Var hälsad SOL!
Sagan om Alltom.
Det var en gång ett väsen som hette Alltom. Alltom var helt allena. Inget annat fanns till. Allt var tomt.
Hur skulle något kunna bli till? Ja, strängt taget syntes det ju inte ens till att Alltom var allena! Då sa Alltom att allena måtte synas.
Det blev en faslig smäll, en big bang som amerikanerna säger, och allena trädde fram, liksom ex-sisterade som latinerna säger.
Nu hade Alltom sällskap av All-ena. Sällskap och sällskap – Alltom var ju trots allt all-ena, fastän inte ensam, liksom ”all one” men inte ”alone”.
Ja, strängt taget hade egentligen inget nytt hänt, då det händer hela tiden utan början. Men en saga bör ju börja med "det var en gång".
Småningom blev det från sällskapets håll oklart huruvida det synliggjorda All-ena var det allena rådande, eller om man skulle ge synliggöraren all kredit istället.
Somliga tyckte att Atom borde anses som alltings grund, medan en farao tyckte att synliggöraren borde hyllas, Aton. Faraos idé blev inte långlivad i Egypten, men fick sin efterföljd i Moses idé om en enda gud. Andra igen ville hålla sig till själva kraften istället, TAO.
På ett filosofiforum letade SOL efter något mera Allt-om-fattande liksom. Det tyckte Alltom om.
.
Varför emot religion?
Moderator: Moderatorgruppen
Cogitoooooo!!! 
Tack....
Jag välkomnar dig överlycklig....!
Big-Bang...
När Alltom månne blev varse om sin egen existens (?) och fylld av tacksamhet, glädje och kärlek...precis som vi när vi finner vår sanna natur......exploderade ALLTOM och gav upphov till sitt största mästerverk.... sig själv. Universum.....
Är vi gud, en del av Gud...skaparen...demiurgen?
Eller är vi månne en gudomlig celldelning...en skärva av ursprunget.....varelser med en gudomlig potential i miniatyr?
Vi härstammar ju ur samma singularitet...samma källa... uppbyggda av stjärnstoff...
Rymmandes allt och inget...och korresponderar på samma sätt...
Jag känner min magi och når min inre källa oftare och oftare...harmonin... det vakna meditativa tillståndet genomsyrar mig mer och mer... Min stackars överkreativa varelse...som aldrig fått sitt sökande tillfredsställt i konsten fullt ut....endast när man flödat, improviserat i nuet.... inte följt ett redan färdigt manus....
Men jag insåg när jag läste nån zenbuddistisk text för någon dag sedan...att där finns två typer av skapande... ett där poeterna, musikerna, författarna, konstnärerna...arbetar med yttre objekt och förvandlar sin omgivning...och mystikern som förvandlar sig själv till sitt största mästerverk.
Den sanna alkemin helt enkelt....
Jag har stått med en fot i båda världarna...men min frustration i mig själv har handlat om att jag inte utvecklat mystikern i mig ännu mer...
Det är där jag söker nu... har inte haft någon att diskutera med...som är där jag är.... men ditt sätt att skriva fångade mig.
Likt Einstein fortsätter jag mitt sökande efter puzzelbitar för min andlig förståelse...
Brukar säga...att väst världen fann skaparen...Gud... och östlandet vägen dit!
Även om jag i mitt innersta cirkulerar kring de stora filosofiska frågorna...att utforska universums och min egen inre natur...och kopplingen där emellan i både stort och smått.... så har mitt andliga sökande i detta liv just börjat!
Och jag älskar det....
Så mycket att upptäcka...
Delmålet jag nått är så fantastiskt och jag är så glad...att jag inte längre frågar efter något mer... det är med glädje jag möter Ingen-Tinget...
Resan är nu ändamålet...
Och att möta vänner på denna resa...är helt fantastiskt...
Tillsammans är vi starka... man får inte göra misstaget att endast syssla med kraften TAO..upplever jag....
Inte NU... tidigare i historien när världen inte var mogen...JA... men nu... nej nu korresponderar ALLT.... alla världarna håller på att mötas känner du det?
Den profana och den sekulära verkligheten är på väg in i en ny kollision...ett nytt BIG-Bang...
Har du läst något om Mayakalendern?
Förstå mina spridda tankar... Jag letar efter syftet bakom ALLT....
Dog Demiurgen i samband med Big-bang..... dog för att kunna ge liv?
Eller är Universum endast en synvilla...en skola för de modiga (alla tidsnog?) själarna att finna sin sanna natur...att finna kärleken...att bryta sig ur Yin-Yang strukturen med dess hjälp...för att transformeras in i något nytt bortom?
Det stora obeskrivbara som buddisterna talar om...
En ny existens....
Ja...det är spännande.... vad tror du själv...eller ännu mer intressant... vad vet du?
SEDAN TRACTATUS...
skratt... du är för härlig... ja nog är jag en virrpanna alltid *ler*...
jag har försökt i två år nu summera och samla mina tankar så att andra skall förstå... och det är fan inte lätt...hihi
Paradoxen i dig....
Är att INNAN du känner att du kan förkasta religionerna som du känner till... dvs kristendom, islam, judendom etc etc etc som förljugna!
Så kräver du av mig att jag skall presentera bevis för min vetskap om vår högre existens. Du vill ha ett annat alternativ...innan du kan plocka bort de gamla....
Det finns två paradoxer i detta....
Dels att du av tradition försvarar...eller åtminstone ställer upp de traditionella religionerna som en motpol till min uppfattning... utan att istället som en isolerad företeelse skådar in i de befintliga religionerna som de är.
Dvs studera religionera som en företeelse... inte i ljuset av det jag säger. Gör du detta.... ser du snabbt att.... va fan.... de håller ju inte måttet... ens på det LOGISKA planet...
Jag tar ETT exempel....
Hur kan man tro på en Gud som dömmer en till himmel eller helvete efter ett enda liv?
När vi alla får så olika starter i detta liv?
Vad är det för en penalistisk gudomlig ådra som kan dömma en människa som genom hela livet blivit förnedrad...och som tagit efter exemplet mot sina medmänniskor.
Är det en kärleksfull Gud det?
Jag tycker det är att pissa på Gud att tro något sådant.... men istället för att avveckla tanken om en gudomlig kraft som jag gjort tidigare i mitt liv pga av dessa religösa monopoler.... så gäller det att vidga sitt tänkande om vad den gudomliga högre existensen kan vara...
VIDGA & FÖRENKLA
I mitt fall satte jag min tilltro till Kärleken..... enbart...
Det enda jag kunde lita på...för att vara sant!
Sedan började jag utforska vad det var.... och ställde mig ärliga frågot om jag var en kärleksfull människa...om jag älsakde mig själv etc etc... på så vis växte jag fram till en punkt där jag kunde välkomna och uppfyllas av känslan jag trodde på....
Kärlek...
Magin...
Det andra paradoxala... är att du som sagt gärna vill se ett bevis på att det jag säger är sant....
jag ger dig detta hela tiden.... även om det är svårt att se månne.... men som jag sa tidigare....
En känsla kan man inte bevisa...
Det är som de säger i filmen KONTAKT..fantastisk film för övrigt...
Där har vi samma diskussion.... mellan vetenskapskvinnan och andlige filosofen.
Hon ställer honom samma fråga...och han svarar...
Älskade du din pappa? (pappan var då död sedan många år)
Hon svarade....ja väldigt mycket...
Bevisa det! svarade han då....
Och här i ligger grejen.... hur bevisar man en känsla som är så omfattande och så stor och totalt omdanande för en annan människa. jag kan säga att när det ljuset föddes i mig har jag beskrivit det som om ägget kläcktes... ett högre varande gled jag in i... jag lämnade mitt sovande zombietillstånd......det small i mitt bröst rent FYSISKT så jag trodde hjärtat gick i miljarder bitar...och bort svävade jag i ett förlösande lyckorus.... ett BIG-BANG i miniatyr.... men som i samma andetag korresponderade med alltet.... jag var ett med alltet...
Och detta väckte sådana lyckokänslor..... jag lipade av lycka och tacksamhet...och kände en SÅÅÅÅÅÅÅ stor vördnad helt enkelt över min egen existens och att jag fått en chans att uppleva det jag gjort...gjorde allting värt vart enda sekund... även de tider då jag trodde jag höll på att bli galen...jag ångrar ingenting....
Och jag VET nu att världen bortanför våra sinnen är så oändligt fantastisk och stor...och övergår min fattningsförmåga på ALLA plan....att jag bara lungt kan suga in och snaska på den karamell jag fått och nyfiket följa den väg dit existensen nu guidar mig.
Jag har inga ambitioner kvar...än en rent värdslig önskan om att detta vackra skall få fortleva och spira...
Och detta har jag hängett mitt liv åt....
Neozaphyia.....
Den kännande människans väg....
Detta var mitt uppvaknande...och min första upplevelse som min logik inte rådde på. Eller rättare sagt...som rätt av spolade min logik ner i toastolen....Och jag har testat allt med logiken tidigare...med undantag att jag tillät mig att TRO på en högre existens...en högre kraft... i form av kärlek.... och detta var livsviktigt för att kunna finna den...
