[Är närmlikt senildement pga just avslutad ECT-behandling, 13 gånger.]
Är hemma på permession i familjehemmet efter att ha varit inlagd 3½ månad på "bipolärpsyk" pga självmordsförsök.. känner fortfarande i tillfället en matt frekvens av samma vilja.. närvarat flera år, en fet smäll av psykiatrisk inlåsning, kollapsat av förstånd osv.
Vad vill jag berätta? Sitter i ett helvete (pga minneslöshetetens paradis).. just så, ett religiöst/matematiskt kugghjul i en empatiskt snurr -meningssökande.. undrar nästan var jag var, är mentalt stark utan att vara sexistisk på samma gång/sinnessjuk som några av mina medpatienter på roliga timmen, kanske gränsfall. Möjligheten är stationär med närvarande inslag av sektistiskt skämt.
Min mamma är inte klok. Hon säger vad som helst och har hållt på med samma bizarra sak i flera år temporärt sen hon ringde polisen som ritade på bilden och förnekade alltihop och åskammade mig en sjukdom som inte är jag, jag berättar hur sjukt det är. Såg ett ljus utanför fönstret i två dygn när jag reste mig ur en extrem depression genom mitt tänkande för 5 år sen, det är ingenting jag brukar prata om, det är svårt att tala om att man "mötte gud", har fortfarande svårare än jag borde ha. Pratade om min empati igår för en skötare som ansåg (sa) att jag drabbades av en kemisk obalans av en Cyprexa/antipsykostablett en månad innan jag var 18 när jag togs in på barnpsyk i några veckor (såg sköterskan distinkt hypnotisera mig med ögonen tills jag sövdes ner, fick Theralen föresten först). Fysiskt misshandlad med andra ord. En tjej på avdelningen som också försökt ta livet av sig sa att jag skulle lyssna på en låt av Di Leva som heter "Let it fall" (osv) eller liknande.
Mamma har typ 30 böcker avd självhjälpslitteratur och är med i en förening som handlar om skiten och läser regelbundet tidningen. Blir attackerad och min far blir ledsen och förvirrad. Söker just nu för första gången psykiatrisk hjälp pga viktnedgång och depression, mamma skriker med hennes bisarra frekvens flera gånger att det inte är något spa, ibland ändrar hon sig eller faller till den andra sidan i ett utfläkt debattlingärt/diplomatiskt själv och vill försöka undvika mina inläggningar (vilket jag då och då sympatiserar med) -allt detta konstruerar hon till en slags tillfredställelse, enorm. Mina syskon har också sk psyk-diagnoser, det är liksom en händelse. Pappa säger att han är ledsen. Mamma berättade att den mannen (skötaren) jag pratade om sa till henne "hjälp din man, så kommer han ge dig hjälp" och lät det hänga i luften närmast. Jag vill inte ta mitt liv, jag kan kalla mig "bipolär" whatever, det vad var jag sa till mamma, det är absurt. Inser att jag uppgjort en utmaning genom att berätta för henne att en tjej i min ålder (med Koranen och ett silver-krucifix på rummet) bjöd mig på "heligt vatten" (liten flaska) ..kom lite på jeansen. Mamma brukar säga saker som att hon kommer från en finare familj med betoning på kristenheten. Det är inte friskt.
Allt känns så sjukt just nu. Min dialog verkar alltid såhär. Älskar att läsa Ken Wilber, en gång när jag var 19-20 kom jag hem i ett drama av aktuell luft rent jordiskt bland mina medmänniskor på stan genom att läsa Eckhart Tolle och meditera kort men intensivt. Minns inte vad som hände sen, kom väl in på psyk, minns att det hände när jag bodde i Uppsala.
Kris
Moderator: Moderatorgruppen
Ju värre elände du säger dig uppleva, desto lättbegripligare uttrycker du dig, kanske du borde
inse vad normalitet innebär och släppa loss på rigiditeten och blir sjuk på riktigt, dvs frisk?
