Är du en äkta människa?

[Harald Davidsson]

Kaos är också en slags ordning,
faktiskt en mera ursprunglig och äkta ordning
än den ordning vi normalt kallar för ordning,

men kaos är alltid fyllt av smärta,
men denna smärtan
är förändringens smärta,

och kaos är då förändringens moder

[Harald Davidsson]

Jesus var en äkta mystiker, för varje mystiker söker efter att smälta samman med den trascendentala storheten, försvinna från världen, därför söker alltid mystiker efter den maximala ensamheten för att slippa vara någonting i världen, men mystikerns motsats är magikern, hon söker alltid efter maximal ego-expansion, efter att domminera och hennes djupaste låga som brinner i hennes mage är uppslukningsdriften, ifall mystikern vill ge upp sig själv vill magikerna sluka hela världen rent sadistiskt och inkorporera de andra för att äga dem och få sitt ego att expandera, hela vatikanen styrs av uppslukningsdriften, de är kan man säga ursprungligt äkta vampyrerer, de dricker allt blod som de kan komma över, de ger sig inte ens för en liten giftig råtta, för även den ska slukas och drickas och kunsumeras,

[Harald Davidsson]

Cawi...mystikern söker efter själv-utplåning, men också efter uppståndelse, själv-förintelsen sker genom att gravlägga sitt ego på botten av det djupaste mörkret dit väldigt få vågat falla ner
och fyllas av den maximmala depressionens trötthet och sorg, men samtidigt ska en motsatt process vara igång, ett upptigande från de döda och denna uppstigning kan bara ske ifall vi kan väcka upp vår djupaste sensitivitet som för en man är hans själsliga inre kvinna, som då ska hjälpa honom att utav hennes kropp skapa fram den nya personligheten som då ska bli helt transcendental och kunna gå bortom universum.

[Harald Davidsson]

min grav är djupare än jorden,

jag sover inte längre i luften,
jag sover inte längre i kroppen,
jag sover inte längre,

min ögon lyser som nytända spiral galaxer
de går ej att stänga,

jag själv finns alltid mitt inne i elden

[Algotezza]

Jag är falsk - också när jag påstår mig vara falsk.

/Algotezza

[cawi]

..det finns en sång av Springsteen som heter 'När du är ensam är du ensam' och Om, det är insikt eller helt enkelt bara melodin som har tvingat fram refrängen struntar jag här fullständigt `i´..
Springsteen sjunger så här..
När du är ensam är du ensam, när du är ensam är du ensam, när du är ensam är du ensam, när du är ensam är du inget mer än ensam..
Jag tror inte att en vackrare melodi skulle kunna förvandla dessa rader till poesi Men, det är ej heller poesi Ty, i dessa rader ligger den prosaiska sanningen Ja, ensamheten är utarmad och ful..!

Springsteens ord är en ren tautologi som inget säger ty den är meningslös och tom Och, så visar även låten -som tigande, meningslös och tom ~ Springsteen behöver inte säga mer..
En utläggning av ensamheten måste fortsätta som sången gör, i en upprepning av tautologin av det tigande ingenting där inget tema finns att utveckla, ty ensamhet utvecklas ej..!
Ensamhet består av ett upprepat undvikande där undvikandet förhindrar utveckling av meningar om ensamt liv eftersom där finns inget att säga Ty, den ensammes liv är meningslöst och tomt..!

Ensamhet kan i sig inte vela Men, det är inte ensamhet i sig som den ensamme väljer då det är viljan till kärlek som den ensamme väljer `bort´ ja människan blir ensam och upphör att älska Samt, upphör då samtidigt (oavsett insikter) med att befria sig själv..!

Befriad från vilja är den ensamme fri, fri från människor, fri från drömmar, fri från förväntan och besvikelse samt hat Ja, fri ifrån allt Men, till vad blir man fri..?
Ok fri ifrån andra utan att befria sig själv, fri ifrån smärta utan att befria sin glädje där friheten är tom och utan all mening Ja, frihet är lik tautologins..!
Tautologin är fri från falskhet (ty den påstår ingenting).. Den ensamme är fri från plågor eftersom denne önskar ingenting Så, med ingenting som mål kan ej heller något förloras, ej heller kan någonting vinnas Ty, den ensamme är trygg och fri, där livet är honom likgiltigt.. Den ensammes liv kliver så på ur sprillans ny vana, bla ja enformigt och tradigt lika Springsteens sång där inget förändras.. Verserna består av sång, liv och fortsätter i samma spår Men, den ensamme bryter inte sin ensamhet (Springsteen byter inte refräng).. Istället för omväxling sker en allmän förslitning, en fördjupning av ensamheten uti ensamhetens spår..
Ensamheten ökar och sången slits i sitt 'När du är ensam är du ensam, när du är ensam är du ensam' (En efter en faller duet bort) Ty när 'ensam är ensam' upprepas och slits samt upprepas och blir ensam och är ensam, vilket så småningom dör bort Ja, analogt sker detta med den ensammes liv, då även den ensammes liv är en refräng som förslits, ett 'ensam är ensam' är tautologi.. Den ensammes liv går runt uti cirklar, från 'ensam' till 'ensam', runt den ensammes jag och Där, finns ej något mål -endast en fortsättning där livet kliver runt en allt snävare bana..!

Den ensamme kan inte längre bryta sin ensamhet ty han har ingen vilja kvar utanför ensamheten eftersom ensamheten har gjort honom likgiltig Då, likgiltigheten har gjort honom ensam.. Ovilja och likgiltighet bevarar varandra som en meningslös cirkel, en tautologi..!
Inom ensamhetens cirkel finns ingen frihet kvar (trots att ensamheten var ett frivilligt val)..!
Den ensamme valde sin ensamhet i frihet Men, friheten uppgav han i ensamhetens val, där valet av ensamhet var ett väljande bort med vilja Och, bortväljande av vilja är ett bortväljande av val Där, den ensamme har gjort sig själv till ett offer Ja, den ensamme har svikit sitt eget jag..! Du har svikit dig själv så Nu, lever du ensam (Basta) och där gör Du mycket litet - Du går runt ditt rum - Du går från en vägg bort till en annan - Du går till skivspelaren, sedan till spegeln - Du går uttråkad, uppfylld av leda -för att sen sätta dig ned och ta fram en av dina tusentals kära böcker ~ Du läser 'jag är' utan fortsättning, ty det finns ingen fortsättning ~ Du vill läsa 'jag finns' Och, kan fortsätta på satsen 'jag är' Men, vad mer kan man säga om sig själv än 'jag lär'..? Vilka adjektiv bör användas, vilka substantiv, vilka verb..? Jaget brukar det grammatiska 'är' istället det tautologa, det logiska där Mitt 'är' i sitt intryck av meningslöshet..!
Ö d e t . . .
Du undrar med vilken rätt jag anklagar dig med samma rätt som jag anklagar mig själv Ok, jag anklagar mig själv därför att jag känner mig själv Då, jag känner dig som jag känner mig själv..
Jag är ensam som du.. Jag är viljelös som du.. Jag upprepar mitt på samma sätt som du.. Den som anklagar dig måste också anklaga mig.. Den som försvarar mig måste också försvara dig.. Jag är syndaren, offret, ja den ensamme Hey, kort sagt -jag är du..!
Den menlösa Människan . . .
Går jag fram till spegeln ser jag bilden av ensam, ensamheten själv, där ingen ej längre skiljer oss åt ty ensamhet och den ensamme är desamma för mig Och, vem skulle vara speglande, hallå Vems -spegelbild..? Alla bilder faller ju alltid samman med sitt avbildade jag så vad skulle vara subjekt/ predikat då subjekt och predikat ständigt byter plats med varandra då endast jag är ensamheten -vad gör det för skillnad..? ~ Vi är ett och detsamma, det finns inget i mig som inte är ensamt, det finns inget i ensamheten som inte är jag -jag är ej längre ett fristående ty jag är inte ett jag då allt har kommit till sitt logiska slut och spegeln är tom ~ Grammofonen har tystnat och rummet är uppfyllt av tomhet, det finns inget skäl till att tala mer..´

Så alla ni stackars skapade människor, detta är vad ödet är.. En icke lyckomakare och därmed en icke olycksgivare, dock blott och enbart dramaturg Så, hör nu upp då en del dramer gör er lyckliga Ja, samt andra dramer gör er olyckliga ty `I´olycka, såväl som lycka älskar ni hela tiden eftersom i hela världen Ja, i hela världens historia är det endast Ni pajasmän som gör dramat här sevärt ty Ni, är de enda som tröstlöst nog är jämvärdiga mig..!

Ps, inget sagt kan mer visas mer men Se, pennan är nu bortlagd och pappret blankt Men, något framträder ändå här ur det tomma tysta Och, på tal om det outsägliga, dvs bilden av det osynliga däri meningar av det meningslösa bor Ja, ensamheten i sitt själv Så, vad är då det enda jämvärdiga Jo, det glada Knullet..!

Ds, vilket vi alla är ett resultat av..!