Nu har jag inte tappat min kritiska logik.... men jag har välkomnat och accepterat en helt annan nivå i min begreppsvärld än tidigare.... sökandet går vidare... men med helt andra referensramar....
Eller snarare...utan ramar....
utan med stora kramar... *ler*
Jag måste gå...vi höres...så flummar vi vidare...
Tack....
Jag välkomnar dig överlycklig....!
Big-Bang...
När Alltom månne blev varse om sin egen existens (?) och fylld av tacksamhet, glädje och kärlek...precis som vi när vi finner vår sanna natur......exploderade ALLTOM och gav upphov till sitt största mästerverk.... sig själv. Universum.....
Är vi gud, en del av Gud...skaparen...demiurgen?
Eller är vi månne en gudomlig celldelning...en skärva av ursprunget.....varelser med en gudomlig potential i miniatyr?
Vi härstammar ju ur samma singularitet...samma källa... uppbyggda av stjärnstoff...
Rymmandes allt och inget...och korresponderar på samma sätt...
Jag känner min magi och når min inre källa oftare och oftare...harmonin... det vakna meditativa tillståndet genomsyrar mig mer och mer... Min stackars överkreativa varelse...som aldrig fått sitt sökande tillfredsställt i konsten fullt ut....endast när man flödat, improviserat i nuet.... inte följt ett redan färdigt manus....
Men jag insåg när jag läste nån zenbuddistisk text för någon dag sedan...att där finns två typer av skapande... ett där poeterna, musikerna, författarna, konstnärerna...arbetar med yttre objekt och förvandlar sin omgivning...och mystikern som förvandlar sig själv till sitt största mästerverk.
Den sanna alkemin helt enkelt....
Jag har stått med en fot i båda världarna...men min frustration i mig själv har handlat om att jag inte utvecklat mystikern i mig ännu mer...
Det är där jag söker nu... har inte haft någon att diskutera med...som är där jag är.... men ditt sätt att skriva fångade mig.
Likt Einstein fortsätter jag mitt sökande efter puzzelbitar för min andlig förståelse...
Brukar säga...att väst världen fann skaparen...Gud... och östlandet vägen dit!
Även om jag i mitt innersta cirkulerar kring de stora filosofiska frågorna...att utforska universums och min egen inre natur...och kopplingen där emellan i både stort och smått.... så har mitt andliga sökande i detta liv just börjat!
Och jag älskar det....
Så mycket att upptäcka...
Delmålet jag nått är så fantastiskt och jag är så glad...att jag inte längre frågar efter något mer... det är med glädje jag möter Ingen-Tinget...
Resan är nu ändamålet...
Och att möta vänner på denna resa...är helt fantastiskt...
Tillsammans är vi starka... man får inte göra misstaget att endast syssla med kraften TAO..upplever jag....
Inte NU... tidigare i historien när världen inte var mogen...JA... men nu... nej nu korresponderar ALLT.... alla världarna håller på att mötas känner du det?
Den profana och den sekulära verkligheten är på väg in i en ny kollision...ett nytt BIG-Bang...
Har du läst något om Mayakalendern?
Förstå mina spridda tankar... Jag letar efter syftet bakom ALLT....
Dog Demiurgen i samband med Big-bang..... dog för att kunna ge liv?
Eller är Universum endast en synvilla...en skola för de modiga (alla tidsnog?) själarna att finna sin sanna natur...att finna kärleken...att bryta sig ur Yin-Yang strukturen med dess hjälp...för att transformeras in i något nytt bortom?
Det stora obeskrivbara som buddisterna talar om...
En ny existens....
Ja...det är spännande.... vad tror du själv...eller ännu mer intressant... vad vet du?
SEDAN TRACTATUS...
skratt... du är för härlig... ja nog är jag en virrpanna alltid *ler*...
jag har försökt i två år nu summera och samla mina tankar så att andra skall förstå... och det är fan inte lätt...hihi
Paradoxen i dig....
Är att INNAN du känner att du kan förkasta religionerna som du känner till... dvs kristendom, islam, judendom etc etc etc som förljugna!
Så kräver du av mig att jag skall presentera bevis för min vetskap om vår högre existens. Du vill ha ett annat alternativ...innan du kan plocka bort de gamla....
Det finns två paradoxer i detta....
Dels att du av tradition försvarar...eller åtminstone ställer upp de traditionella religionerna som en motpol till min uppfattning... utan att istället som en isolerad företeelse skådar in i de befintliga religionerna som de är.
Dvs studera religionera som en företeelse... inte i ljuset av det jag säger. Gör du detta.... ser du snabbt att.... va fan.... de håller ju inte måttet... ens på det LOGISKA planet...
Jag tar ETT exempel....
Hur kan man tro på en Gud som dömmer en till himmel eller helvete efter ett enda liv?
När vi alla får så olika starter i detta liv?
Vad är det för en penalistisk gudomlig ådra som kan dömma en människa som genom hela livet blivit förnedrad...och som tagit efter exemplet mot sina medmänniskor.
Är det en kärleksfull Gud det?
Jag tycker det är att pissa på Gud att tro något sådant.... men istället för att avveckla tanken om en gudomlig kraft som jag gjort tidigare i mitt liv pga av dessa religösa monopoler.... så gäller det att vidga sitt tänkande om vad den gudomliga högre existensen kan vara...
VIDGA & FÖRENKLA
I mitt fall satte jag min tilltro till Kärleken..... enbart...
Det enda jag kunde lita på...för att vara sant!
Sedan började jag utforska vad det var.... och ställde mig ärliga frågot om jag var en kärleksfull människa...om jag älsakde mig själv etc etc... på så vis växte jag fram till en punkt där jag kunde välkomna och uppfyllas av känslan jag trodde på....
Kärlek...
Magin...
Det andra paradoxala... är att du som sagt gärna vill se ett bevis på att det jag säger är sant....
jag ger dig detta hela tiden.... även om det är svårt att se månne.... men som jag sa tidigare....
En känsla kan man inte bevisa...
Det är som de säger i filmen KONTAKT..fantastisk film för övrigt...
Där har vi samma diskussion.... mellan vetenskapskvinnan och andlige filosofen.
Hon ställer honom samma fråga...och han svarar...
Älskade du din pappa? (pappan var då död sedan många år)
Hon svarade....ja väldigt mycket...
Bevisa det! svarade han då....
Och här i ligger grejen.... hur bevisar man en känsla som är så omfattande och så stor och totalt omdanande för en annan människa. jag kan säga att när det ljuset föddes i mig har jag beskrivit det som om ägget kläcktes... ett högre varande gled jag in i... jag lämnade mitt sovande zombietillstånd......det small i mitt bröst rent FYSISKT så jag trodde hjärtat gick i miljarder bitar...och bort svävade jag i ett förlösande lyckorus.... ett BIG-BANG i miniatyr.... men som i samma andetag korresponderade med alltet.... jag var ett med alltet...
Och detta väckte sådana lyckokänslor..... jag lipade av lycka och tacksamhet...och kände en SÅÅÅÅÅÅÅ stor vördnad helt enkelt över min egen existens och att jag fått en chans att uppleva det jag gjort...gjorde allting värt vart enda sekund... även de tider då jag trodde jag höll på att bli galen...jag ångrar ingenting....
Och jag VET nu att världen bortanför våra sinnen är så oändligt fantastisk och stor...och övergår min fattningsförmåga på ALLA plan....att jag bara lungt kan suga in och snaska på den karamell jag fått och nyfiket följa den väg dit existensen nu guidar mig.
Jag har inga ambitioner kvar...än en rent värdslig önskan om att detta vackra skall få fortleva och spira...
Och detta har jag hängett mitt liv åt....
Neozaphyia.....
Den kännande människans väg....
Detta var mitt uppvaknande...och min första upplevelse som min logik inte rådde på. Eller rättare sagt...som rätt av spolade min logik ner i toastolen....Och jag har testat allt med logiken tidigare...med undantag att jag tillät mig att TRO på en högre existens...en högre kraft... i form av kärlek.... och detta var livsviktigt för att kunna finna den...
Nu har jag inte tappat min kritiska logik.... men jag har välkomnat och accepterat en helt annan nivå i min begreppsvärld än tidigare.... sökandet går vidare... men med helt andra referensramar....
Eller snarare...utan ramar....
utan med stora kramar... *ler*
Jag måste gå...vi höres...så flummar vi vidare...
SOL:
Jag har inte sagt att du ska slänga din tankar i smutskorgen. Nu misstolkar du. Jag frågade varför du är så oerhört destruktiv och aggressiv i din framtoning gentemot religionerna. Mitt krav är inte bevis från dej, bevis har ingen. Lägg fram något verklighetsförankrat indicium på dina tankar, det räcker.
Hur som haver.
Frågan och svaret kan diskuteras ur många perspektiv och involverar andra aspekter. Hur kan gud var god, omnipotent och i näste släng låta helvetet braka loss på jorden? Om man lutar sig åt religionsfilosofin finner man svar. Om man sedan accepterar dessa är en affär. En plausibel tanke är att gud/skaparen/intelligensen, you name it, är kärleksfull, skapade människan och gav henne en fri vilja. Människan valde att skita ner sig och nu sitter vi här. Eländiga och satans förargade och undrar över hur det kan ha gått så olyckligt. Hur kan vi fördöma henne som tagit en annans liv, frågar Du - människan är ju en produkt av omvärlden, är din ståndpunkt. Precis, Du och jag och människan har/hade ett ansvar, ett ansvar för världen. Att upprätthålla en välfungerande mänsklighet. Det sket sig på många punkter. Ska vi anklaga gud för det?
