Pilatus skrev:Marko skrev:Jag gillar inte att läsa om döda människors ideer som ligger ljusår från verkligheten.
Man kan undra vad slags litteratur du har läst med idéer som ligger ljusår från verkligheten.
En som lever i nuet och berättar sin syn på världen tar jag till mig, för den personen ser hur världen beter sig just nu, och värderar in saker på ett helt annat vis.
Det påminner litet om naivism, visst gör det?
Jag har ingen möjlighet att fråga tex Sven-Eric om hans syn, böcker är enkelriktad kommunikation. en närvarande människas kommunikation är levande. böcker är döda.
Det beror väl på vad du vill veta. Jag har fått intrycket att Sven-Eric Liedman är en tillmötesgående person som gärna skulle hjälpa någon som bad om hjälp med en fråga om idéhistoria. Kanske skulle han ta sig för pannan om du började berätta om hur mycket du uppskattar
när folk är totalt ärliga på det naivaste dummaste vis, ungefär som din vän
lösdrivaren.
om naivism är viljan att känna frihet i sitt skapande och sin betraktelse av världen, utan skyggslappar,
så försöker jag vara naiv och enkel... se det som manifesteras som verklighet. Jag har komit fram till att det inte är enkla mekanismer som styr, det är oftast en väldigt komplex verklighet av miljarders miljarders intryck som en människa uttrycker, som inte går att analysera på ett vettigt vis.. så vi kan hålla oss till verkligheten och det som manifesteras. Framtiden styrs av våra handlingar, dem miljarders miljarders intryck vi skapar världen av.
Vilka böcker jag läst ?, favoriterna var sagor och dramatiseringar av verkliga händelser.
scifi och facklitteratur... och böcker är döda, tills vi gör dess budskap levande, via kommunikation.
Böcker kan även vara levande i en människa, och det är den levande människan jag vill träffa.
det jag menar med ljusår från verklighet är att verkligheten emergerat och muterat och utvecklats ganska mycket på kort tid. En förhistorisk ideologi är far away från det som sker idag. Det som var då är inte samma verklighet som idag, den har inte samma komponenter som samverkar.
Att reducera ner verkligheten till abstrakta delar, göra dem hanterbara... kan ju vara vettigt ?`
men än mer vettigt är det att se och uppleva verkligheten.. utan att bryta ner dem till abstrakta delar.
sluta försöka förstå, och börja se det som sker. och visst brukar barn vara väldigt träffsäkra i sina uttalanden
och barnet i mig, gillar inte den förljugna verklighet som bakas in i vackra ord.
Jag måste klä av meningen naken, hitta kärnan... varför baka in det man vill säga i vackra kläder ?
Jag gillar människor i T-shirt och jeans, de med kostym får tro att deras dress code dress har effekt, men inte på mig.
tycker mest att dessa visar på sin personliga osäkerhet. De lever i sin saga.
vackra ord är ett skydd.. om inte budskapet går fram, och förlöjligas, så visar de vackra orden på intellektuallitet,
och med den tro vi har på det intellektuella, så har man sitt försvar... av vackra ord utan mening. man skyddar sig med en fantasi status. man är ju intellektuell : )