[cawi]

..till yttermera visso När, glada barnet frågade om världens uppkomst hänvisade man till religionen. Religionen sade, gud skapade världen ur kaos Och, detta tror 'alla' människor på.. När barnet frågade varför människor tror vågade någon vidröra sitt hjärta och sade, ur vördnad och i vetskap om något högre tror vi..?
Det sanna livet tror att människan skapade Gud ur kaos och beser bilden av kaos skarpare än bilden av gud Ty, i begynnelsen var kaos (den kaos som kallades ångest) ja dagar/ nätter och denna kaos var glädje (skrämmande glädje), ty den kom från ingenstans och gick till ingenting annat än `röster´ (hela världens grej -ja röster)..!
Kaos fanns där känslan avstannade.. Kaos där förnuftet slutade.. Kaos hela denna obegripligt stora värld och obegripligt konsekventa tidsflöde.. Kaos den ynkliga människan och kaos döden..!
Människan var uppfylld av blixtar och mörker, både av gott och ont, vilket blandades till tomhet, blandades till frågor Och, förenade till rop..! Ropet blev till namn och namnet var Gud ~ Var det inte så religionen skapades..? I begynnelsen skapade människan Gud till sin avbild Eller, skapade hon han detta till något större..! Till tillvarons orsak, ändamål och herre som tillintetgjorde hon honom Och hmm, vilka såg att detta bådade gott..?
Titta Gud har styrka större än kaos..! Gud var kärleken.. Gud var fruktan.. Gud var bättre känslors mål och förnuftet bortom förnuftets ände.. Gud gav nåden och Gud gav meningen.. Ty var mening ligger i begränsningen och Gud begränsades.. Världen förminskades i helvetet på jorden och i himmelen.. Eh..?
Tiden fick sin början och ändades samt gav människan evigt liv där Gud satte gräns mellan gott och ont och var öra för människans rop Men, gav ej svar på större insiktsfulla frågor..?
Människor sins emellan vågade viska:.. Pst, vad vill du med livet..?
Oh, hörde vi ett svar..?
Nej, vi dristar oss till att kvida..
Älskar vi oss..?
Oh, jag tyckte att du sade Ja..!
Hörde du inte, vi hörde oss Men, osäkerheten fick oss blott att betyga vår kärlek allt starkare och vi föll på knä, lyfte våra händer och sjöng allt högre uppför tonskalan Ja, upp mot himmelen ~ Tissel och Tassel..!
Ps, vad som räddar hem det enda som är värt att rädda och som mångfaldigar det enda av betydelse Är, stundens rädsla..!
Ds, hmm men vad vet sönderlästa jag´´´

[cawi]

Nya tider Ja, nya tiders barn känner av alla religioner men kommer i sitt framåt ej i någon form att infinna sitt till hela grejen inför tidens 'ljus' -ja vigda Gudar..
Ett pytte av nya tiders barn går i kyrkan och på bröllop där de endast slukar maten utan bön Och, som självsäkra om söndagarna svär de (trots att de ej får) Mao, nya tidens barn är sekulariserade Och, om nätterna knäpper de sina händer och mumlar minnesspillror av 'Fader vår' där de samtidigt känner sig övergivna i sina kroppar och som ständigt Rädda, ja inför världen and Yes, där de som levandes uti allt annat s.k. ½-helvete möter livsfrågornas mörker Där, de även måste viska -oh Gud..? Samt ropa, ah Gud..? Och, för att själva inte höra all tystnad och tillhöra mänsklighetens falskhet även ge sig hän Till 'det så kallade trygga' Va..?

[Pilatus]

[Då] barnet frågade om världens uppkomst hänvisade man till religionen.

Visst cawi, men barnet fortsatte att fråga ...

Religionen sade, gud skapade världen ur kaos Och, detta tror 'alla' människor på.. När barnet frågade varför människor tror vågade någon vidröra sitt hjärta och sade, ur vördnad och i vetskap om något högre tror vi..?

Och i söndagsskolan delade man ut vackra klistermärken att sätta på avsedd plats i boken. Var man borta uppstod en lucka.

Det sanna livet tror att människan skapade Gud ur kaos och beser bilden av kaos skarpare än bilden av gud Ty, i begynnelsen var kaos (den kaos som kallades ångest) ja dagar/ nätter och denna kaos var glädje (skrämmande glädje), ty den kom från ingenstans och gick till ingenting annat än `röster´ (hela världens grej -ja röster)..!

Jag minns det, våra psalmböcker blev allt tunnare efterhand som vi rev ur bladen. Vi hade förvandlats till odrägliga skitungar som gick till Kfum och gjorde oss lustiga över ungdomsledarna. De påminde starkt om Krister (Lars Lind) i filmen 491.

Kaos fanns där känslan avstannade.. Kaos där förnuftet slutade.. Kaos hela denna obegripligt stora värld och obegripligt konsekventa tidsflöde.. Kaos den ynkliga människan och kaos döden..!

Vi var överallt, hoppade på tågvagnar, jumpade på isflaken, tände eld i vassdungarna, byggde kojor, rökte Robin Hood och busade med de äldre.

Människan var uppfylld av blixtar och mörker, både av gott och ont, vilket blandades till tomhet, blandades till frågor Och, förenade till rop..!

En kamrat misstog sig på norrskenet och utvecklade psykosliknande symptom. Vi lekte krig och det hände att man fick lappa ihop oss på lasarettet.

Ropet blev till namn och namnet var Gud ~ Var det inte så religionen skapades..?

Vi ville veta allt och läste en massa konstiga magasin. På biblioteket fick vi lära oss vad skolan försummat att lära ut.

I begynnelsen skapade människan Gud till sin avbild Eller, skapade hon han honom henne större..! Till tillvarons orsak, ändamål och herre gjorde hon honom hmm vilka såg att detta bådade gott..?

Vi vistte ännu inte så mycket om hur stor rymden var. Men det började prånglas ut en flod av pocketböcker om hur allt hängde samman. Gud sågs inte till.

Titta Gud har styrka större än kaos..! Gud var kärleken.. Gud var fruktan.. Gud var bättre känslors mål och förnuftet bortom förnuftets ände.. Gud gav nåden och Gud gav meningen.. Ty var mening ligger i begränsningen och Gud begränsades.. Världen förminskades i helvetet på jorden och i himmelen.. Eh..?

De äldre köpte ut vin. Vi drack tills vi kräktes. Sedan gick vi hem bleka och trötta.

Tiden fick sin början och ändades samt gav människan evigt liv där Gud satte gräns mellan gott och ont och var öra för människans rop Men, gav ej svar på större insiktsfulla frågor..?

Jodå, där fanns en vattendelare. Några fortsatte att dricka sig berusade och hamnade i bland i fyllefinkan. Vi andra ville till varje pris kunna ta körkort då den dagen kom. Vi trimmade mopeder. Inte alla överlevde den perioden.

Människor sins emellan vågade viska:.. Pst, vad vill du med livet..?
Oh, hörde vi ett svar..?
Nej, vi dristar oss till att kvida..
Älskar vi oss..?
Oh, jag tyckte att du sade Ja..!
Hörde du inte, vi hörde oss Men, osäkerheten fick oss blott att betyga vår kärlek allt starkare och vi föll på knä, lyfte våra händer och sjöng allt högre uppför tonskalan Ja, upp mot himmelen ~ Tissel och Tassel..!

Flickor, flickor, fester och äventyr. Tillvaron hade åter ändrat skepnad. Livet var en fest.

Ps, vad som räddar hem det enda som är värt att rädda och som mångfaldigar det enda av betydelse Är, stundens rädsla..!
Ds, hmm men vad vet sönderlästa jag´´´

Historien fortsatte med allt tyngre motorcyklar. Varje vecka besökte vi någon stackare som hamnat på sjukhuset. Flickorna blev efterhand gravida och vi fick annat att tänka på. Vi var ännu unga och de flesta av oss klarade inte att vara det fasta ekonomiska stöd som vi hade behövt vara. Livet tog vid. Det kändes ...

[cawi]

Pilatus ~ Tack, för värmen..

[cawi]

Marko.. ditt ont i benen beror på att du har ont i benen, inget annat och Att, frigöra små enklare promenader med regelbundna pauser ger dig absolut det som stärker utan att skada.. Man kan aldrig bli 100a Men, vill livet ditt ta en annan väg där du blir lycklig för att ditt vill bli lyckligt -är du garanterat hemma´..

Ps, det som gör andra lyckliga och glada gör även oss alla andra glada och lyckliga..!

[cawi]

..troligtvis som mest passande inför er alla infinner sig här sen flera hundra år något redan duktigt uttänkt.. 'sätt en vakt för din mun, bevaka dina läppars dörr' men vet, jag bryr mig föga..!

[cawi]

lynx.. den misstänkte är Du, och att du ser mitt djup beror på din egen underdrift..

[Marko]

Cawi,
självklart beror det på att jag har ont i benen när jag har ont i benen, (oftast)
Det jag säger är att då går man inte ut och springer en två mila, för att känna smärtan och lära sig att smärta existerar och att det då gör än mer ont.

hela grejen är, du behöver inte utsätta dig för lidande för att må bra.
mår man bra, så kan man vara precis lika klok och förnuftig som alla andra.

[cawi]

...i denna stund ser allt mitt sig som förvirrat Och, jag kan inte förstå hur ord kan förmå fysisk källa -särskilt inte ur en källa som befinner sig inom min synkrets och uppför sig som en vanlig person, tack för ordet´