David.Eliasson skrev:Kritisera inte min fråga, jag låter er svara hur ni vill....
Min fråga är "Vilken är den mest grundläggande antagandet/fråga enligt er?"
Denna fråga grundar sig i hur jag själv brukar strukturera mina filosofiska tankar. Man börjar med en omöjlig fråga för att sedan inse att man "backar" från komplexiteten till den yttersta simpelheten och grunden för alla frågor... då inser man att det inte finns någon grund... Oavsett vilka frågor vi ställer oss leder det till samma yttersta punkt. För att komma någonvart i sina funderingar borde man därför ställa de yttersta/ enklaste/mest grundläggande frågorna för att sedan kunna grunda sina följande frågor på de antaganden man har valt att följa. Likt en pyramid måste vi finna den frågan som ligger till grund för alla andra frågor. Så "Vad är den mest grundläggande frågan/antagandet enligt er?"
Utan vidare eftertanke skulle jag säga att mest grundläggande är:
Olikheter...
Vad säger ni?
När jag har undersökt detta har jag kommit fram till det samma. Om även lite modifierat. Det är inte det olikheter jag har funnit, utan kontrasten. Kontrast kan förstås sägas vara beroende av olikheter. Men då har man gjort onödiga antaganden.
Låt mig utveckla. Och jag börjar med att säga att det är jag inte ser någon idé att säga antagande/fråga. Detta för att varje fråga kräver ett antagande, i alla fall om man tar frågandet för att vara en intellektuell eller mental process. Det skulle kunna vara ett essentiellt tillstånd människan har. Att frågandet alltså är en livsbetingelse.
För att fortsätta. När vi antar något krävs en identitet, det antagna. Men hur kan något ha en identitet? Om vi till exempel skådade något helt vitt, inget kontrasterande fanns. Vore det då möjligt att kalla det vitt? Vad skulle skilja "vitt" från "existens" eller "totalitet"? Och detta blir då analogt till antagandet om att något är, eller har ett vara. Hur kan vi anta det varande utan att relatera det till det icke-varande?
I filosofiska sammanhang har detta problem uppmärksammats och kallats negation. Och det finns de som kallar negationen för det mest grundläggande.
Men det synes alltså som att för att vi överhuvudtaget skall kunna erfara, tänka, existera så krävs det andra som skiljer sig så att det blir meningsfullt med identifikationen av det erfarna, tänkta, existerande. Alltså föregår kontrasten identiteten. Man kan säga att logiskt sett är "identitet" kontingent på "kontrast". Men det som komplicerar det hela är att för att anta att kontrast existerar så måste vi antingen ta det som en substans, en egen existens, eller säga att kontrasten är kontingent på det kontrastrerande. De tu.
Jag tror därför att frågor likt dessa inte får något tillfredsställande svar innan vi accepterar det dialektiska i tänkandet. Och jag tror att symbolen av treenigheten (ej den kristna) är manifest symbolik av detta. För modellen av treenighet beskriver den dialektiska processen för att nå enhet i det grundläggande antagna. Yin-Yang symboliken är också en konkretisering av detta.
1. Svart (obs exempel)
2. Vitt
3. Kontrast
=
Totalitet - Vara - Särskiljande
Det är enbart genom att erkänna det ömsesidiga beroendet av kontrasten och det kontrasterade för att skapa identitet och alltså ge oss ett antagande som man kan svara på frågan om det ursprungliga. Men här är det intressanta. Är då identiteten något som är essentiellt? Dvs tillhör identiteten det som vi antar är, existerar, eller kan reflekteras och tänkas över? Nej, identiteten blir kontingent på det dialektiska spelet. Vi som åskådare (1) ser på världen (2) och skådandet (aktiviteten, reflexionen, processen, dialektiken, 3) ger oss identiteten av det åskådade.
Och vi skänks identitet.
Vet inte om någon förstår vad jag försöker förklara här. Det är egentligen det problem som föranleder Kants kritiker som ger otillräckliga svar. Leder till idealismen i Tyskland. Som leder till Marx och materialistisk dialektik. Och i mina ögon är det senaste i denna rörelse inom filosofin Adorno och hans tankar om icke-identitet.
Det är även Matrix. The rabbit hole. Drogers ändringar av perception, möjligheten till vanföreställningar och aggressionen mellan arten människa.
En så simpel fråga kan alltså leda till ett svar på hur vi bör förhålla oss till varandra enligt mig. Även om det kräver lite mer utläggning än vad jag gjort här.
