Är du en äkta människa?

[Harald Davidsson]

jag går genom new york city
jag går genom vattnet
jag går igenom döden,
min kropp fladdrar i blåsten,
det verkliga gettot finns inom människorna,
det verkliga mentala sjukhuset finns i människans kropp,

jag är bara en handfull tankar, det är allt jag kan ta ansvar för,
jag kommer hela tiden ifrån livet bortom mig själv

[Harald Davidsson]

jag kan se att leonard Cohen är mycket influerad av frälsningsarmens glada, fast ändock sorgmodiga musik och sånger, faktiskt också Dylan, men Lou Reed och Bruce ockkså, ja, lite, en smula.

[Anne]

Hur tänkte du med glada och i association till Frälsningsarmén? De herrar du nämner upplever inte jag förmedlar så mycket glädje i sina sånger. Sångskatten där upplever jag vara av en betydligt vemodigare art med stora partiklar av besvikelse. Om du tänker på Dylan - tänker du verkligen glad då? Hade en katt som jag kallade Dylan som gav skäl för sitt namn, en duktigt vresig krabat som alla mina vänner var livrädda för. Jag var tvungen att stänga in honom på toaletten ibland så att han kunde lugna ner sig.

[cawi]

Dyland (ja vem f_n gillar sin egen röst) Men, ta in och känn denna människas input och din hjärna beger sig direkt till sanna känslor där du ur ett garanterat ännu mer kan hämta hem frisk luft Och, tillåt där samtidigt även din mänsklighet känna sig fri..! Utöver detta, tillåt Aldrig (oavsett vad) inta och förkovra bort sinnet via folk som ständigt jobbar på att fiska hem anhängare till 'sin egna grej', ja via noll-koll-folk som lever i sitt förfegade nu och inget annat önskar som levande sin begränsade millimeter uti livets 'långa linjal' än ett ständigt vilja veta (ja förstå) mao hitta hem - Tänk, hur utlämnad denna menlösa massa av människor är inför utbudet av Tro-llkonstnärers..!

[cawi]

All expressivitet bor i sitt egna uttryck..!

[Harald Davidsson]

Hur tänkte du med glada och i association till Frälsningsarmén? De herrar du nämner upplever inte jag förmedlar så mycket glädje i sina sånger. Sångskatten där upplever jag vara av en betydligt vemodigare art med stora partiklar av besvikelse. Om du tänker på Dylan - tänker du verkligen glad då? Hade en katt som jag kallade Dylan som gav skäl för sitt namn, en duktigt vresig krabat som alla mina vänner var livrädda för. Jag var tvungen att stänga in honom på toaletten ibland så att han kunde lugna ner sig.

du menar glada sånger som en form av maniska upplevelser då spänningen går ut ur kroppen och man känner sig fri och upprymd, alltså kanske dur-stämda sånger,

hej tomtegubbar slå i glaset och låt oss lustiga vara,
vi gå över daggstänkta berg trallala,

finns det inte en djupare glädje än flabbet,
för då dylan sjunger lenni bruce är död. han var den broder du aldrig haft ..känner jag en djup glädje i min melankoli

[Harald Davidsson]

All expressivitet bor i sitt egna uttryck..!

ljuset bor i sig själv

[Harald Davidsson]

Dyland (ja vem f_n gillar sin egen röst) Men, ta in och känn denna människas input och din hjärna beger sig direkt till sanna känslor där du ur ett garanterat ännu mer kan hämta hem frisk luft Och, tillåt där samtidigt även din mänsklighet känna sig fri..! Utöver detta, tillåt Aldrig (oavsett vad) inta och förkovra bort sinnet via folk som ständigt jobbar på att fiska hem anhängare till 'sin egna grej', ja via noll-koll-folk som lever i sitt förfegade nu och inget annat önskar som levande sin begränsade millimeter uti livets 'långa linjal' än ett ständigt vilja veta (ja förstå) mao hitta hem - Tänk, hur utlämnad denna menlösa massa av människor är inför utbudet av Tro-llkonstnärers..!

när zarathustra kom ner till människorna efter många års ensamhet uppe i bergen
var det ingen som lade märke till honom,
alla människor var upptagna med att beskåda en linkonstnär vaja fram däruppe på sitt rep.

[Harald Davidsson]

regnet fyller min kropp med helig ande,

då de högg ner alla gamla ekarna som beskuggat den gamla vägen
blev luften hög och frisk som efter ett häftig regn,

jag väntar på regn

[Harald Davidsson]

Fatme är mitt regn,

jag tvättar mig alltid ordentligt på insidan av kroppen,
ta min skjorta
och begrav den i centrum av stonehenge,

jag ber till den heliga staren att flyga hit druidernas heliga regn

[Anne]

Jag menar bara att frälsningsarméns musik har ett hopp i sig trots misären. Det kan vi jämföra med Cohens Everybody knows.
Men jag vill gärna höra lite mer om hur och när du känner glädje, Harald, om du vill berätta förstås. När känner du dig riktigt själarotslycklig? Är det enbart (menar inget förringande med det) då du upplever Fatmes närhet? Har hon alltid funnits i ditt liv? Är det en kvinna du har mött i det här livet fysiskt eller är det mer som en musa som Stagnelius Amanda?

[Harald Davidsson]

lynx
den kanske största spänningen människan har är den tilll det andra könet,
de flesta filar några minuter då och då för att slaka av denna spänning,

men på ett djupare plan är denna spänning egentligen det stora mysterie-dramat,
Osiris, Isis och Horus,

alltså Jungfrufödelsen av Gud son,

och i slutet ska fröjden komma till människans kropp,

utrensat från kroppen är då flabbet och skadeglädjen,

[Harald Davidsson]

se din dubbelsidiga lunginflammation som en invigning till ett högre liv,
att din sjukdom var en slags symbolisk död,
det gäller då att hitta det nya livet.

[Harald Davidsson]

frälsningsarmen var de sista entusiasterna,
verkligen spred glädje

utan vinnning

[Anne]

Hoppas också att otyget med skadeglädjen försvinner. Jag tror mina ögonblick av stor lycka är när mina tårar glider nerför kinderna samtidigt som jag ler, är genuint rörd av något så vackert.