rättvisa

[fröken gröön]

går det att vara objektiv utan att vara subjektiv?

[nuddle]

Ifall man menar med objektiv det samma som värderingsfri, så är enbart ovillkorlig kärlek värderingsfri. Den älskar alla dömmer ingen, värderar ingen. Detta innebär i praktiken att en människa kan vara objektiv men inte fullständigt. Så svar NEJ

[Marko]

Ja, det går att vara objektiv utan att man är medveten om allt man gör och man reagerar på omgivningen omedvetet.
Det är vad jag tror det.... Det var spegelneuronen som fick mig att inse det, den är lite mystiskt den lilla saken.
jag kan le för att andra ler, det blir en spegling mellan objekt och subjekt.

[lösdrivaren]

Lite märklig (trådens) frågeställning, menas här att subjektivitet är en förutsättning för objektivitet?

I första hand är allt subjektivt, den egna upplevelsen, i andra hand för objektivitet krävs ett erkännande av något/någon som är oavhängig av en själv.
Detta är den sanna objektiviteten, en yttersta gräns för vår förmåga att känna omvärlden. Vi behöver inte blanda in yrhatten Kant och hans feberfantasier om ”tinget i sig”, Kant visar ju egentligen den darrande borgerlighetens osäkerhet över sin egen situation.