Vad tänker du på?

[Marko]

Sanningar, vi skapar våra sanningar.
känner inte lösdrivaren och har inte sett hans liv.

men jag har sett andras liv, vissa väljer bara att gå vidare i livet,
att stanna vid ett problem ett helt liv, det känns som bortkastad tid och energi.
har man inte lyckats under ett helt liv att slå hål på andras stolthet, så kommer det nog inte att ske senare heller.

människor är olika, vissa som blir mobbade blir skygga en period i livet, andra blir mer förstående.
folk som har problem, skapar väl ofta problem för andra... att ösa på mer problem i glaset problem,
jag ser inte det som något som verkar vettigt.... är väldigt övertygad om att människor vet om sina sanningar,
och att dom beter sig på ett vis som inte är acceptabelt... dont feed the trolls är en term på nätet,
mata inte trollen... men det finns ett annat sätt, folk blir inte troll om man inte ger dom skuld.
skuldsatt inte troll, så skiter han i dig och några andra för en stund.. (funkar faktiskt hyggligt, har testat det på lite olika forums, dom blir mindre benägna att skapa problem för en period)

nu pratar jag inte om lösdrivaren om att han är ett troll, utan rent allmänt.
men visst trollar han med ibland, och så gör vi nog alla till och från..

[Marko]

äh, skitsanna : )
Det är bra som det är...

[Skogsälvan]

Jag tror inte att man kan gå vidare från ett problem utan att ha bearbetat det. Då finns det bara där i "bakhuvudet" och studsar fram, ibland på helt oskyldiga personer, vilket inte alls är bra för sig själv eller omgivningen.

[Marko]

Jag tror inte att man kan gå vidare från ett problem utan att ha bearbetat det. Då finns det bara där i "bakhuvudet" och studsar fram, ibland på helt oskyldiga personer, vilket inte alls är bra för sig själv eller omgivningen.

det beror väl på hur mycket vikt man lägger på ett problem,
oftast är den ju övervärderad av betydelse..
rent praktiskt i livet så finns problem mer påtagligt, och man får göra det man ska göra.
lösa problemen.

det som finns i våra sinnen, är vad vi gör det till.. tänker jag mig att min mor var mitt livs plåga,
ja då hade jag nog skapat mina egna problem... nu skiter jag i att hon var ett problem,
gillar henne som hon är, har aldrig blivit ett större problem i mitt liv heller.
dock ett stort jäkla problem för min syster, hon kan inte släppa det, hon har skapat sitt eget monster.

varför upplever två personer från samma familj ett 'problem' på olika vis ?
borde det inte vara lika värderat som problem?

[Skogsälvan]

Dels är vi ju olika känsliga. Som jag tolkar det har du kommit till en förlikning och acceptans att din mamma är som hon är (kanske t o m att hon gjorde sitt bästa efter förutsättningarna?). Bra så!

Om din syster har ont och bär på en massa smärta över vad som har hänt så skulle det hjälpa henne att prata om det, om ni iggar henne med att... ja, typ som du säger belastar henne ytterligare genom att anse att hon har skapat sitt eget monster. En sådan sak har inga positiva konsekvenser. Är du stabil nog så kan du säga t ex (du ska inte säga något du inte menar) "ja, jag förstår att du blev ledsen då".

[Marko]

Som jag tolkar det har du kommit till en förlikning och acceptans

Nej, jag skiter it bara... tycker inte att det som hänt är vidare najs,
men jag gör det inte till mitt problem som vissa vill få det till att bli.

sen accepterar jag henne som människa, som har goda sidor med.

och syrran, hon får älta färdigt, jag är inte hennes hjärna,
och tro inte att vi inte pratat om detta, hon är bara oförstående varför jag tänker som jag tänker...
det är inget problem för mig, och det skapar inga problem med att ha det så. det kunde ha blitt ett helsike om jag valt att göra det till ett problem för mig.

[Skogsälvan]

Det är ditt val.

[Marko]

Det är ditt val.

Det är en grymt bra lösning,
ingen tar skada och man kan bygga vidare på det som var menat.

Det finns orsaker till varför människor beter sig som dom gör,
och ibland inser man att vissa saker är utanför ens egen makt att påverka.

men visst, jag kan gå tillbaka till det som min syster ville ha det till,
att vi ska vara ovänner för livet, och det höll på att ta kål på en hel familj,
för att en person ältrar sig.... det var ingen bra lösning alls, skapade bara en massa skit.

är det så kvinnor tänker ?, stolthet före allt ?

du vet, shit happens....

[Skogsälvan]

Alltså... jag är ju kortfattad införstådd i den här problematiken. Jag försöker bara hjälpa till så gott jag kan nu med grunden av min livserfarenhet, min medmänskliga förståelse, mina akademiska studier i psykologi.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att din syster vill att ni ska vara ovänner för livet. Men "skriker" hon om att bli sedd och ni iggar så är det klart att det triggas i henne.

Att kvinnor tänker stolthet före allt? Hur menar du?

[Marko]

självklart vill ingen vara ovän för livet,
men ibland går egot före andra, och man söker bekräftelse och skapar situationer,
tar fram sanningar och slänger dessa i ansiktet på varandra..

vill folk ha det så, varsågod,  jag tänker försöker att undvika det..

jo, kvinnor verkar ha ett stort ego som kommer före annat,
(finns undantag)

[Skogsälvan]

Har du frågat dig Varför hon beter sig så (förutom dina spekulationer om ett stort ego)?

[Marko]

Har du frågat dig Varför hon beter sig så (förutom dina spekulationer om ett stort ego)?

Räcker ett par hundra timmar samtal ?

sä här funkar människan, man skyller på andra för sina egna problem.

[Skogsälvan]

Det där håller jag inte med om. Alltså visst kan det vara så, men jag ser det inte som en allmängiltig lag. Tycker du att det är rimligt att säga att - för att ta ett drastiskt exempel - de hungrande barnen i Afrika har sig själva att skylla?

[Marko]

Det där håller jag inte med om. Alltså visst kan det vara så, men jag ser det inte som en allmängiltig lag. Tycker du att det är rimligt att säga att - för att ta ett drastiskt exempel - de hungrande barnen i Afrika har sig själva att skylla?

jag sa tidigare att det är skillnad på praktiska problem och hur vi löser dessa,

Det som ligger som värdering i ditt psyke är inte exakt samma sak som hur det ser ut i världen.
om folk hungrar i världen så är det ett problem som skapats ur vår civilisation, och ska lösas på det planet.

Det är inte helt självklart att en som svälter lider psykiskt av att västvärlden roffar åt sig.

ett eget psykiskt problem är när du själv gör saker större än vad dom är,
du kanske skyller på andra, vilka svin dom är... jag tolkar det som att det är personen själv som har problem,
Jag satt själv och gnydde över solipsism, problemet var inte fredrik som jag kastade meningslösa komentarer till,
problemet var jag själv, för att jag har mina problem och mådde inte så himla bra och var bekväm med hans åsikter.

har jag då skyllt på andra och överfört mina problem ?, eller är det fredrik som är orsaken ?

samma sak med tex lösdrivaren, drar runt med en massa kommentarer hur folk e dumma i huvudet,
jag ser inte att det är så, utan mer att lösdrivaren har något eget problem som ligger och tar sig uttryck.

jaja, så ser jag på saken.

[Marko]

upplevelsen av frihet är inte samma sak som verklig frihet.
vi kan vara fångar i en fysisk värld, men fortfarande känna oss fria,
det är upp till vårt tänkande att avgöra.