Jag har aldrig kunnat kommunicera med dig, kanske delar vi samma grund men ur olika vinklar,
men du finns i mitt medvetande som en tragisk trasa som jag önskar kunde sluta suga upp all
skit som omgivningen prackar på dig. Skriv en bok, få ur dig allt på en gång och lämna det
bakom dig genom att bara leva i nuet och blicka framåt, kliché!
inse vad normalitet innebär och släppa loss på rigiditeten och blir sjuk på riktigt, dvs frisk?
Jag har aldrig kunnat kommunicera med dig, kanske delar vi samma grund men ur olika vinklar,
men du finns i mitt medvetande som en tragisk trasa som jag önskar kunde sluta suga upp all
skit som omgivningen prackar på dig. Skriv en bok, få ur dig allt på en gång och lämna det
bakom dig genom att bara leva i nuet och blicka framåt, kliché!
Vänder mig åt smutsstian f.n -mamma ber mig titta på 7an där massorna icensätter misshandel/gränsöverdraganden för att se hur grupperna reagerar och avslutar statistiskt i dialog. Kommer inte ihåg när jag spelade psykiskt sjuk genom olika sätt att provocera i dansen som yngre. Har inte TV hemma, satt hela förra permissionen (i familjehemmet) och tittade på nöjes/frågesports-program.
Såg filmen Puccini for beginners just.
Inser att psykiatrin är upprörande, relationen mentalskötare-patient är märklig, det måste finnas en stationär dramatik att kollapsa helvetet inom, en skötare sa förra året till mig att han såg att jag sökte ett resultat. Träffade en transsexuell person som är lika gammal (som varit kille och omkring i omkretsar mamma känner till genom väninnor, en kvinna som själv satt på psyk som 25 och sa att vi var speglar när jag var 17 och träffade polisen) för några månader sen på avdelningen, drabbades av mjöldryga distinkt för första gången i mitt liv på det sättet, mamma pratar ofta, har kanske sagt det 10 gånger att jag ska kontakta henne.
Funderar på vad jag ska "göra med mitt liv", vill läsa matte/naturvetenskap ..och allt på folkhögskolan.
Inser att psykiatrin är upprörande, relationen mentalskötare-patient är märklig, det måste finnas en stationär dramatik att kollapsa helvetet inom, en skötare sa förra året till mig att han såg att jag sökte ett resultat. Träffade en transsexuell person som är lika gammal (som varit kille och omkring i omkretsar mamma känner till genom väninnor, en kvinna som själv satt på psyk som 25 och sa att vi var speglar när jag var 17 och träffade polisen) för några månader sen på avdelningen, drabbades av mjöldryga distinkt för första gången i mitt liv på det sättet, mamma pratar ofta, har kanske sagt det 10 gånger att jag ska kontakta henne.
Funderar på vad jag ska "göra med mitt liv", vill läsa matte/naturvetenskap ..och allt på folkhögskolan.
Re: Kris
Anna Sara skrev:Är hemma på permession i familjehemmet efter att ha varit inlagd 3½ månad på "bipolärpsyk" pga självmordsförsök.. känner fortfarande i tillfället en matt frekvens av samma vilja.. närvarat flera år, en fet smäll av psykiatrisk inlåsning, kollapsat av förstånd osv.
Den depression du berättar om tycks vara en tung och jobbig fas att ta sig igenom. Och vad det innebär att få alla hjärnans neuron omskakade av elektrokonvulsiv behandling illustreras av din postning. Men det brukar gå över efter en tid. Jag hoppas att du kan göra något som gör att du kan återfå livsglöden och intresset för världen.
Det trevliga med våren är att det låter om naturen, bofinken hör man överallt. Ett kanske litet tramsigt tips, men man blir glad av att lyssna en stund.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=2592944
Läser f.n http://integrallife.com/member/terry-pa ... pyintegral och tänker på hur min familj (främst genom min mor) söker integration genom psykiatrin centralt, detta drar med sig en extrem exklamation whatever där andra i Narcissnus massa slänger efter "integranda klädesplagg" i en del som får för stort ansvar i sin empati och dess transcendenta sko. Söker i RTRRT/transcendent destillering.
http://www.lulu.com/spotlight/astrology
Träffar konsekventa individer som påminner om förvuxna amerikaner och nyligen en tjej från Sydamerika som påstår att hon "växte upp" på Cocaiin-blad, massa dans och som jordnära behandling mot depression iskall dusch under 3 veckor.
Träffar konsekventa individer som påminner om förvuxna amerikaner och nyligen en tjej från Sydamerika som påstår att hon "växte upp" på Cocaiin-blad, massa dans och som jordnära behandling mot depression iskall dusch under 3 veckor.
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/AohT22lTRlA" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/zmhLLnHySGI" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/f0QYTxh2uzc" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/7vqhyzn0SDg" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/7L6eb4wK_Pk" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/zmhLLnHySGI" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/f0QYTxh2uzc" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/7vqhyzn0SDg" frameborder="0"></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/7L6eb4wK_Pk" frameborder="0"></iframe>
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Du verkar stå under direkt fysiskt hot och tvång, Anna,
de upplever kanske att du har viktiga saker att säga,
alltså befriande saker,
hur komma ut ur fysiskt tvång,
drick mjölk, ät yogart och ost,
försök att helt sluta med psykofarmakan,
knark och annat gift,
besök naturen eller nån fin park
mata svanarna och gässen med vitt nybakat bröd
de upplever kanske att du har viktiga saker att säga,
alltså befriande saker,
hur komma ut ur fysiskt tvång,
drick mjölk, ät yogart och ost,
försök att helt sluta med psykofarmakan,
knark och annat gift,
besök naturen eller nån fin park
mata svanarna och gässen med vitt nybakat bröd
Befinner mig i obalans, det påverkar mig själsligen.
Min mor gör ett stort anspråk i luften på mig som patient bl.a. Sjukdomsbilden -diagnoserna och medicinal historia gör hon angrepp på och växlar det bakom bilden (med etiskt motstånd - progressiv och hätsk, traumatiserad, hennes tvillingsyster dog av Lithium/njurskada några månader innan jag första gången blev tvångsintagen t.ex.) Det här har jag pratat om förut väldigt ledsen. Har sen 16-17 årsåldern (är 23) undersökt astrologiskt och öppnat en polarisering mellan bilderna, intresserad av buddhismens terränger och ontologisk integralt värde/värld.
Försökte idag prata med läkaren på mitt utskrivningssamtal (varit inskriven 3½ drygt pga självmordsförsök). Mamma blev arg och skrev av och till på mig på hemvägen (och säger att jag är arg, liksom de flesta dagar vi ses). Tänkte på att hennes närmaste väninna liksom gjorde en av anspråken för 5 år sen och sa att "vi var lika varandra" (de lärde känna varandra i anslutning till vännens psykinläggning, pga något suicidalt). när jag tog en promenad i Uppsala kvälls/nattetid och blev efterlyst av polisen. Jag tänkte inte ta livet av mig, jag mötte gud i ett ljus genom fönstret/progression av tidsuppfattningen (genombrott av astrologisk instrålning). Påverkade mig enormt, blev satt i fysiskt tvång och kollapsade. Sov inte på 6 dygn, (mamma sa just att det snart är dags att ta medicin, hon använder min kommunikativa överkänsliga far som dualismen, han är fd. lärare i naturveteneskap). Borde kanske dra till Ryssland och börja schackskola som sysselsättning. Blev mött av extrem fördom på barnspyk.. i relation till mammas naziutstrålning. Hamnade i en ömsesidig chock (starkt röda utslag på händer och ansikte) med en jämngammal tjej som var uppvarvad i sökandet efter poänger. Har träffat människor som hon då och då, bland annat en tjej från Vidarkliniken som rev sönder min etikbok vars obalans genom otillträde jag kan förstå. Hörde talas om anti-psykiatri när jag var i mitten av tonåren och fattade hur blockerad människan kan vara genom sitt mentala rum i rymden där saker kan ta slut. Mått förjävligt ibland..
Fick fråga mamma om varför jag togs in på psyk när jag var 20 och bodde i Uppsala för att komma ihåg det. Läste Eckhart Tolle, mediterade och upplevde en transcendentalt utrymme i massornas drama och tog en promenad i Uppsala, kände ett starkt behov av andra människors möte. Det var dagen innan eller dagen jag fyllde år, vaknade av att jag ströps, fick inte luft och min syster ringde 112. Mamma sa att jag sagt samma sak med mindre anspråk dagen innan, det måste gått över eller minns hon fel, minns det inte själv. Satt väl 3 månader eller något, berättade för läkaren idag att jag har förståelse för den ömsesidiga respekten man måste ge antipsykosmedicin i närvaro av, och att jag tidvis varit förtvivlad, obalanserad och arg över det fysiska tvånget/misshandlingen.
Min mor gör ett stort anspråk i luften på mig som patient bl.a. Sjukdomsbilden -diagnoserna och medicinal historia gör hon angrepp på och växlar det bakom bilden (med etiskt motstånd - progressiv och hätsk, traumatiserad, hennes tvillingsyster dog av Lithium/njurskada några månader innan jag första gången blev tvångsintagen t.ex.) Det här har jag pratat om förut väldigt ledsen. Har sen 16-17 årsåldern (är 23) undersökt astrologiskt och öppnat en polarisering mellan bilderna, intresserad av buddhismens terränger och ontologisk integralt värde/värld.
Försökte idag prata med läkaren på mitt utskrivningssamtal (varit inskriven 3½ drygt pga självmordsförsök). Mamma blev arg och skrev av och till på mig på hemvägen (och säger att jag är arg, liksom de flesta dagar vi ses). Tänkte på att hennes närmaste väninna liksom gjorde en av anspråken för 5 år sen och sa att "vi var lika varandra" (de lärde känna varandra i anslutning till vännens psykinläggning, pga något suicidalt). när jag tog en promenad i Uppsala kvälls/nattetid och blev efterlyst av polisen. Jag tänkte inte ta livet av mig, jag mötte gud i ett ljus genom fönstret/progression av tidsuppfattningen (genombrott av astrologisk instrålning). Påverkade mig enormt, blev satt i fysiskt tvång och kollapsade. Sov inte på 6 dygn, (mamma sa just att det snart är dags att ta medicin, hon använder min kommunikativa överkänsliga far som dualismen, han är fd. lärare i naturveteneskap). Borde kanske dra till Ryssland och börja schackskola som sysselsättning. Blev mött av extrem fördom på barnspyk.. i relation till mammas naziutstrålning. Hamnade i en ömsesidig chock (starkt röda utslag på händer och ansikte) med en jämngammal tjej som var uppvarvad i sökandet efter poänger. Har träffat människor som hon då och då, bland annat en tjej från Vidarkliniken som rev sönder min etikbok vars obalans genom otillträde jag kan förstå. Hörde talas om anti-psykiatri när jag var i mitten av tonåren och fattade hur blockerad människan kan vara genom sitt mentala rum i rymden där saker kan ta slut. Mått förjävligt ibland..
Fick fråga mamma om varför jag togs in på psyk när jag var 20 och bodde i Uppsala för att komma ihåg det. Läste Eckhart Tolle, mediterade och upplevde en transcendentalt utrymme i massornas drama och tog en promenad i Uppsala, kände ett starkt behov av andra människors möte. Det var dagen innan eller dagen jag fyllde år, vaknade av att jag ströps, fick inte luft och min syster ringde 112. Mamma sa att jag sagt samma sak med mindre anspråk dagen innan, det måste gått över eller minns hon fel, minns det inte själv. Satt väl 3 månader eller något, berättade för läkaren idag att jag har förståelse för den ömsesidiga respekten man måste ge antipsykosmedicin i närvaro av, och att jag tidvis varit förtvivlad, obalanserad och arg över det fysiska tvånget/misshandlingen.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster