förstår mig själv skrev:När det gäller droger så är det som allt annat. Har man inte förstått ska man inte vara så aktiv med sina åsikter och förbjuda. Man förstår sämre vad det är om man inte sett, hört och känt. Droger är något bra i dagens samhälle. Ja visst förstör de kroppen en aning
"En aning"? Är dödsfall genom överdos av en tung drog att förstöra kroppen "en aning"?
och det är ju inte så bra. Dock så är det samhället som är "sjukt" vore det inte så så skulle man nog inte göra droger och inte vilja ha dem.
Samhället är inte särskilt "sjukt". Det blir tvärtom bättre och bättre, i takt med teknikutvecklingen. I lyckoundersökningar hamnar genomsnittssvensken högt på lyckoskalan från 1 till 10. Vi människor hade det knappast bättre innan samhället uppstod, än vi har nu när vi har ett samhälle. Skyll inte på samhället. Det är människor som skapar problem och gör fel, inte något abstrakt "samhälle" som man kan skylla ifrån sig på närhelst man tycker något är fel.
I alla fall inte lika ofta. Man måste fundera ordentligt och vara öppen till vilken slutsatts man kommer fram till. Dvs som vanligt. Först förstå sedan GÖRA. Och förstår man så kan man ju själv välja att inte använda dem. Förstår man inte så får man låta dem som förstår annorlunda använda sina droger. Bäst för alla. Hjälp de som drogar och skaffa fram drogen tex då blir de glada och snälla, stjäl inte och gör ingen annan illa.
Visst, antalet stölder och rån som sker för att få pengar till droger skulle nog minska om alla droger blev tillåtna (eftersom priserna på drogerna skulle sjunka så att nästan alla som ville ta dem hade råd med dem). Men några stora problem kvarstår. Det finns som bekant droger som gör den som tar drogen farlig för andra människor, och som kanske bör vara förbjudna redan av det skälet. Även om samhället skulle upphöra att vara vad jag tror du menar med "sjukt", skulle det fortfarande förekomma en massa naturliga motgångar och olyckor som gör människor olyckliga, helt naturligt, problem som en del människor skulle hantera med hjälp av droger, och det skulle fortfarande finnas normallyckliga människor som vill ta droger för att ytterligare öka sin lyckonivå. Många av dessa människor avstår idag från olagliga droger, eftersom de inte vill hamna i fängelse. Istället kanske de söker terapi, lyssnar på skön musik, motionerar eller gör något annat nyttigt, vilket kanske hjälper dem bättre till högre lyckonivå än vad droger på sikt skulle göra. Skulle alla dessa människor få knarka ostraffat, skulle antalet bilolyckor antagligen skjuta i höjden (med tanke på att det faktum att man får dricka alkohol ostraffat leder till ett stort antal alkoholrelaterade trafikolyckor). Dessutom skulle en legalisering av knark leda till att det började förekomma knark i många fler hem, inklusive i barnfamiljers hem, och det skulle nog göra att fler barn blev knarkare (än vad som är fallet idag). Tycker du att en treåring som råkar stoppa i sig för många tabletter av någon tung drog får skylla sig själv? Om priset för att förhindra ett stort antal sådana förtidiga dödsfall är att låta de farligaste drogerna vara fortsatt totalförbjudna, är det då verkligen ett alltför högt pris? Jag är inte säker på det.
Vissas frihet att göra vad de vill med sin kropp måste vägas mot andras säkerhet och liv. I ena vågskålen har vi de vuxna medborgare som vill knarka och som skulle kunna göra det utan att någon annan kom till skada av det. Man kan tycka att dessa borde få knarka, det skadar ju ingen annan än sig själva, så det borde väl få vara deras sak, kan man tycka. Men i den andra vågskålen har vi bland annat de barn som skulle knarka ihjäl sig om man lät förstnämnda grupp vuxna knarka - inte som en effekt av just de vuxnas knarkande (alltså de ansvarsfulla knarkarna), men som en effekt av andra vuxnas knarkande, vuxna som skulle bli så flummiga av sitt knarkande att de så småningom skulle försumma att hålla sitt knark ifrån sina barn, till exempel. I den andra vågskålen ligger även trafikdödsoffren för de knarksugna bilister som inte alltid skulle klara av att hålla isär knarkande och bilkörning, om knark blev tillåtet.
Man kan jämföra det med hastighetsbegränsningarna på våra vägar. Vissa bilförare är säkert så skickliga att de inte utgör någon nämnvärd trafikfara när de kör en bra bit över de rådande hastighetsgränserna. Andra bilförare är mindre skickliga och är därför trafikfaror när de kör lika fort som förstnämnda bilförare. Ändå vore det nog inte rimligt att ha olika hastighetsgränser för olika skickliga bilister. Det enda raka där är nog att ha en "one size fits all"-lagstiftning. På samma sätt bör man kanske tänka när det gäller droger. Eller skulle du vilja ha olika hastighetsbegränsningar för olika skickliga bilförare?
Man borde kanske satsa en massa skattemedel på forskning med sikte på att inom kort ta fram ofarliga versioner av de starkast lyckoskapande drogerna, och sedan låta staten sälja dessa billigt på apoteken, ungefär som nikotintuggummin. Om samma eller bättre lyckorus kan uppnås med en ofarlig och laglig drog istället för med en farlig, kommer ju folk rimligtvis att gå över till den ofarliga drogen. Då behövs kanske inte ens några drogförbud, eller så gör det ingen något att de farliga drogerna är förbjudna, eftersom det finns ofarliga alternativ som är minst lika lyckobringande.
Nu har det blivit så sjukt att man straffar de som tar droger för att de vill och ger droger till barn utan att de vill. Bakvända världen.
Du verkar blanda ihop goda droger (mediciner) med dåliga droger (knark). Det vore orimligt att förbjuda alla droger inklusive de mest uppenbart nyttiga (t.ex. desinfektionssprit, morfin, narkosmedel, kortison, penicillin), men för den skull måste man inte tillåta alla droger. Det är rimligt att dra gränser mellan olika substanser, så att man tillåter endast sådana substanser som sammantaget (sett till hela samhällets användning av dem) inte tycks vara mycket mer till skada än vad de tycks vara till nytta.
Dessutom verkar du blanda ihop barn med vuxna. Tycker du verkligen att det alltid är fel att tvinga i barn medicin? Om en svårt sjuk treåring vägrar låta sig injiceras med antibiotika trots att man förklarar för honom/henne att (och det är sant att) han/hon kommer att dö om man inte injicerar antibiotikan, vad ska man göra då? Låta treåringen dö av sjukdomen?