Sex, onani, celibat/avhållsamhet

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 01 dec 2005 06:52

Joahn skrev:Jovisst, klart man _får_ om man vill, och jag håller med er om att man inte ska döma andra för vilket sexliv de väljer - om det är destruktivt kan ju variera individuellt och beroende på hur man ser det. Men det är ju ändå tydligt att det finns vissa nackdelar med sex:


- Sex är som en drog (och sexuellt umgänge överhuvudtaget). Ju oftare du har det, desto mer behöver du. Det går inte att bli tillfredsställd av sex långsiktigt, men om du däremot försöker släppa taget om det och fokusera på annat så kommer det sexuella begäret att lugna ner sej alltmer med tiden. (Eller?)

Det kan jag inte hålla med om. I så fall skulle ju par som varit ihop länge ha extremt mycket sex. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.

- Det ger upphov till svartsjuka, girighet, egocentrism, beroende, stress, ägandebehov med mera.

Ger sex per definition upphov till dessa känslor eller vad menar du? Det känns som att det snarare är brist på sex med den man vill ha som ger upphov till känslorna du pratar om. Vad gäller beroende är jag inte direkt säker på att det är något negativt, jag känner mig tämligen beroende av min flickvän och det känns överskuggande positivt.

- Det tar energi som man annars kunde ha ägnat åt andra saker.


Och vad är det för saker som är så mycket viktigare än att ha sex? Att läsa en bok? Att tjäna pengar? Att se på Paradise Hotel? Att vara andlig? Som jag ser det har vi två grundläggande drifter: Att överleva och att föra våra gener vidare. Allt annat är sekundärt. När du säger energi förresten så vet jag inte riktigt vad du menar. Hade du sagt tid hade jag fattat ditt resonemang, men energi? Rent fysiskt, ät en macka efter att du har haft sex så har du inte tappat nåt. Mentalt tycker jag nog att det kan frigöra energi snarare än att konsumera.

- Det kan ge en könssjukdomar.

Det har enligt mig i sak ingenting med själva sexet att göra. Du kan smittas av en sjukdom genom en nysning, men det är ingen som analyserar det destruktiva eller omoraliska i att nysa. Sen att ett flertal sjukdomar har lyckats överleva genom att smittas vid sex är ju inte så konstigt eftersom det är något vi alltid har gjort och som erbjuder en mycket nära kontakt mellan två personers kroppsvätskor.

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 07 dec 2005 00:44

Det kan jag inte hålla med om. I så fall skulle ju par som varit ihop länge ha extremt mycket sex. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.

Hm. Jo, det är klart att det ofta avtar med åren, de flesta människor blir väl helt enkelt mindre sexuella av sej när de blir äldre. Men om man ser det ur ett mer kortsiktigt perspektiv så kanske du kan hålla med mej? Om man till exempel är van att ha sex en gång om dagen, så kanske man tycker det är helt olidligt att vara utan i två eller tre dagar. men om man vänjer sej vid att ha sex två gånger i veckan istället så kanske man inte har samma pockande behov som förut... och så vidare. Så mycket man har, så mycket behöver man.

Ger sex per definition upphov till dessa känslor eller vad menar du? Det känns som att det snarare är brist på sex med den man vill ha som ger upphov till känslorna du pratar om. Vad gäller beroende är jag inte direkt säker på att det är något negativt, jag känner mig tämligen beroende av min flickvän och det känns överskuggande positivt.

Jag var lite otydlig kanske... jag syftar på sexuella känslor överhuvudtaget.

Beroende... hm... mina erfarenheter är att det är skitdåligt nästan raktigenom men jag ska väl inte vara för snabb med att döma. Det kan ju höra samman med saker som faktiskt gör en lycklig och sådär... men att vara bunden till någon eller något, att ens egen lycka beror på en annan människa... ja, jag gillar det bara inte.

Och vad är det för saker som är så mycket viktigare än att ha sex? Att läsa en bok? Att tjäna pengar? Att se på Paradise Hotel? Att vara andlig? Som jag ser det har vi två grundläggande drifter: Att överleva och att föra våra gener vidare. Allt annat är sekundärt. När du säger energi förresten så vet jag inte riktigt vad du menar. Hade du sagt tid hade jag fattat ditt resonemang, men energi? Rent fysiskt, ät en macka efter att du har haft sex så har du inte tappat nåt. Mentalt tycker jag nog att det kan frigöra energi snarare än att konsumera.

Du har helt klart en poäng, särskilt den sista meningen kan nog stämma. Med energi menar jag främst det här med orgasmen, att man blir så grymt trött efter den... men jag vet inte, det kanske mest gäller män? Alla känner väl igen nidbilden av mannen som efter sexet helt plötsligt blir alldeles slapp och somnar ovanpå kvinnan. Och det är just det, att man blir så fullkomligt slut efteråt... plus att sex inte har någon slutprodukt. Sex leder inte till nåt (om man har preventivmedel), utan när det är "avklarat" så är man tillbaka på noll igen.

Det har enligt mig i sak ingenting med själva sexet att göra. Du kan smittas av en sjukdom genom en nysning, men det är ingen som analyserar det destruktiva eller omoraliska i att nysa. Sen att ett flertal sjukdomar har lyckats överleva genom att smittas vid sex är ju inte så konstigt eftersom det är något vi alltid har gjort och som erbjuder en mycket nära kontakt mellan två personers kroppsvätskor.

Nej, jag menar inte att sex p g a detta är destruktivt eller omoraliskt. Det var bara en bland andra tänkbara nackdelar med sex... för det är ju så att man faktiskt _kan_ smittas av könssjukdomar på grund av sex, särskilt promiskuöst sådant, se bara vad HIV ställer till med.

Som jag ser det har vi två grundläggande drifter: Att överleva och att föra våra gener vidare.
Den senare driften tycks ha gått förlorad för min del. Ändå tar jag mej fräckheten att påstå att jag inte är sjuk eller skadad.

Jag tror inte att sexdriften är så pass grundläggande som många påstår. Människan är det överlägset bästa djuret i världen på att reflektera över sej själv och ifrågasätta sitt eget beteende. Vi kan ändra på oss, och komma bort från impulsstyrning och reflexmässigt beteende. Dessutom har ju de flesta andra djur sex ganska sällan. Att vissa människor har det dagligen borde väl enligt sociobiologer vara lika abnormt som att aldrig ha sex, för se, så gör inte alla de andra djuren.

Förresten, om vi nu har en så stark lust att föra våra gener vidare, varför finns det då till exempel självhat? Alla borde ju älska sej själva enormt mycket, om det de innerst inne vill är att sprida allt som har med dem själva att göra över jorden. Och... aha! Borde vi inte alla känna en oerhört stark lust att klona oss? :!:

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 07 dec 2005 14:09

Hm. Jo, det är klart att det ofta avtar med åren, de flesta människor blir väl helt enkelt mindre sexuella av sej när de blir äldre. Men om man ser det ur ett mer kortsiktigt perspektiv så kanske du kan hålla med mej? Om man till exempel är van att ha sex en gång om dagen, så kanske man tycker det är helt olidligt att vara utan i två eller tre dagar. men om man vänjer sej vid att ha sex två gånger i veckan istället så kanske man inte har samma pockande behov som förut... och så vidare. Så mycket man har, så mycket behöver man.

Jo det är sant.
Beroende... hm... mina erfarenheter är att det är skitdåligt nästan raktigenom men jag ska väl inte vara för snabb med att döma. Det kan ju höra samman med saker som faktiskt gör en lycklig och sådär... men att vara bunden till någon eller något, att ens egen lycka beror på en annan människa... ja, jag gillar det bara inte.

Egentligen binder man sig väl till alla man lär känna, i mindre eller större utsträckning. Om någon jag tycker om skulle dö skulle jag känna sorg, och på så vis är min lycka på något vis beroende av denna person. Sen binder man sig väldigt starkt till sin partner och jag ser inte riktigt hur det ska kunna vara på något annat sätt? Man blir ledsen om den andra är ledsen och så vidare. Det viktiga tror jag är att det inte blir någon allt för stor obalans i beroendeförhållandet, så att den ena parten känner sig ouppmärksammad och den andra ofri. Det är bäst att vara ungefär lika kära i ett förhållande helt enkelt.
Med energi menar jag främst det här med orgasmen, att man blir så grymt trött efter den... men jag vet inte, det kanske mest gäller män? Alla känner väl igen nidbilden av mannen som efter sexet helt plötsligt blir alldeles slapp och somnar ovanpå kvinnan. Och det är just det, att man blir så fullkomligt slut efteråt... plus att sex inte har någon slutprodukt. Sex leder inte till nåt (om man har preventivmedel), utan när det är "avklarat" så är man tillbaka på noll igen.

Personligen upplever jag det inte som att man är tillbaka på noll, utan som att man blir mer avslappnad och lugn... man har tillfredsställt ett behov och känner sig nöjd. Men det är klart, blir man helt slut efteråt är det kanske svårt att känna så. Tröttheten varierar nog mycket individuellt men det är säkert som så att män generellt sett blir tröttare efteråt, nån sanning lär det ju ligga i nidbilden du pratar om! :)
Nej, jag menar inte att sex p g a detta är destruktivt eller omoraliskt. Det var bara en bland andra tänkbara nackdelar med sex... för det är ju så att man faktiskt _kan_ smittas av könssjukdomar på grund av sex, särskilt promiskuöst sådant, se bara vad HIV ställer till med.

OK.
Jag tror inte att sexdriften är så pass grundläggande som många påstår. Människan är det överlägset bästa djuret i världen på att reflektera över sej själv och ifrågasätta sitt eget beteende. Vi kan ändra på oss, och komma bort från impulsstyrning och reflexmässigt beteende. Dessutom har ju de flesta andra djur sex ganska sällan. Att vissa människor har det dagligen borde väl enligt sociobiologer vara lika abnormt som att aldrig ha sex, för se, så gör inte alla de andra djuren.

Jo... fast när jag säger grundläggande behöver det inte betyda att det är en väldigt stark drift, bara att andra drifter kan härledas till dessa två. Vi har behov av att äta mat - detta behöver vi också för att överleva. Vi har behov av att sova - även detta för att överleva genom att kroppen får en chans att återhämta sig. Vi har ett behov av att undvika smärta, en smärta som är skapad av oss själva för att vi ska undvika att skada vår kropp och därmed öka chansen att överleva, osv. Vissa behov är däremot inte härledningsbara till vår egen överlevnad utan till artens, som (mest uppenbart) behovet att ha sex. Men också sånt som att sminka sig, klä sig snyggt och så vidare kan hårdraget ses som en förlängning av att vilja fortplanta sig. Även om du redan har en partner som du inte planerar vara otrogen mot så kan du må bra av att få uppmärksamhet och bekräftelse av andra människor, och anledningen till att du mår bra av detta är att det triggar belöningssystem som är till för att förstärka beteendet att göra sig attraktiv inför det motsatta könet. Sådana saker som behov av att tjäna mycket pengar tycker jag man kan härleda till båda de grundläggande behoven.
Förresten, om vi nu har en så stark lust att föra våra gener vidare, varför finns det då till exempel självhat?

Tja, det finns ju gott om beteenden som strider mot grundläggande behov. Självsvält, självplågeri, självmord. Alla dessa företeelser, inklusive självhat, uppfattar vi som destruktiva just eftersom de går emot de beteenden som är nedärvda i oss för att främja vår överlevnad.
Den senare driften tycks ha gått förlorad för min del. Ändå tar jag mej fräckheten att påstå att jag inte är sjuk eller skadad.

Man kan ju tappa matlusten också, utan att vara sjuk eller skadad. Och kanske framför allt om man har haft dåliga erfarenheter av mat på sista tiden (om man tex har kräkts varje gång man har försökt äta).