Mvh
=)
Är att INNAN du känner att du kan förkasta religionerna som du känner till... dvs kristendom, islam, judendom etc etc etc som förljugna!
Så kräver du av mig att jag skall presentera bevis för min vetskap om vår högre existens. Du vill ha ett annat alternativ...innan du kan plocka bort de gamla....
Jag har inte sagt att du ska slänga din tankar i smutskorgen. Nu misstolkar du. Jag frågade varför du är så oerhört destruktiv och aggressiv i din framtoning gentemot religionerna. Mitt krav är inte bevis från dej, bevis har ingen. Lägg fram något verklighetsförankrat indicium på dina tankar, det räcker.
Hur kan man tro på en Gud som dömmer en till himmel eller helvete efter ett enda liv?
När vi alla får så olika starter i detta liv?
Vad är det för en penalistisk gudomlig ådra som kan dömma en människa som genom hela livet blivit förnedrad...och som tagit efter exemplet mot sina medmänniskor.
Är det en kärleksfull Gud det?
Jag tycker det är att pissa på Gud att tro något sådant.... men istället för att avveckla tanken om en gudomlig kraft som jag gjort tidigare i mitt liv pga av dessa religösa monopoler.... så gäller det att vidga sitt tänkande om vad den gudomliga högre existensen kan vara...
Hur som haver.
Frågan och svaret kan diskuteras ur många perspektiv och involverar andra aspekter. Hur kan gud var god, omnipotent och i näste släng låta helvetet braka loss på jorden? Om man lutar sig åt religionsfilosofin finner man svar. Om man sedan accepterar dessa är en affär. En plausibel tanke är att gud/skaparen/intelligensen, you name it, är kärleksfull, skapade människan och gav henne en fri vilja. Människan valde att skita ner sig och nu sitter vi här. Eländiga och satans förargade och undrar över hur det kan ha gått så olyckligt. Hur kan vi fördöma henne som tagit en annans liv, frågar Du - människan är ju en produkt av omvärlden, är din ståndpunkt. Precis, Du och jag och människan har/hade ett ansvar, ett ansvar för världen. Att upprätthålla en välfungerande mänsklighet. Det sket sig på många punkter. Ska vi anklaga gud för det?
Mvh
=)
Nu förvirrar du mig Tractatus...
Jag har inte känt att du bett mig kasta mina tankar i smutskorgen. Det där känns som om det var ett utslag för en egen frustration i vår dialog?
Men sådant där har jag märkt att man inte skall säga på nätet. Förvärrar bara saker.... så snälla ta det rätt.
Min egen aggresion....
ALLA organiserade religioner håller dig borta från din andliga dimension. En insikt som kommer med det existentiella uppvaknandet. Där man inser att andlighet inte har en koppling till, från eller via någon organisation.
...andlighet spirar ur den egna varelsen. I takt med att ens egna ärlighet mot den egna varelsen ökar.
Detta får i förlägningen till resultat att de kristna, judarna och muslimerna ljuger för sig själva. Titta på världen Tractatus!
Få ting av godo härstammar ur de tre stora... alla goda ting som kan tillräknas de olika religionerna...är i de fall då enskilda individer agerar kärleksfullt i sin vardag...och som de olika organisationerna tar åt sig äran för. Bara för att dessa människor råkar befinna sig inom just den religionens kulturella verksamhetssfär, och därför bekänner sig till denna religionen.
Religionerna och deras företrädare. Lockar mig till skratt och sorgsna tårar. Det är den mest idiotiska såpan vi tar del av. Kan bara säga stackars människor vad otrygga de är i sig själva. Med referensramar som knappt svarar upp till ett globalt medvetande.
Jag är ingen aggresiv människa Tractatus. Faktum är att jag är långt därifrån. Men även jag är en naturkraft...och även om jag förstår varför vi lever i alla olika lögner...så har jag svårt att acceptera de absolut största...eftersom de förlänger det mänskliga lidandet...vår förening...vår lycka... både kollektivt och individuellt...
Sedan förklara för mig...HUR...jag skall lägga fram något verklighetsförankrat när vi talar om GUD och andlighet?
Detta tillhör ju vårt osynliga universum...kraften...
Jag uppfattar mig som mer verklighetsförankrad än alla religioner tillsammans! Sagor....
Det är fabler och dikt! Kan du inte se det? Har du ingen förståelse för att religionerna är rent VÄRLDSLIGA skapelser?
Barns försök att förklara ALLTET... eller filosofiska krymplingars spekulation...
Jag kan bara uppmanan dig att ta till dig vad jag skriver för här i finns mycket visdom... hoppas inte du är för stolt för att ta det till dig! Det är inte min visdom..utan vår....
Och en sak...som verkligen inte stämmer alls och som jag inte begriper vad du fick ifrån...
Det är att jag månne skulle skylla Gud för våra fel och brister?????????
Luktar livet surt.... är det ens eget fel och ingen annans... all smärta och allt lidande finns för att lära. Man skapar sitt eget existentiella himmel eller helvete.
För precis som jag sa....
Det gudomliga kommer innifrån den egna varelsen...
Det samma gäller för ondskan....
Och ondska består av feghet och okunskap....
Att inte våga förändras i samklang med ett kärleksfullt beteende....
Förstår du inte vad jag säger...eller vill du inte förstå vad jag säger Tractatus?
Då är du en feg människa. Du är inte ärlig mot dig själv och ditt innersta gudomliga väsen. För oavsett vilka känslor som nu bubblar i dig av irritation eller vad månne...kanske mot min person.... så vet din innersta källa att det jag vittnar om är sant....
Irritation...är rädsla för en själv och sårad stolthet vårt egoistiska högmod.
Vi människor är så jävla löjeväckande. ICKE...i kontakt med våra känslor. Tror vi är så jävla tuffa och häftiga. Skapelsens krona....fria viljan wow...
Men precis som du skrev.... hur har vi förvaltat denna?
Jag gjorde en insikt om mig själv igår....
Jag har alltid varit diplomatisk... i syfte att inte skrämma bort någon... (har jag trott)...
En vän sa... du borde låta folk möta dig på halva vägen!
Varpå jag undrar... men hur många möten missar jag då? hur många människor missar jag som jag kunde ha hjälpt?
Varpå jag inser att jag lider av högmod... tror att jag är så jävla viktig i skapelsen att allt beror på mig. Att alla dessa världens människor...som jag i mitt sinne burit upp under så lång tid...skulle vara direkt beroende av mig......
Detta var super bullshit!
ALLA får guidning och chanser av varandra hela tiden....
Mina diplomatiska sidor.... fanns där...för att jag har insett och fruktat det kontroversiella i mig. Och den jag är... som utmanar ALLT...det sociala spelet klara mig inte heller, jag är för stark...för jag mästrar det också...
Men inget av detta handlade det om... jag är helt enkelt rädd för att stå ensam... konflikträdslan...
Rädd för att jag inte skall stå emot den storm jag kommer att skapa, genom att vara mig själv. För stormen den kommer. Lever du i enlighet med ditt innersta väsen....kommer du te dig galen i vår värld, stöta dig med folk, bli en kuf.
Alla avundsjukssyptomen kommer man att få utstå.... spott och spe. Se Thomas DiLeva för 10 år sedan. Han har varit stark....usch....
Tack och lov...har jag fina människor runt mig som fattat galoppen!
jag tänker i mitt stilla sinne...månne kommer denna insikt öppna en väg för de som söker hjälp på ett ödmjukt sätt... istället för att tjafsa med de intellektuella...
För i slutänden... inget av det vi talar om här...kan man troligtvis någonsin greppa med tanken.... endast med känslan.
Och för att finna en känsla...måste man våga tro på den först. och detta är något som är svårt att finna för kritiskt tvivlande hjärnor...I fuckin' know...
Våga tro på kärlek Tractatus...som din Gud, kraft whatever. Kärlek enbart. Inget annat. Inte i någon annan kropp eller skepnad.
Och kärleken kommer att finna dig och blåsa din varelse i bitar *ler*
Och du kommer att finna dig själv....
kärlek-inre dialog-ärlighet-ödmjukhet-tvivel
Det är mitt vittnesmål och min erfarenhet i alla fall. Fram till nu....
kram
Jag har inte känt att du bett mig kasta mina tankar i smutskorgen. Det där känns som om det var ett utslag för en egen frustration i vår dialog?
Men sådant där har jag märkt att man inte skall säga på nätet. Förvärrar bara saker.... så snälla ta det rätt.
Min egen aggresion....
ALLA organiserade religioner håller dig borta från din andliga dimension. En insikt som kommer med det existentiella uppvaknandet. Där man inser att andlighet inte har en koppling till, från eller via någon organisation.
...andlighet spirar ur den egna varelsen. I takt med att ens egna ärlighet mot den egna varelsen ökar.
