SJÄLVETS SANNA KARAKTÄR?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 27 feb 2012 10:42

Kyreus

kul du are tillbaka,

din fraga is den viktigaste for dagen in the world

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Re: till Skogsälvan

Inläggav Harald Davidsson » 27 feb 2012 10:49

* KYREUS * skrev:Ännu tydligare skulle min undran bli,
ifall jag frågade så här, som nedan:

1. Vad är individens "jag"?

Hur beskriver man med vardagsord?


2. Vad är individens "själv"?

Hur beskriver man med vardagsord?


3. Vad skiljer dessa sk fenomen åt?

Hur beskriver man med vardagsord?



SYFTET MED MIN TRÅD: att komma vidare med förståelse, jag är amatör i dessa frågor.


(c) KYREUS



precis so tankte wittgenstein

meningen med spraket is att vi ska try to understand varandra

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: SJÄLVETS SANNA KARAKTÄR?

Inläggav freddemalte » 27 feb 2012 12:21

* KYREUS * skrev:Har alltid undrat, och nyligen ånyo med djup, hur skiljer man ut
självet från jaget. Och/eller - vad kännetecknar självets sanna karaktär??? :idea: (c) KYREUS
Spännande och tämligen lurig fråga!

Jag ser självet som den del av människans "vara" vilken förhåller sig till världen, har kognitiva aktiviteter, drömmar, relationer, upplevelser, tankar, idéer, känslor, intellekt, förståelse, insikter, tyckanden om saker och ting så som konst, mat, design, våld, krig etc. Självet kan förhålla sig till saker så som att känna sig ensamt, vara tufft, svagt, orolig etc. Självet ha en identitet, en bild av sig själv så som varande den man är etc. Självet upplever världen men är inte medvetet om, eller ser sig själv, som ett isolerat, eget fenomen - utan interagerar bara med världen utifrån de förutsättningar det har.

Jaget, är medvetet, jaget är reflexivt, rekursivt, loopat och inhyser en idé eller förståelse av att allt de som självet erfar och gör, upplever har sin "bas" eller "utgångspunkt" i något eget, i kontrast till sin omvärld, något isolerat. Jaget värderar därför sig som viktigare än omgivningen i termer av överlevnad, beskydd, behov och är därmed i någon mening mer primitiv i sin karaktär. Jaget kan dock ses som väldigt stimulerat i vår moderna värld, där det får förverkliga sig själv, får ta plats, får uppmärksamhet, beröm för att det är bättre än "den andre" etc.

Självklart går dessa två begrepp, eller fenomen inte att i strikt mening hålla isär, då de på olika plan överlappar varandra, interagerar med varandra, är beroende av varandra och ibland har synergi (gemensamma) effekter när de är aktiva.

Jag vet inte om jag lyckades hålla mig till vardagsspråket, men det är så jag, i enkla termer, har uppfattat språkbruket och begreppsbildningen kring orden Själv och Jag. Kanske är det ingen skillnad, utan enbart olika sätt att uttrycka samma sak?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21432
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 27 feb 2012 17:21

jaget är mittpunkten i självets sfär - där den sfäriska ytan möter omvärlden - den oändliga sfären - och på så vis får ett språk...som jaget styr och som kan uttrycka jaget...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 29 feb 2012 09:39

vad är självet, det som är unikt inom varje människa, det som är separerat från Gud, det som vi skall undersöka, som vi inte vet varifrån det kommer, för den gamla stora filosofiska frågan eller frågorna var allså, var kommer jag ifrån, vem är jag och vart är jag på väg, och Ramana Maharishi sade att vi ska fråga oss själva..vem är jag, dag efter dag, det kallade han för jnana yoga, vägen till sanningen, och som kierkegaard sa är endast det subjektiva  sant, alltså menade han att subjektet kan nå sanningen, aldrig objektet.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster