Varför blir man respekterad?

[Zokrates]

Det är väl bra om man respekterar alla man träffar, dvs att respekten finns med från början,
om någon sedan bär sig så illa åt att de inte förtjänar respekt därefter så är det ju en följd av
deras eget beteende, inte ens eget och om man själv bär sig illa åt mot någon så får man finna
sig i att inte bemötas med respekt tills orsakens tillstånd förändras.

Men är det alltid så att den som förtjänar respekt får respekt? Det leder till frågan vad respekt är. Enligt mig respekterar man dem man förstår. Vilket leder till frågan vad att förstå innebär? Kritisera gärna min tankegång!

Nej, en hel del personer bemöts inte med den respekt de förtjänar, men jag ser det som ett utslag av okunskap
och rådande förutfattade meningar om vem eller vilka som ges respekt. Ta kungar till exempel, de ges respekt
på grund av sin ställning mer än på vad de gjort, sedan finns det en falsk sorts respekt som enbart bygger på rädslan
att råka illa ut, där t.ex en person som inte visar respekt, dvs inte är undfallande, inte håller sig på avstånd,
inte håller käft, inte låter en oförrätt passera, blandar sig i och därför hotas, straffas, vilket i grund och botten
bygger på maktanspråk och gruppsociala hierarkiideal.

Sedan kan ju ordet respekt användas inom en mängd områden, som t.ex respektera naturen, respektera djuren,
respektera tystnaden, etc, i grund och botten översatt till, visa hänsyn, var rädd om dig, var aktsam, osv.

Varför respekterar du inte det jag säger, kan översättas till, -Du skiter i vad jag säger, varför?
Respektera mig när jag säger nej till sex, blir, -Visa hänsyn till min kropp och vilja!
Respektera mig som den jag är, blir, -Ja, jag har både goda och dåliga sidor, acceptera det.

Finns säkert en hel del andra föreställningar kring respekt och hur det används inom olika områden,
ser framför mig en gammalgrekisk bergsby där en turist med färgat hår, modekläder, irrat sig in
bland den lokala befolkningen med en bergsprängare på högsta volym på axeln,  varpå det inte dröjer
mer än någon minut innan en byman kört in sin kniv i magen på den ovälkomne främlingen och vridit
om bladet ett kvarts varv i tarmarna. Främlingen respekterades inte alls, hela inträdet som främlingen
gjorde hyste i deras ögon orespekt för lokala sedvänjor och traditioner.

[klorofyll]

jag tror dock att det alltid finns ett sammanhang som påverkar våra val.

Jag tror att vår vilja bara påverkas av det vi bryr oss om, och vad vi bryr oss om kan vi i viss grad påverka.

Egot behöver sitt men ska enligt moralen inte övergå till egoism.
Egoismen gynnar mer egot än andra.

Jag tror att de som är egoistiska håller tillbaka sig själva, jag tror att de av någon anledning inte vågar berömma sig själva tillräckligt för det goda de gör. Exempelvis låt säga att man hjälper någon på ett väldigt smart vis, men anser att det är omoraliskt att tro att man är smart, då vill man inte riktigt erkänna sina känslor av tillfredsställelse, vilket leder till en konflikt. Att tycka att man har gjort något smart är inte samma sak som att tro att man är bättre eller viktigare än någon. Jag tror att, det kan vara hälsosamt, att tro att man är smartast i världen om man bara inser att det krävs andra saker för att göra något bra eller viktigt, det krävs känslor bl.a. och känslor grundar sig ofta i erfarenhet.

Jag är motståndare till påtvingad moral, lagar och påtvingade tankar och handlingar.
Skit i den moralen, våga vara dig själv.. utvecklas.. (sätter en femma på att de bitarna har god effekt på sikt)
Förstärk den egna viljan... men var medveten om konsekvenser och dina egna begär.

Tror att det är oerhört viktigt att känna att man gör det man vill!

[klorofyll]

Håller absolut med. En av de hemska sakerna är att ord vrängs, förvrängs, alla uttalar dem, ingen vet vad de betyder, betydde, inga är överens.

Du kan tänka på respekt som följande, hur vill du bemötas själv nästa gång du träffar samma människa?
Sedan kan du tänka på följande fras, lagt kort ligger, (givetvis tills det flyttas).
därpå kan du ställa dig frågan om du besitter självrespekt, har du det så vet du att felet inte ligger hos dig
utan hos den andre om du inte bemöts med respekt, typ folk som ignorerar eller ringaktar dig mm.

Vad menas med självrespekt egentligen, skulle du kunna förklara hur du ser på det?

Ja, det handlar om du värdesätter dig själv eller inte, det du står för, uttrycker i form av handling och ord,
vilket i sin tur ger dig eller berövar dig din självkänsla och aktning inför dig själv. Det många tar för givet
är inte alltid så självklart om man synar det i sömmarna, så jag har förståelse för att du frågar.

Jag har kommit på att det är av högsta vikt att göra saker för bli stimulerad, det spelar ingen roll vilka lysande idéer och strategier man kommer fram till (med undantag för denna) när man är ensam, de är verkningslösa om man inte ger sig hän någonting, jag tror att motsatsen till fixering är uttråkning, och uttråkning är enligt mig det högsta och mest utvecklande tillståndet.

[Marko]

Jag tror att de som är egoistiska håller tillbaka sig själva, jag tror att de av någon anledning inte vågar berömma sig själva tillräckligt för det goda de gör. Exempelvis låt säga att man hjälper någon på ett väldigt smart vis, men anser att det är omoraliskt att tro att man är smart, då vill man inte riktigt erkänna sina känslor av tillfredsställelse, vilket leder till en konflikt. Att tycka att man har gjort något smart är inte samma sak som att tro att man är bättre eller viktigare än någon. Jag tror att, det kan vara hälsosamt, att tro att man är smartast i världen om man bara inser att det krävs andra saker för att göra något bra eller viktigt, det krävs känslor bl.a. och känslor grundar sig ofta i erfarenhet.

Luktar jante lång väg : ))
Har man gjort något bra, så får man vara stolt, skryta, och berätta.
Om omgivningen inte tillåter dig att vara stolt, så är det inte ditt problem, det är deras problem.

Jag gillar att se folk som kan skryta på rätt vis (inte medvetet på andras bekostnad), utan vara ödmjuk samtidigt som man inte trycker sig ner sig själv i träsket.
Typiskt är att om man ger någon bra breöm, så kan man retoriskt vinna på det då man får en person att berätta om sina svaga sidor.. Det kan bli en angreppspunkt som många använder.. nej var den du är, och säg vad du tycker. det tror jag på.

Egoism tror jag är en effekt av hur samhället ser ut och fungerar,
säkert medvetet skapad av makthavare genom tidens gång.

Varför är det okej att säga hur dum i huvudet man varit,
men inte hur bra man är på annat ? varför ska vi vara så negativa ?

[klorofyll]

Det är väl bra om man respekterar alla man träffar, dvs att respekten finns med från början,
om någon sedan bär sig så illa åt att de inte förtjänar respekt därefter så är det ju en följd av
deras eget beteende, inte ens eget och om man själv bär sig illa åt mot någon så får man finna
sig i att inte bemötas med respekt tills orsakens tillstånd förändras.

Men är det alltid så att den som förtjänar respekt får respekt? Det leder till frågan vad respekt är. Enligt mig respekterar man dem man förstår. Vilket leder till frågan vad att förstå innebär? Kritisera gärna min tankegång!

Nej, en hel del personer bemöts inte med den respekt de förtjänar, men jag ser det som ett utslag av okunskap
och rådande förutfattade meningar om vem eller vilka som ges respekt. Ta kungar till exempel, de ges respekt
på grund av sin ställning mer än på vad de gjort, sedan finns det en falsk sorts respekt som enbart bygger på rädslan
att råka illa ut, där t.ex en person som inte visar respekt, dvs inte är undfallande, inte håller sig på avstånd,
inte håller käft, inte låter en oförrätt passera, blandar sig i och därför hotas, straffas, vilket i grund och botten
bygger på maktanspråk och gruppsociala hierarkiideal.

Sedan kan ju ordet respekt användas inom en mängd områden, som t.ex respektera naturen, respektera djuren,
respektera tystnaden, etc, i grund och botten översatt till, visa hänsyn, var rädd om dig, var aktsam, osv.

Varför respekterar du inte det jag säger, kan översättas till, -Du skiter i vad jag säger, varför?
Respektera mig när jag säger nej till sex, blir, -Visa hänsyn till min kropp och vilja!
Respektera mig som den jag är, blir, -Ja, jag har både goda och dåliga sidor, acceptera det.

Finns säkert en hel del andra föreställningar kring respekt och hur det används inom olika områden,
ser framför mig en gammalgrekisk bergsby där en turist med färgat hår, modekläder, irrat sig in
bland den lokala befolkningen med en bergsprängare på högsta volym på axeln,  varpå det inte dröjer
mer än någon minut innan en byman kört in sin kniv i magen på den ovälkomne främlingen och vridit
om bladet ett kvarts varv i tarmarna. Främlingen respekterades inte alls, hela inträdet som främlingen
gjorde hyste i deras ögon orespekt för lokala sedvänjor och traditioner.

Om man är en god människa och vill att andra skall respektera en, hur tycker du att man ska gå till väga då?
"Man kommer längre med ett leende och en pistol än med bara ett leende." (Al Capone)

[Zokrates]

Om man är en god människa och vill att andra skall respektera en, hur tycker du att man ska gå till väga då?
"Man kommer längre med ett leende och en pistol än med bara ett leende." (Al Capone)

Ja knappast genom att använda sig av en avart av respekt som enbart bygger på rädslan att den
ena genom ett övertag i form av styrka, vapen eller gelikar kan få för sig att skada eller likvidera
en, nej då är det bättre att man utgår från det jag skrev i mitt första inlägg i denna tråden.

Respekt föds fram i olika faser, varav det första mötet lägger grunden för den vidare utvecklingen
genom ett ömsesidigt bemötande som innehåller allt från ödmjukhet till medkänsla i det att människor
brukar treva sig fram i nya kontakter med andra, de känner sig in, försöker förstå var de har varandra
för att helt enkelt kunna lägga ribban på en lämplig nivå i förhållande till vilken relation det handlar om,
vilket iofs kan kritiseras...

Om vi alltså tar fasta på vad ordet respekt bygger på, re+spekt, se tillbaka, så ser vi ju att det måste vara
minnesintrycket av våra möten som formar den hänsyn vi visar utifrån vad vi anser att den andre förtjänar
och varför då inte utgå redan från start med 100% i respekt?

[klorofyll]

Nyligen kom jag på en tanke som ser ut så här:

Män ger kvinnor självförtroende eller makt,

Kvinnor ger män självkänsla eller makt,

De flesta människor har i viss mån självförtroende, självkänsla och makt inom olika områden, sedan finns det de som saknar i stort sett allt, vissa har bara självförtroende eller bara självkänsla, medan andra endast har makt.

[klorofyll]

Marko Zokrates

Om man är en väldigt respekterad person kanske man inte känner att man har så stor anledning att bry sitt huvud med frågan om varför man får respekt.

Jag tror inte att det bara är tur och slump vem som behadlas med respekt respektive respektlöshet.

Likväl kan en person som verkligen förtjänar respekt bli helt utan samtidigt som den som förtjänar allt utom respekt får den.

Detta leder mig till att tro att respekt inte handlar om moral.

Om man ständigt blir väldigt respektlöst behandlad - vad ska man säga till sig själv? Att man är en god människa i en ond värld? Nej, det ger ingen tröst.

Jag tror att något som kan ge en viss tröst är att de här människorna som behandlar en illa inte förstår en, sedan skall man komma underfund med att man skall söka sig till människor med förståelse - för jag tror att förståelse leder till respekt!

[Marko]

Klorofyll.

En generalisering blir väl sällan helt bra.
När du tänker på respekt så ser du antagligen något framför dig,
en händelse som får symbolisera respekt,
Zokrates ser sina liknelser och jag ser mina.

Vi utgår alla från olika händelser, och ska göra en gemensam sak av det,
det kanske inte går, utan vi får respektera och försöka förstå varandras syn där även kontext ska plockas fram.


Alla får inte respekt,
Det är många som misshandlas, dödas, torteras, mobbas, offras etc,
Dessa människor får ingen respekt, hur mycket dom kan ha förtjänat. Alla förtjänar respekt för sina liv. för sina åsikter.
Håller med dig.

kanske de mänskliga rättigheterna handlar om respekt...

[klorofyll]

De som behandlas respektlöst är hjältar för de beskyddar andra genom att inte låta sig förstås.

[klorofyll]

En generalisering blir väl sällan helt bra.
När du tänker på respekt så ser du antagligen något framför dig,
en händelse som får symbolisera respekt,
Zokrates ser sina liknelser och jag ser mina.

Vi utgår alla från olika händelser, och ska göra en gemensam sak av det,
det kanske inte går, utan vi får respektera och försöka förstå varandras syn där även kontext ska plockas fram.

Den mest respektabla behandlingen är väl den rättvisa?

Alla får inte respekt,
Det är många som misshandlas, dödas, torteras, mobbas, offras etc,
Dessa människor får ingen respekt, hur mycket dom kan ha förtjänat. Alla förtjänar respekt för sina liv. för sina åsikter.

Världen är orättvis ibland, men vi får inte glömma att det finns rättvisa, och jag tror att rättvisan kommer att segra!

[Marko]

Klorofyll

I mitt hjärta tror jag med att rättvisa alltid kommer att segra på ett eller annat vis.
Men skit i filosofin om vad respekt är och vi ser att respekt får vi av vissa, de som tycker att vi förtjänar det,
på ett eller annat vis. Vi ger respekt till dom vi tycker förtjänar det, på ett eller annat vis.

Vad godhet och rättvisa är, fyller varenda människas hjärta.
Det är en andlig lag, inte en fysisk lag. eller vad vet jag.

jag blev iaf glad av att höra hur min son och hans vän betett sig på dreamhack,
Dom gick emellan en massa bråk som 12/14 åringar skapade, det var fysiska anfall och mobbande.
När det gick för långt så gick dom emellan, och mobbarna pös iväg mer räddare än möss.
Dom stoppade en stöld av grannens mus (spelmöss kostar 1500kr).. tror den tolvåringen hade gillat det,
fast dom berätta aldrig att någon försökt stjäla den.. så visst finns det gott och ont.

och min son (och hans vän) vann lite mer av min respekt.

[Harald Davidsson]

man blir respekterad om man har vit skjorta och slips
och oxfordblåa byxor med skarpt pressveck och svarta glänsande skor
och colgate-leende och aldrig säga vad man tycker,
men alltid hålla med

[klorofyll]

jag anser inte att man skall försöka förstå alla människor,
för förståelse handlar inte om smarthet,
att förstå någon är en moralisk handling,

[Anna Sara]