Pilatus skrev:SigurdV skrev:antingen är livet guds skapelse eller så är livet en slump och saknar mening.
1. Njae, du är litet för specifik. Hur vet du att det är Jahve (Gud) som skapat jorden. Tänk om det i stället är Kokopelli som är alltings upphov. Jahve har väl inget försteg framför alla andra tusentals gudar?
2. Eller så har gudarna hållit sina fingrar borta från skapelsen. Universum kom till för det fanns ingenting som hindrade en sådan process. Någon slump behövdes inte och fanns inte i samband med Big Bang. Inte heller orsak och verkan, vilket skulle hindrat tillkomsten.
3. Den antropiska illusionen har lurat många. Varför skulle människan, eller liv vara nödvändigt? Nu finns det liv i vår värld på minst en planet. Anledningen är att naturlagarna medgav en sådan utveckling. Solens värmetillskott påverkar möjligheten till liv.
4. Om det finns någon utifrån kommande mening eller plan, så är denna mening eller plan inte åtkomlig för oss. Det finns ett otal från varandra motsägande uppfattningar bland religionens företrädare om denna fråga. Religion producerar inte kunskap. Ifall livet saknar mening är det, trots detta, inte egalt om vi lever eller begår självmord. Vi skulle skada de som står oss nära.
Hej Pilatus
Du tror kanske att jag är religiös bara för att jag ibland använder religiös terminologi?
Jag är mycket Anti-Religiös men begagnar inte varje tillfälle att attackera.
Jag är inte heller ateist eller agnostiker, det är mera så att innan de religiösa begreppen definieras så anser jag dem vaga och otillräckliga...
ungefär som begreppet "flintskallig". Man ska inte säga att något inte finns om man inte exakt definierar vad det är som inte finns!
Jag skriver: antingen är livet guds skapelse eller så är livet en slump och saknar mening.
Och jag pratar då om de alternativ som finns till mitt eget synsätt:
Livet är universums sexuella utrustning!
Jag har en obehaglig känsla att jag kanske är först med att uttrycka tanken eftersom DU inte verkar uppfatta den!
(Vi människor ÄR bättre på imitation än nytänkande... och jag tror det var i denna tråd jag läste att Derrida tänkte (den nya?)
tanken att ALLA tankar är imitationer!?) (Dvs en imitation av lögnarparadoxen.)
Vad jag försöker säga här är att nya tankar i en text i allmänhet hoppas över när man ser dem första gången:
orden bildar inte ett sammanhang som man sett tidigare,
så man går vidare i texten för att hitta något man känner igen och kan kommentera med tidigare tänkta tankar.
Och om det nu är så att jag har rätt i min verklighetsuppfattning så kan vi sträcka lite grann på oss och hävda
att vi har en intressant uppgift att utföra åt vårt kära universum... En NY mening åt vår existens:
Vi är spermier, frömjöl, pollinerare eller något annat lika viktigt
