Om nu gud finns och vi lever ett evigt liv efter döden

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 07 dec 2005 13:04

Jag läste lite om det holografiska paradigmet på http://hem.fyristorg.com/teosofi/Teosof ... digmet.htm
Jag vet inte om hur pass bra källa det är, jag hakade i alla fall upp mig på en del grejer...

Först vill jag kommentera följande (min kursivering):
Jag kan tänka mig att Johan på något sätt försöker beskriva den världsbild som av många framstående forskare framställs i Det holografiska paradigmet.

Vad är din definition av "många framstående forskare"? Två stycken sökare med paranormala influenser?
Ovan nämnda källa skrev:Medan Bohm var medarbetare till mystikern Krishnamurti, var Pribram påverkad av zenbuddisten Alan Watts.

Vad jag vill säga är att det är lätt att plocka enkla poäng genom att understryka att det är seriösa forskare som står bakom något. Jag är tämligen övertygad om att majoriteten "framstående forskare" inte håller med Bohm och Pribram.

David Bohms klassiska experiment med en bläckdroppe i glycerin beskriver samma princip som hologrammet. En bläckdroppe hälles i trögflytande glycerin. Om vätskan roteras långsamt, dras droppen ut till en tunn tråd, som fördelas i hela systemet, vätskan, så att den till sist försvinner för blotta ögat. Om vätskan sedan roteras åt motsatt håll, samlar tråden åter ihop sig till en droppe. Bläckdroppen blir först "invikt" och därefter "utvikt" i den klibbiga vätskan. På samma sätt föreställer Bohm sig att delen ingår i helheten och helheten i delen. Detta gäller allt i universum, atomen, cellen och organismerna såväl som planeter och galaxer. Allt är ett enligt Bohm, som betraktar tid och rum enbart som bekvämlighetskonstruktioner av vår hjärna.

Jag är inte alls med på hans resonemang. Vad är "delen" och vad är "helheten" när det gäller bläcket i glycerinet? Är glycerinet helheten? På vilket sätt ryms glycerinet i bläckdroppen? Vad vill han bevisa med sitt experiment?

Här utfördes experiment med råttor, som tränades att minnas gångarna i en labyrint. Lashley opererade sedan bort delar av råttornas hjärnor och fann till sin förvåning att minnet inte påverkades nämnvärt, även om ganska stora områden skars bort. Denna upptäckt förde Pribram till hypotesen att minnen inte var lokaliserade i hjärnan utan spridda över hjärnan som helhet. Det var hans kontakt med David Bohms arbeten, som sedan gav honom en modell för förståelsen av fenomenet.

Om de hade skurit bort råttornas hippocampus skulle de inte längre ha varit förmögna att lära sig hitta i labyrinten. Denna struktur är nödvändig för arbetsminnet. Långtidsminnen däremot är utspritt över stora delar av hjärnbarken. Hur man från detta kan dra slutsatsen att hjärnan är ett hologram är för mig en gåta. Med samma logik skulle väl även syncortex och andra specialiserade strukturer vara jämnt utspridda i hjärnan? Så är inte fallet. Tar du bort synbarken kan du inte längre se.
Sockerkristaller hälles i teet och löses upp, men om vi i stället för att dricka upp teet, låter det stå och avdunsta kommer vi att få se de återbildade sockerkristallerna i koppen.
Med dessa experiment vill Bohm visa att verkligheten egentligen är en illusion, liksom en holografisk bild

Vad? På vilket sätt visar han att verkligheten är en illusion genom att se att sockermolekyler kan lösa sig i vätska och att detta är en reversibel process? Tror han att sockret försvinner när det löser sig i teet, bara för att han inte kan se det med blotta ögat? Eller är det hela bara en halvtaskig liknelse för att visa hur han tänker sig världen? Han har hur som helst inte lyckats "visa" något.
Med referenser till relativitetsteorin och kvantmekaniken betraktar David Bohm det vi kallar den tomma rymden som en väldig bakgrund av energi.

Jag vill gärna läsa mer om hur han med med dessa teorier som bakgrund får det till att tomrum innehåller en väldig massa energi.
Ja, även själva tevattnet avdunstar till luften om det får stå tillräckligt länge och kan även det, om än med visst besvär, fås att återgå till flytande form.

