Mulholland Drive

[Rafael]

Vad tycker folk om denna i mina ögon mästerliga film?
skriv vad ni vill, har ni inte sett den kan ni dra! :p

[Lars]

Jag har sett den, förstått den och dött av smällen i fejan man får när man fattar allt.

Sällsynt bra film. Synd bara att man inte fattade speciellt mycket när man såg den.

Jag kollade upp handlingen på internet.

Kul grej va? Du ser en film. Tycker att den är hur bra som helst. Sen går du ut på internet och läser vad den handlar om.

[ShivaDestructor]

Kul grej va? Du ser en film. Tycker att den är hur bra som helst. Sen går du ut på internet och läser vad den handlar om.

NEEEEEJ! Man ser Mulholland Drive, det gnager i själen, man VET att det går ihop trots att man kan peka på en miljon inkonsistenser, man KÄNNER något, man steks, vrider och vänder sig, sliter sitt hår - sedan ger man upp - man läser Lynch:s 10 frågor som skall göra bilden klarare (på DVD:n)... och sedan skriker man "SAAAAAAATAAAAAAN! Jävla PUCKOLYNCH! (bilden blev nämligen grötigare än nånsin)".

Helvete, helvete, helvete, helvete, jag vet, jag vet, jag vet, fanfanfanfan, det hänger ihop, svettassvettassvettas grrrr grrrr grrrr åh tänka tänka tänka - pling. WOW.WOOOOOOOOW.

SEDAN går man ut på Internet och ser vad DU har upptäckt som de andra faktiskt hade missat.

SÅ skall man njuta av Mulholland Drive .

Shiva

PS. "Pinan" i mitten tar ett par timmar, minst. Sov på saken, om du kan . DS.

[Jörgen]

Har inte fått tag i Internetmanualen än,
men tycker att det historien går runt i en cirkel,
som innehåller massa sma cirklar och aldrig riktigt slutar,
ingen början, ingen slut,
att de enstaka händelserna får stå för sig själva, att sammanhanget är upp till ens egen inbillning och fantasi, det vackra och det som skrämmer, effekter.

Den ska nog vara obegriplig, har det sagts, generellt, att den som tror sig fatta något om livet, gör det förmodligen inte, och den som inte tror sig göra det, kanske har kommit på nåt, något underligt.

Och Cowboyen måste nån förklara för mig, han är skum.

[Rafael]

Skrivet: 02 Nov 2005 01:58 Ämne:

--------------------------------------------------------------------------------

Filmen har en massa olika bottnar, men visst kan man se allt på ett "logiskt plan".
Haha, vad skönt. Känner igen mig precis i det Shiva. Såg filmen, tyckte jävlar va cool, men vad hände egentligen när den blå asken öppnades. Wtf liksom. Sen kollade jag lite på nätet, såg den igen och: pling!
Apropå cirklar, filmen är ju väldigt drömsk/suggestiv. Den innehåller hela tiden en massa utgreningar, som brer ut sig mer och mer åt alla möjliga olika och ibland överkopplande håll.
Cowboyen var ju dels någon Betty/Diane (om jag minss rätt med namnen, i vilket fall den blonda tjejen) såg på festen mot slutet. Han fyller ju lite samma funktion som "mystery man" gör i Lost Highway. Utanför det faktum att han ger en läskig stämmning, kan man ju tänka sig att han:
på ett plan ger tittarna en relation till det som kan uppfattas som "verklighet" i historien. Han säger ju "you will see me once, if you do good. You will see me twice, if you do bad".
Förutsatt att "the director" där är Betty som låter "showen fortsätta", får ju hon se honom 2 gånger. Hon har alltså inte gjort bra ifrån sig...
Det är heller kanske ingen slump att han har tagit formen av en Cowboy, den ensamme hjälten i västernrullarna som alltid vet vad som är rätt, vilket vi får se även i denna film när han säger "a mans way determines to a large extent what shape his life will take" (något i den stilen). Han fungerar alltså som en auktoritet, en moralisk guide.
han säger även "you're too buisy being a smartalley (eller va?) to think".
Detta kan tolkas på en massa sätt utifrån dess "komiska" effekt. Pratar han nu om att Diane tycker att Adam Kesher är en jävla besservisser, eller berättar han för Diane att hon drömmer?
Lynch tycks återigen koppla samman det faktum att den sk "american dream", just är... en dröm.
En intressant sak jag lade märke till när jag såg filmen igen (var ett tag sedan nu dock) var att kvinnan som varit gift med producenten (tror jag att det var) för den film som Betty/diane först gör audition för, vid hissen utbrister "This is a part you would kill for" (om den audition de nu är på väg till).

[ShivaDestructor]

Åh nej Rafael,

jag tycker att du skrev på tok för mycket i ditt inlägg, den 1:a "hemligheten" är ju i princip avslöjad - själva PLING:et. Jag föreslår av respekt för kommande läsare att du faktiskt editerar ditt inlägg och tar bort allt som avslöjar PLING:et! Du vet vad jag menar .

MVH Shiva

[Luipa]

Jag föreslår av respekt för kommande läsare att du faktiskt editerar ditt inlägg och tar bort allt som avslöjar...

Jag delar inte din åsikt. Som inledningen till tråden antyder så är denna diskussion till för dem som sett filmen = allt är tillåtet.

har ni inte sett den kan ni dra! :p

Nå, jag har inte heller läst denna internetmanual men upplever att filmens grundtema helt enkelt är mänskliga försvarmekanismer och vad som kan hända när de brister. Kopojken är den del av oss som klär av det egna hyckleriet, slår hål på livslögnen, ger oss en möjlighet att se oss själva utan någon försköning, hur hårt det än är. Betty klarar inte konfrontationen men det gör, som Rafael påpekat, regissören. Att Betty bryter ihop totalt är inte så konstigt, hennes fall är så mycket längre, hon har ingen plattform att falla tillbaka på, som regissören trots allt har.

Att det går att se filmen med stor behållning utan att 'fatta' den tyder bara på att det är en rejält bra rulle. En av mina favoritfilmer 'Stalker' såg jag nog tre gånger innan bitarna föll på plats, och behållningen var inte mindre de två första gångerna för det. Nej att uppskatta en film utan att 'förstå' den tyder på att man verkligen tittar på 'rätt' sätt och att filmen antagligen har höga kvaliteter.
Är det någon(inte jag) som sett Sunset Boulevard? Lär finnas många beröringspunkter mellan den och MD.
/luipa

[Rafael]

Håller med dig Luipa. Startade detta ämne för att kunna disskutera tankar kring filmen. OM man inte vill höra någon annans tankar kring det, får man gå någon annan stans
Dessutom är den här filmen så suggestiv att den kan ses på en i stort sätt lika många olika sätt som antalet människor som sett den (och då menar jag bara inte pettitesser).
Är det någon som tycker sig förstå varför det just Åskar på Club silencio, och magikern säger "listen". Jag förstår ju vad som "händer", samt varför hon skakar. Men just åskan och "listen" har de någon koppling till detta?
Har någon annan lagt märke till hur mycket blått det är i de flesta scener, allt från skjortor till rekvisita. Det är alltid blåa detaljer.
Och har killen som ser "mannen" bakom Winkies någon egentlig koppling till Diane. Är hela den delen en del av hennes dröm eller fristående? vad tror ni?

[ShivaDestructor]

Har någon annan lagt märke till hur mycket blått det är i de flesta scener, allt från skjortor till rekvisita. Det är alltid blåa detaljer.

Det var två/tre? år sedan jag såg MD men jag minns det som att alla drömsekvenser var blåtonade.

Somliga hävdar att MD var den film som David Lynch hela tiden strävat efter att skapa - David Lynch jobbar med det undermedvetna hela tiden, metaforer som slår an strängar och associationer, även arketyper...

Jag blev helt fnoskig av att det fanns så "många" blonda tjejer som såg likadana ut . Nyckeln som transformerades satte griller i huvudet på mig - då var jag SÅÅÅ nära att knäcka den, under filmen. Det var som med "Det Sjätte Sinnet", "visste" vad som skulle hända efter fem minuter MEN glömde bort det - tack och lov, det var så sjukt bra inspelat.

Usch, nu måste jag titta på MD igen för att fräscha upp minnet.

Jag förmodar att ni har sett Memento? Det är ju en filosofisk film om något. Jösses vad coolt när jag förstod varför bartjejen sprang och gömde pennorna...

Shiva

[Luipa]

Och har killen som ser "mannen" bakom Winkies någon egentlig koppling till Diane. Är hela den delen en del av hennes dröm eller fristående? vad tror ni?

Syftar du på en av filmens första delar, den scenen där killen sitter med terapeuten(?) och berättar om sin återkommande dröm? Jag uppfattar den som en 'fristående' kommentar till den övriga filmen.
Mannen på caféet är förföljd av en obehaglig dröm och vid samma tidpunkt i drömmen så händer alltid något extremt, minnas jag rätt?
Nå, han spelar upp drömmen (tillsammans med terapeuten).
När han kommer till den 'farliga' punkten så ser han faktiskt något riktigt skruvat - verkligheten och drömmen möter här varandra = poängen.
Detta var enbart en tolkning, läser gärna andra. Denna korta scen innehåller både skräck, dröm, verklighet och konfrontation.
/luipa
memento var bra

[suchanother]

Har inte denna filmen men har sett flera andra av David Lynch.
Hans naiva dröm är den amerikanska drömmen. Och han är fullständigt medveten om detta.
I hans Black Velvet, i inledningen, så är allt rosen rött men genast bakom kulisserna finns perversionen. Den amerikanska idelfamiljen finns inte, finns bara i den ameriskanska propagandabildens schabloner.
Bögeri, incest, allt detta vill Lynch sklidra i en förlorad amerikansk dröm.
Lynch gör allt detta som en depreverad medelsålders gubbe som inte har några illusioner kvar.

[Rafael]

Det var delvis så jag tolkade det som Luipa. Visste dock inte att det var hans Terapeut som satt med honom.
"I hope I never see that face, outside of the dream"
förutom det du talade om, dröm möter verklighet, kan ju Monstret tolkas som en symbol för mörkret inom oss alla. Första gången vi ser honom är han förvisso motbjudande, men mot slutet har han blivit alldeles svart och ser jävligare ut än nånsin ;P
Att det är en återkommande dröm (2 ggr?) är väl en indikation som gör att det är svårt att avgöra vad som är verklighet och dröm.

[CAUSTIX]

Tycker att filmen är klart överskattad precis som lynch själv. Han anstränger sig för mycket helt enkelt. Kolla in "Tale of two sisters" i stället.

[archaxe]

Intressant med sådana här person-hyper. Jag tror inte Lynch skulle behövt en vidare djuplodad mening för att folk skulle sitta och analysera hans verk i oändlighet, och hitta på tolkningar som skulle se väldigt roliga. Vi får en kick av att se mönster och se samband, speciellt om de spänner över flera nivåer, och gärna interagerar mellan nivåerna i nån sorts feedback-anda. När en person har gjort ett antal "begåvade" filmer, kan han göra i princip vad som helst (läs: bajsa offentligt), och vi blir euforiska och letar samband. Men det är en bra film, hur som helst.

Andra intressanta fenomen för mönster-fanatiker:
Bandet "Boards of Canada" (för matematiker).
Bandet "Tool" (för spiritualister).
web-spelet NotPron (för datanördar). Hittas här.
Boken "Bibelkoden" av Michael Drosnin (för religiösa).
Numerologi (i allmänhet).

[deep]

David Lynch är en stor mästare.
Jag älskar hans suddiga gränser, mellan verklighet och fantasi, och ofta starka sexuella undertoner som ligger och sjuder genom allt han gör. Hans verk är vackra en njutningar för ögat.
-Frågan var om vi förstod?
Ja förstår inte enns frågan.
Om någon visar dig ett konstverk av Picasso är det nog ingen som frågar om vi förstod. Konst är en uttrycks form som vi ska njuta av. Konst är en känsla en spirituell upplevelse. Man kan diskutera det filosofera kring konst analysera konst och känna konst. Men man kan aldrig förstå konst. Det är konstens sanna natur.

Om man vill ha fakta och förstå , rätt och fel och så vidare då rekomenderar jag den personen att se en actionrulle från Hollymood där är allt serverat på ett fat, och åskådaren behäver inte tänka själv. Där är allt svart vit och tydliga roller. Good guy kämpar mot bad guy och god guy vinner på slutet.