Övertyga andra till din åsikt/ifrågasätta dig själv

[Cosmic philosopher]

Hej alla!

1a) I hur stor grad/hur mycket av din energi/tid anstränger du dig för att försöka få andra att tänka som dig,följa just din världsbild,dina åsikter och din övertygelse?
b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (fått andra att byta åsikt till den du har)? Kan du ge exempel(eller flera) där någon annan/några andra lyssnat på dig  och då ändrat uppfattning till just din ståndpunkt? Vad gällde det i så fall? Var det någon politisk,etisk eller religiös övertygelse? Eller vad?

2a) I hur stor grad/ hur mycket av din energi/tid  ifrågasätter du dig själv,din världsbild och dina egna åsikter?
b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (ändrat dina uppfattningar av detta)? I så fall vad? Hur mycket har du ändrat dig efter allt ditt ifrågasättande av din världsbild?  Vad gällde det för uppfattning/ar mer i detalj för att ta något/några exempel?

3) Rent statistiskt - om du får gissa -  vilket av de två ovanstående alternativen av 1a eller 2a dominerar hos  dig? Eller väger det jämnt tror du? Eller brukar du göra något annat?

4)Tror du det skulle vara möjligt att ändra totalt hela sin världsbild/trosföreställning(ar)/uppfattning(ar) i politik/religion/livsåskådning/etik/moral etc på ganska kort tid (inom låt oss säga 3 år) ?

5) Antag att Jehovas Vittnen knackar dörr hos dig.  Öppnar du? Hur hanterar du denna situation? Vad säger du? Gör du skillnad om detta Jehovas vittne är en fotomodell och  utseendemässigt extremt  snygg tjej(eller motsvarande kille om du är tjej)) eller en äldre 80-årig gubbe med vattenskalle? Vari ligger denna skillnad i så fall? Vad gör du?  Motivera!  

[Cosmic philosopher]

Hej alla!

1a) I hur stor grad/hur mycket av din energi/tid anstränger du dig för att försöka få andra att tänka somdig,följa just din världsbild,dina åsikter och din övertygelse?

Rent allmänt så lägger jag nog ner ganska lite energi på att med avsikt försöka "omvända andra" till min världsbild,mina åsikter och övertygelser. Man får helt enkelt "fiska" eller "känna in sig lite" vilken person som man "står inför" och hur pass "mottagliga" han/hon är för min världsbild och mina argument. Om det visar sig att han/hon inte alls är mottaglig för dessa är det ju bara att låta han/hon vara och istället kanske lyssna och lära något ifrån vederbörandes egna uppfattningar istället. Andras världsbild/uppfattningar tror jag absolut huvudsakligen istället ändras  successivt genom deras egna erfarenheter genom glädje och sorg,genom lycka och lidande (på lång sikt)osv. Det handlar  inte bara om tillräckligt skarpa argument/motargument,beslut och vilja.

b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (fått andra att byta åsikt till den du har)? Kan du ge exempel(eller flera) där någon annan/några andra lyssnat på dig  och då ändrat uppfattning till just din ståndpunkt? Vad gällde det i så fall? Var det någon politisk,etisk eller religiös övertygelse? Eller vad?

Nej, jag tycker inte jag har "lyckats" med det. Kanske någon har blivit inspirerad i Martinus världsbild av mina argument. Men då var det nog mest bara på ytan med ett okritiskt förhållningssätt ifrån personen ifråga.

2a) I hur stor grad/ hur mycket av din energi/tid  ifrågasätter du dig själv,din världsbild och dina egna åsikter?

Ganska så ofta.

b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (ändrat dina uppfattningar av detta)? I så fall vad? Hur mycket har du ändrat dig efter allt ditt ifrågasättande av din världsbild?  Vad gällde det för uppfattning/ar mer i detalj för att ta något/några exempel?

Jo, till viss del. Men huvudsakligen har min världsbild/mina åsikter/uppfattningar förändrats successivt ganska långsamt på sikt genom mina egna erfarenheter vare sig jag velat det eller ej. Det har alltså inte så ofta skett en förändring i mina uppfattningar bara för att jag bara velat: "Nu ska jag ifrågasätta denna min åsikt Y med hull och hår" och byta ut den till den förändrade åsikten Z!" Det handlar alltså inte bara om argument,beslut och vilja som jag ser det...