Ja, vatten kan anta formerna fast, flytande och gas liksom alla andra ämnen. Det har ingenting med in- och utvikning att göra.
Även en sten är i någon grad levande, säger han, ty liv och intelligens är närvarande i materien, energin, rymden och allt annat som vi betraktar som separat.

Då har han en helt egen definition av liv som skiljer sig från den allmänt accepterade. Det vi kallar liv kräver exempelvis en förmåga att fortplanta sig, vilket inte en sten har. Nån slags metabolism tror jag också krävs.
Idén att allt liv är ensembler utspridda över hela universum tillåter tanken att Andromedagalaxen finns i vår lillfingernagel eller att vi kan uppleva Cleopatras och Caesars första möte, om vi visste hur man "kopplar in" sig på dessa holorörelser.

Vilket strider mot allt förnuft och empiri.
Några biologiska orsaker till åldrandet kan faktiskt inte påvisas.

Det här är så uppenbart falskt att jag förlorar all respekt för den övriga texten. Jag vet dock inte om det faktiskt ingår i Bohms & Co:s tankegångar eller om det är han som har skrivit texten som har dabbat sig.
Däremot tänker man sig att människans kulturellt betingade uppfattningar om åldrande och död kan fungera som självuppfyllande profetior.

Precis som grodors kulturellt betingade uppfattningar om åldrande gör att de dör? Och att äpplen blir övermogna bara för att de tror att de ska bli det?

Sammanfattningsvis tycker jag att det verkar som att personerna bakom denna teori bygger upp den på extremt lösa grunder. "Minnesfunktionerna är utspridda över hjärnbarken, alltså är universum ett hologram och all tid existerar i varje ögonblick". "Sockret löste sig i teet, alltså är tomrum invikt energi". Jag vill fortfarande hävda att man måste ha några vettiga belägg om man ska utforma en teori, annars är allt bara vilda gissningar med en sannolikhet nära noll att de är korrekta.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 07 dec 2005 15:01

Har inte läst källan du citerar själv, men den verkar skum. I alla fall:

waggho skrev:Om de hade skurit bort råttornas hippocampus skulle de inte längre ha varit förmögna att lära sig hitta i labyrinten. Denna struktur är nödvändig för arbetsminnet. Långtidsminnen däremot är utspritt över stora delar av hjärnbarken. Hur man från detta kan dra slutsatsen att hjärnan är ett hologram är för mig en gåta. Med samma logik skulle väl även syncortex och andra specialiserade strukturer vara jämnt utspridda i hjärnan? Så är inte fallet. Tar du bort synbarken kan du inte längre se.


Mer intressant vore väl i så fall att skära bort delar av hippocampus och se hur råttorna kunde röra sig då. Eller att undersöka hur olika aspekter av långtidsminnet påverkades genom att avlägsna olika delar av hjärnbarken. OM man då fann att det aktuella minnet förblev opåverkat sålänge en tillräckligt liten, men godtyckligt placerad, del av det aktuella hjärncentrat avlägsnades, DÅ vore det svårt att försvara en teori kring att minnet skulle vara lokaliserat till vissa specifika hjärnceller.

Rimligare vore då att tänka sig att en tillräcklig mängd hjärnsubstans i det aktuella området vidmakthåller en slags virtuell struktur som utgör minnet. Stör man den fysiska strukturen tillräckligt, kollapsar även det "virtuella" minnet, medan det anmärkningsvärt nog tycks bestå trots förändringar i den fysiska kroppen.

Är det någon som vet om den sortens försök har gjort och vad som blev resultatet av dem? Hur många "seriösa forskare" anser idag att minnet är fysiskt delokaliserat?

-narr-

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 07 dec 2005 15:44

Man skiljer som sagt mellan långtidsminne och korttidsminne. Att hippocampus har en avgörande betydelse för korttidsminnet har man visat genom ett experiment liknande det att låta råttor hitta i labyrinter, som gick till som följer:

Du sätter ner en råtta i en bassäng där han inte bottnar och vätskan är grumlig så att han inte ser botten. På ett specifikt ställe i bassängen finns en upphöjning där råttan når ner till botten och alltså kan vila. En normal råtta kommer första gången han sätts ner i bassängen att simma runt på måfå tills han når fram till upphöjningen. Andra gången han sätts ner kommer han hitta den lite lättare och efter tio gånger simmar han praktiskt taget rakt mot upphöjningen och ställer sig där. Samma försök med en råtta som saknar hippocampus leder till samma förvirrade och slumpvisa simning som den normala råttan uppvisade första gången, gång efter gång. Denna råtta lär sig alltså inte att minnas var upphöjingen finns.

Jag vet inte om det vore så intressant att skära bort delar av hippocampus, det borde väl få ungefär samma effekt som att skära bort bitar av levern eller plocka bort delar av en bil. Helt klart kommer den att fungera sämre, sen finns det säkert vissa områden som är mer avgörande för hela komplexets funktionalitet än andra (det är värre att plocka bort motorn på en bil än motorhuven eller strålkastarna).

Om man studerar skador på hjärnbarken så påverkas långtidsminnet olika beroende på var skadan är belägen. Till exempel, ett område som kallas Wernickes område i den vänstra hjärnhalvan är inblandat i specifika språkfunktioner och om man får en skada här får man svårt att minnas olika ords betydelser. En skada på en annan del av hjärnbarken kan leda till att man inte kommer ihåg ansikten eller föremål. På så sätt kanske det är dumt att se "minnet" som en egen, separat företeelse; det är istället tätt sammankopplat med respektive specialiserat område i hjärnan och varje area har sin egen typ av minne. Om jag säger åt dig att tänka på en sång, kommer ditt hörselcortex och ditt språkcortex att aktiveras, inte någon separat "minnesbank".

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 07 dec 2005 16:27

Waggho skrev:Jag vet inte om det vore så intressant att skära bort delar av hippocampus, det borde väl få ungefär samma effekt som att skära bort bitar av levern eller plocka bort delar av en bil.


Det verkar ju vara en rimlig liknelse, så länge hjärnans minne verkligen fungerar likt hårddisken på en dator. Om jag förstått det rätt kan man knyta varje bit information som t.ex. presenteras på en bildskärm till en fysisk plats på hårddisken. Förstör jag det aktuella minnesklustret kan jag heller inte plocka upp dokumentet nästa gång jag startar Word. Så långt allt väl.

Waggho skrev:Helt klart kommer den att fungera sämre, sen finns det säkert vissa områden som är mer avgörande för hela komplexets funktionalitet än andra (det är värre att plocka bort motorn på en bil än motorhuven eller strålkastarna).


Det här bygger på samma förutsättning, nämligen att minnet ska vara just fysiskt lokaliserat. Åter till exemplet med datorn: Det vore väl bra märkligt om jag systematiskt förstörde ett godtyckligt kluster på hårddisken, och ändå (efter att jag prövat varje kluster) inte såg någon effekt på en given fil eller annat stycke lagrad information? Detta skulle i så fall tyda på att minnet inte fungerar enligt dator- eller bil/motor-analogin.

waggho skrev:Till exempel, ett område som kallas Wernickes område i den vänstra hjärnhalvan är inblandat i specifika språkfunktioner och om man får en skada här får man svårt att minnas olika ords betydelser. En skada på en annan del av hjärnbarken kan leda till att man inte kommer ihåg ansikten eller föremål. På så sätt kanske det är dumt att se "minnet" som en egen, separat företeelse; det är istället tätt sammankopplat med respektive specialiserat område i hjärnan och varje area har sin egen typ av minne.


Det är inte det jag menar. När jag specificerar just "aktuellt område" menar jag att vi ska pröva om "ansiktsminnet", även om det är lokaliserat till en viss del av hjärnbarken, är delokaliserat inom denna del, så att ett visst ansikte inte kodas för av ett visst synapskluster. Detta är analogt med arbetsminne och hippocampus: låt gå för att det är där arbetsminnet sitter, men var exakt är den där informationen om upphöjningen i bassängen lagrad? Vilka fysiska koordinater motsvaras det minnet av? Jag tvivlar nämligen på att hjärnans minne skulle fungera som en dators, men jag har inte själv tagit del av övertygande bevisning i endera riktningen.

Waggho skrev:Om jag säger åt dig att tänka på en sång, kommer ditt hörselcortex och ditt språkcortex att aktiveras, inte någon separat "minnesbank".


Utmärkt! Låt säga säga att vi har tillgång till mycket noggrann EEG-apparatur som inte bara lite "luddigt" visar att hörselcortex och språkcortex aktiveras när du ber mig tänka på sången, utan uttrycker aktiviteten som ett slags "sannolikhetsmoln" där mörkare partier indikerar de områden som aktiveras mest när jag försöker dra mig sången till minnes, och ljusare partier indikerar mindre aktiva områden.

Låt oss vidare förmoda att vi har tillgång till ett mycket precist bedövningsmedel som kan göra lokala delar av hjärnan obrukbar för en viss tid.

Nu är min hypotes följande: Det är möjligt att bedöva små delar av de aktiverade områdena - och VILKEN liten del SOM HELST - och ändå dra sig sången till minnes. Mer specifikt misstänker jag att man, med bibehållet resultat, kan bedöva en allt mindre del av hjärnvävnaden ju mer aktivt område man väljer, så att det egentligen är graden av bibehållen hjärnaktivitet som bestämmer om man ska dra sig sången till minnes eller inte. Gör man sedan en ny EEG kommer de bedövade områdena att te sig som svarta fläckar, men man kommer att finna att de återstående delarna av de aktuella områdena kommer att kompensera och uppvisa en högre aktivitet än vid den första analysen.

Finner du denna hypotes rimlig, eller är du mer inne på en ett-till-ett-motsvarighet mellan den fysiska hjärnan och minnet à la "hårddisk"?

Jag har fått följande förklarat för mig en gång (har tyvärr ingen källa men heller ingen orsak att tvivla på det): EEG för en nybörjare som jonglerar och en rutinerad jonglör skiljer sig åt markant. Nybörjaren använder en begränsad del av hjärnan (säkert hippocampus och motoriska centra) medan den rutinerade använder en mycket större del av hjärnan. På samma sätt föreställer jag mig att en börsmäklare ett yrkesschakspelare använder liknande områden i hjärnan som en konstnär (även om "tyngdpunkten" givetvis borde skilja sig åt). De skulle helt enkelt inte blivit så skickliga på sina respektive områden om de använde en lika begränsad intellektuell kapacitet som amatören.

Det är kanske inget som direkt hör ihop med diskussionen, men det kändes ändå relevant när vi talar om hjärnan som "minnesbank".

-narr-

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 07 dec 2005 20:10

Finner du denna hypotes rimlig, eller är du mer inne på en ett-till-ett-motsvarighet mellan den fysiska hjärnan och minnet à la "hårddisk"?


Nej, jag tycker din hypotes är ganska rimlig. I och med att varje nervcell är kopplad via synapser till tusentals andra formas ju ett mycket komplext nätverk och jag har svårt att se att en enda neuron (eller en mindre grupp) skulle vara avgörande för ett visst minne.
Jag har fått följande förklarat för mig en gång (har tyvärr ingen källa men heller ingen orsak att tvivla på det): EEG för en nybörjare som jonglerar och en rutinerad jonglör skiljer sig åt markant. Nybörjaren använder en begränsad del av hjärnan (säkert hippocampus och motoriska centra) medan den rutinerade använder en mycket större del av hjärnan.

Jag vet inte hur EEG:t ser ut men när man lär sig en motorisk färdighet "programmeras den in" i framförallt lillhjärnan. Lillhjärnan har som största uppgift att kontrollera och justera rörelser som har initierats av motorcortex. Jag kan tänka mig att den erfarne jonglören har större möjlighet att använda andra delar av hjärnan för att tänka på annat, till skillnad från amatören som jobbar ihjäl sig med att försöka uppfatta var bollarna egentligen håller hus. Minns första gångerna du körde bil (om du nu har körkort), då var du förmodligen inte kapabel att fundera på vad du skulle äta till middag eller filosofera kring olika trafikreglers lämplighet medan du körde. ;)

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 07 dec 2005 22:03

Jag försöker inte beskriva "det holografiska paradigmet" men medger att det finns många paralleller till mina egna erfarenheter (Jag har läst boken för länge sedan). Waggho, jag försöker inte berätta om några "teorier", utan det jag skriver är enbart självupplevda erfarenheter. Jag har visserligen haft "ut-ur-kroppenupplevelser" vid flera tillfällen, men det är inte dessa erfarenheter som är det centrala. Det bevisar dock för mig att min hjärna inte behövs för att jag ska erfara. Hjärnan är snarare en kroppens sambandscentral där kroppsfunktioner samordnas med våra erfarenheter. Minnen är således inte "lagrade", utan är en del av det totala informationsflödet som vårt jag är en del av och begränsad i sin kommunikation till. Att hjärnan aktiveras när vi tänker är alltså enbart en reaktion på den information som kommuniceras till kroppen.

Du frågade tidigare vad denna "information" var för något, och hävdar att all information måste ha någon form av bärande substans. Jag menar då att informationen i sig - erfarenheterna - är den enda substansen. Jag är således idealist. Inget bortom erfarenheterna är bärare av dessa erfarenheter. Medvetandet existerar alltså inte avskilt från tingen - utan är tingen. Du kommer således inte att finna någon minsta beståndsdel i universum som existerar bortom en erfarenhet (ungefär som att vara fysiker i en dröm och reducera "substansen"). Inte heller är frågor om ändlighet eller oändlighet mer relevanta än det som upplevs när du ser ut över en natthimmel i din dröm. Där det inte existerar någon information saknas relevansen i begreppet evighet. Om du blundar - är det du erfar bortom eventuella föremål då något som sträcker sig oändligt långt bort? Avstånd är enbart en relavant frågeställning så länge som det existerar ting i vår upplevelse.

Vad som ger "substansen" dess karaktär är den dynamik som avskiljer och öppnar upp för informationen. Den har denna karaktär även utan ett bärande medium. Den substans vi har att göra med är alltså inte sammansatt av delar, utan delarna uppstår ungefär som bubblor och virvlar i en vattenström. Det finns vidare inte någon som erfar - denna någon uppstår av erfarenheterna. Det är här det blir väldigt svårt - och skrämmande att ställa om vår syn på verkligheten. Det låter sig endast fullt ut göras genom att slås av detta i frånvaro av vårt förnufts föreställningar - som verkar försvagande.

Johan

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 08 dec 2005 00:20

Johan: Förlåt om jag tog orden or munnen på mig och beskrev rätt klumpigt. Det var i all välmening. Jag kände dock ganska starka paralleller till just den boken.

Waggho: Jag kan räkna upp ett antal bidragsgivare som har varit med och skrivit och kommenterat i just den här boken.

Ken Wilber, Fritjof Capra, Marylin Ferguson, Karl Pribram, Ken Dychtwald, Sam Keen, Kenneth R. Pelletier, John Welwood, Itzhak Bentov...

Jag kan fortsätta. Men det känns onödigt.

Du förnimmer ju inte omvärlden precist alls. Du hör ljud när vissa vågmönster i materien uppstår. Vid andra vågmönster uppfattar du ljus. Vissa saker kan du inte uppleva överhuvudtaget med dina fem sinnen. Jaget är alltid väldigt begränsat i sin upplevelse. För att inte tala om hur subjektivt och präglat det är.

Du matas med information genom sinnena, och din hjärna omformar och tolkar dessa. Skapar sedan "ljud", "syn", "känsel" osv. Det är du väl med på?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 08 dec 2005 11:32

Lars skrev:Waggho: Jag kan räkna upp ett antal bidragsgivare som har varit med och skrivit och kommenterat i just den här boken.

Ken Wilber, Fritjof Capra, Marylin Ferguson, Karl Pribram, Ken Dychtwald, Sam Keen, Kenneth R. Pelletier, John Welwood, Itzhak Bentov...


Lars, har du tittat på länken Waggho postat ovan? Boken "Det holografiska paradigment" kan ju mycket väl vara välskriven, även om författaren till det sammandrag som Waggho kommenterat uppenbarligen låter fantasin skena iväg.

Waggho: Tittar man i källorna på sammandraget du länkar till finner man en rad andra (ffa teosofiska) källor där också. Så jag betvivlar att författarens åsikter och lätt besynnerliga sammankopplingar återger bokens innehåll på ett riktigt sätt.

-narr-

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 08 dec 2005 11:45

Waggho skrev:Nej, jag tycker din hypotes är ganska rimlig. I och med att varje nervcell är kopplad via synapser till tusentals andra formas ju ett mycket komplext nätverk och jag har svårt att se att en enda neuron (eller en mindre grupp) skulle vara avgörande för ett visst minne.


Just, och ju mindre aktiv eller central roll denna grupp av neuroner har för det aktuella minnet, desto större del av den kan vi slå ut. Alltså verkar det som om det är en viss bioelektrisk aktivitet, utan exakt fysisk motsvarighet, som utgör eller i varje fall möjliggör minnet.

Detta ställer ju en intressant fråga på sin spets. Om minnet är som ett "bioelektriskt ackord" snarare än en ren ihämtning från en hårddisk, var är då minnet lagrat någonstans? Om alla instrument i världen är tysta, finns det då fortfarande ett C-dur-ackord? Ja, det skulle jag säga, men det går ju inte att ta eller peka på. Vill man dra det sig till minnes slår man an pianot och vips klingar det C-dur. Även om en eller annan sträng gått sönder.

Plötsligt känns kärnan i hologramhypotesen inte lika främmande.

-narr-

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 08 dec 2005 19:23

David Bohm är en intressant fysiker som var Einsteins "lärjunge". Dessvärre har många vetenskapsmän erövrats av "newagerörelsen" (i dess negativa bemärkelse) som populariserat deras arbete, och även putsat kanterna på klossarna. Både supersträngteorier och David Bohms forskning pekar i intressanta och spännande riktningar som ger en vettigare bild av den värld vi lever i, men som jag ser det så måste man till slut löpa linan ut och överge den klassiska materialismen för den mer logiska idealismen. :) En annan vetenskapsman som inte är rumsren i många kretsar är Stanislav Grof, som också - enligt mig - har lyckats penetrera många av våra västerländska fördomar om världen. Även fysikern John Hagelin som bidragit till supersträngteorin men genom sina mer och mer kontroversiella teorier har blivit utfryst från den västerländska vetenskapskretsen. Vi får komma ihåg att även Einstein mottogs på samma sätt när han kom med sina löjliga teorier om relativitet. Ken Wilber är också bra.

Problemet med den västerländska vetenskapen och dess utövare är att den bygger vidare på logiska felslut, och när den stöter på paradoxer så stannar den upp - skakar på huvudet - och återgår till något mindre kontroversiellt som kan tas på allvar av kollegor. Gapet mellan intuitiva och kreativa sökare och dessa västerländska logiker blir därför väldigt stort. Det uppstår två olyckliga läger. Båda blir då lidande; då det ena tenderar att bli flummigt och det andra hopplöst stelbent.

Johan

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 09 dec 2005 02:01

hov:

Jag läste inte så speciellt ingående men killen som återger boken får det ju nästan att se ut som att slutsatserna kring universums "varande" är dragna genom att hälla socker i te. Riktigt den uppfattningen får man inte riktigt när man läser boken. På många ställen kan den ofta bli lite för komplicerad till och med. Jag fattar inte alls allt, men man kan ju tillägna sig en grundläggande förståelse i alla fall.

Johan:

Jo, det är lite trist att så mycket fördomar måste förstöra så mycket av förståelsen. Konstigt att folk bara tappar förtroendet för forskare som de tidigare kanske respekterat. Det är ju inte så att man en dag får för sig att bli galen. Att söka kunskap på andra håll än det empiriskt vetenskapliga ser jag mer som rationellt.

Har hört talas lite om Grof, men han har ju också fått en ganska negativt klingande stämpel, tyvärr. Ska nog ta och kolla upp lite litteratur som du föreslagit. Tack för tipsen! Har bara en del Krishnamurti att läsa innan dess. Det kan jag tipsa om! :wink:


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster