Kristofer skrev:Justin Case skrev:Zokrates,
Jag väntar fortfarande på att du ska ta tillbaka ditt påstående att jag skulle ha en empatistörning. (När du gjort det kan jag radera det här inlägget för att hålla tråden fri från den diskussionen.)
Som sagt, min empati tar sig måhända andra uttryck än för andra människor, något som du tydligen tolkar som att jag skulle ha en empatistörning. Du är i din fulla rätt att göra en sådan tolkning av hur jag är beskaffad som person - så länge du inte yttrar den. Men ditt yttrande att jag skulle ha en empatistörning är inte bara ett framläggande av en tolkning från din sida, det är även något som orättvist försämrar sannolikheten för att andra kommer att fortsätta läsa och ta till sig vad jag fortsättningsvis skriver på filosofiforum. Observera: inte bara försämrar, utan orättvist försämrar. Jag skulle tro att det är därför som sådant är förbjudet. Du kan inte veta om jag har en empatistörning eller inte. Ta tillbaka det personangreppet nu.
jag blev tvärtom intresserad och kommer bry mig mer om vad du skriver i fortsättningen iaf
Jag vet inte hur representativ din reaktion är, men det är roligt att det finns åtminstone någon som kan reagera så!
Varför påstod zokrates det om jag får fråga?
Jag argumenterade för tanken att det inte självklart behöver vara fel av militärer att tycka om att döda de personer de har som jobb att döda. Om andra människor har rätt att tycka om sitt jobb, varför skulle inte också militärer ha rätt att tycka om sitt jobb, resonerade jag. Jag påpekade att ifall det är fel av militärer att tycka om att döda vissa personer så är det kanske på grund av att de inte gör rätt i att döda de personerna, snarare än på grund av att det självklart skulle vara fel att tycka om att döda personer som man gör rätt i att döda.
Empati är ett problematiskt ord, eftersom det, så som många använder det, brukar syfta på (vad jag anser vara) en mer eller mindre
missriktad form av välvilja, en sorts (i och för sig kärleksfull men) ogenomtänkt strävan efter att "känna sig" god (snarare än att verkligen ge upphov till gott resultat), en strävan som kan ge moraliskt sämre resultat än när man handlar baserat på andra drivkrafter än det som kallas empati. Alla menar kanske inte något sådant med ordet empati, men många verkar göra det. Beroende på vem det är som använder ordet kan alltså det som menas med empati vara något icke eftersträvansvärt. I de fallen kan man tycka att det logiskt sett inte borde vara nedvärderande att kalla någon empatistörd, men den som använder ordet empatistörd underförstår naturligtvis att empati är något positivt och empatistörd således något negativt, och eftersom många inte reflekterar över att det som ordet empati (ofta när det används) syftar på inte nödvändigtvis är något positivt, är ordet empatistörd i praktiken ett odelat negativt omdöme, trots att empati inte är (eller i vart fall inte borde vara, så som det används) ett odelat positivt ord.
Om utgångspunkten är att ordet empati ska ha en positiv innebörd, ska i ordets definition ingå inte bara sådana drivkrafter som de flesta kanske
tror vara moraliskt bra, utan även de drivkrafter som
är moraliskt bra även om inte de flesta tror att de är det. Om till exempel en gruva rasat in, och tio gruvarbetare håller på att dö av syrebrist längst in, och det enda sättet att rädda deras liv är att spränga på ett ställe där tyvärr en elfte gruvarbetare sitter fastklämd, kan det rätta vara att spränga den elfte så att de tio överlever, även om det för många kanske kan framstå som "oempatiskt" att "offra en människas liv för de mångas" på det sättet. Om det är rätt att spränga, och om empati ska stå för något positivt, ska det kunna kallas empatiskt att spränga. Om det är rätt att spränga, men det vore mindre empatiskt att spränga än att inte spränga, är det som är empatiskt inte alltid det rätta. Jag har inget problem med någondera av dessa två tänkbara definitioner av empatiskt, men ett problem är att det inte verkar råda någon vidare konsensus om vilken av dem som är den mest riktiga. Är empatiskt vad som
är gott, eller är det snarare vad som spontant
känns gott (när det alternativ som spontant känns godast inte är det godaste alternativet)? På grund av detta problem med ordet empati borde man kanske sluta använda det, och istället bara fråga sig vad man tror är
rätt att göra. Det är väl rimligen bara vad som är
rätt att göra som är det relevanta, i vilket fall som helst.