Hur leva om man föds med en defekt essens?

[Marko]

Hur leva om man föds med en defekt essens?

Som alla andra, peta sina finnar och leva vidare...

När jag läste din dikt så kände jag ett cool lugn, som att du inte riktigt brydde dig..
så är det en dikt du drar eller bara något för att.. ja vad menar du med allt utöver frågan som du har skrivit ?

Om du refererar till min signatur så är det ett citat från filmen Fight Club. Så fort jag slutar betala i månaden för min mobil och min tablet så planerar jag att sälja dessa grejer och sluta leva ett liv så pass materialistiskt då det inte alls hjälpte mig som jag trodde att det skulle göra.

Problemet för mig som individ är att det är praktiskt taget omöjligt att leva i detta samhälle utan en dator (att maila in saker till lärarna är grundläggande för betyg i många skolämnen på gymnasiet) och en telefon, men jag tar den dagen när den är här.

Nätet skapar beroende, och har man lite problem och tid över, så sitter man nog gärna lite för mycket på nätet för att släppa tankarna på annat (sån e jag, antar fler kan bete sig likadant,..) leva utan datorer.. det går nog, men det är inget jag vill prova på en längre tid... pads och telefoner.. det kan bli dyrt att köra på dom i längden. (själv går jag på en grannes lina sen två år tillbaka.. i gengäld hjälper jag honom med annat)

Materialism, datorer, bilar, hus, pengar, slott, löser inga problem, men dom kan användas för att fly problem.

Nej, jag kände att du hade hjärnan med dig och verkade otroligt skärpt, inte stressad. Du skiver bra och tar tid på dig.
Därför ansåg jag nog att du var cool lugn, att när jag läste det så kändes som om du var behärskad (det smittade typ av sig)

[Zokrates]

Har du någon källa som bekräftar det du säger om att jag kan vara ett arv från grupperingar som drog sig undan
stora folkgrupper? Det skulle vara intressant läsning!

Att du efterfrågar källor ser jag som ett lite negativt utslag av auktoritetspåverkan, men visst kan det vara nyttigt att ibland även kunna hänvisa till forskningsrön etc, men mina tankar är oftast korrekta och det är oftast bara en tidsfråga innan forskarvärlden verifierar slikt, såg att wikipedia hade en liknande teori presenterad f.ö.

Ökad frihet står jag bakom av rent politiska skäl, men du har en poäng i att det i dag säkert är svårare att som "onormal", eller som någon som helt enkelt inte tillhör normen,
att vara en del av samhället annat än på bottenskiktet med s.k. "aktivitetsersättning" och praktik, vilket är någonting jag hellre dör än blir en del av.

Det där är också ett utslag av opinion skapad av samhället för att förtrycka dem som inte hänger med i utvecklingen,
antingen så får du se det som att alla människor är parasiter, då spelar det ingen roll vem som lever på vem,
eller också får du se det som att ingen människa är parasit, utan att vi istället lever i beroendeförhållanden,
då spelar det inte heller någon större roll vem som får hjälp och varför.

Angående empati, läs lite om spegelneuroner och fundera på hur du agerar på olika ansiktsuttryck.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psy ... 227945.svd

[Dexter Warden]

Hur leva om man föds med en defekt essens?

Som alla andra, peta sina finnar och leva vidare...

När jag läste din dikt så kände jag ett cool lugn, som att du inte riktigt brydde dig..
så är det en dikt du drar eller bara något för att.. ja vad menar du med allt utöver frågan som du har skrivit ?

Om du refererar till min signatur så är det ett citat från filmen Fight Club. Så fort jag slutar betala i månaden för min mobil och min tablet så planerar jag att sälja dessa grejer och sluta leva ett liv så pass materialistiskt då det inte alls hjälpte mig som jag trodde att det skulle göra.

Problemet för mig som individ är att det är praktiskt taget omöjligt att leva i detta samhälle utan en dator (att maila in saker till lärarna är grundläggande för betyg i många skolämnen på gymnasiet) och en telefon, men jag tar den dagen när den är här.

Nätet skapar beroende, och har man lite problem och tid över, så sitter man nog gärna lite för mycket på nätet för att släppa tankarna på annat (sån e jag, antar fler kan bete sig likadant,..) leva utan datorer.. det går nog, men det är inget jag vill prova på en längre tid... pads och telefoner.. det kan bli dyrt att köra på dom i längden. (själv går jag på en grannes lina sen två år tillbaka.. i gengäld hjälper jag honom med annat)

Materialism, datorer, bilar, hus, pengar, slott, löser inga problem, men dom kan användas för att fly problem.

Nej, jag kände att du hade hjärnan med dig och verkade otroligt skärpt, inte stressad. Du skiver bra och tar tid på dig.
Därför ansåg jag nog att du var cool lugn, att när jag läste det så kändes som om du var behärskad (det smittade typ av sig)

Jag betvivlar att det går i dagens samhälle, och i framtiden så skulle jag vilja påstå det vara omöjligt.

Har du någon källa som bekräftar det du säger om att jag kan vara ett arv från grupperingar som drog sig undan
stora folkgrupper? Det skulle vara intressant läsning!

Att du efterfrågar källor ser jag som ett lite negativt utslag av auktoritetspåverkan, men visst kan det vara nyttigt att ibland även kunna hänvisa till forskningsrön etc, men mina tankar är oftast korrekta och det är oftast bara en tidsfråga innan forskarvärlden verifierar slikt, såg att wikipedia hade en liknande teori presenterad f.ö.

Ökad frihet står jag bakom av rent politiska skäl, men du har en poäng i att det i dag säkert är svårare att som "onormal", eller som någon som helt enkelt inte tillhör normen,
att vara en del av samhället annat än på bottenskiktet med s.k. "aktivitetsersättning" och praktik, vilket är någonting jag hellre dör än blir en del av.

Det där är också ett utslag av opinion skapad av samhället för att förtrycka dem som inte hänger med i utvecklingen,
antingen så får du se det som att alla människor är parasiter, då spelar det ingen roll vem som lever på vem,
eller också får du se det som att ingen människa är parasit, utan att vi istället lever i beroendeförhållanden,
då spelar det inte heller någon större roll vem som får hjälp och varför.

Angående empati, läs lite om spegelneuroner och fundera på hur du agerar på olika ansiktsuttryck.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psy ... 227945.svd

Är det klassisk narcissism jag luktar fram här? Varför ska jag ta dig på ditt ord och inte kritisera det du säger? Nu var det inte kritik jag framlade, och jag efterfrågade inte en källa för att lägga en bevisbörda på dig. Jag efterfrågade en källa p.g.a. att det vore en intressant läsning och kanske skulle det kunna ge mig ett annorlunda perspektiv på varför jag som borde vara ett flockdjur skyr människor som pesten (no pun intended) för att jag a) inte förstår mig på dem, b) inte har ett intresse av dem och c) inte kan relatera till dem.

[Zokrates]

Hade kanske varit kul med luktdatorer, men nej, hade du haft lite mindre bråttom att reagera
så hade du ju läst vad jag skrev, samt förstått vad jag avsåg, vill du ha en källa, använd mig,
eller denna.
http://rspb.royalsocietypublishing.org/ ... 1/529.long

Som jag ser det beror mefödda dysfunktioner främst på
arv
miljö
fosterskador
det finns ju inte så mycket annat att välja på...kan ju lägga till spontana mutationer, varje människa
muterar partiella sekvenser i arvsmassan cirka 200 gånger under hela sin levnad.

I fråga om arvet är det olika gener som inverkar varav oftast dubbelt arv av gener av en särskild
betraktad sjukdomsgen ger sjukdom, avseende miljön är det gifter och svält som ger
avkomman en sämre start i livet med diverse störningar i utvecklingen, förlossningsskador
kan ge upphov till hjärnskador på grund av syrebrist, varpå delar av hjärnan skadas vilket
i värsta fall ger påvisbara senare beteendeförändringar.

I andra fall kan det bero på olyckor eller misshandel, där våld mot skallen, blödningar i hjärnan
ger ett förändrat beteende beroende på vad som skadats, i ytterligare fall kan det vara så enkelt
att virussjukdomar ger upphov till skador, ex.vis hjärninflammation, men även feber över 40 grader
kan orsaka hjärnskador.

I de fall där dysfunktionen beror på för låga eller för höga hormonvärden, signalsubstanser, ser jag arvet
som den enskilt största möjliga orsaken sammantaget, när det gäller gener så har människan en mängd
sådana som tydligen finns men är avaktiverade, det fanns en orsak till att de muterades fram och det var
att de i ett läge har gynnat vissa individer, därav bär vi likt många andra djurarter på en massa
"skräp-dna", därmed inte sagt att dessa är ute ur bilden, för vid förändringar kan de slås på igen.

Exempel
Läs notisen i länken nedan och ställ dig frågan på vilket sätt panikångest varit gynnsamt?
http://illvet.se/manniskan/psykologi-be ... anikangest

Så som jag betraktar det så skulle det hypotetiskt kunna vara så att under en viss svältperiod
blir rovdjuren mer desperata, individer som reagerar lätt även när det inte finns någon fara har
då haft ett försprång gentemot sina artfränder som endast reagerar på en verklig fara, de har
alltså sökt skydd snabbare och därmed överlevt, rent statistiskt ökar ju deras chanser ju oftare
de sätter sig i säkerhet, det som triggat igång det hela var flyktbeteendet som panikångesten
gav upphov till, därmed har genen överlevt och vidarespridits så att även om hoten är borta
så finns beteendeläggningen kvar, med tiden borde negativa beteenden dö ut av sig själva
när de inte längre behövs då levnadsvillkoren är gynnsammare och andra förutsättningar råder,
men det går långsamt och till dess kommer vissa individer då och då ärva egenskapen.

Så för att besvara huvudfrågan "Hur leva om man föds med en defekt essens?" så skulle jag säga
att personer som idag tycks vara defekta, kan mycket väl vara de som en dag under sämre eller
förändrade livsvillkor ser till att vår art, mänskligheten faktiskt överlever, lite som naturens fail safe.

Annat angående bl.a spegelneuroner och autism.
http://cbc.ucsd.edu/pdf/brokenmirrors_asd.pdf

[Marko]

Jag betvivlar att det går i dagens samhälle, och i framtiden så skulle jag vilja påstå det vara omöjligt.

Nej det är möjligt att leva utan både el och datorer, Man kan gå till hyresvärden och betala hyran,
man kan gå till affären och betala kontant eller arbeta av det man köpt.

Internet är inte ett beroende för mig på det viset, jag läser aldrig epost och jag har inte betalat med internetbanken på över ett år,

[hermit philosopher]

Hur kan jag vara fri att leva mitt liv om jag faktiskt föds med en essens - och inte bara det, utan en defekt sådan?

Hej DW,
Jul är ju en extra jobbig tid för många men jag hoppas ändå att du mår något bättre just nu än du gjorde när du startade tråden.

Först, låt mig medge att jag inte har läst alla inlägg, så du får ursäkta om jag upprepar något som redan sagts av någon annan . Sedan, vill jag - utan att verbalisera för mycket - försäkra dig om att jag verkligen förstår hur du känner det. Jag har levt i ett [liknande?] sjukdomstillståd sedan jag var liten (är 35 år nu) och, bara tills för några år sedan, trodde inte jag heller att jag kunde finna något annat sätt att bemöta dagen på.
Det vore meningslöst att berätta detaljer ur min personliga omvändning; allas är ju helt unik, men jag bara VET att såvida du inte helt ger upp, kan även du en dag utveckla ett nytt perspektiv på livet.

Saker är vad de är: vi kan inget göra åt vårt biologiska arv; ej heller kan vi påverka de sammanhang vi föds in till; vi kan inte ändra de omständigheter vi bemött och kommer att bemöta, ej ens de människor vi någon gång, då och då måste råka på (det är inte alls nödvändigt att ingå i samhället DW, du kan t o m avsäga dig det periodvis och endast i den mån du själv önskar, men du måste vara riktigt beredd att betala priset och, även i faser av total avskildhet, existerar alltid aspekter utom din kontroll!).  
Det enda vi kan - och detta KAN vi verkligen, tro mig! - är att bestämma över vilken roll vi själva ska ha i en given kontext. Det är inte alls så enkelt som det borde vara, men att förstå att det är så, är första steget i att befria sig själv från existentiell meningslöshet.

Depression är läskigt och lurar alltid bakom knuten för sådana som oss. Idag har jag makten över mitt inre helvete. Jag bryr mig inte om det världsliga: äventyr, självförverkligande, karriär, anseende, pengar, etc. Inget av det gav mig någonsin någon inre, bestående frid... det kanske det gör för vissa i och för sig, inte vet jag. Men allt sådant kan ändå närsomhelst förloras - och, på en nanosekund, står man där igen: osynlig, ensam och tom; med sina trasiga gener eller vad det nu må vara.
Vetskapen om att vad som än händer, kan ingenting någonsin beröva mig min fullständiga makt över hur jag väljer att ta till mig det jag erfar har i mitt fall, avskaffat den obefogade ångesten som jag tidigare hade försökt lära mig att leva med, som om det hade varit en ofrånkomlig del av mitt vara - det var det aldrig

I sann ödmjukhet och välvilja, önskar jag dig många vackra självinsikter framöver.
Må ditt liv berikas med visdom!

[Dexter Warden]

Jag försöker att bestämma över mig själv; min ångest och min depression. Två dagar utan Stesolid och allt jag kan tänka på är självmord i alla dess former. Jag romantiserar det i mitt huvud och fantiserar hur jag ska gå till väga, vilka tabletter jag ska beställa och den mängd alkohol det kommer att kräva. Om mina ageranden i livet definierar mig, som Sartre säger, så har jag ännu mindre anledningar till att leva då jag har en så pass introvert personlighet att jag sällan bemödar mig till att agera över huvud taget, och vid nya situationer så kan jag totalt frysa upp.

Jag försöker i alla fall ta en dag i taget, men jag är så rädd varje gång jag ska gå och sova för att jag vet att jag är tvungen att vakna upp till samma misär, och göra samma saker som jag gjorde dagen innan. Jag försöker få igång läsningen nu med "The Stranger", men en sak Stesoliden gjorde för mig var att ta bort beslutsångesten mellan datorn och läsningen i min säng. Jag spelar inga spel eller så, utan jag slösurfar mest, alternativt tittar på film, men jag vet att läsning och läsförståelse är i min essens för jag gick igenom böcker som gud-vet-vad när jag var yngre - innan ångesten kom.

Jag vet inte ens vad jag ska säga, men det stämmer väl som buddhisterna lägger det; livet är ett lidande.

Nu står jag inför valen att medicinera mig själv med saker som påverkar dopamin- och serotonin-nivåerna, eller att ta mig igenom denna ångest utan medicinering. Anledningen till att jag är så emot medicinering som inte är temporär (t.ex. självmedicinering av benso, som är just temporärt) är för att det förändrar mig som individ, och det blir omöjligt att definiera mig. Jag vill vara jag, och jag är osäker på huruvida jag verkligen är "jag" på preparat som påverkar de defekter som jag bär med mig sedan födseln. Bättre är det att temporärt blockera GABA-receptorerna.

EDIT: Jag är nu färdig med boken och måste säga att den, i alla fall för stunden, har förändrat mitt perspektiv någorlunda, men jag måste nog sova på saken.

[Marko]

Dexter Warden
Du är inte ensam om att känna så, Jag tror väldig många och vet att väldigt många tänker precis lika dant som du.

Att ta ett läkarbesök är inte fy skam, fast resultatet är oftast den samma, tabletter som ska förändra hjärnans sätt att fungera.

Hur ska man lösa problemet med ångest som leder till självmordstankar eller tar bort livslusten ?
En metod är att börja promenera, det motsvarar en dagsdos av vad många tabletter ger. Men det är inte ofta vi tar oss tid och ork att ta en promenad dagligen. Men efter att ha varit ute och gått en timme så brukar mina tankar vara mer 'clean'

När det är som värst måste vi prata med nära och anhöriga, jag föreslår att du pratar med någon utanför nätet om detta.
Nätet ger inte mycket, ett par kloka ord utan närhet. En mänsklig kontakt ger mycket mer.

Men vem är jag att ge råd, borde ta hand om mig själv bättre föst.

[Skogsälvan]

Vad har du för stesolid-dos och hjälper den?

[Skogsälvan]

Jag har för övrigt 4x10 mg dagligen som dos, plus sobril, men jag tar sällan så mycket. Jag känner igen mig i känslan du beskriver, även om det var flera år sedan jag mådde så dåligt. Jag har haft perioder då apatin varit total; tappat en penna, sneglat mot klockan, noterat att det bara är fyra timmar tills nån kommer hem och inte orkat plocka upp pennan själv. Även haft genomgripande ångest så jag har suttit och skakat mot ett element. Men det blir bättre! Det du kan ta med dig från dessa erfarenheter då gör att du kan bli en bättre, empatisk människa!

[Zokrates]

...
Det du kan ta med dig från dessa erfarenheter då gör att du kan bli en bättre, empatisk människa!

I ditt svar är kan bli det jag undrat över.
Som vuxen är det väldigt lite som kan ge oss ökad empati, misstänker dock att personliga tragedier
kan vara ett av de få områden som kan det (förutom att skaffa barn och eller husdjur), men det kan lika
gärna bli tvärtom, att personen inte orkar engagera sig i andra och alltså "stänger av" sina känslor än mer.

Att däremot se film eller att läsa (studera) ger inte någon en större empatisk förmåga, tror att det finns studier som
bekräftar att så är fallet om inte jag minns fel, som någon svensk empatiforskare redogjorde för i kunskapskanalen förra året,
samma forskare som f.ö visade att kvinnor i studien hade aningen lite större empati för djur än småbarn,
för män var det tvärtom, fast intressant dock var att kvinnor hade marginellt högre emapti än män överlag.

Apropå ökad pillerkonsumtion
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4877984

[Sceptisk]

Dexter Warden

Det du alltså säger är att du är deprimerad.

Du finner ingen mening med livet.

Du finner ingen plats i samhället.

Du skriver att du upplever att du är låst; Betyder det att du känner dig förhindrad att leva på ett sätt som du skulle vilja leva på?

[Dexter Warden]

Dexter Warden
Du är inte ensam om att känna så, Jag tror väldig många och vet att väldigt många tänker precis lika dant som du.

Att ta ett läkarbesök är inte fy skam, fast resultatet är oftast den samma, tabletter som ska förändra hjärnans sätt att fungera.

Hur ska man lösa problemet med ångest som leder till självmordstankar eller tar bort livslusten ?
En metod är att börja promenera, det motsvarar en dagsdos av vad många tabletter ger. Men det är inte ofta vi tar oss tid och ork att ta en promenad dagligen. Men efter att ha varit ute och gått en timme så brukar mina tankar vara mer 'clean'

När det är som värst måste vi prata med nära och anhöriga, jag föreslår att du pratar med någon utanför nätet om detta.
Nätet ger inte mycket, ett par kloka ord utan närhet. En mänsklig kontakt ger mycket mer.

Men vem är jag att ge råd, borde ta hand om mig själv bättre föst.

Det gör det kanske för vissa, men definitivt inte för mig. Jag skulle svära åt vinden, förbanna gudarna som jag inte tror på och därmed bli halvt galen. Jag gillar inte att lämna min lägenhet över huvud taget, faktiskt, men på t.ex. Julafton och Nyårsafton så blir man tvungen; liksom jag lär bli tvungen att gå tillbaka till skolan i januari (jag har varit sjukskriven hela december).

Jag är omringad av socionomer som pratar hål i huvudet på mig (det ingår i lägenheten), så nog [påtvingas] jag mänskliga kontakter.

Vad har du för stesolid-dos och hjälper den?

Jag har självmedicinerat mest, men efter att jag blev tvingad till sjukhuset efter självmordsförsöket så fick jag ut lite av akutpsyk, och sedan av akuten på min lokala vårdcentral. 10mg om dagen, kan man säga, och det hjälper inte alls som det gjorde i början. Jag har varit utan sedan Julafton nu. Jag skulle gissa på att 20mg behövs nu för tiden. Nu påtvingas jag till urinprov så självmedicinering är dessvärre inte en möjlighet.

Dexter Warden

Det du alltså säger är att du är deprimerad.

Du finner ingen mening med livet.

Du finner ingen plats i samhället.

Du skriver att du upplever att du är låst; Betyder det att du känner dig förhindrad att leva på ett sätt som du skulle vilja leva på?

Ja, det känner jag, men jag känner också att jag låser mig själv mer än någonting annat. Allting jag borde vara kapabel till blir aldrig gjort (plugga, skriva en bok, etc) då min hjärna hamnar i slagkamp mellan narcissistiska och självföraktande tankar. Åt vilket håll jag än vänder mig så blir jag alltid den som utifrån tittar in, för jag kan helt enkelt inte relatera till människan som hon är. Mitt idealliv är inte ett liv fyllt av rikedomar, pengar, närhet (Gud förbjude!), etc, utan det är helt enkelt ett liv där jag är nöjd med min egen existens och inte längre behöver ifrågasätta om jag verkligen platsar in i dagens samhälle, eller om jag gör mig själv en större tjänst genom att överdosera tabletter tillsammans med alkohol och sedan skära upp armarna med rakblad (för säkerhetsskull, du vet). Jag romantiserar som sagt dessa tankar så att de inte längre känns främmande, långt borta eller rentav galna; de känns snarare mer och mer som min enda väg ut ur ett medvetande som saknar de mest fundamentala personlighetsdragen som karaktäriserar en människa.

[Zokrates]

Textmassa... de känns snarare mer och mer som min enda väg ut ur ett medvetande som saknar de mest fundamentala personlighetsdragen som karaktäriserar en människa.

Åjo, jag tycker allt att du beter dig exakt såsom de flesta människor gör, enda skillnaden är väl att du
vantrivs med det.

[Dexter Warden]

Textmassa... de känns snarare mer och mer som min enda väg ut ur ett medvetande som saknar de mest fundamentala personlighetsdragen som karaktäriserar en människa.

Åjo, jag tycker allt att du beter dig exakt såsom de flesta människor gör, enda skillnaden är väl att du
vantrivs med det.

Skitsnack. Det är inte vanlig existentiell ångest vi pratar om.