Identifikation

[SigurdV]

min grej handlar om vad som inte gick för sig att tycka och tro igår går känns duktigt bra ja helrätt att tycka och tro idag

Det är inte rätt att kräva att någon annan skall tycka hit eller dit.
Den enda person man egentligen bör tillrättavisa är sig själv!
(Men: Man har rätt att (an)vända motståndarens valda vapen mot honom.
Och man får ge goda råd.)

[Kristofer]

SigurdV förresten...vad hos dig själv identifierar du dig starkast med?

Tror det är känslorna.Just nu sen ett tag iaf. Jag är en klang botten känner jag.
Jag är nog en gitarr...Kanske är det en klåpare som slår an mina strängar...hur slår jag tillbaka?

oj, ett oväntat svar...svårt att slå tillbaks så länge du är en gitarr...sammantaget måste man väl då säga att du är en produkt av din omgivning?...eller ett instrument för din omgivning för att fortsätta utifrån samma allegori...

[Kristofer]

jag instämmer och tror jag förstår dig till viss del ... ikon är dock för mig en undergrupp till symboler...symbol är mer generellt...ikon ngt mer specifikt, konkret...kanske en materialiserad symbol? nu var kanske de exempel jag tog på symboler av karaktären ikoner...men du beskriver "referens" på ett liknande sätt som jag beskriver "symbol" så kanske pratar vi ändå om samma sak?...jaja, skitsamma

Alltså: Platons klassificerings teknik,som jag tycker du använder, känner jag mig misstänksam emot: den skiljer inte mellan linjära och självreferenta begrepp!

platons klassificeringsteknik känner jag inte till...men som jag ser det fortsatte jag ditt resonemang på samma villkor, så på vilket sätt skiljer sig våra resonemang åt i ditt tycke? så länge man definierar vad man menar ser jag inget problem med det...åtminstone när begreppen som används är så pass abstrakta att det inte existerar ngr tydliga gränser mellan dem.

[SigurdV]

Jag är inte alls säker på att vi skiljer oss åt...kanske uttrycker vi oss bara lite olika...jag återkommer,kanske vi måste ta semantiken från början.Platon? Minns inte detaljer.Men han noterar att begrepp kan ordnas i förhållande till varandra: Begreppet "mänsklig" är ett exempel på ett väsen...altså hamnar "väsen" på en högre nivå...det bildas en begreppspyramid där det högsta begreppet är den "rena formen" reservation för mitt dåliga minne kolla upp själv

Både högsta och lägsta nivån finner jag otydlig...det måste kunna göras bättre.
Jag tror "existens" bör väljas som grundläggande begrepp i en "begreppsontologi".

[Kristofer]

Jag är inte alls säker på att vi skiljer oss åt...kanske uttrycker vi oss bara lite olika...jag återkommer,kanske vi måste ta semantiken från början.Platon? Minns inte detaljer.Men han noterar att begrepp kan ordnas i förhållande till varandra: Begreppet "mänsklig" är ett exempel på ett väsen...altså hamnar "väsen" på en högre nivå...det bildas en begreppspyramid där det högsta begreppet är den "rena formen" reservation för mitt dåliga minne kolla upp själv

Både högsta och lägsta nivån finner jag otydlig...det måste kunna göras bättre.
Jag tror "existens" bör väljas som grundläggande begrepp i en "begreppsontologi".

Ahh, då vet jag vad du pratar om...allt utgår från gud som är den renaste formen...osv

[SigurdV]

Ahh, då vet jag vad du pratar om...allt utgår från gud som är den renaste formen...osv

Så bra!Steg 1:
Vi tittar på Parmenides.
1 anta att ingenting är
2 då är det så att ingenting är
3 men om någonting är
4 så är inte ingenting.
Nå!? Är resonemanget giltigt?

[Kristofer]

Ahh, då vet jag vad du pratar om...allt utgår från gud som är den renaste formen...osv

Så bra!Steg 1:
Vi tittar på Parmenides.
1 anta att ingenting är
2 då är det så att ingenting är
3 men om någonting är
4 så är inte ingenting.
Nå!? Är resonemanget giltigt?

haha, du gillar den här typen av bevis va? jag ser inte riktigt kopplingen till ngt annat i dikussionen ...men visst:

nope, it ain't.

[cawi]

Du, bor här i valet att byta ut ordet mot ett annat Eller, befria dig från de föreställningar som hindrar dig själv från att börja tänka på och tala om den levande helheten Men, det är inte ordet utan meningen som är avgörande ~ Tänk..!

[cawi]

Jag, suggerar i stället mina känslor förutom i tron av att de fick syndernas förlåtelse, hur känns det i er..?

[Kristofer]

Jag, suggerar i stället mina känslor förutom i tron av att de fick syndernas förlåtelse, hur känns det i er..?

jag suggererar en känsla av otillfredställelse...hur menar du?

[SigurdV]

Ahh, då vet jag vad du pratar om...allt utgår från gud som är den renaste formen...osv

Så bra!Steg 1:
Vi tittar på Parmenides.
1 anta att ingenting är
2 då är det så att ingenting är
3 men om någonting är
4 så är inte ingenting.
Nå!? Är resonemanget giltigt?

haha, du gillar den här typen av bevis va? jag ser inte riktigt kopplingen till ngt annat i dikussionen ...men visst:

nope, it ain't.

Det gäller att reda ut oklarheter vid kunskapens extrempunkter.
Parmenides är först med det. Vad han egentligen säger här är att vår värld inte kan ha uppkommit ur ingenting! Han är upptäckaren av termodynamikens första lag. En extremt underskattad tänkare: Hans världsbild återfinner vi fortfarande i vår fysikaliska världsbild.

Jaha du godkänner inte beviset? Vad är i så fall fel med det?

[Algotezza]

Är ingenting inte bara tomrum utan även avsaknad av rum? En punkt utan läge.

/Algotezza

[SigurdV]

Är ingenting inte bara tomrum utan även avsaknad av rum? En punkt utan läge.

/Algotezza

Det är väl helt enkelt så att det som ordet "ingenting" refererar till inte låter sig beskrivas! Inte heller låter sig "1/ingenting" beskrivas.vi har två inversa extrempunkter i sikte här:
Allt och Inget...deras negationer är inte lika mystiska: "inte allt" och "inte ingenting" kan vara vad som helst eller? Man brukar tala om "domänen" inom logiken,i den finns det man kan tala om ligger extremerna inom den eller ej?

Alltså: språkets och logikens grunder är förskräckande vaga.
Varför inte föra en seriös diskussion om de fundamentala gåtorna.
Jag väntar vid min saga medan tankarna fara:
Det var en gång en eld och några huttrande apor...

[Johan Ågren]

En bra definition av "ingenting" är att det saknar en definition. Definitionen av ingenting är avsaknaden av en definition. Genast man sätter in ordet "ingenting" i en syftande mening så uppstår en form av definition. Ingenting som i "Avsaknaden av ett innehåll" ger oss redan ramar som motsäger ordets egna renhet. Det är ett vackert ord som man ska låta vara ifred till det att det måste tjäna ett syfte. Och när det används så drar ordet alltid mot sin egen renhet. I dess allra renaste form så heter det "intet". Inte ens frånvaron av en existens gör sig värd av att använda ordet "intet" eftersom det då definieras genom själva frånvaron av existensen, och blir till någonting.

[Algotezza]

Intet/ingenting vardagspråkligt sätt är ju synonymt med inte någonting - frånvaro av det förväntade någonting, kan man säga. En person som väntar att en sak eller viss person skall vara i ett rum när dörren öppnas, förväntar sig ju någonting men detta någonting befinner sig där händelsevis inte, och då kan vederbörande konstatera: "Jaså, här var ingenting." I vardagsspråket är alltså ingenting oftast bara inte någonting, frånvaro av någonting (förväntat). Men sedan har filosofer genom tiderna mystifierat detta tämligen enkla begrepp och pumpat upp det till något mystiskt och lite poetiskt. Zen har sina tankar om intet, Heidegger sina ("das Nichts nichtet"). Martinus definierar intet/ingenting som "den tänkta motsättningen till verkliga förhållanden". Då är ju t.ex. sci fi och fantasy "ingenting" vilket inte stämmer med normalt språkbruk.

När jag läste religionsvetenskap i Lund på nittiotalet skrev jag ett paper om ingenting som jag gav den studentikosa rubriken "...", vilket min lärare inte var så förtjust i. Kanske därför jag bara fick G på den kursen (som handlade om mystik).

/Algotezza