Själv-medvetande

[Marko]

naturvetenskapen och konsten lever tillsammans som en enda kropp, [...]

Vad är det då för mening med att skriva att konsten är motsatsen till vetenskapen?

vårt universum är dialektiskt, alltså har en dialektisk form,
det tror jag ingen på forumet har förstått,

det betyder att en ursprunglig enhet plötsligt dissocierades,
splittrades upp, men denna uppsplittring var inte inte total,
att ett totalt kaos skapades och sen slumpmössigt skapades en amöba som sen blev en einstein,
för snarare handlade det om en TRANSFORMATION,
från högre till lögre,

alltså det ursprungliga universum var utan materia,
helt abstrakt, men då materian kom in i bilden
bestod varje enhet av plus och minus av tes och antites,
så varje fenomen bestod också av sitt anti-fenomen, mörker-ljus, hat-förståelse, därför består det materiella universum av en enda kropp, men mellan delarna existerar spänning, konflikt, men på ett annat plan hålls då dessa delar samman av denns spänning, av denna dialektik,

så när Pollock målar är han samtidigt konstnär, den högra hjärnhalvan och vetenskapsman vänstra halvan,
han förstår den vetenskapliga ordningen, han ser den med sina ögon då han målar samtidigt förstår han den och omskapar den till en ny ordning,

så konst och vetenskap jobbar tillsammans kontinuerligt

Pollock jobbar med sanning och skönhet i samma penseldrag,
försöker förena dessa två motsatser

och ju mera han befinner sig själv i syntesen och ju godare syntesen är, alltså ju mindra ondska han skvätter upp på duken

desto mera harmonisk blir helheten

Vårt kosmos är i sig en monistisk helhet/enhet utan egenskaper om vilken vi bara kan säga att det finns. Existens är ingen egenskap - men denna krävs för att något skall kunna tilldelas egenskaper genom ett skapande och upplevande subjekt.

Kosmos kan upplevas, betraktas och beskrivas ur flera olika perspektiv varvid det egenskapslösa framträder med upplevbara egenskaper där ett perspektiv leder till en dualistisk-dialektisk syn, ett annat till en trinitär syn osv. betingat av subjektets skapar- och upplevelseförmågor, dvs. för vår del känsla och intelligens, minne och intuition. Andra väsen kan ha helt andra förmågor än vi varvid kosmos då kommer att tilldelas egenskaper utifrån dessa väsens förmågor som kan skilja sig mer eller mindre från de egenskaper vi tilldelar kosmos.

/Algotezza

Algotezza,
På ett vis håller jag helt med,
sen kommer frågor som, varför måste jag äta, för att inte försvinna ?

Människans sinne är det som ser det som monetoistisk/helhet eller som att objektiva ting existerar.
hur det verkligen är eller inte är, det kanske inte människan kan se. för vilken bild vi än väljer,
så verkar det bli fel från/ur något annat perspektiv.

[Algotezza]

naturvetenskapen och konsten lever tillsammans som en enda kropp, [...]

Vad är det då för mening med att skriva att konsten är motsatsen till vetenskapen?

vårt universum är dialektiskt, alltså har en dialektisk form,
det tror jag ingen på forumet har förstått,

det betyder att en ursprunglig enhet plötsligt dissocierades,
splittrades upp, men denna uppsplittring var inte inte total,
att ett totalt kaos skapades och sen slumpmössigt skapades en amöba som sen blev en einstein,
för snarare handlade det om en TRANSFORMATION,
från högre till lögre,

alltså det ursprungliga universum var utan materia,
helt abstrakt, men då materian kom in i bilden
bestod varje enhet av plus och minus av tes och antites,
så varje fenomen bestod också av sitt anti-fenomen, mörker-ljus, hat-förståelse, därför består det materiella universum av en enda kropp, men mellan delarna existerar spänning, konflikt, men på ett annat plan hålls då dessa delar samman av denns spänning, av denna dialektik,

så när Pollock målar är han samtidigt konstnär, den högra hjärnhalvan och vetenskapsman vänstra halvan,
han förstår den vetenskapliga ordningen, han ser den med sina ögon då han målar samtidigt förstår han den och omskapar den till en ny ordning,

så konst och vetenskap jobbar tillsammans kontinuerligt

Pollock jobbar med sanning och skönhet i samma penseldrag,
försöker förena dessa två motsatser

och ju mera han befinner sig själv i syntesen och ju godare syntesen är, alltså ju mindra ondska han skvätter upp på duken

desto mera harmonisk blir helheten

Vårt kosmos är i sig en monistisk helhet/enhet utan egenskaper om vilken vi bara kan säga att det finns. Existens är ingen egenskap - men denna krävs för att något skall kunna tilldelas egenskaper genom ett skapande och upplevande subjekt.

Kosmos kan upplevas, betraktas och beskrivas ur flera olika perspektiv varvid det egenskapslösa framträder med upplevbara egenskaper där ett perspektiv leder till en dualistisk-dialektisk syn, ett annat till en trinitär syn osv. betingat av subjektets skapar- och upplevelseförmågor, dvs. för vår del känsla och intelligens, minne och intuition. Andra väsen kan ha helt andra förmågor än vi varvid kosmos då kommer att tilldelas egenskaper utifrån dessa väsens förmågor som kan skilja sig mer eller mindre från de egenskaper vi tilldelar kosmos.

/Algotezza

Algotezza,
På ett vis håller jag helt med,
sen kommer frågor som, varför måste jag äta, för att inte försvinna ?

Människans sinne är det som ser det som monetoistisk/helhet eller som att objektiva ting existerar.
hur det verkligen är eller inte är, det kanske inte människan kan se. för vilken bild vi än väljer,
så verkar det bli fel från/ur något annat perspektiv.

Det vet du väl själv varför du måste äta...skita... sova...i vissa fall arbeta... älska...göra... uppleva...

Jag säger i princip bara att kosmos i sig existerar, jag säger ingenting om HUR det är, bara att den är. Monism, ja, det kan förefalla innebära en beskrivning, men det står som jag använder det bara för att något är utan att tilldelas egenskaper. Existens är ingen egenskap.

Är det att anlägga ett perspektiv på kosmos och påstå att det finns? Det tänkta motsatta perspektivet, att kosmos inte finns, är det meningsfullt att hävda?

/Algotezza

[Marko]

Är det att anlägga ett perspektiv på kosmos och påstå att det finns? Det tänkta motsatta perspektivet, att kosmos inte finns, är det meningsfullt att hävda?

Ja är det meningsfullt att även prova det som inte går att prova ?

En gång i tiden, då ingenting var ingenting, så var det meningslöst att ifrågasätta ingenting.
Det visade sig vara smart, att ifrågasätta det som tillsyns inte är något.

Hela människan är inte ett subjekt,
vi är antagligen ett objekt med.... eller ska vi ifrågasätta objektets verkliga natur med ?
är det meningsfullt ?

vissa delar av oss lever i ingenting...eller ?

Det är nog bra att ifrågasätta paradoxens natur, för att få förståelse för begreppen vi använder.
Mitt eget begrepp på liv utvecklar sig hela tiden, jag vill förstå information, någon sade,
information är en egen levande varelse... tja är den död och utan vilja ?
jag tror ibland inte att den är så död och ofri som alla smarta säger...

om objekt inte existerar, så kan ingen kunskap heller existera ? (enligt logikens lagar)

[Algotezza]

Är det att anlägga ett perspektiv på kosmos och påstå att det finns? Det tänkta motsatta perspektivet, att kosmos inte finns, är det meningsfullt att hävda?

Ja är det meningsfullt att även prova det som inte går att prova ?

En gång i tiden, då ingenting var ingenting, så var det meningslöst att ifrågasätta ingenting.
Det visade sig vara smart, att ifrågasätta det som tillsyns inte är något.

Hela människan är inte ett subjekt,
vi är antagligen ett objekt med.... eller ska vi ifrågasätta objektets verkliga natur med ?
är det meningsfullt ?

vissa delar av oss lever i ingenting...eller ?

Det är nog bra att ifrågasätta paradoxens natur, för att få förståelse för begreppen vi använder.
Mitt eget begrepp på liv utvecklar sig hela tiden, jag vill förstå information, någon sade,
information är en egen levande varelse... tja är den död och utan vilja ?
jag tror ibland inte att den är så död och ofri som alla smarta säger...

om objekt inte existerar, så kan ingen kunskap heller existera ? (enligt logikens lagar)

Jag antar att du tycker det är meningsfullt att hävda att kosmos inte finns. Därmed finns ju inte du heller om du är en del av kosmos såvida du inte är utomkosmisk. Det kan du iofs vara. Då är du gudars like.

Att hävda att kosmos inte finns är emellertid inte detsamma som att påstå att kosmos är en illusion, ty om något är en illusion så finns det - som just illusion.

Var och en är subjekt för sig själv, "ett jag", och upplever kosmos fysiska sidor inifrån sin fysiska kropp, ser genom kroppens ögon, hör genom dess öron (det finns även synestesi) och det finns ute-ur-kropppen-upplevelser,  men för vars och ens omvärld är var och en av oss även objekt, "ett du". Duet ställer ett etiskt krav på jaget. Vore jaget ensamt subjekt och om jaget bara hade subjektsrollen, om det alltså vore någon form av solipsism som gäller, och omvärlden bara vore speglingar av ens egna mentala processer och fantasier och som upphör när man själv upphör, så behövdes ingen etik. Man gör ju vad man vill med sina fantasier och inre processer även om de råkar framträda för en i yttre form. Eller? Mewn glöm inte att det bara är jag som kan vara solipsist. Du kan inte vara det.

Man kan väl ha kunskap om det egna subjektet om bara det finns... Eller...?

/Algotezza

[Marko]

Jag antar att du tycker det är meningsfullt att hävda att kosmos inte finns

Ja, ur kunskaps perspektiv är det intressant.
Hur ser ingenting ut, vad är form och vad är dimension ?

För i det minsta lilla finns tex inte rummet och man kan se det som ingenting.
Det verkar som att detta ingenting manifisteras i vårat rum... och skapar det.

finns fotoner ?
nej, inte som massa, och inte som energi och har inget meningsfullt svar i hur dess rum ser ut.

klart att det är intressanta frågor.

kunskap, vad är kunskap om vi inte har ett abstrakt tänkande ?

Du kan vara solipsistisk, men saknar kunskap om yttervärlden. ?
vem säger att du har rätt i din solipsism om hur världen ser ut ?
tvekar inte den solipsistiske ?

Tror inte människan är gudar,
en människa vill lysa och bli belyst.
ett imaginärt rum där vi vill vara del av varandras rum,

är det imaginära rummet verkligt ? Vi verkar bete oss som att det är verkligt.
Men vi förnekar dess existens som verklig...

[Marko]

Dom sista dagarna har jag upplevt något intressant.

När jag tex tittar på en tv-serie, som oftast handlar om mänskliga relationer.
Så tonas verklighetens objektiva och fysiska värld bort.
Kvar finns det imaginära rummet av vår existens.

Med det i medvetandet, så kan jag med blotta tanken på ordet imaginär verklighet,
få rummet att tona bort och den tappar betydelsen och mening. kvar finns bara våra relationer mellan varandra.

[Algotezza]

Ett ingenting som finns är närmast ett tomrum. Men ett tomrum som finns. Vad blir det om vi tänker bort tomrummet?

Vart tar vårt presenta upplevander vägern om vi inte minns det? Det verkar som om upplevandet här och nu förintas genom att vi upplever det. Äter vi vad vi upplever? Förintas världen när vi upplever den genom att vi upplever den?

Har du läst Kings novel Longoljärerna? Har läst den, sett den som TV-film. Nuet förtärs av longoljärer (tuggmonster - bara käftar och tänder) så fort det blir förflutet.

Intet är det vi nyss upplevde som vi inte minns.

/Algotezza

[Marko]

En av mina favorit filmer, så den har jag sett, men inte läst.

Om det förintas, hur kan vi då minnas det som förintats och att det förintats ?
Om rummet förintas där mina minnen lever kvar,
eller har det som förintats förts över till mitt rum där minnet lever ?
finns då händlesen kvar i alla tids nivåer samtidigt.? /då, nu och framtid/

vart finns dessa rum av händelser ?,  inte verkar det vara fysiska rum (fast fysiken pratar på oändliga variationer och rum som skapas hela tiden med nya tidsaxlar... och ingen har väl kunnat mäta dessa och bevisat dem... tycker imaginära verkliga rum låter lika vettiga som verkligheten själv. och vi kan färdas i dessa imaginära rum. våra minnen i en annan verklighet.

[Algotezza]

En av mina favorit filmer, så den har jag sett, men inte läst.

Om det förintas, hur kan vi då minnas det som förintats och att det förintats ?
Om rummet förintas där mina minnen lever kvar,
eller har det som förintats förts över till mitt rum där minnet lever ?
finns då händlesen kvar i alla tids nivåer samtidigt.? /då, nu och framtid/

vart finns dessa rum av händelser ?,  inte verkar det vara fysiska rum (fast fysiken pratar på oändliga variationer och rum som skapas hela tiden med nya tidsaxlar... och ingen har väl kunnat mäta dessa och bevisat dem... tycker imaginära verkliga rum låter lika vettiga som verkligheten själv.

Man kan tänka sig att det vi minns "räddas" till minnet, mitt, ditt eller någon annans, men det som sker och som ingen minns, måste väl kallas förintat? Eller minns vi allt, fast omedvetet?

Om en meteor landar på månens baksida och ingen finns att uppleva det, är det i sig en "intet"-händelse? På vilket sätt har den hänt? Om vi inte ens i efterhand kan konstatera det?

/Algotezza

[Marko]

Ja, det verkar vara så vi minns saker, att dom lagras där vi är, i en förändrad form.
Minnes banken.

Men hur verklig och betydelsefull är denna värld av minnen ?
Finns det kopplingar till en fysisk realitet parlellt med vår medvetenhet ?

Eller är sagan viktigare än verkligheten ? eller är det bara något som vi hittat på ?`
varför älskar vi varandra ?, är det något vi hittar på som saknar verklighet ?

Är sagan verklig ? Är fantasin verklig ? är själen verklig ?
kan vi kommunicera via dessa virtuella rum ?

[Algotezza]

Ja, det verkar vara så vi minns saker, att dom lagras där vi är, i en förändrad form.
Minnes banken.

Men hur verklig och betydelsefull är denna värld av minnen ?
Finns det kopplingar till en fysisk realitet parlellt med vår medvetenhet ?

Eller är sagan viktigare än verkligheten ? eller är det bara något som vi hittat på ?`
varför älskar vi varandra ?, är det något vi hittar på som saknar verklighet ?

Är sagan verklig ? Är fantasin verklig ? är själen verklig ?
kan vi kommunicera via dessa virtuella rum ?

Kan man vidga sitt nu till att bli bredare, så man får vidgad bandbredd på nuet? Har olika varelser olika bandbredd på här-och-nu-upplevelsen? Jag jämfört med flugan på fönstret?

Kan man ana andras nu som "skuggor"? När jag ser på en människa och fokuserar "i luften" omkring henne när hon går förbi, ser jag "vitt eftersken" eller "vitt försken" och då tänker jag att jag ser in i någon annans nu. Mitt nu är fast, solitt och konkret medan andras nu för mig blir mer eller mindre anat och skugglikt...

Hur vet man att ens här och nu sammanfaller med andras? Du kanske läser något helt annat än dessa ord, svarar på något annat, men för mig blir det på mitt sätt?

Kanske stolen där borta - det jag ser och uppfattar som en stol - för någon annan i sitt här och nu är en dator eller blomkruka? Men att det ändå blir logiskt, följdriktigt och ändamålsenligt ändå, även ur andras synvinkel?

/Algotezza

[Pilatus]

finns fotoner ?
nej, inte som massa, och inte som energi och har inget meningsfullt svar i hur dess rum ser ut.

1. Fotoner saknar vilomassa. De rör sig i vacuum med hastigheten c.
2. Givetvis har allt som rör sig kinetisk energi, även fotoner.
3. E=mc2 säger oss att energi och massa är ekvivalenta.
4. Fotoner överför energi mellan olika atomer. Ett kvantsprång quantum leap inträffar när elektroner byter kvanttillstånd. När en foton träffar en elektron hoppar den till en yttre och mer energikrävande bana. Om atomen förlorar energi kommer en elektron att hoppa från en yttre bana till en inre, och energi sänds ut i form av ljus (en foton).

NB Redan några år efter 1913 övergav fysikerna föreställningen om att elektronerna rör sig i banor som planeter runt en stjärna och gick över till att betrakta dem som en typ av vågor. Men det är en åskådlig bild att föreställa sig att elektronerna rör sig i banor.

[Marko]

finns fotoner ?
nej, inte som massa, och inte som energi och har inget meningsfullt svar i hur dess rum ser ut.

1. Fotoner saknar vilomassa. De rör sig i vacuum med hastigheten c.
2. Givetvis har allt som rör sig kinetisk energi, även fotoner.
3. E=mc2 säger oss att energi och massa är ekvivalenta.
4. Fotoner överför energi mellan olika atomer. Ett kvantsprång quantum leap inträffar när elektroner byter kvanttillstånd. När en foton träffar en elektron hoppar den till en yttre och mer energikrävande bana. Om atomen förlorar energi kommer en elektron att hoppa från en yttre bana till en inre, och energi sänds ut i form av ljus (en foton).

NB Redan några år efter 1913 övergav fysikerna föreställningen om att elektronerna rör sig i banor som planeter runt en stjärna och gick över till att betrakta dem som en typ av vågor. Men det är en åskådlig bild att föreställa sig att elektronerna rör sig i banor.

Fotoners laddning är 0, den förmedlar elektromagnetisk energi, och elektromagnetisk energi växelverkar med andra elektromagnetiska laddningar, fotonen hade ingen laddning och växelverkar inte då med elektromagnetism. den är bärare av denna energi, en förmedlare av krafter mellan tex elektroner som har laddning.

vilken massa som en foton har är inte vettig att räkna ut, den är oändlig eller 0...
Neutrinon har massa under liknande omständigheter som färdas med ljusets hastighet (borde inte ha vilomassa) och saknar egen laddning.

jag håller med att allt har en potentiell massa, men fotonen är lite svår att greppa med oändlig energi och avsaknad av vilomassa. (prova att gör en resa där du sitter i en farkost som ´kommer upp i ljusets hastighet... hur beskriver man det som sker där ?, vilken massa och vilken energi har du, hur ser rummet utanför ut ?.. )

[Pilatus]

jag håller med att allt har en potentiell massa, men fotonen är lite svår att greppa med oändlig energi och avsaknad av vilomassa.

Fotoner har en energi som är direkt proportionell mot frekvensen enligt formeln E = Plancks konstant x frekvensen.

[Marko]

jag håller med att allt har en potentiell massa, men fotonen är lite svår att greppa med oändlig energi och avsaknad av vilomassa.

Fotoner har en energi som är direkt proportionell mot frekvensen enligt formeln E = Plancks konstant x frekvensen.

Är inte det en kinetisk energi, och inte fotonens egen energimängd ?
Man räknar på den elektromagnetiska frekvens som den bär på ?

Vad är det vi räknar på ? fotonens egen energi, eller den energi den överför åt andra ?`
vilken egen energi har en foton ?

tror det är h(f-f0), tolkar det som tex röd våglängd (frekvensen)..x planckkonstanten.
Det är alltså en elektromagnetisk kraft vi räknar på då, och inte fotonens egen kraft.

men jag vet inte, har aldrig räknat på detta vis. försöker tänka mer logiskt på vad vi egentligen beräknar