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 08 dec 2005 16:32

Egentligen binder man sig väl till alla man lär känna, i mindre eller större utsträckning. Om någon jag tycker om skulle dö skulle jag känna sorg, och på så vis är min lycka på något vis beroende av denna person. Sen binder man sig väldigt starkt till sin partner och jag ser inte riktigt hur det ska kunna vara på något annat sätt? Man blir ledsen om den andra är ledsen och så vidare. Det viktiga tror jag är att det inte blir någon allt för stor obalans i beroendeförhållandet, så att den ena parten känner sig ouppmärksammad och den andra ofri. Det är bäst att vara ungefär lika kära i ett förhållande helt enkelt.

Hm. Vad sägs om det här: Svagt beroende till många är bättre än starkt beroende till få. Som människor är vi ju beroende av många andra människor som tillverkar saker åt oss, till exempel, och av växter som föder oss och producerar syre. Detta beroende är bra, då det skapar harmoni och får oss att känna en bred samhörighet med annat liv.

Att vara ganska beroende av fem nära vänner är också för det mesta positivt. Men att vara jätteberoende av en enda person kan vara desto sämre, för det är då känslan av ofrihet och osjälvständighet kan komma in i bilden.

Personligen upplever jag det inte som att man är tillbaka på noll, utan som att man blir mer avslappnad och lugn... man har tillfredsställt ett behov och känner sig nöjd.

Tja, säger du det så... då är det väl så. :)

Angående drifter: Mja, det låter till stor del riktigt, det du skriver, men det slår mej att man kan hävda helt andra saker. Jag kan till exempel påstå att människans två mest grundläggande drifter är att uppleva lycka och att undvika lidande, och härleda allting vi gör till dessa två. Sexdriften skulle jag kunna härleda till lyckodriften, till exempel, fast samtidigt så har du redan kopplat smärta/lidande till din överlevnadsdrift. Frågan är då: Är någons synsätt mer rätt än den andras? Eller kan båda vara sanna? :-k

Man kan ju tappa matlusten också, utan att vara sjuk eller skadad. Och kanske framför allt om man har haft dåliga erfarenheter av mat på sista tiden (om man tex har kräkts varje gång man har försökt äta).

Om du hävdar att sexdriften och överlevnadsdriften är de två grundläggande så borde du ju tycka att det är nåt fel på mej... jag trodde det i alla fall. För om någon förlorar viljan att leva, då är definitivt nåt fel.

Hur som helst så mår jag inte dåligt av det, vilket man nog på ett eller annat sätt gör om man har tappat matlusten. Så dåliga erfarenheter av sex(uellt umgänge) har jag nog inte heller, men jag har bättre erfarenheter av asexualitet.

Tony The Pony
Inlägg: 342
Blev medlem: 12 jul 2005 23:14

Inläggav Tony The Pony » 20 jan 2006 11:37

Jag tycker LaVey-satanismen (Anton LaVey) har vettiga åsikter angående synen på sex;

"LaVey-satanismen förespråkar sexuell frihet, men bara i den sanna naturen av ordet - fri kärlek, i det satanistiska konceptet, betyder exakt det – frihet till antingen den som är trogen till en person eller till den som tillfredställer sina sexuella behov till – så många som man känner är nödvändigt för sina särskilda behov.

Varje person måste själv bestämma vilken form av sexuell aktivitet som bäst passar dennas individuella behov. Lavey-satanismen uppmuntrar den typ av sexuell aktivitet som rättfärdigt tillfredställer det individuella behovet – må det vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller asexuell. Lavey-satanismen godkänner även fetishismer eller dylikt som vanligtvis anses som avvikelser, så länge som det inte involverar någon som inte vill vara involverad. Lavey-satanismen uppmuntrar valfri form av sexuell uttryckning som må begäras, så länge den inte skadar någon annan. Att inte skada någon, innebär inte den oavsiktliga skada som de som inte håller med om ens syn på sex, kan känna, på grund av deras osäkerhet angående sexuell moral.

Om alla inblandade parter tar fullt ansvar för sina handlingar och valfritt engagerar sig i en sexuell akt, även om denna akt är generellt sett som tabu, finns det ingen anledning för dem att förtränga sina sexuella böjelser."

Användarvisningsbild
sarituss
Inlägg: 13
Blev medlem: 18 jan 2006 14:14
Kontakt:

Inläggav sarituss » 22 jan 2006 00:40

Men hallå, det där är ju individuellt...
Det är ju inget man kan svara på direkt...
Jag menar vissa gillar att ha det ena men det gör inte en annan...

Ta det som det kommer... :wink:
Man är ensam i världen...
Det finns ingen absolut lösning, bara tillfälliga.
Vissa stannar i ensamheten och vissa söker sig ut till gemenskapen.

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Re: Sex, onani, celibat/avhållsamhet

Inläggav Makterna » 13 feb 2006 18:08

Kan man ha sex när som helst med vem som helst om båda är med på det?


Det finns en princip som heter SSC - "safe", "sane" & "consensual" som man kan använda för att mäta var gränsen mellan bra och dålig sex går. Folk nämnde att tredje part kan bli indragen (t.ex. om man har sex offentligt) men det resonemanget tycker jag strider mot premisserna i din fråga - du skrev ju att de inblandade partena är med på det, och det tolkar jag som att det inte rör sig om att man tränger på ofrivilliga genom exhibitionism. Det korta svaret är därför: ja.

Är avhållsamhet något bra/dåligt? Varför? Varför inte?


Visst kan sex bli bättre om man väntat länge på det, men å andra sidan är det ju en nackdel att behöva vänta. Generellt sett tror jag snacket om tantrasex oftast bottnar i sexualtabuet och ett försök att vara pseudointellektuell och mystisk, ofta bland människor som försöker hitta sig själva ("alternativa" intellektuell-wannabe högskolestudenter t.ex). Varför finns det ingen som predikar annan avhållsamhet, t.ex. när det gäller mat? Bör man sätta sig i ett mörkt rum i en hel vecka för att uppskatta ljuset och friheten desto mer när man kommer ut?

När kan sex vara skadligt/destruktivt/onyttigt?


När man överför sjukdomar till varandra, när det utlöser skuldkänslor som en följd av fördomen att sex är oetiskt och fult (sexualtabuet), och när man råkar ut för något under sex som man inte ville (dvs ofrivillighet). Pga sexualtabuet uppträder många män (och vissa kvinnor) som idioter så fort det handlar om sex. Hade folk haft en mer avslappnad och naturlig syn på den njutningsmetod som sex är, hade det inte behövt inträffa så mycket sexualbrott som det gör.

Är onani onaturligt/syndigt/destruktivt/äckligt eller dåligt på något sätt?


Onaturligt? Vad skulle det spela för roll huruvida något är "onaturligt"?

Syndigt? Svar ja, enligt många moralister (t.ex. muslimer och extrema kristna) är det syndigt. Inte enligt min moralsyn, dock.

Destruktivt? På vilket sätt då? Skadar man sig själv när man runkar får man allt ha varit bra klumpig.

Äckligt? Det är en värderingsfråga som därför inte kan besvaras generellt.

Är gruppsex dåligt på något sätt? Oralsex, analsex?


Nej, det är inte dåligt. Angående analsex får man väl vara försiktig så man inte skadar sig, men att generellt döma ut det - verkligen inte.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 15 feb 2006 21:47

Makterna -
Har vi n ä r som helst i beaktande så är det fullt rimligt att andra människor är närvarande och finner det hela stötande - ja. Så är det. Jag trodde inte heller att skribenten hade för avsikt att påbörja en sexuell akt i en hiss där andra var närvarande, därav min skämtsamma smilie.

Och när det gäller tantra så tycker jag det verkar som du som har problem - inte jag. Jag har aldrig försökt framstå som intellektuell. Jag vet inte hur saker hänger ihop och därför är jag öppen för alternativ. När jag ändå säger det så måste jag säga att jag är så innerligt glad för att ni som är mer pålästa än mig är så snälla mot mig :) Inom tantrismen ryms en hel del av det som klaffar med mina upplevelser och tankar.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster