner på samarbetet jämfört med att inte ha ingått samarbetet.) Även om mina bakterier vore hur mycket lyckligare än jag som helst, skulle jag inte se dem som parasitära eller onda på något sätt - så länge jag tjänade på samarbetet. På samma sätt har jag svårt att se varför du lösdrivaren m.fl. ser på de företagsägare som driver det kapitalistiska systemet som parasitära eller onda på något sätt, så länge deras anställda tjänar på samarbetet med dem. Skulle deras anställda anse sig förlora på samarbetet med dem, skulle de väl säga upp sig?

[lösdrivaren]

Håller inte riktigt med om din beskrivning av parasit.
Ditt exempel med tarmbakterier, jmf du förövrigt kapitalisten med en bakterie?,är inte relevant i ekonomiska sammanhang.
I djurvärlden finns exempel på samarbete där båda tjänar på det, finns sugfiskar som suger sej fast i större fiskar och accepteras eftersom båda drar nytta av samarbetet. Annars är det svårt att hitta ren parasitism bland djur, tror inte sånt beteende skulle accepteras. Närmast jag kan komma på är göken som lägger sina ägg i andras bo för att slippa grovgörat med ständigt skrikande ungar.
Ditt exempel haltar också på ett annat sätt. Du för fram exemplet med företagare, dessa gör en arbetsinsats och är förtjänta en ekonomisk belöning för sin arbetsinsats, men företagaren är också ägare av kapitalet i företaget och låter kapitalet arbeta och generera. Alltså en dubbelroll. Det här kapitalet har naturligtvis skapats av alla som jobbar i företaget men företagaren har i egenskap av ägare laglig rätt till just merprodukten.

[Marko]

Justin,
En extrem kapitalisms effekter är väl svårt att sia om. (vilda västern var en epok och inte det vi kommer att se idag)

Det jag hoppas händer är att man börjar arbeta för varandra och man skapar beroenden till varandra.
när man har ett beroende som man gillar, så gynnar man det före det man ogillar. Makten och möjligheterna finns där att påverka sina egna val utan statens eller lagens inblandning.

sen hur man bygger upp samhället i övrigt kommer att påverka den formen av ekonomis utveckling,

det jag själv vill se hända med en extrem kapitalism är att pengarna kommer att dö ut och sluta existera,
vi kommer mer ha ett utbud av tjänster som man kan ta del av. för att ta del av det så får man bidra med något.
att sätta upp regler är lite svårt, utan man kommer att göra lite som man vill från fall till fall, det är ju trotts allt en anarkistisk ekonomi. allra helst en vänster radikal kapitalism. (den höger extrema ger jag inte samma förtroende)
eller kanske beskrivningen ska vara en vänster anarkokapitalism

Sen vad är skillnaden i två olika system ?
vi utgår från att 1% är parasiter och emotionellt störda,
i vår form så vet vi var dessa personer hamanar, i maktposition över sina offer.
i en anarki liknande form så får inte dessa personer samma automatika tillgång på makt.

eller om vi ser det så här,
om vi har mer dynamik och mer motstånd på individuell nivå så blir det ett mer naturligt flöde,
man behöver inte passera en brandvägg för att få full makt, utan man får passera brandväggar på varje nivå.

[Zokrates]

Sen vad är skillnaden i två olika system ?
vi utgår från att 1% är parasiter och emotionellt störda,
i vår form så vet vi var dessa personer hamanar, i maktposition över sina offer.
i en anarki liknande form så får inte dessa personer samma automatika tillgång på makt.

Det brukar ju sluta så här med all makt, efter sönderfallet börjar det bara om med nya galningar.
<iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/8txk6EhYZKA?rel=0" frameborder="0"></iframe>