Inläggav Harald Davidsson » 12 aug 2012 08:35
super-ego kan sorteras in bland värde-filosofi, värde-psykologi och värde -sociologi,
vårt super-ego består dels
av det politiska värde-systemet, dels av det religösa värde-systemet,
alltså har vi två delar av varje super-ego,
dels det religösa som kan kallas för det inre super-ego som då skulle bestå av ETIK,
dels det politiska super-ego som då består av moral och lag, och som kan sägas vara ett yttre super-ego,
fast på 1500-talet började det religösa super-ego lösas upp,
och den etik som både aristoteles och Platon talade om började
förvandlas till ...den moderna vetenskapen.och då blev det inre super-ego
mer och mer ett yttre super-ego, för vetenskapen gav oss kunskapen från utsidan, hårddata.
och det samvete som skulle vara grunden för det religösa super-ego att vi skulle frukta Gud
är idag ganska luddigt, för den skuld vi skall känna för att vi förbryter oss emot lagen är mera en moralisk skuld framkallad av rädsla för polisen, inte rädsla för Gud, så idag finns inte mycket kvar av det som skulle vara mänsklighetens samvete som egentligen betydde att hon skulla vara en god människa och känna skuld ifall hon var ond.
och detta samvetet finns inte i huuvudet,
men i människans hjärta,
och nu idag har psykofarmakan tagit över det etiska och skapat sitt eget värde-system, att vi ska inte känna smärta och lida i onödan och vi ska inte ha ångest osv.
så för att återuppväcka vårt ursprungliga samvete och börja handla utifrån värden som medmänsklighet, kärlek, godhet och hederlighet och ärlighet osv.
vi måste då få kontakt med vår SJÄL,
för den dialektik som vår själ då skapar till vårt självmedvetande
kommer att få det ursprungliga samvetet att åter börja fungera,
men vårt dubbla värde-syste, det moraliska och det etiska
består faktiskt av alla de värden som håller den sociala organismen vid liv,
och dessa värden är förbundena till samhället genom affekter,
så för att smälta våra affekter, vi måste också smälta de värden som ligger till grund för samhället. t.ex. jan fridegård skildrar i sin bok lars hård hur godsägardöttrarna var utom räckhåll för de enkla lantarbetar-sönerna,