Marko skrev:De flesta religioner har ett gott budskap och en bättre förståelse för hur människor fungerar.
De gyllene reglerna har positiva budskap, och det är vår samverkan med varandra.
De gyllene reglerna, du menar "gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig", och liknande? De reglerna är äldre än religionerna, de härstammar inte alls från religioner från början. Till och med schimpanser uppvisar den sortens moral som beskrivs i de gyllene reglerna, och de har knappast några religioner. Nej, vi behöver inte religioner. Det är missvisande att framställa det som om vi skapat eller lever efter de gyllene reglerna tack vare religionerna. De gyllene reglerna är helt enkelt logiska slutledningar av vad som krävs för att ett samhälle ska fungera bra och utvecklas: nämligen att man som individ inte för egen kortsiktig vinning förstör för andra (alltför mycket). Vidare kan vi väl notera att religiösa människor knappast varit de bästa på att leva efter de gyllene reglerna själva, i praktiken. Tänk på alla krig som orsakats av religionsskillnader mellan folk. Påståendet att vi skulle behöva religion för att kunna leva moraliskt bra faller ju redan på det.
Svenska folket generellt har sedan lång tid tillbaka ingen särskilt stark religiös övertygelse, men överträffar ändå (eller förmodligen just tack vare det) de mer uttalat religiösa västländerna i altruism gentemot fattiga och förtryckta och gentemot flyktingar och andra svaga grupper. Man ser det t.ex. på hur stor andel av vår BNP vi låter gå till bistånd till fattiga länder. Vårt bistånd slår det mesta. Svenskarna har varit världsledande i att som folk avskaffa eller i hög grad begränsa sin diskriminering av barn, kvinnor, invandrare, fattiga, homosexuella, svaga grupper i största allmänhet. Det finns länder med mycket, mycket mer påtagligt religiösa befolkningar än Sverige - hur kommer det sig att de länderna inte kommit lika långt i sitt avskaffande och begränsande av diskriminering av svaga? Var är homosexuella som mest förtryckta? Svar: i de mest religiösa länderna. Var är kvinnor som mest förtryckta? Svar: i de mest religiösa länderna. Var är barnaga fortfarande tillåten? Svar: i de mest religiösa länderna.
Orsaken till sambanden är tydlig. Det är tydligt att religioner
skapar, främjar och vidmakthåller förtryck snarare än motverkar, avskaffar eller begränsar det. Av mycket i bibeln får man helt klart intrycket att den Gud som beskrivs anser att det är okej att förtrycka barn, kvinnor, homosexuella, andra folkslag än ens eget, etc. De som påstår sig tro att bibeln är Guds ord och påstår sig tro på den Guden har nu haft mycket gott om tid på sig att ge ut reviderade versioner av bibeln, med en moral som går bättre ihop med den moral de påstår att de tror på, men de vägrar, med hänvisning till att bibeln är "helig" och inte får ändras. Bara en sådan sak - att sätta en dogm framför god moral, och sedan ha mage att påstå att det gör en mer moralisk! Med tanke på allt det ovan nämnda finns det ingen anledning att tro att religioner skulle ha mer gott än ont att komma med när det gäller moral. Snarare tvärtom.
Juridiken ger inte utrymme för ett samspel mellan människor, det är dömma, hämnas och trampa på människor.
Du påstår på allvar att juridiken inte ger utrymme för samspel mellan människor?? Det är precis lika verklighetsfrämmande som att påstå att ingen svensk någonsin kan äta sig mätt eftersom maten är så dyr i Sverige. Du inte bara överdriver, du överdriver groteskt kraftigt, du avrundar typ 90% ned till 0%.
Ser du aldrig något som helst samspel mellan människor, annat än i situationer där alla inblandade begår lagbrott, eller vad då? Öppna ögonen! Det äger rum
massor med positivt samspel mellan människor varje dag, utan att juridiken på något sätt förhindrar det eller förbjuder det! Det mesta som människor tycker om att göra i samspelet med varandra är fullt lagligt, och omöjliggörs alltså inte på något sätt av juridik. Jag förstår inte vad du bor på för planet när du påstår att juridiken inte ger utrymme för samspel mellan människor.
(Du kanske menar att
många saker som du skulle vilja skedde i samspelet mellan människor inte sker eftersom juridiken förbjuder dem? Det är en helt annan sak. Dessa "många" olagliga men önskvärda saker som skulle kunna ske i samspelet mellan människor kan vara t.ex. bara 1% eller 0,1% av den sammantagna mängden saker som sker i samspelet mellan människor. I så fall är det ganska irrelevant att de kan kallas "många".)
Det finns sällan medmänsklighet i juridik. Det finns mest ett straff som ska utdelas för att skrämma folk.
Att några jurister för länge sedan brytt sig om att stifta genomtänkta och fungerande lagar som nu bland annat kanske gör att t.ex. någon fattig och skrupelfri medborgare som kanske flyktigt tänker tanken att rånmörda mig väljer att inte rånmörda mig eftersom han inte vill hamna i fängelse, det kan jag se som just medmänsklighet från de juristernas sida gentemot (sådana som) mig. Det innebär ju att jag får leva istället för att dö. Vad är det, om inte medmänsklighet, att stifta lagar som räddar liv? Att straffa för att skrämma människor från att begå brott kan vara något man gör av just medmänsklighet - medmänsklighet med de som annars skulle bli offer för dem man straffar och skrämmer från att begå brott.
det är enligt mig en falsk trygghet som byggs upp, där vi inte lär oss att samverka i ett samhälle som borde samverka.
Ser du verkligen inte de kolossala mängder samverkan mellan människor som äger rum varje dag i vårt samhälle?
dessutom använder väldigt många juridiken som sitt eget vapen och sitt eget hot, helt lagligt och kanske önskvärt.
yttrandefrihet existerar inte, säger du för mycket så kan du bli bestraffad, för att du sa det du tyckte var ärligt.
Du säger "yttrandefrihet existerar inte". Återigen ett uppenbart felaktigt påstående. Visst kanske yttrandefriheten borde vara mer långtgående än vad den är nu, men det
existerar helt klart yttrandefrihet, rentav en hel
massa yttrandefrihet, det finns
massor av saker du har rätt att säga, just tack vare yttrandefriheten. Vad skulle krävas för att du skulle anse det existera yttrandefrihet? Hur långt skulle den behöva gå? Vad skulle vara tillåtet att yttra i ett samhälle där enligt dig tillräcklig yttrandefrihet råder för att du ska kunna gå med på att där överhuvudtaget råder yttrandefrihet? Skulle det, i ett samhälle där det råder vad som enligt dig vore yttrandefrihet, vara tillåtet att mordhota folk hur som helst, till exempel? Ett mordhot är ju ett yttrande. Skulle det vara tillåtet att, genom att i dödligt syfte ropa högt i fjällen vid lavinfara, avsiktligt utlösa en lavin som dödar en massa människor? Även den handlingen är ett yttrande, eftersom ett rop är ett yttrande. Ska de handlingarna alltså omfattas av yttrandefrihet, så att de tillåts, så att de inte är straffbara, tycker du? Jag frågar för att jag har svårt att se var man skulle kunna dra gränsen så att man på ett icke godtyckligt sätt kunde säga att vi i vårt nuvarande samhälle inte har yttrandefrihet, men att [det och det] vore en tillfredsställande grad av yttrandefrihet.
En äkta moral får inte utrymme att växa till sig med juridik.
Människan ska stävjas med våld och hot.
Hade alla människor varit lika
intresserade av att lösa alla problem på lika ett kärleksfullt och moraliskt bra sätt som du är intresserad av, då hade man kanske kunnat avskaffa juridik. Men då hade man kanske samtidigt inte
behövt avskaffa juridiken. Problemet är ju inte juridiken. Problemet - om det nu är något stort problem - är snarare att det du kallar äkta moral inte sträcker sig så långt hos tillräckligt många människor för att något förslag om ett totalt avskaffande av juridiken ska kunna vinna tillräckligt stort gehör hos befolkningen för att kunna (med folklig förankring) förverkligas inom en överskådlig framtid.
Skulle man avskaffa all juridik, skulle kanske de flesta människor inte börja leva särskilt annorlunda annat än att de skulle strunta i att betala skatt, men måste skulle gå längre och börja plocka hem datorer och annat värdefullt från arbetsplatsen, slå, våldta och råna svaga människor som i dagsläget så gott som bara skyddas av juridiken, många skulle mordhota politiker, poliser och arbetsgivare helt ohämmat, m.m. Det skulle snabbt bli kaos. Juridiken skulle återinföras eftersom man skulle upptäcka att samhället inte klarar sig lika bra utan den.
Att avskaffa juridiken i dagsläget skulle vara som att stänga av en patients respirator innan patienten blivit tillräckligt frisk för att kunna andas utan hjälp. Du kanske tänker dig att man samtidigt som man avskaffar juridiken även skulle vidta andra åtgärder (gissningsvis sådant som att prata med människor, sprida kärlek, få folk att inse att de borde bli typ "snällare"), men tyvärr är antalet människor som är villiga att ägna tid och energi åt att vidta tillräckliga sådana åtgärder så litet att de åtgärderna skulle bli en droppe i havet. Och snart skulle de människor man kanske lyckats omvända till "kärlek och snällhet" bli trötta på allt rånmördande och stjälande och mordhotande i sin omgivning, så de skulle kräva en återgång till det tidigare systemet.
Besynnerlig frågeställning överhuvudtaget, detta "vad som skulle hända om man avskaffade juridiken". Ty av samma skäl som ett avskaffande av juridiken skulle leda till samhällelig kollaps (det skälet är en alltför utbredd brist på moralisk mognad), skulle du heller aldrig ens få med dig tillräckligt många på idén att avskaffa juridiken för att kunna avskaffa juridiken
in the first place. Att överhuvudtaget försöka föreställa sig hur ett helt folk skulle kunna gå med på att avskaffa juridiken utan att samtidigt vara mycket mer moraliskt mogna än vad de är idag, blir ungefär som att säga att om vi hade haft korv så skulle vi ha kunnat äta korv med bröd om vi hade haft bröd. Eller som när Marie Antoinette undrade varför de svältande folkmassorna skrek efter bröd när det ju är så mycket godare med kakor.
Om du förutsätter att människor, inför ett avskaffande av juridiken, skulle vara så moraliskt mogna att de inte behövde juridik, då pratar du om ett helt annat folk än det som föreligger idag. Du pratar i så fall om ett folk som är så moraliskt mogna att det inte skulle spela någon roll för dem om det fanns juridik eller inte; de skulle klara sig utmärkt med den, och utmärkt utan den. De skulle inte störas av den. Helt enkelt skulle ingen använda den. Den skulle alltså inte behöva avskaffas. Att du tycker att den verkar behöva avskaffas borde alltså säga dig att människor inte är så pass moraliskt mogna som de skulle behöva vara för att kunna vilja (och därmed kunna fås att gå med på att) avskaffa juridiken. Och skulle du försöka ta makten och försöka avskaffa juridiken mot folks vilja, skulle du helt enkelt inte lyckas, vilket återigen påminner om att problemet inte är juridiken utan den brist på moralisk mognad som gör att juridiken tills vidare är viktig att ha kvar som "respirator" tills något bättre uppstått som kan ta över och utföra den uppgift bättre som nu juridiken behövs för att utföra.
Men framför allt mår samhället alls så dåligt av juridiken som du framställer det. Samverkan mellan människor äger rum i mängder varje dag, samhället fungerar och fortsätter utvecklas. Svenskar uppger i lyckoundersökningar att de är lyckliga, vi ligger i genomsnitt på ca 8 på en skala 1 till 10. Det är inte dåligt! Visst mår många också dåligt, men de flesta av oss mår bra, svenska folkets lyckogenomsnitt är högt. Moraliskt växande äger rum i vårt samhälle, måhända inte så snabbt som vi vill, men det äger rum. Allt detta sker utan att bromsas särskilt mycket av den kanske något "hämmande" effekt som juridiken har på våra liv. Det vore konstigt om juridiken inte hämmade våra liv i någon mån, den är att likna vid en medicin, och mediciner har nästan alltid negativa biverkningar, men kan vara värda att ta trots det. De negativa biverkningar juridiken har på samhället är, även de, helt klart värda att stå ut med. De är ett billigt pris att betala för den mycket låga brottslighet (historiskt sett) som blir effekten.