3) Rent statistiskt - om du får gissa -  vilket av de två ovanstående alternativen av 1a eller 2a dominerar hos  dig? Eller väger det jämnt tror du? Eller brukar du göra något annat?

Jag tror alternativ 2a dominerar. Men har ingen statistik på det.

4)Tror du det skulle vara möjligt att ändra totalt hela sin världsbild/trosföreställning(ar)/uppfattning(ar) i politik/religion/livsåskådning/etik/moral etc på ganska kort tid (inom låt oss säga 3 år) ?

Nej, en sådan totalt omvälvande förändring av hela sin världsbild tar betydligt längre tid än 3 år  - tror jag.

5) Antag att Jehovas Vittnen knackar dörr hos dig.  Öppnar du? Hur hanterar du denna situation? Vad säger du? Gör du skillnad om detta Jehovas vittne är en fotomodell och  utseendemässigt extremt  snygg tjej(eller motsvarande kille om du är tjej)) eller en äldre 80-årig gubbe med vattenskalle? Vari ligger denna skillnad i så fall? Vad gör du?  Motivera!  

Ja, jag hade nog öppnat i båda fallen - för att både lyssna och testa hur långt - om möjligt -jag skulle kunna gå i mina motargument. Vem vet - gubben med vattenskalle kanske hade haft en sjujädrans charm...  

Det hade nog varit mer frestande att mer välvilligt lyssna på fotomodellen - partisk som jag är -. Sedan fick jag helt enkelt "känna in" hur långt jag kunde gå i mina motargument mot henne/honom. Men jag tror jag hade varit lite "snällare" i mina motargument mot henne än mot gubben. Hade det gått att ha ett någorlunda samtal med fotomodellen (som tvåvägskommunikation) så hade jag nog efter en stund tagit fram och firat med vinflaskan...  

[Marko]

Jag har funderat meningen med den här frågan.
Är det en pekpinne eller en tankeställare ?

Varför vi engagerar oss i ämnen och hur vi gör det är olika,
Jag tror att man får läsa alla personer olika och försöka se deras motiv.

Vill någon här att andra ska tänka 100% lika en själv ?
Jag tror inte det, och jag tror inte heller man vill övertyga någon.
Det jag tror är att man vill få gehör för sina ideer.

Sen kommer det sociala spelet in, hur kritisk får man vara utan att såra ?
Vad ska man vara tyst om, och ska man hellre berömma det positiva och utesluta det negativa ?
Vissa är mer åt ena hållet, och andra mer åt det motsatta, men grunden ligger nog fortfarande i att man vill pröva sin ide.

Hur jag är som person och vad jag har för agenda har du antagligen redan en uppfattning om

Jag pratar med alla möjliga människor från missbrukare, psykiskt sjuka, mentalt starka, arbetare, invandrare, svenskar, feta, snygga, smala, rika, fattiga.. etc
Det intellektuella fick jag medan jag arbetade, och jag möter på många olika typer med min fritids arbete.
Alla jag mött på har en syn som är värd att lyssna på, inte någon har exakt samma synsätt, och det blir varierande samtal.
I privatlivet så är jag en god lyssnare, och nyfiken. (i skrift har jag problem med att läsa långa ostyckade inlägg och troligtvis missuppfattar jag även mycket då)

[Cosmic philosopher]

Jag har funderat meningen med den här frågan.
Är det en pekpinne eller en tankeställare ?

Hej Marko!

Meningen med denna fråga är att om möjligt få veta hur ni andra tänker,har för syn och åsikt gällande denna fråga/frågeställning och vad den kan "väcka" för något i er i form av reaktioner och andra frågeställningar.

Varför vi engagerar oss i ämnen och hur vi gör det är olika,
Jag tror att man får läsa alla personer olika och försöka se deras motiv.

Jo det kan jag hålla med dig om.

Vill någon här att andra ska tänka 100% lika en själv ?
Jag tror inte det, och jag tror inte heller man vill övertyga någon.
Det jag tror är att man vill få gehör för sina ideer.

Man kan ju inte vara 100 % säker på det  Det kan ju vara både och - samt att man även vill få gehör för sina idéer...

Sen kommer det sociala spelet in, hur kritisk får man vara utan att såra ?
Vad ska man vara tyst om, och ska man hellre berömma det positiva och utesluta det negativa ?
Vissa är mer åt ena hållet, och andra mer åt det motsatta, men grunden ligger nog fortfarande i att man vill pröva sin ide.

Bra frågor!

Hur jag är som person och vad jag har för agenda har du antagligen redan en uppfattning om

Jag pratar med alla möjliga människor från missbrukare, psykiskt sjuka, mentalt starka, arbetare, invandrare, svenskar, feta, snygga, smala, rika, fattiga.. etc
Det intellektuella fick jag medan jag arbetade, och jag möter på många olika typer med min fritids arbete.
Alla jag mött på har en syn som är värd att lyssna på, inte någon har exakt samma synsätt, och det blir varierande samtal.
I privatlivet så är jag en god lyssnare, och nyfiken. (i skrift har jag problem med att läsa långa ostyckade inlägg och troligtvis missuppfattar jag även mycket då)

 

Härligt Marko att se din vidsynthet! Det tycker jag låter idealiskt - att få träffa och prata med alla möjliga sorters människor - och inte klamra sig fast vid en viss grupptillhörighet,klass,parti,klan eller sekt där tendenserna gärna blir att man "kliar varandra på ryggen"...

Förresten -öppnar du för Jehovas vittne också?

[Skogsälvan]

1a) Jag har vissa grundvärderingar som gör att jag i ren affekt försöker ändra andras beteende när de beter sig på ett sätt som då går emot mina principer för alla vårt bästa. Hånskratt är något av det som irriterar mig mest.
b) Ja. När jag väl känner så är jag extremt vältalig eftersom jag är laddad med hållbara argument. En pyttegrej som exempel var när en bekant till mig daskade till min hund hårt på nosen som något sorts skämt. Jag fick ju börja med att myndigt kommendera "Nej!" till hunden för att den inte skulle svara med att hugga (mycket laddad bruksschäfer med mycket motor). Och därefter vände jag mig till kvinnan och sa iskyligt "Det Där gör du aldrig om". Hon kränkte min hund och utsatte sig själv (i oförstånd) för fara och som medmänniska anser jag att det är en medmänsklig plikt att informera i läget då vad handlingar kan få för konsekvenser.

2a) Antagligen för mycket för att det ska vara helt sunt.
b)  Jodå. Ett tag tyckte jag att dillchips var det bästa som fanns, det var dock "några" år sedan Jag tror numera på en andlig dimension och en Skapare, vilket jag inte gjorde för något år sedan.

3) 2a, med undantag för några grundvärderingar.

4) Absolut. Jag var helt övertygad solipsist ett tag.

5) Ja, jag tycker att det är ganska intressant att diskutera religiösa trosföreställningar t ex. Jag är överlag intresserad av hur andra människor resonerar kring livet, döden - varat. Det visar ju sig ganska snart om personen ifråga kan motivera sina åsikter, och föra en givande dialog, eller om denne fräser "du kommer hamna i helvetet!" för att man ifrågasätter en ståndpunkt.
Det har förstås inget direkt med utseende att göra, men jag får medge att jag är lite ytligt diskriminerande (inget jag är stolt över ) så jag skulle nog föredra att prata med någon lite äldre som har haft lite mer tid på sig att fundera. Precis som om jag ska... låt säga bygga något, känner mig lite osäker på vad jag ska ha för skruvar eller vad sjutton som helst, så vänder jag mig gärna till en av expediterna på byggvaruhuset som är en halvflintis gubbe med ölkagge.

[Skogsälvan]

Det svåra är ju att få fram en "modell" som funkar lika bra i micro som makro. Och jag, personligen, vill att individualism och kollektivism samflorerar.

[Zokrates]

Det svåra är ju att få fram en "modell" som funkar lika bra i micro som makro. Och jag, personligen, vill att individualism och kollektivism samflorerar.

Apropå micro och macro, så ringde brorsan nyss och bad mig se de senaste två vetenskapens värld,
får se om jag får tid.
http://svtplay.se/v/2601123/vetenskapen ... 815,1,f,-1

[Cosmic philosopher]

b)  Jodå. Ett tag tyckte jag att dillchips var det bästa som fanns, det var dock "några" år sedan Jag tror numera på en andlig dimension och en Skapare, vilket jag inte gjorde för något år sedan.

Hej Skogsälvan!

Spännande, hur ser denna andliga dimension och  Skapare ut - mer i detalj? Har du blivit inspirerad av en speciell religion,äldre eller nyare, eller har du mer "plockat på det andliga smörgåsbordet" och tagit lite "här och lite där"? Eller är det något som du mest bara känner och som kommer "innifrån dig själv"?

[Marko]

Förresten -öppnar du för Jehovas vittne också?

Ja det händer, om jag känner att det är välstädat nog för att ta emot besök : )
Sist var det väl moromoner som var här och pratade.

Det finns så mycket mer att prata om än bara jesus och gud när man träffar på människor.

du frågade även om det var en sexig kvinna som kom, skulle jag bete mig annorlunda ?
JA, för blodtrycket ökar nog lite och jag blir nog mer generad när jag pratar med denne

Marko skrev:

Vill någon här att andra ska tänka 100% lika en själv ?
Jag tror inte det, och jag tror inte heller man vill övertyga någon.
Det jag tror är att man vill få gehör för sina ideer.


Man kan ju inte vara 100 % säker på det   Det kan ju vara både och - samt att man även vill få gehör för sina idéer...

Det kan mycket väl vara både och. Men en dialog bygger på ge och ta. testa och pröva, hitta svar.
Även i propaganda finns det för och motsättningar, vissa vill si och andra så, man smälter sina värderingar med varandra.
Man är medveten om att en person inte kan bli en själv, och alltid kommer att ha egna värderingar och hitta nya ideer.
En dynamik och inte ett statiskt situation. Att vilja att någon blir identisk en själv, betyder kanske att man har någon som värderar saker på ett likvärdigt sätt ? Det där med 100% skapar lustiga sätt att tänka på : ) för i en dynamik så vet vi inte framtiden, vi vet dock alltid att vi funderar på framtiden. (tänk dig in i situationen att tid inte finns i tanken, vad händer då?,  oförmögen att ta dig för någonting..?) förresten är jag fortfrande säker på att jag gjorde lunch till barnen i lördags. men minnet börjar bli vagt, var det klockan 1 eller 2 ?, om tio år så är minnet borta och jag kan inte veta om jag gjorde det eller inte. Men garanterat gjorde jag något då jag gjorde det. (termodynamisk lag, information kan aldrig förstöras)

[Cosmic philosopher]

3) 2a, med undantag för några grundvärderingar.

Hej Skogsälvan!

Ok. Vilka är dessa grundvärderingar som är undantag ifrån ditt dominerande ifrågasättande av dig själv och din världsbild?

4) Absolut. Jag var helt övertygad solipsist ett tag.

Verkligen? Var du seriöst en tvättäkta solipsist ett tag? Hur länge var du det - var det permanent under lång tid? Ifrågasatte du inte om du verkligen var solipsist under den tiden?   Hur upplevde du den tiden? Var det jobbigt?

Tack för att du vill dela med dig av dina tankar.

[Skogsälvan]

Ja, jag var genuint övertygad solipsist ett par år. Detta var ett begrepp som jag inte kände till vid tidpunkten.
Det kom som en chock när jag ironiskt nog läste renässansen. Religiösa människor pratar ibland om att de har sett Ljuset. Jag hade Bara ljus runt mig, fick kämpa som fasiken för att behålla rumsuppfattningen och det vi kallar verklighet. Såg bara ljus. Alla konturer försvann.
Jag kände mig i total närhet med rubbet, parallellt som jag var totalt ensam. Det är en känsla som inte går att beskriva och du kanske inte hade känt likadant som mig av det.
Under den tiden ifrågasatte jag inte det som jag upplevde som ett faktum. Allting klaffade liksom. Allt som sändes på TV, allt vad alla sa, allt som hände. Men det var en omvälvande livsåskådning. "Välkommen till ditt liv" liksom... *torrt leende*  :?
Det var mycket som jag mådde dåligt över, mycket som jag inte alls tyckte om, men som jag fick försonas med. Efter ett tag märkte jag saker, främst genom kabbalan - du vet, det sägs att det finns en stad ovan molnen t ex. Successivt började jag bli överraskad igen då jag mer och mer började känna och märka att det faktiskt finns en Skapare. (Nu vet jag inte om det är så, men jag upplever det så.)
Jag tror att min solipsistiska erfarenhet är en hjälp att förstå Skaparen så vitt mitt förnuft och mina känslor tillåter. För mig verkar det omöjligt att genuint möta någon på ett själsligt plan om man inte har ömsesidig förståelse för varann.

[Marko]

Det där med världsuppfattningar är intressant,
solipsism är inte långt ifrån det som själen verkar uppleva vid tex en näradödenupplevelse,
många berättar att allt hör ihop och man är ett med allt, men ändå sig själv på något vis.

Jag har själv tittat på ett par filmer om akopalyses, religioner och deras inverkan,
lyssnat på några teologer, vetenskapsmän, konspirationer och letat fakta. ja börjar bli lite fundersam över hur världen egentligen ser ut, funderar vad en person med några triljoner och biljoner ska med alla sina pengar till, när man kan göra så mycket gott for dom.  världen känns mörkare när jag tänker på det och på någotvis förändras min världsbild sakta men säkert, dags för en paus tror jag : )

Världen ser nog inte ut vare sig si eller så, utan blir vad vi gör den till. (solipsister lever nog i sin värld och den är nog verklig för dom, jag lever i min värld och den är verklig för mig)

[Skogsälvan]

Jag har inte läst mycket om nära-döden-upplevelser, men visst kan det som jag var med om liknas vid ett sådant tillstånd.

[David H]

1a) I hur stor grad/hur mycket av din energi/tid anstränger du dig för att [i]försöka få andra att tänka som dig,följa just din världsbild,dina åsikter och din övertygelse? [/i]

Varje gång jag skriver för att t ex berätta, förklara eller beskriva någonting. Till exempel nu!

b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (fått andra att byta åsikt till den du har)? Kan du ge exempel(eller flera) där någon annan/några andra lyssnat på dig  och då ändrat uppfattning till just din ståndpunkt? Vad gällde det i så fall? Var det någon politisk,etisk eller religiös övertygelse? Eller vad?

Jag har gjort intryck på andra människor, lämnat avtryck. Kan ibland märka det i små detaljer, som att någon tagit efter ett begrepp eller uttryck som jag själv använt. Ibland kan jag ana viss skiftning i någons attityd. Har till exempel en kompis som förut nämnde att han trodde vissa människor skulle hamna i helvetet, senare har han övergett den attityden, och jag tror mitt bemötande, mitt sätt att vara, och det jag sagt till honom, har påverkat honom till hans nya förhållningssätt.

2a) I hur stor grad/ hur mycket av din energi/tid  ifrågasätter du dig själv,din världsbild och dina egna åsikter?

Varje gång jag grubblar eller funderar. Att söka formuleringar kan vara ett sätt att bearbeta sin världsbild. När jag läser, lyssnar, ser på film, samlar jag in nya intryck. Det kan dock dröja länge tills jag lägger märke till hur det har påverkat mig.

b) Tycker du att du lyckas/har lyckats med det (ändrat dina uppfattningar av detta)? I så fall vad? Hur mycket har du ändrat dig efter allt ditt ifrågasättande av din världsbild?  Vad gällde det för uppfattning/ar mer i detalj för att ta något/några exempel?

Ja! Men jag skulle inte direkt säga att det handlar om att ändra sig i avseende byta ut en sak mot en annan. Det handlar snarare om att en sak kompletteras med en annan sak, som gör att utfallet blir annorlunda. Till exempel, först var jag inte vegetarian, sen blev jag vegetarian, sen slutade jag vara vegetarian. Först tänkte jag inte så mycket åt bara kött, sen började jag fundera känna efter och ifrågasätta och slutade äta kött, och vidare funderade och kände jag efter ännu mer, och valde att börja äta kött igen.
(Men att det bara handlar om kompletteringar är också fel, för ibland glömmer man bort och snurrar till saker, så det nya beslutet blir inte alltid bättre underbyggt än det tidigare.)

3) Rent statistiskt - om du får gissa -  vilket av de två ovanstående alternativen av 1a eller 2a dominerar hos  dig? Eller väger det jämnt tror du? Eller brukar du göra något annat?

Kanske 2a

4)Tror du det skulle vara möjligt att ändra totalt hela sin världsbild/trosföreställning(ar)/uppfattning(ar) i politik/religion/livsåskådning/etik/moral etc på ganska kort tid (inom låt oss säga 3 år) ?

Javisst

5) Antag att Jehovas Vittnen knackar dörr hos dig.  Öppnar du? Hur hanterar du denna situation? Vad säger du? Gör du skillnad om detta Jehovas vittne är en fotomodell och  utseendemässigt extremt  snygg tjej(eller motsvarande kille om du är tjej)) eller en äldre 80-årig gubbe med vattenskalle? Vari ligger denna skillnad i så fall? Vad gör du?  Motivera!  

Beror på mitt humör! Visst kan utseendet påverka också.