Har bankerna ett samhällsansvar?

[freddemalte]

Intressant svar! Frågan kvarstår dock: Har bankerna ett samhällsansvar? Jag vill inte vara dryg, men nu har vi ju konstaterat att alla kan ses som ansvariga för samhället i kraft av att vara samhällsmedbogare samt att varje medborgare bör ta sin ansvarsdel först och främst inom den sektor denne är aktiv i. So far so good. Men vid sidan av det faktum att enskilda medborgare har ett ansvar för sitt samhälle samt att bankerna måste följa lagen uppkommer då frågan: Varför ska bankerna ta ansvar för samhället? Vilket ansvar? Hur stort ansvar?

[Marko]

Om två personer har ett barn, och kommer överens om att ingen av dem har ett ansvar att ta hand om barnet,
så kommer samhället att gripa in. det är inte ett samhälle vi vill ha där barn missköts.

samma sak med banker,
om dom anser att dom inte har ansvar, och det missgynnar samhället,
så har dom ett ansvar likförbaskat, vad än lagen säger.

moral är enskilt, och tillsammans har vi en gemensam värdering om vad som är bra och dåligt.
och de flesta anser väll att bankernas system inte är bra.

politiskt så måste de agera förr eller senare,
och i usa ligger väl den frågan uppe på regeringsnivå,
man anser att situationen inte är bra.

så visst har dom ett ansvar om vi anser att dom har ett ansvar.

min moral, banker har ansvar att tillföra samhället lika mycket som dom tar.
vad är din moral ?

vad blir vår gemensamma moral ?

[Sceptisk]

Som sagt, är det moraliskt/etiskt att låna ut pengar i vinstintresse?

[monstret]

Intressant svar! Frågan kvarstår dock: Har bankerna ett samhällsansvar? Jag vill inte vara dryg, men nu har vi ju konstaterat att alla kan ses som ansvariga för samhället i kraft av att vara samhällsmedbogare samt att varje medborgare bör ta sin ansvarsdel först och främst inom den sektor denne är aktiv i. So far so good. Men vid sidan av det faktum att enskilda medborgare har ett ansvar för sitt samhälle samt att bankerna måste följa lagen uppkommer då frågan: Varför ska bankerna ta ansvar för samhället? Vilket ansvar? Hur stort ansvar?

Det är inte banken som institution som har ett ansvar. Det är människorna som äger, driver (anställda) och stödjer (kunder) banken. Även de som tolererar banken (lagstiftare och väljare) har ett ansvar.

Varför banker har ett samhällsansvar blir alltså samma fråga som varför människor har ett samhällsansvar. Vet dock inte om jag kan ge något bra förnuftigt svar på det. Men det ligger ju i människans natur att samarbeta och det som leder till något gott för den andre leder också oftast till något gott för en själv och hela gruppen.

Hur stort ansvar vet jag inte hur man ska bedöma.

[freddemalte]

Intressant svar! Frågan kvarstår dock: Har bankerna ett samhällsansvar? Jag vill inte vara dryg, men nu har vi ju konstaterat att alla kan ses som ansvariga för samhället i kraft av att vara samhällsmedbogare samt att varje medborgare bör ta sin ansvarsdel först och främst inom den sektor denne är aktiv i. So far so good. Men vid sidan av det faktum att enskilda medborgare har ett ansvar för sitt samhälle samt att bankerna måste följa lagen uppkommer då frågan: Varför ska bankerna ta ansvar för samhället? Vilket ansvar? Hur stort ansvar?

Det är inte banken som institution som har ett ansvar. Det är människorna som äger, driver (anställda) och stödjer (kunder) banken. Även de som tolererar banken (lagstiftare och väljare) har ett ansvar.

Varför banker har ett samhällsansvar blir alltså samma fråga som varför människor har ett samhällsansvar. Vet dock inte om jag kan ge något bra förnuftigt svar på det. Men det ligger ju i människans natur att samarbeta och det som leder till något gott för den andre leder också oftast till något gott för en själv och hela gruppen.

Hur stort ansvar vet jag inte hur man ska bedöma.

Ok! Räcker det med att en storbank följer svensk lagstiftning, eller bör de verka för sunda statsfinanser genom sitt agerande? Istället för att t.ex. betala ut stora bonusar till VD och styrelse? Det är ju deras pengar (?).

[Marko]

Fredrik,
frågan var om bankerna har ett ansvar.
Det verkar som att alla är överens om att det finns ansvar som man får ta.

du har utökat frågan till,
Hur ska ansvaret ta sig i uttryck.

Det är väl en gigantisk fråga där man nästan får förstå hur ett samhälle fungerar i detalj.

Om dom har rätt till sina pengar ?
det beror på hur dom använder sina pengar, om samhället ser nytta av deras verksamhet,
då tror jag inte många skulle klaga över att dom lägger utgifter på vad det nu kan vara.

ska pengarna gå tillbaka till stadskassan ?

om stadskassan inte själva börjar låsa resurser och folket ser att politiker höjer sina löner obefogat,
så blir det nog inget gnäll. använder stadsmakten pengarna väl så är allt frid och fröjd, och många skulle inte klaga på ansvarslösa metoder.

Nu samlas pengar på hög, det lånas ut med räntor som är beräknade att dra in mer i högen,
detta kommer att fortgå i all oändlighet, bankerna blir enormt rika och vi enormt skuldsatta.
vi har inte mycket till val, vi måste jobba av skulden... bankerna kan bryta detta om dom vill.
varför inte räntefria lån under några år ? tex till stadskassan

[freddemalte]

Nog kan det vara så att min fråga är utökad eller så är det bara ett litet exempel. Det som sticker i ögonen på vissa (har jag förstått) är t.ex. dessa bonusutbetalnigar till VD och styrelse samtidigt som bankerna får statsstöd vid kriser. Då är det väl lite intressant att fråga huruvida bankerna har något moraliskt ansvar eller om de gör rätt när de satasar på bonusar istället för att bidra till akutåtgärder etc. Men men. Jag är knte så insatt i sakfrågan.

[Marko]

Alla roffar åt sig idag,
ett samhällsproblem att inga begränsningar sätts.
förr var det 200 tusen i fallskärm som retade upp folk,
idag är beloppen uppe i  nästa hundra miljoner.

Vi accepterar detta tydligen, eftersom ingen gör något åt det,
ett liten notis i tidningar och media får ingen på fall, för dom är redan rika,
och får nya än mer välbetalda jobb... skurkarna paradis kan man tro.

ansvar, ansvarslöst
om staten ger pengar till banker, och banker skiter i staten,
ja då är staten ansvarslös mot sina medborgare som inte ser om gemensamma resurser.
har väl inte med banker i sig att göra. Bankers ansvar finns inte skrivet i mer än avtal och lagar.
Den ansvar som vi pratar om är den moraliska av vad som är rätt och fel från vad vi tycker.

pengar, värde saker
vem har rätt att ta allt det du äger bara för att dom har än mer än du ?

[freddemalte]

[...]Bankers ansvar finns inte skrivet i mer än avtal och lagar.[...]

Ha ha! Där har vi ju ditt svar! Det var minsann inbakat i många rader och inlägg! Dock intressanta sådana!
Tack Marko

[Marko]

[...]Bankers ansvar finns inte skrivet i mer än avtal och lagar.[...]

Ha ha! Där har vi ju ditt svar! Det var minsann inbakat i många rader och inlägg! Dock intressanta sådana!
Tack Marko

Ja vi lever verkligen i olika världar...Bankernas juiridiska ansvar är inte den samma som moraliskt ansvar.
och där har du min syn på varför jag ansåg att lagar är vapen. en mur att beskydda sig bakom.

Tar ett exempel,
Enligt amerikans lag blev det rätt att tortera fångar, fängsla dem utan orsak etc
Idag får dom använda URAN i sina bomber, helt lagligt, för dom sätter sina egna lagar.
(uran i bomber är klassat som dirty bombs, som ger civilbefolkning genetiska skador lång tid efter ett krigs avslut)

moral och lagar... två olika saker, men man kan beskydda sig genom att hänvisa till lagar.

Jag kanske ger uttalanden som låter ologiska,
En indisk kvinna i London (vis som få), studerande av psykologi och sociologi sade att det mesta jag skriver ligger långt framme i tänkandet.
Så skratta inte för mycket, för det som ser ut som ologiskt kanske som oftast har ett samband. ; )
fast 90% är väl rappakalja och tidsfördriv... så du får filtrera bra heh
undrar hur jantelagen fungerade... fick man ge sig själv positiv kritik ?

fråga 1 -- svar 1
fråga 2 -- svar 2
fråga 3 -- svar 3

en metod av simpel logik som ALDRIG ger rätt eller bra svar.
man kan inte ge bra svar med logik, eller ur simpla antaganden.

[monstret]

Ok! Räcker det med att en storbank följer svensk lagstiftning, eller bör de verka för sunda statsfinanser genom sitt agerande? Istället för att t.ex. betala ut stora bonusar till VD och styrelse? Det är ju deras pengar (?).

De bör inte vara helt opåverkade av vad deras beslut får för konsekvenser för samhället, men de har heller inte det största ansvaret för samhället. Jag kan inte svara mer ingående eftersom att jag inte heller är någon expert i frågan. Det är inte möjligt för mig att specificera hur stort detta ansvar är och vad eventuella konsekvenser bör bli om de inte tar sitt ansvar. Det räcker dock aldrig för någon att bara följa lagen. När lagar och regler blir det enda rättesnöret så försvaras ageranden med att det är i enlighet med regelverket och moralen blir ointressant. Detta hör vi till och med när det är samma aktör som både beslutar om och agerar efter reglerna!

Vad gäller bonusar så har det systemet kritiserats för att huvudsakligen främja kortsiktiga vinster, som ibland uppkommit genom ett visst risktagande. Enligt mitt sätt att se på det är nog bonusar som system ganska problematiskt.

[Justin Case]

Att fråga om bankerna har ett samhällsansvar är som att fråga ifall bankerna måste följa lagen.

Men en annan fråga man kan ställa är ifall bankverksamhet överhuvudtaget är etiskt.

Är det etiskt och rättvist att ha vinstdrivande banker i samhället?

Genom att man försätter någon i dubbel skuld eller kanske ibland tredubbel eller fyrdubbel skuld av det lånade beloppet så kan det ses som att man utnyttjar sin medmänniskas utsatthet, kortsiktighet och/eller girighet. Det kan därför lätt ses som att man skapar en oskälig fördel för personlig vinning och exploatering av samhällets medlemmar.

Nu överdriver jag lite men man skulle i vissa fall kunna se vissa banker som langare som säljer droger till folk på gatan. Folk behöver inte köpa drogerna men de gör det iallafall för att de tänker kortsiktigt och vill få den tillfälliga berusningen. Men sedan kommer bieffekterna som gör att man kan fastna i ett missbruk. På liknande sätt så marknadför sig vissa banker och lovar snabba lån och ifall man är desperat eller tänker kortsiktigt så fastnar man i en flerdubbel skuld till banken.

Din jämförelse mellan bankers beviljande av huslån och knarklangares knarklangning är delvis ett bra argument för drogliberalism (det finns i viss mån skäl för att upprätthålla respekten för ömsesidigt frivilligt ingångna avtal oavsett om varan det ingåtts avtal om är huslån eller knark). Men delvis haltar din jämförelse, eftersom knarkare som redan blivit beroende av knark kanske inte kan anses vara vid sina sinnens fulla bruk när de fortsätter köpa knark, eftersom deras hjärna "tagits över" av ett obetvingligt beroende av knarket, så att de inte längre tänker autonomt, medan bankkunder däremot är vid sina sinnens fulla bruk; de får väl förmodas vara kapabla att använda sin hjärna så autonomt som man kan kräva av någon. Att människor som lånar oklokt mycket pengar handlar dumt innebär inte att de är bortom sina sinnens fulla bruk när de lånar pengarna. Att de handlar dumt fråntar dem inte det vanliga ansvar för sina handlingar som alla straffmyndiga medborgare har, och som bland annat gör att man anser att samhället bör straffa människor som begår brott. Att leva över sina tillgångar, genom att låna mer än man kan betala tillbaka, är liktydigt med stöld (man lever ju på någon annans pengar utan dennes tillåtelse), och stöld ska ju beivras.

1) Om bankerna skulle vara skyldiga att bortse från sina avtal med sina kunder, bara för att kunderna lånat mer än de borde och hamnat i svårigheter och ångrar sig, innebär en urgröpning av principen att avtal ska hållas.
2) Principen att avtal ska hållas är av grundläggande vikt för en positiv samhällsutveckling med ökande välfärd. Om den som ingått ett ömsesidigt frivilligt avtal med en annan part inte kan lita på att avtalet kommer att hållas av den andra parten (eller att han åtminstone kommer att bli kompenserad om denne bryter avtalet), kommer samhällets aktörer (människor, organisationer, företag, you name it) inte att våga ingå avtal med varandra längre, vilket kommer att göra att handeln avstannar, vilket skulle hämma teknikutvecklingen något oerhört, vilket skulle göra att vi alla finge vänta onödigt länge på den teknologiska singulariteten, vilket skulle göra att många av oss hann dö eller åtminstone lida en massa i onödan, på grund av onödigt långsam teknikutveckling.
3). Du vill att bankerna inte ens ska få sätta människor i skuld, ens när människor själva ber om att få bli satta i skuld (d.v.s. när människor ber om att få låna från banker, väl medvetna om att det innebär att bli satt i skuld). Det innebär ett omyndigförklarande av människorna. Det signalerar till dem: ni kan inte tänka själva, ni förstår inte ert eget bästa, vi vet ert måste bästa bättre än vad ni själva gör, och vi måste därför för er egen skull hindra er från att kunna bete er som ni själva tror vore bäst för er själva. Att signalera något sådant är psykologiskt destruktivt, det signalerar till människor att man betraktar dem som barn, och detta gör också att människor blir mer som barn. Människor tenderar nämligen leva upp till den identitet man klistrar på dem. Om de "räddas" från att lära sig ta eget ansvar för sina liv, lär de sig inte ta eget ansvar för sina liv. På så sätt försvagar man människor och gör dem hjälplösa. En hjälplös befolkning är en utmärkt grogrund för diktatur, och är därför något man absolut måste undvika att skapa. Därför bör man inte förbjuda banker att sätta människor i skuld, när människor vill (som en del av en ömsesidigt frivillig deal de ingår med bankerna) bli satta i skuld till bankerna.

Jag förnekar inte att det finns människor som, på grund av tidigare dumhet, lider svårt av till synes oåterbetalbara skulder och som skulle få det mycket bättre om man räddade dem från deras skulder. Jag förnekar inte att fler människor kommer att skuldsätta sig på liknande sätt om banker tillåts fortsätta skuldsätta människor, och att dessa människor med tiden kommer att lida på grund av det. Men alla dessa skuldsatta människors lidande är ändå litet jämfört med den oerhörda mängd lidande som diktatur skulle innebära. Och av ovan beskrivna skäl är risken för diktatur stor, om man befriar folk från att ha ansvar för, och ta konsekvenserna av, sina egna handlingar. Kommunistisk diktatur, där den blivit verklighet genom historien, har - i bästa fall - gått ut på just det, att ansvaret för folks väl och ve inte lagts på individerna själva, utan på pappa staten, som både tagit konsekvenserna av individers handlingar och samtidigt tagit sig rätten att köra över individers vilja och hindra individer från att ingå frivilliga avtal med varandra som de (individerna själva) velat. Diktatur tenderar ge upphov till väldiga mängder lidande - mycket mer lidande än vad de människor känner som nu är skuldsatta och lider av det. Av två onda alternativ bör man välja det minst onda. Diktatur är definitivt det ondaste alternativet.

Det är naturligtvis ojämlikt att bankerna är så förmögna medan många av deras kunder istället är skuldsatta till synes bortom räddning. Men sådan ojämlikhet är inte på långa vägar det sämsta tänkbara scenariot. Det vore ännu värre om alla människor led lika mycket som dessa skuldsatta människor - trots att ett scenario där alla led lika mycket ju faktiskt strängt taget vore mycket mer jämlikt än den nu rådande situationen!

Vad som får pengar att bli ojämnt fördelade över människor (och organisationer, företag, banker etc) är människors frivilliga val, människors många ingåenden av ömsesidigt frivilliga avtal (av vilka somliga visar sig vara win-win-dealar, andra inte). Om dessa avtal inte upprätthålls och respekteras, är det människornas frivilliga val som inte respekteras. Och att inte respektera människors ömsesidigt frivilliga val leder lätt till ännu mycket värre konsekvenser än den ojämna fördelning av pengar som nu råder och som tycks tendera uppkomma när människor får ingå de avtal med varandra de vill ingå. Vi får komma ihåg att mänskligheten trots allt fått det bättre och bättre sammantaget, och att detta är mycket tack vare just upprätthållandet och respekterandet av ömsesidigt frivilligt ingångna avtal mellan människor.