Identifikation

[Kristofer]

Identitetsproblem är grunden till alla psykologiska problem som jag ser det...därför kan det också vara intressant att se hur man identifierar sig själv. Så...

1. Vilka attribut identifierar du dig med i högst grad? utseendemässiga? sociala? kognitiva? talanger/färdigheter? annat?

valfri fråga:
2. Det vore intressant att analysera hur vi uppfattar varandra genom ngt så enkelt som de namn vi har valt här på filosofiforum...min teori är att namnet direkt eller indirekt säger ganska mkt om hur vi ser på oss själva alt. hur vi vill bli uppfattade av andra...men för att inte hänga ut ngn som inte vill det föreslår jag att vi kan väl analysera de personer som väljer att skriva i denna tråd, just utifrån namnet de valt...och eftersom jag redan har börjat skriva...feel free to analyze

[Pilatus]

2. ...min teori är att namnet direkt eller indirekt säger ganska mkt om hur vi ser på oss själva alt. hur vi vill bli uppfattade

Religionen igen, här en legend som berättar om en man som burit Jesusbarnet över ett vadställe. Sankt Kristoffer är inom den Romersk-katolska kyrkan de vägfarandes skyddshelgon. Men det är väl tveksamt om det varit denna berättelse som inspirerat Kristofers föräldrar. Namnet var helt enkelt populärt. Inte heller behöver det tyda på någon överdriven kyrklighet eller religiositet. Litet roligare skulle det varit om Kristofers far t ex kört mjölkbilen och mycket noga övervägt vilket namn sonen skulle få.

[förstår mig själv]

Viktigt att ha en korekt självbild. Då uppnår man lättare sina mål här i livet. Hur smart vore det att tro att hundkojan är en lastbil?. Problemet är att kultur och lagar normer religioner osv anger vad som är bra egenskaper och beteende och då blir det falskt. Illa. Lidande i onödan.

[Pilatus]

Viktigt att ha en korrekt självbild. Då uppnår man lättare sina mål här i livet.

Kan du nämna någon historisk person som du anser ha haft en korrekt självbild och hur det hjälpte denne att uppnå sina mål här i livet?

[förstår mig själv]

Spinoza tex. Kanske jesus. Även målen ändras när man förstår sig själv. Lycka kan uppstå även i situationer som för någon annan förefaller olycklig. Alla situationer som kan uppstå i livet hanteras bättre.
Om du har en hammare och tror att det är en skruvmejsel fungerar det inte så bra att skruva i skruvar. Detta ska väl inte vara så svårt att begripa. På samma sätt men oändligt mycket viktigare förhåller det sig mellan oss själva och vår omgivning.

[Pilatus]

Spinoza tex.

Att Spinoza försörjde sig genom att slipa optiska glas var kanske inte den optimala lösningen.

Kanske jesus.

Som blev anklagad och avrättad för anklagelsen om att han var Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum.

Även målen ändras när man förstår sig själv. Lycka kan uppstå även i situationer som för någon annan förefaller olycklig. Alla situationer som kan uppstå i livet hanteras bättre.

Det kan enkelt påstås i en välordnad tillvaro. Och innebörden av frasen att förstå sig själv verkar dunkel. Exakt vad är det som skall förstås? Hur vi reagerar inför olika situationer? Hurdana personlighetsegenskaper vi har? Begåvningsprofil? Inre konstitutionella personlighetskonflikter? Personliga svagheter? Eller handlar det om någon slags intuitiv förståelse?

Om du har en hammare och tror att det är en skruvmejsel fungerar det inte så bra att skruva i skruvar. Detta ska väl inte vara så svårt att begripa.

Nej, inte om frågan hade avsett att utreda hammarens begränsade funktion som skruvmejsel!

[Marko]

Jag är en känsla.
känslan är min upplevelse, inte din.

[förstår mig själv]

Tyvärr är dina anmärkningar av det slaget att det visar på en sjuklig sceptisism. Du är ofri i dina tankar tyvärr. Tror du man måste dö på ett visst sätt eller ha ett visst arbete osv för att leva ett lyckligt liv??? Det var ju trotts det helvete som de blev utsatta för av kulturen/religion de verkade. De kunde ju vara lyckliga ändå och bryta sig ur. Värdera helheten istället för att fokusera på delar som du kanske inte förstår eller du värderar annorlunda.
Förstå dig själv genom att bli medveten om det verkliga i dig. Hur det uppstår i förhållande till omgivningen. Sambanden mellan det som du känner och det som sker. Att allt är pålitligt och fullt verkligt och ytters användbart.
EXAKT det du känner är det exaktaste. En annan enhet inte SI, men dock förenlig med resten.

[Pilatus]

Tyvärr är dina anmärkningar av det slaget att det visar på en sjuklig sceptisism.

Vilken undanflykt! Litet skepsis och du glömmer var du befinner dig.

Du är ofri i dina tankar tyvärr. Tror du man måste dö på ett visst sätt eller ha ett visst arbete osv för att leva ett lyckligt liv?

Ja, det hjälper absolut om vi får uppnå vuxen ålder. Skulle inte såväl Spinoza som Jesus bytt sina öden om de kunnat? Jesu liv var inte så märkvärdigt om vi skall föreställa oss honom som en mänsklig natur. Det är legenderna och religionsstiftaren Paulus som förstorat hans liv.

Det var ju trotts det helvete som de blev utsatta för av kulturen/religion de verkade. De kunde ju vara lyckliga ändå och bryta sig ur. Värdera helheten istället för att fokusera på delar som du kanske inte förstår eller du värderar annorlunda.

Jag misstänker att det är eftervärldens syn på saken som du uttalar dig om.

Förstå dig själv genom att bli medveten om det verkliga i dig. Hur det uppstår i förhållande till omgivningen. Sambanden mellan det som du känner och det som sker. Att allt är pålitligt och fullt verkligt och ytters användbart.
EXAKT det du känner är det exaktaste. En annan enhet inte SI, men dock förenlig med resten.

Är det ett svar på mina frågor ovan? Finns det inte ett uns av intellektuellt innehåll i vad vi erfar och tänker?

[cawi]

Mitt förstånd har svårt för att övergå till att buga och le samt öva sig själv till att delge massan de redan överenskomna frågorna där liv ges till falska svar som inget annat skapar än tjänare, ja gulligullande folk som tycker att man är cool Va, vad i hela vetet rinner ut ur den fegbiten mer än självförtröstan och vettlöst Nada..!
Filosofiforum, och om så ur skolade krafter Men, varför inte innan man blir jordgubbe våga (och få) vara sann, ok om så märkligt sann Men, eftersom all sann uppfostran riktar sig mot att fördriva falskhet och sönderfall blir det svårt för den ej avlönade att finna frukt samt vits ur det hela då denne pga instängd styrka riskerar att uteslutas då denne öppnar käften i sann välmening Nej, denna 's.k. mästarblick' ser ur mitt ej klart till sitt eget forums bästa..!

[Pilatus]

Mitt förstånd har svårt för att övergå till att buga och le samt öva sig själv till att delge massan de redan överenskomna frågorna där liv ges till falska svar som inget annat skapar än tjänare, ja gulligullande folk som tycker att man är cool Va, vad i hela vetet rinner ut ur den fegbiten mer än självförtröstan och vettlöst Nada..!

Ibland har jag litet svårt med dina affekter, cawi. Jag uppfattar dig som en man med viss bildning. Jag föredrar Cyrano de Bergerac framför Tycho Brahe, hellre pennan än svärdet. Man blir av med näsan! Till Kepler yttrade han då slutet nalkades: Ne frustra vixisse videar!

[cawi]

Förvisso öppnar nu några hundra år senare alla slut snabbare än den vise en ny början Men, ok vem vet..?

[Kristofer]

2. ...min teori är att namnet direkt eller indirekt säger ganska mkt om hur vi ser på oss själva alt. hur vi vill bli uppfattade

Religionen igen, här en legend som berättar om en man som burit Jesusbarnet över ett vadställe. Sankt Kristoffer är inom den Romersk-katolska kyrkan de vägfarandes skyddshelgon. Men det är väl tveksamt om det varit denna berättelse som inspirerat Kristofers föräldrar. Namnet var helt enkelt populärt. Inte heller behöver det tyda på någon överdriven kyrklighet eller religiositet. Litet roligare skulle det varit om Kristofers far t ex kört mjölkbilen och mycket noga övervägt vilket namn sonen skulle få.

bra svar...jag menade dock snarare orsaken till att jag har valt att kalla mig "Kristofer" här på filosofiforum...eller varför du har valt att kalla dig "Pilatus"...vi kan vara säkra på att inget av det är en slump...men vad står våra respektive namn för, för dig och mig, och varför valde vi de namn vi valde...? vilka aspekter av oss själva vill vi att de ska avspegla till övriga medlemmar...

[Pilatus]

bra svar...jag menade dock snarare orsaken till att jag har valt att kalla mig "Kristofer" här på filosofiforum...eller varför du har valt att kalla dig "Pilatus"...vi kan vara säkra på att inget av det är en slump...men vad står våra respektive namn för, för dig och mig, och varför valde vi de namn vi valde...? vilka aspekter av oss själva vill vi att de ska avspegla till övriga medlemmar...

Kristofer är för mig ett neutralt namn, en hygglig prick som hellre framstår som en saklig filosof med humanistisk inriktning, än en skarpt profilerad individ.

[Marko]

Namn har ett budskap, en mening.
Jag och vi döpte våran son till Kristoffer och dottern fick sitt namn, som associeras till något vi tycker om. Vi fostrar vår barn efter det vi tycker är rätt och det namn vi givit dem (den symbol vi gav dem vid födseln). och nog blev kristoffer en liten bestämd typ med kraftig egen vilja att gå sin egen väg, och dottern blev omtänksam och funderare..

har våran uppfostran och de symboler vi givit dem någon påverkan ?, eller såg vi dessa egenskaper tidigt, och såg en lämplig symbol (ett lämpligt namn) ?

Sen har sonen själv utvecklar symbolvärdet till de associationer som finns till hans namn.

Mitt eget namn är mig passande och tar dem med cut and paste.

Masculine +
Active 0
Forceful +
Driving +
Aggression +
Heated +
Passionate +-0
Focused +
Aspiration 0
Goal Oriented -
Enthusiastic +
Vitality +

Mer plus än minus iaf, passar även bra in mot vattumannens tecken.
Vad blev jag då ?
Envis och bestämd serviceinriktad problemlösare.