Detta får i förlägningen till resultat att de kristna, judarna och muslimerna ljuger för sig själva. Titta på världen Tractatus!
Få ting av godo härstammar ur de tre stora... alla goda ting som kan tillräknas de olika religionerna...är i de fall då enskilda individer agerar kärleksfullt i sin vardag...och som de olika organisationerna tar åt sig äran för. Bara för att dessa människor råkar befinna sig inom just den religionens kulturella verksamhetssfär, och därför bekänner sig till denna religionen.
Religionerna och deras företrädare. Lockar mig till skratt och sorgsna tårar. Det är den mest idiotiska såpan vi tar del av. Kan bara säga stackars människor vad otrygga de är i sig själva. Med referensramar som knappt svarar upp till ett globalt medvetande.
Jag är ingen aggresiv människa Tractatus. Faktum är att jag är långt därifrån. Men även jag är en naturkraft...och även om jag förstår varför vi lever i alla olika lögner...så har jag svårt att acceptera de absolut största...eftersom de förlänger det mänskliga lidandet...vår förening...vår lycka... både kollektivt och individuellt...
Sedan förklara för mig...HUR...jag skall lägga fram något verklighetsförankrat när vi talar om GUD och andlighet?
Detta tillhör ju vårt osynliga universum...kraften...
Jag uppfattar mig som mer verklighetsförankrad än alla religioner tillsammans! Sagor....
Det är fabler och dikt! Kan du inte se det? Har du ingen förståelse för att religionerna är rent VÄRLDSLIGA skapelser?
Barns försök att förklara ALLTET... eller filosofiska krymplingars spekulation...
Jag kan bara uppmanan dig att ta till dig vad jag skriver för här i finns mycket visdom... hoppas inte du är för stolt för att ta det till dig! Det är inte min visdom..utan vår....
Och en sak...som verkligen inte stämmer alls och som jag inte begriper vad du fick ifrån...
Det är att jag månne skulle skylla Gud för våra fel och brister?????????
Luktar livet surt.... är det ens eget fel och ingen annans... all smärta och allt lidande finns för att lära. Man skapar sitt eget existentiella himmel eller helvete.
För precis som jag sa....
Det gudomliga kommer innifrån den egna varelsen...
Det samma gäller för ondskan....
Och ondska består av feghet och okunskap....
Att inte våga förändras i samklang med ett kärleksfullt beteende....
Förstår du inte vad jag säger...eller vill du inte förstå vad jag säger Tractatus?
Då är du en feg människa. Du är inte ärlig mot dig själv och ditt innersta gudomliga väsen. För oavsett vilka känslor som nu bubblar i dig av irritation eller vad månne...kanske mot min person.... så vet din innersta källa att det jag vittnar om är sant....
Irritation...är rädsla för en själv och sårad stolthet vårt egoistiska högmod.
Vi människor är så jävla löjeväckande. ICKE...i kontakt med våra känslor. Tror vi är så jävla tuffa och häftiga. Skapelsens krona....fria viljan wow...
Men precis som du skrev.... hur har vi förvaltat denna?
Jag gjorde en insikt om mig själv igår....
Jag har alltid varit diplomatisk... i syfte att inte skrämma bort någon... (har jag trott)...
En vän sa... du borde låta folk möta dig på halva vägen!
Varpå jag undrar... men hur många möten missar jag då? hur många människor missar jag som jag kunde ha hjälpt?
Varpå jag inser att jag lider av högmod... tror att jag är så jävla viktig i skapelsen att allt beror på mig. Att alla dessa världens människor...som jag i mitt sinne burit upp under så lång tid...skulle vara direkt beroende av mig......
Detta var super bullshit!
ALLA får guidning och chanser av varandra hela tiden....
Mina diplomatiska sidor.... fanns där...för att jag har insett och fruktat det kontroversiella i mig. Och den jag är... som utmanar ALLT...det sociala spelet klara mig inte heller, jag är för stark...för jag mästrar det också...
Men inget av detta handlade det om... jag är helt enkelt rädd för att stå ensam... konflikträdslan...
Rädd för att jag inte skall stå emot den storm jag kommer att skapa, genom att vara mig själv. För stormen den kommer. Lever du i enlighet med ditt innersta väsen....kommer du te dig galen i vår värld, stöta dig med folk, bli en kuf.
Alla avundsjukssyptomen kommer man att få utstå.... spott och spe. Se Thomas DiLeva för 10 år sedan. Han har varit stark....usch....
Tack och lov...har jag fina människor runt mig som fattat galoppen!
jag tänker i mitt stilla sinne...månne kommer denna insikt öppna en väg för de som söker hjälp på ett ödmjukt sätt... istället för att tjafsa med de intellektuella...
För i slutänden... inget av det vi talar om här...kan man troligtvis någonsin greppa med tanken.... endast med känslan.
Och för att finna en känsla...måste man våga tro på den först. och detta är något som är svårt att finna för kritiskt tvivlande hjärnor...I fuckin' know...
Våga tro på kärlek Tractatus...som din Gud, kraft whatever. Kärlek enbart. Inget annat. Inte i någon annan kropp eller skepnad.
Och kärleken kommer att finna dig och blåsa din varelse i bitar *ler*
Och du kommer att finna dig själv....
kärlek-inre dialog-ärlighet-ödmjukhet-tvivel
Det är mitt vittnesmål och min erfarenhet i alla fall. Fram till nu....
kram
Sedan förklara för mig...HUR...jag skall lägga fram något verklighetsförankrat när vi talar om GUD och andlighet?
Detta tillhör ju vårt osynliga universum...kraften...
Jag uppfattar mig som mer verklighetsförankrad än alla religioner tillsammans! Sagor....
Det är fabler och dikt! Kan du inte se det? Har du ingen förståelse för att religionerna är rent VÄRLDSLIGA skapelser?
Barns försök att förklara ALLTET... eller filosofiska krymplingars spekulation...
Jag kan bara uppmanan dig att ta till dig vad jag skriver för här i finns mycket visdom... hoppas inte du är för stolt för att ta det till dig! Det är inte min visdom..utan vår....
Du skriver om *vår* visdom kära SOL. Men hittar du inte några utslag för denna vår visdom utportionerad i gamla religioners "sagor" anpassade för den tidens verklighetsförankring? Har du besinnad vad du uttrycker med din fråga: "Sedan förklara för mig...HUR...jag skall lägga fram något verklighetsförankrat när vi talar om GUD och andlighet?"
Utgår du ifrån att GUD och andlighet utspelar sig i en *annan* verklighet, som du känner dig förankrad i ?
För i slutänden... inget av det vi talar om här...kan man troligtvis någonsin greppa med tanken.... endast med känslan.
Och för att finna en känsla...måste man våga tro på den först. och detta är något som är svårt att finna för kritiskt tvivlande hjärnor...I fuckin' know...
Våga tro på kärlek Tractatus...som din Gud, kraft whatever. Kärlek enbart. Inget annat. Inte i någon annan kropp eller skepnad.
Måhända att känslan krävs för att uppleva evidensen, typ "ja, så är det!", där tanken bara leverera en blek kopia, en "riktighet" istället för en "sanning". Men när det gäller att *begripa* verkligheten sitter tänkandet med rätta i högsätet. Du kan säga att du vill inte bara "begripa" med huvudet utan "känna" med hela dig. Gott, men så kommer du till punkten där du tillstår att det inte går att "lägga fram" den individbundna insikten. Din uppmaning blir: "våga tro på kärlek som din Gud/kraften/whatever". Tja, men den springande punkten var ju att du vill kommunicera med människor som säger sig saknar förmågan att tro, eller?
Nej SOL, vad vi väntar oss av dig är inget mindre än att du anvisar oss en väg som vi kan följa tankemässigt, där du hälper oss att *begripa* det lagbundna, verklighetsbaserade "faktum" att kärlek är inget önskvärd utan en nödvändighet.
mvh/cogito
Hej Cogito och Tractatus...
Hoppas inte jag upplevdes för hård och driven i mitt förra inlägg... svårt att lägga band på sig när man brinner. Och utan mitt komiskt vänliga ansikte kan det vara svårt att se ironier etc bakom...
INGET jag skriver är menat elakt i alla fall...
Nåväl...
VÅR VISDOM... finns i allra högsta grad att se i de gamla religionernas sagor. Detta bestrider jag verkligen inte. Och en idiot hade jag varit om jag hade avvisat alla nycklar som finns att hitta i vår historia. Fast dessa nycklar står att finna överallt, inom massor av områden. Symboliken. Och man behöver nycklar från flera olika håll för att se ett större mönster framträda. Tittar man och litar blint på en religion kommer man fastna i ett väldigt tidigt stadie av förståelse för vår värld och oss själva. Och likheterna oss emellan. Både kulturellt, filosofiskt och mänskligt osv...
Vi är betydligt mer komplexa varelser än man kan tro...
Är lite stressad för jag är skit hungrig....men jag hoppas jag svarade på den första frågan där.
Sedan vad det gäller verklighetsförankring vs andlighet.
Andlighet är verklighetsförankrad...medger att det låter lustigt när jag skrev som jag gjorde *skratt*...men andlighet är inte sinnelig...detta var min poäng.
