Hur leva om man föds med en defekt essens?

[Dexter Warden]

Ja, du behöver inte ta mig på allvar.
Ser det mer som en barnslig spegel retorik.

disorder eller sjukdom, det mesta är väl dissorder idag.. och det har säker sina förklaringar.
Själv anser jag tex att social fobi är en sjukdom och inte en fobi, sen får läkarna säga vad dom vill,.
(min syn på ordet sjukdom tog jag från en psykolog, det är när något uppfattas som skadligt av dig eller av andra, en generell bild som får tolkas i rätt kontext)

jag föreslår att du pratar med någon förälder som varit med om att sina barn tagit livet av sig,
eller att du pratar med barn som varit med om att deras föräldrar tagit livet av sig.

Nej, det är en fobi. Själva definitionen av ordet fobi är en ogrundad rädsla för någonting, t.ex. rädsla för människor eller små spindlar.

[Marko]

Nej, det är en fobi. Själva definitionen av ordet fobi är en ogrundad rädsla för någonting, t.ex. rädsla för människor eller små spindlar.

Nope, Det är en sjukdom som i vissa fall kan vara livet ut.
Jag har själv haft sjukdomen till och från under 25 års tid. (och kan intyga att det är ett ett lidande och inte bara en störning)

definition på sjukdom är:

"Sjukdom är ett funktionshindrande tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa"
Samma tolkning gör försäkringskassan. det heter inte disorder grad när man får en värdering i deras register.

[Dexter Warden]

Nej, det är en fobi. Själva definitionen av ordet fobi är en ogrundad rädsla för någonting, t.ex. rädsla för människor eller små spindlar.

Nope, Det är en sjukdom som i vissa fall kan vara livet ut.
Jag har själv haft sjukdomen till och från under 25 års tid. (och kan intyga att det är ett ett lidande och inte en störning)

definition på sjukdom är:

"Sjukdom är ett funktionshindrande tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa"
Samma tolkning gör försäkringskassan. det heter inte disorder grad när man får en värdering i deras register.

"För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet."

Anser du det vara rimligt att ha social fobi när vi är sociala varelser? Vad försäkringskassan tycker om saken spelar ingen större roll. Jag har själv social fobi och jag skulle känna mig patetisk om jag kallade det för en sjukdom. Min hjärtklappning när jag är ute eller när jag ställs inför svåra sociala situationer beror på en orimlig fruktan.

För övrigt så kan en störning orsaka ett lidande då de knappast utesluter varandra.

[Marko]

Anser du det vara rimligt att ha social fobi när vi är sociala varelser?

Jag är högst social, men har social fobi, du får ta det som en paradox om du vill.

Men att inte kunna gå ut och handla, inte gå utanför sin dörr på månader, och inte kunna arbeta med andra, inte äta middagar med släkt och inte kunna göra någonting är ett hinder och ett handikapp.

sen får du säga vad du vill, jag köper inte konceptet störning. hela bilden är ett sjukdomstillstånd.

[Dexter Warden]

Anser du det vara rimligt att ha social fobi när vi är sociala varelser?

Jag är högst social, men har social fobi, du får ta det som en paradox om du vill.

Men att inte kunna gå ut och handla, inte gå utanför sin dörr på månader, och inte kunna arbeta med andra, inte äta middagar med släkt och inte kunna göra någonting är ett hinder och ett handikapp.

sen får du säga vad du vill, jag köper inte konceptet störning. hela bilden är ett sjukdomstillstånd.

Jag har inte handlat på hela veckan för att jag vill inte gå till affären. Jag har inte gått utanför min dörr mer än två gånger den här veckan när jag har träffat mina kontaktpersoner. Jag arbetar inte med andra. Jag äter aldrig middagar med släkt. Jag kan sällan göra någonting socialt såvida jag inte är helt och hållet komfortabel med miljön - och det är sällan jag är det. Ändock sitter jag här och kallar det för dess riktiga namn: en fobi, i.e. en orimlig rädsla inför någonting som resulterar i att jag sitter här utan någonting att äta.

Vad du köper spelar ingen roll. Jag har inte köpt mackor på hela veckan, men även det är irrelevant för diskussionen.

[Marko]

Eftersom hjärnan inte tillverkar tillräckligt med serotonin så är det i stort sett samma sak som om kroppen inte kan hantera insulin vid diabetes.. det ena är sjukdom och det andra en störning ?

jag tror att stämpeln mental sjukdom är så negativ och djupt rotad och används förnedrande,
att läkarkåren väljer ordet störning istället för sjukdom.

Tråkigt att du har dom problemen som du beskrev..
Jag vet att serotonin tillförsel hjälper om man äter det under en längre tid,
Sen hjälper motion väldigt mycket, för det skapar serotonin, äta god mat och så vidare.
lättare sagt än gjort, men det funkar.

Att ha en negativ världsbild gör inte saken bättre,
man kan se positivt på det som är bra..

att filosofera, vet inte om någon lycklig person gör det ; )

[Dexter Warden]

Eftersom hjärnan inte tillverkar tillräckligt med serotonin så är det i stort sett samma sak som om kroppen inte kan hantera insulin vid diabetes.. det ena är sjukdom och det andra en störning ?

Men man kan påverka sin serotonin-nivå utan att ta insulin eller tabletter, eller hur? Just genom att vara social, äta bra, röra sig, etc. Det är så klart lättare sagt än gjort för någon som befinner sig i en depression, men din jämförelse håller inte.

jag tror att stämpeln mental sjukdom är så negativ och djupt rotad och används förnedrande,
att läkarkåren väljer ordet störning istället för sjukdom.

När jag tänker på en mental sjukdom så tänker jag direkt på någonting som inte kan botas - och social fobi kan botas. Är du säker på att du har social fobi? Hindrar det dig i livet? Att ha social fobi behöver inte nödvändigtvis gå hand-i-hand med att vara dålig på det sociala området, men själva grundpelaren i social fobi är att det hindrar en från att leva ett fungerande liv, t.ex. att jag sitter hungrig här nu och mentalt måste förbereda mig för att gå ned till affären och för att inte nämna alla gånger som jag p.g.a. ångest har avbokat träffar med folk som jag inte har träffat på länge.

Tråkigt att du har dom problemen som du beskrev..
Jag vet att serotonin tillförsel hjälper om man äter det under en längre tid,
Sen hjälper motion väldigt mycket, för det skapar serotonin, äta god mat och så vidare.
lättare sagt än gjort, men det funkar.

Här säger du det själv! Du kan påverka serotoninet med bra mat och träning, men någon med diabetes blir inte botad från sin sjukdom genom att röra sig bra och äta bra - personen har fortfarande diabetes.

Att ha en negativ världsbild gör inte saken bättre,
man kan se positivt på det som är bra..

Det kan man.

att filosofera, vet inte om någon lycklig person gör det ; )

En lycklig person är en person som är nöjd med tillvaron och har därav ingen större anledning till att filosofera. Jag själv är inte en speciellt lycklig människa och söker därmed alternativa sätt att se på omgivningen. Jag ska försöka nå en nihilistisk "uppenbarelse" i min jakt efter min befrielse från samhällets grepp av mig; om jag inte kan leva upp till samhällets moral så ser jag heller ingen poäng med att ha den.

[Marko]

En social fobi går ofta över från ångest till depression, (och ibland över av sig själv inom en period)
och när man är deppig, så följer man mönster, ett av dem är att man isolerar sig.
Det innebär alltså att man inte tar kontakt med människor på samma vis som när man inte är deprimerad.

Om jag är säker på att jag hade och ibland får tillbaka symptomen på social fobi ?
Japp, om du tänker dig en halvvåg som varar i runt 10 år med toppen i mitten,
så blev jag tämligen säker på varför jag undvek fikapauser i vågens början till att inte kunna äta mat tillsammans med mitt barn och ex utan att få för mig en massa konstiga saker. jag förstod senare varför jag började skaka och stamma med mera under middagar, och jag förstod varför jag undvek arbetsplatsträffar och så vidare.

med åren har jag fått kunskap, vet mer och det händer allt mer sällan.
Symptomen på ett försämrat tillstånd märks jag direkt, man drar sig undan. passar jag mig inte och låter det få växa en tid så blir det bra sämre.  Är lite av proffs på se vem som lider av social fobi, det syns direkt på ett beteende. så ja, jag är säker.

Det enda som löser problemen är en själv,. Ingen kommer någonsin att hjälpa dig att slippa dina bekymmer,Du måste själv ta tag i problemen och försöka lösa dom.

Man kan säkert se negativt på allt under en hel livstid och vara fullt glad, fast det är lite mot dess natur,
är man posetiv så brukar man lättare se de posetiva bitarna... och jag sa att det hjälper att se det positiva med.

Du får hitta en väg som passar dig, jag ville mest ge några goda råd för senare bruk.. trodde inte direkt att du skulle ta emot dem med öppna armar/sinnen

sen är jag inte mycket för att ord fajtas om logiska korrekta och perfekta svar, logiken följer inte det som finns i våra huvuden . självklart kan man ibland göra si och vara så, men generellt så ser det ganska lika ut.

Så, nu ska jag göra mig lite pommes och ha en fet klick majonäs på, det gör gott för själ och hjärta : )

(Ps, igår var jag på bio med min son, och förstod direkt varför jag smygöppnade godispåsen och började tänka på att inte märkas eller höras när jag tuggade lol... man ska inte ta så allvarligt på saker och inte alltid vara så närvarande i nuet, ett problem för vissa)

Njuter lite idag av att vara slarvig, för då vet jag att jag mår bra ...

[Zokrates]

Så, nu ska jag göra mig lite pommes och ha en fet klick majonäs på, det gör gott för själ och hjärta : )

Herregud, pommes med majonäs marko, bra för själ och hjärta, knappast, däremot kan det vara gott,
det är en annan sak. Angående diabetes, hittade denna länken http://www.kostdoktorn.se/diabetes/

[Vincent Kayne]

att filosofera, vet inte om någon lycklig person gör det ; )

En lycklig person är en person som är nöjd med tillvaron och har därav ingen större anledning till att filosofera. Jag själv är inte en speciellt lycklig människa och söker därmed alternativa sätt att se på omgivningen. Jag ska försöka nå en nihilistisk "uppenbarelse" i min jakt efter min befrielse från samhällets grepp av mig; om jag inte kan leva upp till samhällets moral så ser jag heller ingen poäng med att ha den.[/quote]

Vad är lycka då?

Är man lycklig om man inte behöver filosofera? För vissa kan ju lyckan vara att just ha möjligheten att kunna filosofera, vända, vrida, tänka och ifrågasätta. Tas den möjligheten ifrån den personen kanske han/ hon blir just olycklig.

Filosofi behöver ju innebära att alla sitter och filosoferar om sin egen existens eller om ens liv är bra eller dåligt, moral, rätt och fel m.m. Det kan ju lika gärna handla om världsliga problem, krig, språk, politik, matematik,relationer,  samhälle, historia, religion, matematik ja allt möjligt.

[Marko]

Så, nu ska jag göra mig lite pommes och ha en fet klick majonäs på, det gör gott för själ och hjärta : )

Herregud, pommes med majonäs marko, bra för själ och hjärta, knappast, däremot kan det vara gott,
det är en annan sak. Angående diabetes, hittade denna länken http://www.kostdoktorn.se/diabetes/

Äh, dör jag av majonäset så dör jag med att ha ätit gott en dag denna veckan : )

Läkare, svt hade en dokumentär om diabetiker som botade sin fettma och sjukdom med att äta fett,
det är nog en sådan där paradox det med, bli smal med fett..läkarna kliade sig i huvudet när dom såg deras journaler,
det är inte möjligt... funkar kanske inte för alla, men för vissa, antar det skapar matvanor som är sunda med hur man rör på sig.

[Marko]

Vad är lycka då?

Är man lycklig om man inte behöver filosofera? För vissa kan ju lyckan vara att just ha möjligheten att kunna filosofera, vända, vrida, tänka och ifrågasätta. Tas den möjligheten ifrån den personen kanske han/ hon blir just olycklig.

Filosofi behöver ju innebära att alla sitter och filosoferar om sin egen existens eller om ens liv är bra eller dåligt, moral, rätt och fel m.m. Det kan ju lika gärna handla om världsliga problem, krig, språk, politik, matematik,relationer,  samhälle, historia, religion, matematik ja allt möjligt.

Jag får ta tillbaka påståendet och göra det lite mer personligt,
Jag har sällan mött på folk som tänker och som varit lyckliga på samma gång,
har gjort en liten egen filosofi runt detta, att tänkandet gör oss olyckligare, vi tenderar att fastna vid problemen allt för länge. Jag tror att personer som är lite smartare än genomsnittet också är lite olyckligare.

ingen tar ifrån dig möjligheterna att vara kritisk, för det tycker jag man ska vara, bilda sig en egen uppfattning.
Om du blir gladare av det eller inte vet jag inte, men jag tror inte du kommer att bli lyckligare av att vara kritisk.
det ska ske i balans med positivt tänkande och acceptera lite mer vissa perioder.

Sen kan man ju fråga sig, vem är lycklig idag ?, med allt det som sätts på press, ekonomi, arbete, skola, krav på att bli något och hur många av eliterna i samhället tar för sig och andra inte kan ta för sig, man lever på olika villkor och irritationen kan växa sig till frustration eller ilska och hat..

samhället har sin moral, och du har din moral. i moral så finns det mekaniker där olydnad är ett verktyg för att förändra samhällets syn. Det är alltså 'lagligt' att vara olaglig, och man ska vara olaglig när man känner för det. givetvis får man ta konsekvenser inom rimliga ramar. jag tycker att en regel är bra att följa, så länge man inte skadar andra på sikt eller med mening så är det mesta tillåtet. En trädkramare gör inte en direktör ledsen genom att kedja fast sig vid ett träd.

För att vara riktigt negativ, så har jag funderat på hur långt samhället kan gå innan vi kommer att se rena mord på de som sitter vid makten. Det är extrema tillstånd, men jag tror att det snart kan ske i västvärlden... tyvärr.

Att möta på andras problem blir dina egna problem, en av anledningarna till varför psykologer har sina egna psykologer.

[Vincent Kayne]

Vad är lycka då?

Är man lycklig om man inte behöver filosofera? För vissa kan ju lyckan vara att just ha möjligheten att kunna filosofera, vända, vrida, tänka och ifrågasätta. Tas den möjligheten ifrån den personen kanske han/ hon blir just olycklig.

Filosofi behöver ju innebära att alla sitter och filosoferar om sin egen existens eller om ens liv är bra eller dåligt, moral, rätt och fel m.m. Det kan ju lika gärna handla om världsliga problem, krig, språk, politik, matematik,relationer,  samhälle, historia, religion, matematik ja allt möjligt.

Jag får ta tillbaka påståendet och göra det lite mer personligt,
Jag har sällan mött på folk som tänker och som varit lyckliga på samma gång,
har gjort en liten egen filosofi runt detta, att tänkandet gör oss olyckligare, vi tenderar att fastna vid problemen allt för länge. Jag tror att personer som är lite smartare än genomsnittet också är lite olyckligare.

ingen tar ifrån dig möjligheterna att vara kritisk, för det tycker jag man ska vara, bilda sig en egen uppfattning.
Om du blir gladare av det eller inte vet jag inte, men jag tror inte du kommer att bli lyckligare av att vara kritisk.
det ska ske i balans med positivt tänkande och acceptera lite mer vissa perioder.

Sen kan man ju fråga sig, vem är lycklig idag ?, med allt det som sätts på press, ekonomi, arbete, skola, krav på att bli något och hur många av eliterna i samhället tar för sig och andra inte kan ta för sig, man lever på olika villkor och irritationen kan växa sig till frustration eller ilska och hat..

samhället har sin moral, och du har din moral. i moral så finns det mekaniker där olydnad är ett verktyg för att förändra samhällets syn. Det är alltså 'lagligt' att vara olaglig, och man ska vara olaglig när man känner för det. givetvis får man ta konsekvenser inom rimliga ramar. jag tycker att en regel är bra att följa, så länge man inte skadar andra på sikt eller med mening så är det mesta tillåtet. En trädkramare gör inte en direktör ledsen genom att kedja fast sig vid ett träd.

För att vara riktigt negativ, så har jag funderat på hur långt samhället kan gå innan vi kommer att se rena mord på de som sitter vid makten. Det är extrema tillstånd, men jag tror att det snart kan ske i västvärlden... tyvärr.

Jag förstår ditt resonemang och jag håller nog "egentligen" med om det även om jag inte vill "tro" på det

Det kan kanske stämma att de som tänker för mycket till slut blir olyckligare. Som du säger man fastnar vid saker och ältar det fram och tillbaka. Det är inte bra. Man måste försöka finna sin egen balans där.

Jag känner själv, när jag har arbetat, gått i skolan, relationer. Att när jag inte tänker "så jäkla" mycket, så mår jag oftast väldigt bra. Jag bara kör på utan att tänka. Det är roligt och allt flyter på. Samtidigt så är jag själv som person, och har nog alltid varit, lite av en grubblare. Jag funderar mycket för mig själv.

Så ska man bara köra på i livet och njuta av de goda stunderna utan att tänka allt för mycket?
Jag vill tro att det finns en balans. Att man kan lära sig att se på livet/ världen utifrån som en betraktare (acceptera att vissa saker är som dom är), men finna någon typ av ro/ harmoni så att du ändå uppskattar det och blir lycklig. Men ändå kunna grubbla och fundera kring det.

Jag har någon tanke om att många "stora" tänkare, framstående personer, många kreativa personer: musiker, skådespelare, konstnärer (typ genier av olika slag), många av dessa stora namn i världshistorien har haft rätt tragiska liv och till slut tagit livet av sig. Kanske för att de har tänkt för mycket. Jag kommer inte på något namn nu, men det är någon föreställning jag har.

Jag kanske har fel? Jag vet inte....

[/u]

[Marko]

Vincent Kayne

Jag kanske har fel? Jag vet inte...

Nej jag tror inte du har fel, jag tror inte någon av oss har direkt fel när vi funderar.
vi letar ju egentligen efter svaren., det kan inte bli fel då.

Kanske vi kan börja leta efter världens 'gladaste' filosof..
vem är det :öh

och man kan fråga sig om man måste vara lycklig för att ha ett vettigt liv.

ramen tycker jag går vid självdestruktivitet, när ens värld börjar att rasa samman,
men innanför ramarna, hur ska vi må för att ha ett bra liv ?

kanske det är lättare att hamna i trubbel när man är en funderare.

en filosofi som inte gör mig märkbart olycklig är när funderingar går till naturen. då hittar jag bara positiva saker.
men samtidigt kanske tänkandet leder in på andra banor än det som är bra...

[Vincent Kayne]

Ja det går ju inte heller att säga hur vi generellt ska må för att vara lyckliga. Eftersom det är högst individuellt för varje person. Känns som att svaret på frågan inte går att svara på egentligen eftersom att vi då skulle behöva intervjua över 7 miljarder människor på vår planet (just de, spädbarnen kanske inte går att intervjua!? ). Om ens det skulle ge något bra svar eller material till att ge något hyfsat universellt svar.

Men ett vettigt liv tror jag absolut man kan leva utan att vara "lycklig". Sen måste jag påstå att livet är inte alltid roligt, lyckligt, perfekt hela tiden och i alla situationer. Ibland är det jobbigt och tråkigt. De flesta, om inte alla, upplever nog någon gång eller flera gånger under sitt liv, jobbiga situationer som kanske just då inte är särskilt "lyckliga". Och sånt är ju livet.

Det kanske går att svara på om man har/haft ett lyckligt liv först när man närmar sig döden, oavsett ålder. Då man kanske ser tillbaka på det man har varit med om och upplevt genom sina år. Då kanske det går att summera och få ett svar på  frågan: Är jag lycklig? Har jag levt ett lyckligt liv?

intressant...