Våld och död

[Marko]

"Tomrum" = andevärlden

/Algotezza

varför inte battlezone of love  BOL ?

[Algotezza]

"Tomrum" = andevärlden

/Algotezza

varför inte battlezone of love  BOL ?

Kärt barn har många namn.

Man kan kalla det femte dimensionen, fantasin - minnet.

/Algotezza

[Marko]

"Tomrum" = andevärlden

/Algotezza

varför inte battlezone of love  BOL ?

Kärt barn har många namn.

Man kan kalla det femte dimensionen, fantasin - minnet.

/Algotezza

jag kallar femte dimensionen för ögonblicklig telepati : ) (av minnen)

[Algotezza]

"Tomrum" = andevärlden

/Algotezza

varför inte battlezone of love  BOL ?

Kärt barn har många namn.

Man kan kalla det femte dimensionen, fantasin - minnet.

/Algotezza

jag kallar femte dimensionen för ögonblicklig telepati : ) (av minnen)

Telepatidimensionen...

Är inte all kommunikation tankeöverföring, även via ord på en skärm, telepati? Man överför sina tankar till andra via språket...

/Algotezza

[Marko]

"Tomrum" = andevärlden

/Algotezza

varför inte battlezone of love  BOL ?

Kärt barn har många namn.

Man kan kalla det femte dimensionen, fantasin - minnet.

/Algotezza

jag kallar femte dimensionen för ögonblicklig telepati : ) (av minnen)

Telepatidimensionen...

Är inte all kommunikation tankeöverföring, även via ord på en skärm, telepati? Man överför sina tankar till andra via språket...

/Algotezza

Jodå, all kommunikation har väl en telepatisk egenskap,
men alla är inte direkta, de ligger i en rums dimension,
den femte är mer en tvådimensionell icke rumslig dimension som finns i den rumsliga dimensionen.

Eller enklare, en direkt kommunikation, eller informationen finns tillgänglig på alla övriga plan via detta tvådimensionella smörgåsbord...

[Anders]

Ursäkta sent svar, och ursäkta om jag stör funderingar runt fri vilja, dimensioner och telepati

Hej Anders

Din fråga är extremt intressant och väldigt viktig, jordnära och svår! Jag kan inte uttala mig utifrån något expertperspektiv då jag inte är insatt i den typen av beteendevetenskap, socialpsykologi, antropologi etc, men kan reflektera lite fritt kring det utifrån min allmänna livserfarenhet:

• Det verkar som att vi människor lätt alienerar oss från ”den andre” när vissa premisser är uppfyllda. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer. Faktorer som gör att vi inte ”bryr oss” är hur pass nära ”den andre” är oss själva och då avser jag kulturellt, geografiskt, identitetsmässigt, socialt, beteendemässigt etc. Vi identifierar oss med de som på olika sätt liknar oss själva, som lever liknande liv och som på något sätt berör oss. Varför det är så är svårt att svara på men det kanske går att relatera till gamla nedärvda funktioner i oss – att vi ska värna vår egen klan, vår egen avkomma, vår egen by, våra egna släktingar, vårt eget hem etc (?).

Vi är skapta som individuella subjekt. Man har här med sig och telepati funkar bara sisådär. Olika personer verkar sen ha olika behov av "flocken" eller "den andre". Men jag tycker, av vad man sett INTE att det är enstöringarna som är "ondast". Är det snarare inte de med högt EQ som blir bäst tortyrmästare? Är inte ondska en social handling? Klassens kungar och drottningar, är inte det folk som bryr sig om andra?

Habituering: Vi blir allt mer vana vid att se alla katastrofer och allt elände via media och därmed tar vi det för att vara något ”naturligt” eller kanske till och med ”ok” (?). Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

eller snarare, roliga nyheter, hur kul är det? Böcker - sen levde de lyckliga i alla sina dagar... Verkar snarare som om skapligt neg för andra är något som spicar upp. Kom igen nu, vi är inte goda, varför gillar vi löpsedlarna, som i stort sett alla innehåller något negativt för någon annan?

Samhällsklimatet: Vi lär oss från barnsben att vi ska fokusera på oss själva, vara duktiga, få bra betyg och kunna producera. Varken skola eller föräldrar engagerar sig nog något nämnvärt i att få barn och ungdomar att bry sig om ”den andre” i termer av medmänsklighet, välvilja, vänlighet, moral och etik etc. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer. De gånger man, i och genom media, ser att folk ”bryr sig” brukar oftast vara via ganska så osmakliga och ”glammiga” TV-program där tittarna ska skicka in allmosor samtidigt som det pågår underhållning av allsköns olika slag.

Tycker faktiskt tvärt om ang skola, men det kanske är för att jag är tidig sextiotalist(så har jag outat lite), med fyrtiotalister som lärare, de försökte verkligen dunka i oss hänsyn, hänsyn, hänsyn...
Sen medias bild, knutet till pengarna nedan, kan bara hålla med.

Systemet: Vi har ett demokratiskt system i vilket vi väljer människor som ska ta ansvar för landet och omgivningen och har förlitar vi oss (antagligen) till bistånd, FN-insatser och mycket annat. Vi lägger så att säga över bördan på andra och fokuserar mer på våra egna liv. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

Absolut, och det här är en bra grej. Tänk om man gick och snackade med nån på ett åldringsboende regelbundet, tillexempel. Nån som inte har anhöriga, men som känner sig ensam. Skulle båda få ut mycket av. Problemet är bara att det är svårt att komma till, man gör liksom inte det. Varför? Hjälper varandra? Det är da shit!

Verklighetsflykt och spänning: Anledningen till att vi trots världens olika eländen förkovrar oss i fiktiva vidrigheter handlar nog om vår vilja att uppleva spänning och att fly vardagen. Här tror jag att det fullt ut handlar om vår ”okunskap” och ”obetänksamhet” i det att vi inte kopplar ihop vårt konsumerande och njutande av våd, mord och blod i fiktiv form med verklighetens dito! Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

Men varför tar sig verklighetsflykten uttryck i deckare och våldsspel, varför sitter man inte och ser vackra vattenfall eller nåt på tv, och har spel där man skapar vackra saker?

Vanmakt: Vi kan helt enkelt (även om vi vill) inte hjälpa alla de som lider på olika sätt. Detta skapar en slags vanmakt och ” neglect” som slutligen landar i att vi inte orkar (eller vill) bry oss. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

Tror som sagt att vi visst skulle kunna hjälpa, men på nåt vis gör man inte det.

Indoktrinering och följande av de vi ser upp till: Vanligast är väl att de man ser upp till (föräldrar, lärare, företagsledare, artister etc) inte är på djupet engagerade i att hjälpa nödställda, vilket då gör att man inte får något incitament att själv göra så. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

Därför att människan i grunden inte på djupet är engagerade i andra...?
Men naturligtvis, frågan är varför vi hjälper andra så lite? För att det moderna samhället bygger på intitutionaliserad hjälp?

Pengar!!!! Oj oj oj! Här är antagligen en av de viktigaste faktorerna! Vi styrs till väldigt stor del av vår psykologiska relation till pengar! Se vad pengar gör med oss: Folk ställer upp på olika former av vidriga arbeten, folk ställer upp på att blotta sig själva i mängder av olika sexuella eller förnedrande aktiviteter framför kamera (som de vet att hela världen kan titta på) just för pengar, du kan i princip få folk att göra vad som helst för pengar! Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer. De ekonomiska krafterna bakom eländet i världen är nog oöverblickbara! Detta är så pass omfattande att det säkert skulle förtjäna en egen tråd.

Amen.

Övriga kommentarer:
Om du definierar ondska som att medvetet vilja någon annan illa så tror jag inte att varken män eller kvinnor är onda. Att vilja någon annan illa brukar nog oftast bero på:

• psykisk sjukdom
• långvarig demonisering av ”den andre”
• extrema situationer så som hot om våld eller chansen att tillskansa sig själv enorma fördelar
• enorm affekt så som ”hämndlystnad”
• krig
• etc.

Vad gäller män och kvinnor så kan vi ju konstatera att andelen män som sitter i fängelse är betydligt högre än andelen kvinnor. Det finns säkert många olika orsaker till detta. En annan sak man kan se är att kvinnor oftast har en mer känslomässigt bindande relation till andra människor – speciellt barn, vilket säkert också har massor med olika förklaringar. Självklart finns det undantag men jag talar nu i generella termer.

Tja, det var bara en reflektion i all enkelhet . . . .

Hälsar Fredrik

Hälsningar Anders