Och eftersom andlighet är något som våra sinnen inte kan greppa...så kan den te sig som OUT THERE för andra människor. Jag har under den största tiden av mitt liv INTE varit förankrad med min andliga källa...
Denna har jag funnit....
Och den finns i oss... varpå man lätt drar tankarna mot magi hållet...och helt plötsligt så blir andlighet något som för gemeneman inte är verklighetsförankrat.
Det är ite längre en filosofisk diskussion utan ett upplevande...
Shit jag babblar.... har problems med blodsocker...¨
DEN ANDRA FRÅGAN....
Var riktigt intressant...och Cogito det skall jag göra och svara på. Men det inser jag med engång...kommer att ta ett par timmar att intitialt sett svara på......
För det enda sätt jag kan förklara och inspirera...det är att berätta min egen historia och de logiska slutledningar, och tankevägar jag tagit på min egen resa.
Det har varit en ögonöppnare....
Eftersom jag har gått en sån fruktansvärt svår väg...eller lång kanske jag skulle säga. Jag har i mitt eget sökande efter mig själv tagit den längsta vägen tänkbar tror jag... eftersom jag omedvetet var den djärvaste av sökare när jag växte upp...stack ut på min första 6 månaders resa och backpackade som 17 åring...och har sedan dess sökt i vart enda jävla hörn av männskligheten...
Innan jag insåg att dörren fanns rakt framför mig...
trots detta vet jag att det var MIN väg...och inget hade kunnat ske annorlunda för mig. Mitt kritiska tänkande, min självständighet, mitt intellekt, min logik, min vetgirighet, min nyfikenhet... alla frågor var tvugna att besvaras i din sinneliga världen.... jag var tvungen att FÖRSTÅ den sinneliga världen...innan jag överhuvudtaget upptäckte att det fanns en andlig dimension av varandet också....
Men ingen väg är den andra lik...och vi närmar oss frågor etc från helt olika håll.
Det skall bli kul att skriva....
Men jag gör det imorgon...måste äta frukost nu sedan skall jag ut och plåta en rulle längs kusten... vi ses vänner.....
kram utan ram//J
Hoppas inte jag upplevdes för hård och driven i mitt förra inlägg... svårt att lägga band på sig när man brinner. Och utan mitt komiskt vänliga ansikte kan det vara svårt att se ironier etc bakom...
INGET jag skriver är menat elakt i alla fall...
Nåväl...
VÅR VISDOM... finns i allra högsta grad att se i de gamla religionernas sagor. Detta bestrider jag verkligen inte. Och en idiot hade jag varit om jag hade avvisat alla nycklar som finns att hitta i vår historia. Fast dessa nycklar står att finna överallt, inom massor av områden. Symboliken. Och man behöver nycklar från flera olika håll för att se ett större mönster framträda. Tittar man och litar blint på en religion kommer man fastna i ett väldigt tidigt stadie av förståelse för vår värld och oss själva. Och likheterna oss emellan. Både kulturellt, filosofiskt och mänskligt osv...
Vi är betydligt mer komplexa varelser än man kan tro...
Är lite stressad för jag är skit hungrig....men jag hoppas jag svarade på den första frågan där.
Sedan vad det gäller verklighetsförankring vs andlighet.
Andlighet är verklighetsförankrad...medger att det låter lustigt när jag skrev som jag gjorde *skratt*...men andlighet är inte sinnelig...detta var min poäng.
Och eftersom andlighet är något som våra sinnen inte kan greppa...så kan den te sig som OUT THERE för andra människor. Jag har under den största tiden av mitt liv INTE varit förankrad med min andliga källa...
Denna har jag funnit....
Och den finns i oss... varpå man lätt drar tankarna mot magi hållet...och helt plötsligt så blir andlighet något som för gemeneman inte är verklighetsförankrat.
Det är ite längre en filosofisk diskussion utan ett upplevande...
Shit jag babblar.... har problems med blodsocker...¨
DEN ANDRA FRÅGAN....
Var riktigt intressant...och Cogito det skall jag göra och svara på. Men det inser jag med engång...kommer att ta ett par timmar att intitialt sett svara på......
För det enda sätt jag kan förklara och inspirera...det är att berätta min egen historia och de logiska slutledningar, och tankevägar jag tagit på min egen resa.
Det har varit en ögonöppnare....
Eftersom jag har gått en sån fruktansvärt svår väg...eller lång kanske jag skulle säga. Jag har i mitt eget sökande efter mig själv tagit den längsta vägen tänkbar tror jag... eftersom jag omedvetet var den djärvaste av sökare när jag växte upp...stack ut på min första 6 månaders resa och backpackade som 17 åring...och har sedan dess sökt i vart enda jävla hörn av männskligheten...
Innan jag insåg att dörren fanns rakt framför mig...
trots detta vet jag att det var MIN väg...och inget hade kunnat ske annorlunda för mig. Mitt kritiska tänkande, min självständighet, mitt intellekt, min logik, min vetgirighet, min nyfikenhet... alla frågor var tvugna att besvaras i din sinneliga världen.... jag var tvungen att FÖRSTÅ den sinneliga världen...innan jag överhuvudtaget upptäckte att det fanns en andlig dimension av varandet också....
Men ingen väg är den andra lik...och vi närmar oss frågor etc från helt olika håll.
Det skall bli kul att skriva....
Men jag gör det imorgon...måste äta frukost nu sedan skall jag ut och plåta en rulle längs kusten... vi ses vänner.....
kram utan ram//J
Såja. Gott Cogito, gott.
Ungefär så ja. Begripa det verklighetsbaserade.
Sol:
Jag tror på kärlek. Speciellt kärlek till kunskap:)
Mvh
Nej SOL, vad vi väntar oss av dig är inget mindre än att du anvisar oss en väg som vi kan följa tankemässigt, där du hälper oss att *begripa* det lagbundna, verklighetsbaserade "faktum" att kärlek är inget önskvärd utan en nödvändighet.
Ungefär så ja. Begripa det verklighetsbaserade.
Sol:
Våga tro på kärlek Tractatus...
Jag tror på kärlek. Speciellt kärlek till kunskap:)
Mvh
Tjenare...
Har egentligen inte tid nu heller.... mycket på G...med dokumentärinspelning etc... så jag tar det hela i en snabbspolning...
Mitt personliga sökande.... började som 6-7 åring då jag lade kunskapsgrunder inom andravärldskriget, hitler, nazism, utrotning... all denna organiserade ondska som var så obegriplig fascinerade mig...
När jag senare i livet återvände tilll diskussionen om ondska vs godhet... med ett nyvaknat andligt perspektiv på saker och ting. När jag ärligt sagt att jag TROR på kärlek...om Gud finns är det Kärlek...
Det enda som jag kunde hålla fast vid för att vara sant. Okorruperad. Jag satte min tro till en ren känsla snarare än ett väldefinierat och diskuterat fenomen som ingen ändå inte begriper *skratt*.... Eftersom deras angreppspunkter var alldeles försnäva, kulturellt- och historiskt förankrade.
Så när jag nu stod där och ställde mig frågan för första gången i syfte att utbena vad JAG trodde på....
så återvände jag till ondska och godhet....
Väldigt snabbt blev detta personligt...
Vilka handlingar gör jag som är onda...hur kan jag förbättre, förändra och förfina mitt beteende...
Jag har fått många fina gåvor i livet.... men jag är verkligen glad i att jag aldrig varit för stolt för att erkänna fel, samt haft en ambitiobn att inte begå dem igen... en slags långsam förädlingsprocess helt enkelt..
Denna tog nu verkligen fart.... och mina dåliga egenskaper analyserades i detalj... och jag kände hur jag lyftes upp efter än den ena än den andra insikten och jag blev lättare och lättare...lyckligare och lyckligare....
därför att jag var i processen att lära känna mig mig själv... och i processen att lära känna sig själv...blir man bland annat ärligare och ärligare mot sin egen varelse...
Detta skapar mindre aggresioner, mindre frustration och irritation.
För så fungerar människan....
ALLT HAT som sipprar ur oss.... är självförakt som andra får ta...
Ett självförakt som finns där för att vi inte är ärliga mot vårt innersta jag...
För en sak skall ni veta båda två...
Är det NÅGOT som människan är jävligt bra på..... så är det att ljuga för sig själv....
man snackar om dåligt samvete... en reaktion på ett beteenden man haft i en situation...och som man vet med sig att man agerade fel...
Saken är den...vi kan ALDRIG lura vår gudomliga källa.... vår inneboende Buddah, om ni så önskar....
Ditt existentiella samvete...
I de allra flesta fall...vet vi inte varför vi känner och reagerar som vi gör.... tyvärr i de flesta fallen bland människorna...så bryr vi oss inte att ta reda på det heller så fort röken lagt sig och man är vänner igen...
Jag vet ej hur pass empatiska och psykologiskt bevandrade ni är.... och då talar jag inte om vetenskaperna...utan hur pass mycket ni själva har snurrat och vänt in och ut på era egna personliga relationer genom livet.
Men....
MÄNNISKAN är en känslovarelse.... och förtiger man av olika anledningar sina inre känslor...... för att man inte vågar, vill vara diplomatisk eller vad som helst som vi använder som ursäkter för att inte tala ur hjärtat....
ja då stryper du din egen själ...och tro inte att detta passerar.... det lägger sig bara som en bomb i din själ...som flyger ut i någon annan situation.
Värst drabbade är de godhjärtade
och alla moralfittor runt om....
De godhjärtade därför att de ofta har långt tålamod...och sätter sig själva i sista rummet...varpå andra personer utnyttjar detta...och lassar av sig en massa skit de inte vågat tömma ur sig själva....
När de godhjärtade brister...ja då hittar vi dem på lyckopiller, psyket etc
Moralmänniskorna är ännu värre...därför att de har adapterat en livsstil som inte passar dem. Människan skall vara fri.... en människa måste vara fri för att känna att de lever.... moral männniskorna bygger murar och ramar...som de sedan mår fördjävla dåligt över att behöva leva ut i smyg...och det teatrala spelet blir rent SCHITZOFRENT ondskefullt. Extremt!
Jag har inte energin idag sorry...vad skulle jag snacka om?
Hela vårt beteende mot varandra...vårt destruktiva beteenden.... för det skall ni veta.... vi är alla mer destruktiva än konstruktiva i våra liv. Men det är först när du börjar undersöka dig in på bara skinnet och analyserar ditt eget beteende som detta mönster framträder....
Dvs hur oerhört genomgående det är i allt vad mänskligheten representerar...
Att vara konstruktiv..... det är att vara ärlig mot sig själv och sin omgivning....
Att vara konstruktiv innebär att arbeta hårt för sin egen förädling som människa. Jag rycker t ex inte på axlarna om jag beteer mig illa eller fel... jag tar alltid reda på orsakerna....
Att vara konstruktiv...är att vara modig!!!!!!!!1
kan inte nog udnerstryckas hur viktigt MOD är... vidare är det nog ett av våra mest missförstådda ord...
Faktum är att mänskligheten består av ett gäng fega kräk... vi är fega kräk....
och vet ni varför?
För att vi har inte modet att vara oss själva!!!
Vi är så jävla rädda för oss själva och att kanske råka möta oss själva i ensamheten...att vi gör precis vad fan som helst för att undvika den. På med TV:n.... ring en kompis...spela data spel...idrott, jobba övertid osv osv...
Hur ofta spenderar ni tid med er själva? I tystnad....?
Människan mår så dåligt...därför att vi nu har nått smärtgränsen... hålen i oss själva kan varken tillfredsställas av att konsumera varor eller makt längre. Och tänjs de ut ytterliggare så spricker vi och spränger universums ramar...
och allt bara för LÖGNEN...
lögner som föder lögner som föder lögner som föder lögner...som föder ett nät av lögner som snärjer oss och drar oss ned i vårt eget existentiella helvete...
och varför? varför varför?
Varför är vi så jävla rädda? har ställt mig själv samma fråga.
Bryta ett mönster? Skilja oss från mängden? Att vara annorlunda?
Kanske...
Men det mesta handlar om att vi alla djupt nere i vår källa inser att vi lever med sådan fundamentala lögner att skall vi riva upp dem....så kommer hela vårt liv att förändras...
Kommer vännerna att överge mig? Hur kommer systemet att hantera detta? Relationen? osv osv osv...
det är inte lätt att inse att man kanske har levt en lögn i 50 år heller... varpå det för de äldre känns ännu mer fördjävligt...och blir ännu svårare att bryta sig ur lögnensmönster....
Det är precis som om alla behöver höra hur alla spår av vår historia plånades ut och att vi inte vet hur gammal en människa kan bli... bara för att våga ta tag i saker....eller ens finna en mening med det...
Istället ber man den där bönen på dödsbädden, till en gud man aldrig ens försökt lära känna...och hoppas att Gud är mer barmhärtig än vad de kristna säger.... mer KÄRLEK...
Det sorgliga i detta...är att de i hela sina liv....aldrig tog chansen att lära känna sig själva.
Det är en fröjd att veta vart man står någonstans....
Jag har t ex en väl underbyggd (anser jag i alla fall) åsikt om det mesta på vår jord...för jag har studerat ALLT. Det är en aspekt av att lära känna sig själv...
Sedan skall man lära älska sig själv.... på rätt sätt....
dvs genom att erkänna att man är en människa med svagheter, brister, fel osv osv.... MEN att man tagit beslutet att faktiskt göra det bästa av både intellekt, känsla och kropp. Och förbättra detta TEMPEL under livetsgång...
Ur denna respekt gentemot sig själv....
osv osv... kom jag en dag till den punkt då jag vannsinnig konfronterade KÄRLEKEN. GUD...
Jag var förbannad på gud och existensen...därför att jag kände mig som en hycklare när jag talade med andra människor om min tro...
För min tro var just bara en TRO.... en tro på KÄRLEK... och jag ´kände att jag ännu inte sett något som helst bevis på att en andlig dimension, en högre dimension eller varande överhuvudtaget existerade.
Och jag har gått min väg...helt på egen hand.... inga jävla böner med fastlagda texter, platser i rummet eller vad som helst.... jag visste ju inte ens VAD jag adresserade för någonting...
Och det gör jag fortfarande inte ur ett större perspektiv...
Min i min "bön"...mitt/mina öppna samtal där jag
adresserade denne okända kraft.....fick jag så den härliga ynnesten att faktiskt få uppleva det som alla kallar GUD... och den kraften fanns i mig... och den aktiverades av min egen ärlighet mot mig själv...
när jag öppnade mitt hjärta och gav uttryck för min sorg, min oro, mina tankar och inte höll tillbaka...ens raseriet mot GUD...och den högre existensen..
GUD fungerade bara som en bro...in till mig själv och mitt sanna varande. Bara genom att tala öppet...frigjorde jag så många blockeringar i mig själv... och fick en möjlighet att uppleva vår inneboendekraft...
Det är en lång historia om vad som hände...men den behåller jag för mig själv tills vi träffas i verkliga livet kanske? *ler*
Och den är inte viktig för er ändå.....
Min upplevelse var kulmen på en mycket avgörande existentialistisk funderar period av mitt liv....
Det hände för 1,5 år sedan och jag känner fortfarande efter dyningarna av smällen.... och innan det hände...satt jag i en lägenhet i ett år och tänkte....
Det har totalt förändrat mitt liv och mitt varande.
Hade det hänt någon annan än mig.... hade de hamnat på mentalsjukhus... men för mig var timingen perfekt....inget sker av en slump....
Och på samma vis fungérar alla personerns uppvaknande... de är unika, unika miljöer, unika platser...endast skapta för dem just då...
Det finns en större plan bakom...det är "bara" vi som väljer vägen....
Nåväl....
Efter 6 månader efter jag fått mitt eget BEVIS.... började tankarna snurra igen. jag hade redan direkt efter min upplevelse kritiskt granskat mig själv för att se om jag kunde bestrida det jag varit med om...
MEN det gick helt enkelt innan...jag hade haft en oerhörd guidning och det som skedde blåste min skalle i bitar....
Och efter att ha gått igenom ett år där jag slitits mellan om hopp och förtvivlan och en hjärna som arbetade på högtryck...så var allt lugn i mitt huvud igen...
Men som sagt efter 6 månader började nya frågor väckas till liv...
OK jag kan inte bestrida det....då förnekar jag mig själv....
men vad fan var det som hände?
Och ett nytt letande efter ledtrådar.... jag tog väck ALLA känslor från det som inträffat och analyserade det rent fysiska som hänt med mig för att se om jag kunde finna liknande förklaringar ifrån andra livsfilosofer etc...
Och sedn har det på gått en enorm process av frågor som fått svar och som fått nya frågor...men nu på en helt annan nivå...
jag närmar mig mitt eget väsen...
och just nu t ex.... har jag kommit in i en period där jag väldigt mycket börjat analysera mig själv... högmod, översitteri...dvs mitt beteende... för även om jag lär ut något om människan...och den väg som vi alla kommer att ta förr eller senare...
så kan jag inte frikoppla mig själv från processen...jag traskar på vägen precis som alla andra. Och även om jag kan uttrycka tankar som är korrekta så innnebär inte det alltid att jag kan leva upp till dem själv ännu...
och i detta har jag insett att när jag trodde jag funnit mig själv...så hade jag fel. Jag har funnit respekten till mig själv och sann kärlek till min sanna natur och magin i skapelsen... och därigenom även till er två... det är därför jag sitter här och skriver...
För att jag bryr mig om er.... och hoppas ni plockar upp något som kna hjälpa er i er process....
Personligen har jag dock mycket kvar att arbeta med..... vad det gäller mig person.... att verkligen våga kliva ur det där skåpet och vara helt sann mot existensen....och därigenom mig själv....
Jag har alltid varit diplomatisk.... förr för att jag var rädd för att bli missförstådd, icke älskad och respekterad...höll mig vän med alla... kanske även en viss rädsla för våld fanns....
Efter mitt uppvaknande.... behöll jag diplomatin...eftersom jag använde ursäkten att jag vill nå och hjälpa ALLA människor...
därigenom förstorade jag min egen uppgift om världsutvecklingen och projektet NEOZAPHYIA som tydligen omedvetet/medvetet jag ansåg inte kunde lyckas utan mitt deltagande...och jag tog på mig skit mycket arbete och ansvar....
Mitt ex sa för några dagar sedan.... låt folk möta dig på halva vägen....gå inte hela sträckan åt dem...då kommer de inte ta ett enda steg själva...
Och det här är jävligt sant.... och det var då jag sa...men hur många tappar man då inte på vägen, jag kan inte lämna någon bakom mig osv jadda jadda...
OCH ALLT detta är bullshit...
för vet ni vad....
min diplomati, att möta folk, se min egen betydelse i projektet osv.... allt var fel... allt skapades pgas av en enda jävla anledning...
JAG ÄR RÄDD FÖR ATT LEVA UT VEM JAG ÄR....!!!
Rädd eftersom jag vet hur levande jag är...hur levande jag känner mig, hur både stark och explosiv och kontroversiell jag är...eftersom jag nu är ett FREAK..... ett freak som går mina egna vägar...och är eller skall bli i alla fall... helt ärlig mot min egen varelse...
Rädd för konfrontationerna det kan skapa.... herre gud jag har ett kontaktnät som är SJUKT stort...och vilken sits jag har satt mig i eftersom pga av kärlek till den kärna som ni alla går runt med (utan att veta om det), har kunnat ta massor av personers TUGG...och orkat lyssna på det med ett halvt öra...bara för att de skall få det ur sig osv.... och nu kommer de att få se en annan jonas.
Det är inte lätt att bli profet i sin egen hemstad.....
det är inte lätt att förnya sig i en miljö som är statisk och relationer som är statsiska.
Och så fort någon bryter sig ur likriktningen...vad gör vi?
Allt för att de skall inlemma sig i ledet igen.... ska du inte klippa dig och skaffa ett jobb? Fungerar på samma sätt som missbrukare.... för vad vill de helst?
Ha någon att dela sitt missbruk med....
I allas vårt fall....någon att dela de existentiella lögnerna vi lever med, och som vi alla vet att vi lever med.
Och så fort någon bryter sig fri...påminner dessa individer de andra om deras egna lögner.... och det kan ta sig grova uttryck...
Jesus spikade de ju fast på ett jävla kors....
Bara för att han var bättre än dem... för han tog ansvar för sitt eget liv!
Och bizarrt nog krävs det mod för detta!
För att hata är lätt. Det behövs ingen eftertanke, inget besvär....och du får ur dig aggresioner....
Att älska är svårare...ställer krav...visa känslor...visa sig sårbar. Att älska sig själv är en lång resa.... men att fortsätta älska när folk kasta skit på en...är oerhört tålamdosprövande och testar ens ...även om man vet och förstår varför de beteer sig som de gör...
och varför detta?
Jo...för att vi är KÄNSLOVARELSER....och GUD ÄR EN KÄNSLA.... är det då så konstigt att hela vårt liv styrs av dem???
måste gå...bibblan stänger...
Har egentligen inte tid nu heller.... mycket på G...med dokumentärinspelning etc... så jag tar det hela i en snabbspolning...
Mitt personliga sökande.... började som 6-7 åring då jag lade kunskapsgrunder inom andravärldskriget, hitler, nazism, utrotning... all denna organiserade ondska som var så obegriplig fascinerade mig...
När jag senare i livet återvände tilll diskussionen om ondska vs godhet... med ett nyvaknat andligt perspektiv på saker och ting. När jag ärligt sagt att jag TROR på kärlek...om Gud finns är det Kärlek...
Det enda som jag kunde hålla fast vid för att vara sant. Okorruperad. Jag satte min tro till en ren känsla snarare än ett väldefinierat och diskuterat fenomen som ingen ändå inte begriper *skratt*.... Eftersom deras angreppspunkter var alldeles försnäva, kulturellt- och historiskt förankrade.
Så när jag nu stod där och ställde mig frågan för första gången i syfte att utbena vad JAG trodde på....
så återvände jag till ondska och godhet....
Väldigt snabbt blev detta personligt...
Vilka handlingar gör jag som är onda...hur kan jag förbättre, förändra och förfina mitt beteende...
Jag har fått många fina gåvor i livet.... men jag är verkligen glad i att jag aldrig varit för stolt för att erkänna fel, samt haft en ambitiobn att inte begå dem igen... en slags långsam förädlingsprocess helt enkelt..
Denna tog nu verkligen fart.... och mina dåliga egenskaper analyserades i detalj... och jag kände hur jag lyftes upp efter än den ena än den andra insikten och jag blev lättare och lättare...lyckligare och lyckligare....
därför att jag var i processen att lära känna mig mig själv... och i processen att lära känna sig själv...blir man bland annat ärligare och ärligare mot sin egen varelse...
Detta skapar mindre aggresioner, mindre frustration och irritation.
För så fungerar människan....
ALLT HAT som sipprar ur oss.... är självförakt som andra får ta...
Ett självförakt som finns där för att vi inte är ärliga mot vårt innersta jag...
För en sak skall ni veta båda två...
Är det NÅGOT som människan är jävligt bra på..... så är det att ljuga för sig själv....
man snackar om dåligt samvete... en reaktion på ett beteenden man haft i en situation...och som man vet med sig att man agerade fel...
Saken är den...vi kan ALDRIG lura vår gudomliga källa.... vår inneboende Buddah, om ni så önskar....
Ditt existentiella samvete...
I de allra flesta fall...vet vi inte varför vi känner och reagerar som vi gör.... tyvärr i de flesta fallen bland människorna...så bryr vi oss inte att ta reda på det heller så fort röken lagt sig och man är vänner igen...
Jag vet ej hur pass empatiska och psykologiskt bevandrade ni är.... och då talar jag inte om vetenskaperna...utan hur pass mycket ni själva har snurrat och vänt in och ut på era egna personliga relationer genom livet.
Men....
MÄNNISKAN är en känslovarelse.... och förtiger man av olika anledningar sina inre känslor...... för att man inte vågar, vill vara diplomatisk eller vad som helst som vi använder som ursäkter för att inte tala ur hjärtat....
ja då stryper du din egen själ...och tro inte att detta passerar.... det lägger sig bara som en bomb i din själ...som flyger ut i någon annan situation.
Värst drabbade är de godhjärtade
och alla moralfittor runt om....
De godhjärtade därför att de ofta har långt tålamod...och sätter sig själva i sista rummet...varpå andra personer utnyttjar detta...och lassar av sig en massa skit de inte vågat tömma ur sig själva....
När de godhjärtade brister...ja då hittar vi dem på lyckopiller, psyket etc
Moralmänniskorna är ännu värre...därför att de har adapterat en livsstil som inte passar dem. Människan skall vara fri.... en människa måste vara fri för att känna att de lever.... moral männniskorna bygger murar och ramar...som de sedan mår fördjävla dåligt över att behöva leva ut i smyg...och det teatrala spelet blir rent SCHITZOFRENT ondskefullt. Extremt!
Jag har inte energin idag sorry...vad skulle jag snacka om?
Hela vårt beteende mot varandra...vårt destruktiva beteenden.... för det skall ni veta.... vi är alla mer destruktiva än konstruktiva i våra liv. Men det är först när du börjar undersöka dig in på bara skinnet och analyserar ditt eget beteende som detta mönster framträder....
Dvs hur oerhört genomgående det är i allt vad mänskligheten representerar...
Att vara konstruktiv..... det är att vara ärlig mot sig själv och sin omgivning....
Att vara konstruktiv innebär att arbeta hårt för sin egen förädling som människa. Jag rycker t ex inte på axlarna om jag beteer mig illa eller fel... jag tar alltid reda på orsakerna....
Att vara konstruktiv...är att vara modig!!!!!!!!1
kan inte nog udnerstryckas hur viktigt MOD är... vidare är det nog ett av våra mest missförstådda ord...
Faktum är att mänskligheten består av ett gäng fega kräk... vi är fega kräk....
och vet ni varför?
För att vi har inte modet att vara oss själva!!!
Vi är så jävla rädda för oss själva och att kanske råka möta oss själva i ensamheten...att vi gör precis vad fan som helst för att undvika den. På med TV:n.... ring en kompis...spela data spel...idrott, jobba övertid osv osv...
Hur ofta spenderar ni tid med er själva? I tystnad....?
Människan mår så dåligt...därför att vi nu har nått smärtgränsen... hålen i oss själva kan varken tillfredsställas av att konsumera varor eller makt längre. Och tänjs de ut ytterliggare så spricker vi och spränger universums ramar...
och allt bara för LÖGNEN...
lögner som föder lögner som föder lögner som föder lögner...som föder ett nät av lögner som snärjer oss och drar oss ned i vårt eget existentiella helvete...
och varför? varför varför?
Varför är vi så jävla rädda? har ställt mig själv samma fråga.
Bryta ett mönster? Skilja oss från mängden? Att vara annorlunda?
Kanske...
Men det mesta handlar om att vi alla djupt nere i vår källa inser att vi lever med sådan fundamentala lögner att skall vi riva upp dem....så kommer hela vårt liv att förändras...
Kommer vännerna att överge mig? Hur kommer systemet att hantera detta? Relationen? osv osv osv...
det är inte lätt att inse att man kanske har levt en lögn i 50 år heller... varpå det för de äldre känns ännu mer fördjävligt...och blir ännu svårare att bryta sig ur lögnensmönster....
Det är precis som om alla behöver höra hur alla spår av vår historia plånades ut och att vi inte vet hur gammal en människa kan bli... bara för att våga ta tag i saker....eller ens finna en mening med det...
Istället ber man den där bönen på dödsbädden, till en gud man aldrig ens försökt lära känna...och hoppas att Gud är mer barmhärtig än vad de kristna säger.... mer KÄRLEK...
Det sorgliga i detta...är att de i hela sina liv....aldrig tog chansen att lära känna sig själva.
Det är en fröjd att veta vart man står någonstans....
Jag har t ex en väl underbyggd (anser jag i alla fall) åsikt om det mesta på vår jord...för jag har studerat ALLT. Det är en aspekt av att lära känna sig själv...
Sedan skall man lära älska sig själv.... på rätt sätt....
dvs genom att erkänna att man är en människa med svagheter, brister, fel osv osv.... MEN att man tagit beslutet att faktiskt göra det bästa av både intellekt, känsla och kropp. Och förbättra detta TEMPEL under livetsgång...
Ur denna respekt gentemot sig själv....
osv osv... kom jag en dag till den punkt då jag vannsinnig konfronterade KÄRLEKEN. GUD...
Jag var förbannad på gud och existensen...därför att jag kände mig som en hycklare när jag talade med andra människor om min tro...
För min tro var just bara en TRO.... en tro på KÄRLEK... och jag ´kände att jag ännu inte sett något som helst bevis på att en andlig dimension, en högre dimension eller varande överhuvudtaget existerade.
Och jag har gått min väg...helt på egen hand.... inga jävla böner med fastlagda texter, platser i rummet eller vad som helst.... jag visste ju inte ens VAD jag adresserade för någonting...
Och det gör jag fortfarande inte ur ett större perspektiv...
Min i min "bön"...mitt/mina öppna samtal där jag
adresserade denne okända kraft.....fick jag så den härliga ynnesten att faktiskt få uppleva det som alla kallar GUD... och den kraften fanns i mig... och den aktiverades av min egen ärlighet mot mig själv...
när jag öppnade mitt hjärta och gav uttryck för min sorg, min oro, mina tankar och inte höll tillbaka...ens raseriet mot GUD...och den högre existensen..
GUD fungerade bara som en bro...in till mig själv och mitt sanna varande. Bara genom att tala öppet...frigjorde jag så många blockeringar i mig själv... och fick en möjlighet att uppleva vår inneboendekraft...
Det är en lång historia om vad som hände...men den behåller jag för mig själv tills vi träffas i verkliga livet kanske? *ler*
Och den är inte viktig för er ändå.....
Min upplevelse var kulmen på en mycket avgörande existentialistisk funderar period av mitt liv....
Det hände för 1,5 år sedan och jag känner fortfarande efter dyningarna av smällen.... och innan det hände...satt jag i en lägenhet i ett år och tänkte....
Det har totalt förändrat mitt liv och mitt varande.
Hade det hänt någon annan än mig.... hade de hamnat på mentalsjukhus... men för mig var timingen perfekt....inget sker av en slump....
Och på samma vis fungérar alla personerns uppvaknande... de är unika, unika miljöer, unika platser...endast skapta för dem just då...
Det finns en större plan bakom...det är "bara" vi som väljer vägen....
Nåväl....
Efter 6 månader efter jag fått mitt eget BEVIS.... började tankarna snurra igen. jag hade redan direkt efter min upplevelse kritiskt granskat mig själv för att se om jag kunde bestrida det jag varit med om...
MEN det gick helt enkelt innan...jag hade haft en oerhörd guidning och det som skedde blåste min skalle i bitar....
Och efter att ha gått igenom ett år där jag slitits mellan om hopp och förtvivlan och en hjärna som arbetade på högtryck...så var allt lugn i mitt huvud igen...
Men som sagt efter 6 månader började nya frågor väckas till liv...
OK jag kan inte bestrida det....då förnekar jag mig själv....
men vad fan var det som hände?
Och ett nytt letande efter ledtrådar.... jag tog väck ALLA känslor från det som inträffat och analyserade det rent fysiska som hänt med mig för att se om jag kunde finna liknande förklaringar ifrån andra livsfilosofer etc...
Och sedn har det på gått en enorm process av frågor som fått svar och som fått nya frågor...men nu på en helt annan nivå...
jag närmar mig mitt eget väsen...
och just nu t ex.... har jag kommit in i en period där jag väldigt mycket börjat analysera mig själv... högmod, översitteri...dvs mitt beteende... för även om jag lär ut något om människan...och den väg som vi alla kommer att ta förr eller senare...
så kan jag inte frikoppla mig själv från processen...jag traskar på vägen precis som alla andra. Och även om jag kan uttrycka tankar som är korrekta så innnebär inte det alltid att jag kan leva upp till dem själv ännu...
och i detta har jag insett att när jag trodde jag funnit mig själv...så hade jag fel. Jag har funnit respekten till mig själv och sann kärlek till min sanna natur och magin i skapelsen... och därigenom även till er två... det är därför jag sitter här och skriver...
För att jag bryr mig om er.... och hoppas ni plockar upp något som kna hjälpa er i er process....
Personligen har jag dock mycket kvar att arbeta med..... vad det gäller mig person.... att verkligen våga kliva ur det där skåpet och vara helt sann mot existensen....och därigenom mig själv....
Jag har alltid varit diplomatisk.... förr för att jag var rädd för att bli missförstådd, icke älskad och respekterad...höll mig vän med alla... kanske även en viss rädsla för våld fanns....
Efter mitt uppvaknande.... behöll jag diplomatin...eftersom jag använde ursäkten att jag vill nå och hjälpa ALLA människor...
därigenom förstorade jag min egen uppgift om världsutvecklingen och projektet NEOZAPHYIA som tydligen omedvetet/medvetet jag ansåg inte kunde lyckas utan mitt deltagande...och jag tog på mig skit mycket arbete och ansvar....
Mitt ex sa för några dagar sedan.... låt folk möta dig på halva vägen....gå inte hela sträckan åt dem...då kommer de inte ta ett enda steg själva...
Och det här är jävligt sant.... och det var då jag sa...men hur många tappar man då inte på vägen, jag kan inte lämna någon bakom mig osv jadda jadda...
OCH ALLT detta är bullshit...
för vet ni vad....
min diplomati, att möta folk, se min egen betydelse i projektet osv.... allt var fel... allt skapades pgas av en enda jävla anledning...
JAG ÄR RÄDD FÖR ATT LEVA UT VEM JAG ÄR....!!!
Rädd eftersom jag vet hur levande jag är...hur levande jag känner mig, hur både stark och explosiv och kontroversiell jag är...eftersom jag nu är ett FREAK..... ett freak som går mina egna vägar...och är eller skall bli i alla fall... helt ärlig mot min egen varelse...
Rädd för konfrontationerna det kan skapa.... herre gud jag har ett kontaktnät som är SJUKT stort...och vilken sits jag har satt mig i eftersom pga av kärlek till den kärna som ni alla går runt med (utan att veta om det), har kunnat ta massor av personers TUGG...och orkat lyssna på det med ett halvt öra...bara för att de skall få det ur sig osv.... och nu kommer de att få se en annan jonas.
Det är inte lätt att bli profet i sin egen hemstad.....
det är inte lätt att förnya sig i en miljö som är statisk och relationer som är statsiska.
Och så fort någon bryter sig ur likriktningen...vad gör vi?
Allt för att de skall inlemma sig i ledet igen.... ska du inte klippa dig och skaffa ett jobb? Fungerar på samma sätt som missbrukare.... för vad vill de helst?
Ha någon att dela sitt missbruk med....
I allas vårt fall....någon att dela de existentiella lögnerna vi lever med, och som vi alla vet att vi lever med.
Och så fort någon bryter sig fri...påminner dessa individer de andra om deras egna lögner.... och det kan ta sig grova uttryck...
Jesus spikade de ju fast på ett jävla kors....
Bara för att han var bättre än dem... för han tog ansvar för sitt eget liv!
Och bizarrt nog krävs det mod för detta!
För att hata är lätt. Det behövs ingen eftertanke, inget besvär....och du får ur dig aggresioner....
Att älska är svårare...ställer krav...visa känslor...visa sig sårbar. Att älska sig själv är en lång resa.... men att fortsätta älska när folk kasta skit på en...är oerhört tålamdosprövande och testar ens ...även om man vet och förstår varför de beteer sig som de gör...
och varför detta?
Jo...för att vi är KÄNSLOVARELSER....och GUD ÄR EN KÄNSLA.... är det då så konstigt att hela vårt liv styrs av dem???
måste gå...bibblan stänger...
archaxe skrev:Nänä, inget fusk. Ärren är ett nödvändigt ont för att få kalla sig gothrockare och få må riktigt dåligt och vältra sig i misären och ångesten.
vänta här nu. När jag har hör begreppet Gothrockare så tänker jag inte på nine inch nails, nietsche, polotröja och liknande attiraljer utan en gothrockare gör väl bäst i att stänga in sig i en rutten källare och dagarna i enda lyssna på Opeth och långsamt låta sitt svarta hår växa i takt med sin personliga misär. Nej, jag har inte fördomar.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster