Filosofens verktyg

[Vertumnus]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

[nuddle]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

Det är individuellt hur människor söker sig till insikt, för min del kan jag inte skryta med att jag läst något speciellt
annat än det som skrivits här, men de som verkar ha insett att vi själva definerar är Marko och möjligen fler men detta är en startbräda. När man nått denna nivå gäller det sedan att befria sin ande maximalt så att man kan skapa sin filosofi eller konstverk som man själv vill. All filosofi är subjektiv således, när man läser en filosof läser man således dennes skapelse.

Sedan tror jag det är svårt att förstå sig på gamla texter dels på grund av översättnings-problem men också för det kan vara att någon till-skrivit Platon eller någon annan något osv...

[Marko]

Nuddle,
Jag tror vi alla går olika vägar här i livet, vi ser och upplever alla olika händelser. Av det så försöker vi förstå,
Alla har vi nästan samma himmel, samma typ av skog, och stigarna ser ungefär likadana ut. så vi får också en likartad bild. denna jämför vi med varandra... vägen till kunskap är ens egna tankar. Man ska inte slänga bort andras kunskaper.

Det du skriver tycker jag om att läsa, för du skriver vad du tror, och hittar inte på en massa sagor som ska föreställa sanning. Det simpla kan ibland vara det bästa.

vad filosofi är, det är nog också vad vi tycker om att fundera på och få mer förståelse för.
jag ser det som viktigt att försöka vara ärlig, för ur det ärliga så kommer också sanningarna fram med tiden.

[nuddle]

Nuddle,
Jag tror vi alla går olika vägar här i livet, vi ser och upplever alla olika händelser. Av det så försöker vi förstå,
Alla har vi nästan samma himmel, samma typ av skog, och stigarna ser ungefär likadana ut. så vi får också en likartad bild. denna jämför vi med varandra... vägen till kunskap är ens egna tankar. Man ska inte slänga bort andras kunskaper.

Det du skriver tycker jag om att läsa, för du skriver vad du tror, och hittar inte på en massa sagor som ska föreställa sanning. Det simpla kan ibland vara det bästa.

vad filosofi är, det är nog också vad vi tycker om att fundera på och få mer förståelse för.
jag ser det som viktigt att försöka vara ärlig, för ur det ärliga så kommer också sanningarna fram med tiden.

Människan behöver en vetenskaplig tro, en tro som de flesta av oss kan verifiera men hon behöver också
aktivera alla sina förmågor igen.

Ifall du läser Paulo Choelhos bok Alkemisten så ser du att han talar om sin telepatiska förmåga,
nu ses detta som något övernaturlig och ovetenskapligt, men saken är den att telepati är
en förmåga som människan haft men som idag är inaktiverad hos nästan alla.

[Marko]

Nuddle,
Jag tror vi alla går olika vägar här i livet, vi ser och upplever alla olika händelser. Av det så försöker vi förstå,
Alla har vi nästan samma himmel, samma typ av skog, och stigarna ser ungefär likadana ut. så vi får också en likartad bild. denna jämför vi med varandra... vägen till kunskap är ens egna tankar. Man ska inte slänga bort andras kunskaper.

Det du skriver tycker jag om att läsa, för du skriver vad du tror, och hittar inte på en massa sagor som ska föreställa sanning. Det simpla kan ibland vara det bästa.

vad filosofi är, det är nog också vad vi tycker om att fundera på och få mer förståelse för.
jag ser det som viktigt att försöka vara ärlig, för ur det ärliga så kommer också sanningarna fram med tiden.

Människan behöver en vetenskaplig tro, en tro som de flesta av oss kan verifiera men hon behöver också
aktivera alla sina förmågor igen.

Ifall du läser Paulo Choelhos bok Alkemisten så ser du att han talar om sin telepatiska förmåga,
nu ses detta som något övernaturlig och ovetenskapligt, men saken är den att telepati är
en förmåga som människan haft men som idag är inaktiverad hos nästan alla.

jag tror det är en nödvändighet för att överleva, vetenskapen som tro ger jag inte mycket för,
det är en massa begränsade mätresultat, mer intressant är hur dessa tolkas.

