Zokrates skrev:Förtryck har vi mot arbetslösa, sjuka och äldre,
Förtryck på vilket sätt då? De får väl snarare hjälp (på arbetande skattebetalares bekostnad), ofta mer än vad de betalar för, till och med. Att de inte får så mycket hjälp som du tycker att de borde få, är inte förtryck. Om det är förtryck, vore det väl förtryck om en miljardär som hittills gett dig en hundralapp om dagen i allmosa beslöt sig för att bara ge dig en femtiolapp om dagen från och med idag. Att bara minska sin hjälp till någon är knappast förtryck.
i viss mån även mot barn
Kanske snarare i synnerhet mot barn. Arbetslösa vuxna, sjuka vuxna, och äldre, har åtminstone rösträtt och kan därför inte förtryckas lika systematiskt, omfattande och osynliggjort som barn kan förtryckas.
Nästan alla medborgare, gamla som unga, i såväl demokratier som diktaturer, är förtryckta av någon, i någon mån. Men jag skulle tro att en mycket större andel av befolkningen i en diktatur är kraftigt förtryckta än vad som är kraftigt förtryckta i en demokrati. Om man inte ens kan stå på allmän plats och kritisera sin regim utan att bli fängslad och kanske ihjälslagen av sin regim, är man definitivt mer förtryckt än om man kan kritisera sin regim så mycket man vill utan att råka ut för något allvarligt. Varför är det då så viktigt att just kunna kritisera sin regim utan att bli straffad - jo för att det är en förutsättning för att kunna förhindra att regimen förtrycker en på de otaliga andra sätt på vilka en mer eller mindre okritiserad regim kan förtrycka sina medborgare. Ju mer yttrandefrihet folket har, desto mindre diktatorisk och förtryckande kan regimen vara mot folket. Yttrandefrihet är alltså det mest grundläggande botemedlet mot förtryck, och därför är det rimligt att, när man vill avgöra hur mycket eller lite förtryck som råder i en stat, i första hand fråga sig hur mycket yttrandefrihet det finns i den. Jag föreställer mig att listan över saker som var farliga att säga i t.ex. Syrien före den arabiska våren vore avsevärt längre än listan över saker som är farliga att säga i ett genomsnittligt NATO-land. (Samt inte minst att antalet saker på förstnämnda lista som var viktiga för folket att få säga vore större än dito på sistnämnda lista.)
(Ett problem är dock att om man kortsiktigt gör yttrandefriheten gränslös, så att precis vad som helst blir tillåtet att yttra (inklusive t.ex. mordhot), leder det lätt till ett skräckslaget samhälle vilket lätt övergår i en längre period med mycket starkt begränsad yttrandefrihet (t.ex. genom att många inte vågar säga vad de tänker och tycker om de märker att de blir mordhotade när de gör det). Maximal yttrandefrihet på kort sikt ger alltså inte nödvändigtvis maximal yttrandefrihet på lång sikt. Men det har visat sig klokt att vara mycket restriktiv med begränsningar av yttrandefriheten. De länder som är trevligast att leva i tycks mig vara de länder där det råder nästan total yttrandefrihet.)
