Jag vet inte om hur pass bra källa det är, jag hakade i alla fall upp mig på en del grejer...
Först vill jag kommentera följande (min kursivering):
Jag kan tänka mig att Johan på något sätt försöker beskriva den världsbild som av många framstående forskare framställs i Det holografiska paradigmet.
Vad är din definition av "många framstående forskare"? Två stycken sökare med paranormala influenser?
Ovan nämnda källa skrev:Medan Bohm var medarbetare till mystikern Krishnamurti, var Pribram påverkad av zenbuddisten Alan Watts.
Vad jag vill säga är att det är lätt att plocka enkla poäng genom att understryka att det är seriösa forskare som står bakom något. Jag är tämligen övertygad om att majoriteten "framstående forskare" inte håller med Bohm och Pribram.
David Bohms klassiska experiment med en bläckdroppe i glycerin beskriver samma princip som hologrammet. En bläckdroppe hälles i trögflytande glycerin. Om vätskan roteras långsamt, dras droppen ut till en tunn tråd, som fördelas i hela systemet, vätskan, så att den till sist försvinner för blotta ögat. Om vätskan sedan roteras åt motsatt håll, samlar tråden åter ihop sig till en droppe. Bläckdroppen blir först "invikt" och därefter "utvikt" i den klibbiga vätskan. På samma sätt föreställer Bohm sig att delen ingår i helheten och helheten i delen. Detta gäller allt i universum, atomen, cellen och organismerna såväl som planeter och galaxer. Allt är ett enligt Bohm, som betraktar tid och rum enbart som bekvämlighetskonstruktioner av vår hjärna.
Jag är inte alls med på hans resonemang. Vad är "delen" och vad är "helheten" när det gäller bläcket i glycerinet? Är glycerinet helheten? På vilket sätt ryms glycerinet i bläckdroppen? Vad vill han bevisa med sitt experiment?
Här utfördes experiment med råttor, som tränades att minnas gångarna i en labyrint. Lashley opererade sedan bort delar av råttornas hjärnor och fann till sin förvåning att minnet inte påverkades nämnvärt, även om ganska stora områden skars bort. Denna upptäckt förde Pribram till hypotesen att minnen inte var lokaliserade i hjärnan utan spridda över hjärnan som helhet. Det var hans kontakt med David Bohms arbeten, som sedan gav honom en modell för förståelsen av fenomenet.
Om de hade skurit bort råttornas hippocampus skulle de inte längre ha varit förmögna att lära sig hitta i labyrinten. Denna struktur är nödvändig för arbetsminnet. Långtidsminnen däremot är utspritt över stora delar av hjärnbarken. Hur man från detta kan dra slutsatsen att hjärnan är ett hologram är för mig en gåta. Med samma logik skulle väl även syncortex och andra specialiserade strukturer vara jämnt utspridda i hjärnan? Så är inte fallet. Tar du bort synbarken kan du inte längre se.
Sockerkristaller hälles i teet och löses upp, men om vi i stället för att dricka upp teet, låter det stå och avdunsta kommer vi att få se de återbildade sockerkristallerna i koppen.
Med dessa experiment vill Bohm visa att verkligheten egentligen är en illusion, liksom en holografisk bild
Vad? På vilket sätt visar han att verkligheten är en illusion genom att se att sockermolekyler kan lösa sig i vätska och att detta är en reversibel process? Tror han att sockret försvinner när det löser sig i teet, bara för att han inte kan se det med blotta ögat? Eller är det hela bara en halvtaskig liknelse för att visa hur han tänker sig världen? Han har hur som helst inte lyckats "visa" något.
Med referenser till relativitetsteorin och kvantmekaniken betraktar David Bohm det vi kallar den tomma rymden som en väldig bakgrund av energi.
Jag vill gärna läsa mer om hur han med med dessa teorier som bakgrund får det till att tomrum innehåller en väldig massa energi.
Ja, även själva tevattnet avdunstar till luften om det får stå tillräckligt länge och kan även det, om än med visst besvär, fås att återgå till flytande form.
Ja, vatten kan anta formerna fast, flytande och gas liksom alla andra ämnen. Det har ingenting med in- och utvikning att göra.
Även en sten är i någon grad levande, säger han, ty liv och intelligens är närvarande i materien, energin, rymden och allt annat som vi betraktar som separat.
Då har han en helt egen definition av liv som skiljer sig från den allmänt accepterade. Det vi kallar liv kräver exempelvis en förmåga att fortplanta sig, vilket inte en sten har. Nån slags metabolism tror jag också krävs.
Idén att allt liv är ensembler utspridda över hela universum tillåter tanken att Andromedagalaxen finns i vår lillfingernagel eller att vi kan uppleva Cleopatras och Caesars första möte, om vi visste hur man "kopplar in" sig på dessa holorörelser.
Vilket strider mot allt förnuft och empiri.
Några biologiska orsaker till åldrandet kan faktiskt inte påvisas.
Det här är så uppenbart falskt att jag förlorar all respekt för den övriga texten. Jag vet dock inte om det faktiskt ingår i Bohms & Co:s tankegångar eller om det är han som har skrivit texten som har dabbat sig.
Däremot tänker man sig att människans kulturellt betingade uppfattningar om åldrande och död kan fungera som självuppfyllande profetior.
Precis som grodors kulturellt betingade uppfattningar om åldrande gör att de dör? Och att äpplen blir övermogna bara för att de tror att de ska bli det?
Sammanfattningsvis tycker jag att det verkar som att personerna bakom denna teori bygger upp den på extremt lösa grunder. "Minnesfunktionerna är utspridda över hjärnbarken, alltså är universum ett hologram och all tid existerar i varje ögonblick". "Sockret löste sig i teet, alltså är tomrum invikt energi". Jag vill fortfarande hävda att man måste ha några vettiga belägg om man ska utforma en teori, annars är allt bara vilda gissningar med en sannolikhet nära noll att de är korrekta.
En annan vetenskapsman som inte är rumsren i många kretsar är Stanislav Grof, som också - enligt mig - har lyckats penetrera många av våra västerländska fördomar om världen. Även fysikern John Hagelin som bidragit till supersträngteorin men genom sina mer och mer kontroversiella teorier har blivit utfryst från den västerländska vetenskapskretsen. Vi får komma ihåg att även Einstein mottogs på samma sätt när han kom med sina löjliga teorier om relativitet. Ken Wilber är också bra.