Telepatiska förmågor, det beror på i vilken nivå man vågar påstå att dessa existerar.
Att lägga ribban på rena tankeöverförigar tror jag inte på . vissa tankar kan sporadiskt födas hos två personer samtidigt. att mäta upp och bevisa dessa har ingen klarat av. En emotionell förståelse tror jag på, den kan vara telepatisk. Jag har aldrig testat detta, men jag tror att mina gissningar brukar slå rätt, och dessa gissningar hämtar jag från hur jag känner... där låter jag det stanna. Spelar väl inte så stor roll om det är telepai eller intuition. men det är en källa för mitt tänkade.
ett intressant ord är Intentionalitet, http://sv.wikipedia.org/wiki/Intentionalitet hur djupt kan man med tanken förstå andra.
(vad jag verkligen tror håller jag inuti mig själv, för det blir lätt en massa konflikter med omvärlden)

finns inte Alkemisten ute som film ? (gillar att se filmer istället för att läsa böcker)

[nuddle]

Nuddle,
Jag tror vi alla går olika vägar här i livet, vi ser och upplever alla olika händelser. Av det så försöker vi förstå,
Alla har vi nästan samma himmel, samma typ av skog, och stigarna ser ungefär likadana ut. så vi får också en likartad bild. denna jämför vi med varandra... vägen till kunskap är ens egna tankar. Man ska inte slänga bort andras kunskaper.

Det du skriver tycker jag om att läsa, för du skriver vad du tror, och hittar inte på en massa sagor som ska föreställa sanning. Det simpla kan ibland vara det bästa.

vad filosofi är, det är nog också vad vi tycker om att fundera på och få mer förståelse för.
jag ser det som viktigt att försöka vara ärlig, för ur det ärliga så kommer också sanningarna fram med tiden.

Människan behöver en vetenskaplig tro, en tro som de flesta av oss kan verifiera men hon behöver också
aktivera alla sina förmågor igen.

Ifall du läser Paulo Choelhos bok Alkemisten så ser du att han talar om sin telepatiska förmåga,
nu ses detta som något övernaturlig och ovetenskapligt, men saken är den att telepati är
en förmåga som människan haft men som idag är inaktiverad hos nästan alla.

jag tror det är en nödvändighet för att överleva, vetenskapen som tro ger jag inte mycket för,
det är en massa begränsade mätresultat, mer intressant är hur dessa tolkas.

Telepatiska förmågor, det beror på i vilken nivå man vågar påstå att dessa existerar.
Att lägga ribban på rena tankeöverförigar tror jag inte på . vissa tankar kan sporadiskt födas hos två personer samtidigt. att mäta upp och bevisa dessa har ingen klarat av. En emotionell förståelse tror jag på, den kan vara telepatisk. Jag har aldrig testat detta, men jag tror att mina gissningar brukar slå rätt, och dessa gissningar hämtar jag från hur jag känner... där låter jag det stanna. Spelar väl inte så stor roll om det är telepai eller intuition. men det är en källa för mitt tänkade.
ett intressant ord är Intentionalitet, http://sv.wikipedia.org/wiki/Intentionalitet hur djupt kan man med tanken förstå andra.
(vad jag verkligen tror håller jag inuti mig själv, för det blir lätt en massa konflikter med omvärlden)

finns inte Alkemisten ute som film ? (gillar att se filmer istället för att läsa böcker)

Nej, jag menade samma som du. Alltså observationer och sedan att man tolkar dessa observationer. Självklart
kan man tolka lite hur som helst, men t.ex Newtons satser är ändå något som de flesta av oss kan testa än idag
och likväl fungerar de iafall på det ytliga planet. En sådan tro behöver vi, men ifall människan inte aktiverar sina
förmågor igen får vi inget mer än det som redan finns.

[Marko]

men ifall människan inte aktiverar sina
förmågor igen får vi inget mer än det som redan finns.

Kan det inte tänkas att det ligger ett frö och väntar på att få växa till sig ?

Det som inte nämns och finns i oss behöver ingen tro, ingen förklaring, det bara existerar.
När man sätter ord och vill förklara för andra, det är då det ofta blir fel, för man har ju aldrig tidigare satt ord för mycket av detta. Egenskaper används hela tiden av alla, men det rationella tänkandet, det vetenskapliga metoderna att fastställa och pröva det som inte behöver mätas..gör nog att vi förnekar med tanken.

genom att bryta isen, sin egen och någon man litar på så kan man börja prata utan att bli kritiserad och testad.
men varför ska man prata om allt ?, det visar ju sig i hur vi är, hur vi manifesteras som individer. Det berättar nog mer än det verbala språket klarar av. att bara existera med allt vad man är, duger väl bra ?

I min egen tro, så är det bara när jag pratar med dig eller andra som jag benämner det som tro,
det jag känner är inte en tro... om du förstår hur jag tänker...

[nuddle]

men ifall människan inte aktiverar sina
förmågor igen får vi inget mer än det som redan finns.

Kan det inte tänkas att det ligger ett frö och väntar på att få växa till sig ?

Det som inte nämns och finns i oss behöver ingen tro, ingen förklaring, det bara existerar.
När man sätter ord och vill förklara för andra, det är då det ofta blir fel, för man har ju aldrig tidigare satt ord för mycket av detta. Egenskaper används hela tiden av alla, men det rationella tänkandet, det vetenskapliga metoderna att fastställa och pröva det som inte behöver mätas..gör nog att vi förnekar med tanken.

genom att bryta isen, sin egen och någon man litar på så kan man börja prata utan att bli kritiserad och testad.
men varför ska man prata om allt ?, det visar ju sig i hur vi är, hur vi manifesteras som individer. Det berättar nog mer än det verbala språket klarar av. att bara existera med allt vad man är, duger väl bra ?

I min egen tro, så är det bara när jag pratar med dig eller andra som jag benämner det som tro,
det jag känner är inte en tro... om du förstår hur jag tänker...

Jo det stämmer, din verkligheten är din verkligheten, det är enbart när du träder ur dig själv och observerar
som du ser att det är en tro,

men alltså man skall försöka att synkronisera allting inom sig själv, man inte förklara allting i ord,
så att det blir som en helhet, inte splittrad, söndrig människa, även försöka synkronisera sig med
kosmos, både innåt och uttåt

[Marko]

men alltså man skall försöka att synkronisera allting inom sig själv

Vem vet hur det fungerar, du kan ha rätt att det är i ordning som det goda finns.
när allt inom en fungerar och synkroniserar... jag är nog fem hundra mil ifrån det.
Tror du hittar det före mig... jag har inte ens börjat söka efter det heh.

[Vertumnus]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

Det är individuellt hur människor söker sig till insikt, för min del kan jag inte skryta med att jag läst något speciellt
annat än det som skrivits här, men de som verkar ha insett att vi själva definerar är Marko och möjligen fler men detta är en startbräda. När man nått denna nivå gäller det sedan att befria sin ande maximalt så att man kan skapa sin filosofi eller konstverk som man själv vill. All filosofi är subjektiv således, när man läser en filosof läser man således dennes skapelse.

Sedan tror jag det är svårt att förstå sig på gamla texter dels på grund av översättnings-problem men också för det kan vara att någon till-skrivit Platon eller någon annan något osv...

Fundera lite på vad som kan ligga bakom behovet att utveckla  tankar i andras närvaro, som  till exempel på ett sådant här forum. Varför gör sig människor  besväret att transformera händelser och tankar till berättelser och ord?  Vad är det  för en förvandling, och till vilket syfte? Målsättningen med en filosofi, om än från ”subjektiva” utgångspunkter, är, vågar jag nog påstå, mycket sälla subjektivitet.

[nuddle]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

Det är individuellt hur människor söker sig till insikt, för min del kan jag inte skryta med att jag läst något speciellt
annat än det som skrivits här, men de som verkar ha insett att vi själva definerar är Marko och möjligen fler men detta är en startbräda. När man nått denna nivå gäller det sedan att befria sin ande maximalt så att man kan skapa sin filosofi eller konstverk som man själv vill. All filosofi är subjektiv således, när man läser en filosof läser man således dennes skapelse.

Sedan tror jag det är svårt att förstå sig på gamla texter dels på grund av översättnings-problem men också för det kan vara att någon till-skrivit Platon eller någon annan något osv...

Fundera lite på vad som kan ligga bakom behovet att utveckla  tankar i andras närvaro, som  till exempel på ett sådant här forum. Varför gör sig människor  besväret att transformera händelser och tankar till berättelser och ord?  Vad är det  för en förvandling, och till vilket syfte? Målsättningen med en filosofi, om än från ”subjektiva” utgångspunkter, är, vågar jag nog påstå, mycket sälla subjektivitet.

För mig har behovet varit att testa min tankar, ofta har andra kommit med bra infallsvinklar, saker man själv inte tänker på, ibland har jag haft fel. Att översätta kan göra det omedvetna mer medvetet eller att ge oss en förståelse av det som ej går att förstå, sedan vet jag inte om det är fullt ut möjligt att översätta allt.

[nuddle]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

Det är individuellt hur människor söker sig till insikt, för min del kan jag inte skryta med att jag läst något speciellt
annat än det som skrivits här, men de som verkar ha insett att vi själva definerar är Marko och möjligen fler men detta är en startbräda. När man nått denna nivå gäller det sedan att befria sin ande maximalt så att man kan skapa sin filosofi eller konstverk som man själv vill. All filosofi är subjektiv således, när man läser en filosof läser man således dennes skapelse.

Sedan tror jag det är svårt att förstå sig på gamla texter dels på grund av översättnings-problem men också för det kan vara att någon till-skrivit Platon eller någon annan något osv...

Fundera lite på vad som kan ligga bakom behovet att utveckla  tankar i andras närvaro, som  till exempel på ett sådant här forum. Varför gör sig människor  besväret att transformera händelser och tankar till berättelser och ord?  Vad är det  för en förvandling, och till vilket syfte? Målsättningen med en filosofi, om än från ”subjektiva” utgångspunkter, är, vågar jag nog påstå, mycket sälla subjektivitet.

För mig har behovet varit att testa min tankar, ofta har andra kommit med bra infallsvinklar, saker man själv inte tänker på, ibland har jag haft fel. Att översätta kan göra det omedvetna mer medvetet eller att ge oss en förståelse av det som ej går att förstå, sedan vet jag inte om det är fullt ut möjligt att översätta allt.

[Vertumnus]

Sanning är som jag ser det ett nödvändigt begrepp för att interagera med omvärlden. Vi använder oss av åtminstone två typer av sanningar; logiska sanningar och faktiska sanningar.

ifall något är skönt för mig, så är det ju skönt för mig,
påstår jag något annat så ljuger jag

Upplevelsen övertygar i kraft av sin närvaro och är naturligtvis på så sätt sin egen evidens.  
Men det är först i närvaron av andra – när den kan bekräftas av andra – som den förlorar sin drömlika karaktär. Subjektiviteten köps till priset av ett minskat förtroende för omvärldens realitet.

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen. "(Herakleitos )

Det är individuellt hur människor söker sig till insikt, för min del kan jag inte skryta med att jag läst något speciellt
annat än det som skrivits här, men de som verkar ha insett att vi själva definerar är Marko och möjligen fler men detta är en startbräda. När man nått denna nivå gäller det sedan att befria sin ande maximalt så att man kan skapa sin filosofi eller konstverk som man själv vill. All filosofi är subjektiv således, när man läser en filosof läser man således dennes skapelse.

Sedan tror jag det är svårt att förstå sig på gamla texter dels på grund av översättnings-problem men också för det kan vara att någon till-skrivit Platon eller någon annan något osv...

Fundera lite på vad som kan ligga bakom behovet att utveckla  tankar i andras närvaro, som  till exempel på ett sådant här forum. Varför gör sig människor  besväret att transformera händelser och tankar till berättelser och ord?  Vad är det  för en förvandling, och till vilket syfte? Målsättningen med en filosofi, om än från ”subjektiva” utgångspunkter, är, vågar jag nog påstå, mycket sälla subjektivitet.

För mig har behovet varit att testa min tankar, ofta har andra kommit med bra infallsvinklar, saker man själv inte tänker på, ibland har jag haft fel. Att översätta kan göra det omedvetna mer medvetet eller att ge oss en förståelse av det som ej går att förstå, sedan vet jag inte om det är fullt ut möjligt att översätta allt.

Så ser jag det. Två steg, det första att formulera tanken vilket utsätter den för  det egna förnuftet och omdömet, det andra ( vilket samtidigt för ut den i en gemensam värld ) består i att konfrontera  den med  andras förnuft och omdömen. Sen håller jag helt med om att allt inte kan formuleras, och kanske inte skall formuleras, utan att för den delen vara mindre relevant.

[SigurdV]

Vilka verktyg använder sig filosofen utav då den drar slutsatser?

Förståndet som förvissar sig om att den dragna slutsatsen är logiskt korrekt utförd och att premisserna inte är falska,  självmotsägande eller meningslösa.

Varför undrar du?