Samhället som företag

[Sceptisk]

Dagens ekonomi är en så kallad blandekonomi där vi har statlig ekonomi å ena sidan och privatägda bolag å andra sidan. Dessa hyr dock tjänster av varandra och tar hjälp av varandra i olika sammanhang. Den privata sektorn är ett ekonomiskt gungfly där de stora företagen har betydligt enklare att hävda sig medan små företag ofta har svårt att gå runt, kräver enorma arbetsinsatser och ekonomiska risktaganden. Den statliga sektorn å andra sidan är trögflytande, ineffektiv och slö. Jämför man effektiviteten hos privata företag och statliga bolag så har staten inget att konkurrera med. Staten behöver inte konkurrera för den har monopol på många av sina tjänster. Detta gör att staten blir till största delen institutioner baserade på politik medan de privata bolagen är ekonomiska och drivs av vinst och måste hela tiden effektivisera för att inte gå omkull.

Jag har sammanställt en kort lista över saker som jag tror de flesta är överens om att man vill ha ifall man är en så kallad medborgare. Dessa saker är att man vill ha en lön som gör det möjligt att kunna få tillgång till samhället. Detta låter som en socialistisk tankegång men egentligen så är det att kunna ha råd att köpa saker som gör det möjligt att fungera effektivt i samhället. Saker som mat och kläder, husrum och husgeråd, bil och garage, dator och internet, etc. Materiella nödvändigheter. Utöver dessa saker tror jag också de flesta vill leva i ett samhälle där vi respekterar varandra. De flesta vill leva i ett samhälle med gemenskap och veta att man är behövd. Privat integritet och möjlighet att kunna dra sig undan. De flesta vill också ha ett minimum av ansvar; Det varierar såklart mellan individer hur pass självsäker och kompetent man är och klarar av och hur mycket ansvar man tror sig kan ta, men de flesta gillar ändå att ha ett visst mått av ansvar. De flesta vill också nån gång skaffa sig en partner och bilda familj.

Så till problemet, dagens ekonomi är som sagt en blandekonomi. Där de stora företagen klarar sig bäst. Men de stora företagen inser också att det är bättre för deras ekonomi att etablera produktion i billigare länder samtidigt som de kan behålla själva försäljningen i västvärlden där pengarna finns - så länge som pengarna finns där. Resultatet blir enorma ekonomiska skillnader bland innevånarna vilket leder till att politikerna måste höja skatterna och använda sig av fördelningspolitik. Västvärlden omvandlas till en tvehövdad drake som kämpar mot sig själv; Det ena huvudet kapitalistiskt och det andra socialistiskt, men båda politiska. Konkurrens om jobb tar helt över och samhällssplittringen ökar. Folk spelar spel med varandra och man vet aldrig var man har andra någonstans. Den oskyldiga och genuina respekt man känner för varandra och sökandet efter förståelse förändras till schabloner i ett renodlat politiskt maktspel; Att framstå som god blir viktigare än att vara god, att framstå som duktig blir viktigare än att vara duktig, att framstå som framgångsrik och social är viktigare än att vara framgångsrik och social (se Facebook). Kaos går att beskriva på många sätt, men det är vad som tar över mer och mer i ett samhälle som har två huvuden som kämpar mot varandra. Det blir därför kvinnorna som av naturen är de som kan överbrygga motstridigheter som försöker att hålla ihop skeppet medan männen blir allt mer hatiska och radikala. I övrigt så kan man ju också nämna miljöproblemen i en slit och slängkultur där det genuina inte (ännu) är kostnadseffektivt, det är det plastiska som är billigast och som säljer bäst.

Vi har testat ett antal olika system och vi ser hur de har artat sig historiskt. Även om jag personligen har många republikanska värderingar och håller inte alls med demokraterna så uppfattar jag det ändå som att oligarki är oundvikligt i det långa loppet. Detta för att republiken kräver rationella människor. Just detta att försöka ha ett perfekt system blir alltid dess bane eftersom människor inte är perfekta. Människan är också lättlurad, felinformerad, förvirrad och dum och därför så kommer perfekta system alltid att vara svagare eftersom de inte representerar människan så som hon är. Som det verkar i USA nu till exempel så håller deras republikanska värderingar på att motas bort allt mer. Folk vill ha demokrati och sociala skyddsnät. De är trötta på konkurrens, orättvisor och otrygghet. Samma sak hände förmodligen med Rom. Rom var en republik, dvs de hade en konstitution med lagar och tack vare det så kunde de producera enorma förmögenheter. Men småningom så tog dekadensen vid och Rom föll och efter det så startade medeltiden som dominerades av oligarker som kämpade om herravälde med militärmakt. Det har hänt förut och det kommer förmodligen hända igen. Eftersom republiker historiskt är så bräckliga kommer de att rasa samman och när detta sker blir det först kaos och sedan tar krigsherrarna över.

Om man skulle till exempel göra som liberalerna vill och ha en nattväktarstat då får vi problem med tullar och splittring i provinser och sedan kommer det oundvikligen att leda till en splittring mellan kapitalister och socialister ännu en gång. Om vi gör som kommunisterna vill då har vi en klassegoism att vara rädda för, vi som inte är av arbetarklass måste leva i skräck för de som vill försöka göra om samhället till sin egen diktatur och utplåna och ta ifrån oss våra tillgångar. Kommunisterna vet om att de inte har militärmakten på sin sida ännu så därför så väljer de att så split och osunda värderingar i samhället så att det ska förgöra sig självt för att de sedan ska kunna ta över. De bryr sig inte alls om sitt egna folk, de ser bara sin egen klass som värdefull. Fascisterna vill försöka att överbrygga alla klasser, t ex folkhemstanken är inte en socialistisk tanke från början utan är en fascistisk tankegång som myntades av Rudolf Kjellén i början av 1900 talet. Men problemet med fascisterna är att de försöker att inkorporera företagandet under staten och därigenom gör de ekonomin politisk och militant.

Som ett förslag på vad man kan göra istället för dessa föregående ideologier och metoder så tänker jag mig följande. Att man istället för att inkorporera företagen till staten så gör man tvärtom; Man inkorporerar staten och samtliga företag in i ett enda jätteföretag, ett nationellt företag med en VD och en styrelse precis som ett vanligt företag. Detta företag har då olika sektorer som sköter olika saker, såsom bygga vägar, bostäder, sjukhus, företagsbyggnader osv. Sektorer som sköter vakten, militär, polis och omsorg. Sektorer som producerar varor och tjänster. Jordbruk såväl som mataffärer, allt inom ett och samma företag.

På så vis så kan man frångå det politiska, vi vet ju redan att politik handlar om affärer och pengar. Att se samhället som ett företag skulle vara betydligt ärligare och beslut kan hanteras som ett vinstdrivande bolag. Beslut om vad som bör göras blir mycket effektivare eftersom styrelsen får siffror på allting på en gång. Alla föds in i företaget och alla börjar som lärlingar. Företaget kan på ett mycket snabbare sätt screena vad man har för förmåga och talanger och placera en i en sektor som man kan göra så bra som möjligt ifrån sig eftersom man trivs med det man gör och klarar av det. Det behövs därför inte längre några skolor. Skolor idag håller barnen isolerade ifrån företagslivet och utbildar dem i saker de sällan får någon användning för då de börjar jobba. I det nationella-företaget sköter bolaget utbildningarna, därför så blir de direkt relevanta till vad man sedan kommer att jobba med. Arbetsförmedling behövs inte längre eftersom hela företaget blir som en enda stor arbetsförmedling. På internet så har man sin profil registerad sedan barnsben och man har en mer exakt profil än någon arbetsförmedling kan producera och vad man är kompetent att klara av kan tas tillvara på ett mycket mer effektivt sätt. Man har kontakter i samhället för att alla jobbar ju på samma företag även om det är i olika sektorer. Det kommer inte längre handla om att sälja sig själv som i dagens system, utan om att bidra med livslång kompetens.

Pengar får direkt en annan funktion på detta sätt. Istället för att handla om att konkurrera om det bästa priset så kan varor ges ett sådant pris som är relevant för företaget. Valutan bestäms inte utifrån en extern marknad, utan efter en intern. Värdesättningen kan göras på många olika vis, till exempel genom att ha en standard, en sk guldfot men istället för guld så kan man använda en resurs som är betydligt mer nödvändig än guld såsom till exempel odlingsbar mark eller naturresurser. Hade några spekulationer på ifall man kunde sätta ett värde på välfärd så skulle det kunna användas som valuta, annars skulle man kunna använda pengar som röstsedlar och genom att spendera pengar på något så röstar man fram mer av den varan eller tjänsten. Valutan inom företaget skulle kunna vara annorlunda gentemot den valuta som används gentemot andra bolag ute i världen. Den internationella valutan bestäms isåfall av hur pass bra företaget står sig gentemot andra företag, medan den inre valutan bestäms av hur pass viktigt något är för det gemensammas bästa.

Så varför ett nationellt företag? Dels för att jag tror att pengar och arbete är oundvikligt. Vi ser att politiken idag styrs i bakgrunden av pengar och affärer. Alla vill bli rika, det går inte att skapa ett pengafritt samhälle. En annan sak som jag ser som oundviklig är att människor vill ha någon som styr över dem. Även om de säger att de inte vill ha det så kommer oligarkier att bildas. Människor i en fri värld blir förvirrade, otrygga och osäkra och glömmer bort svävande politiska värderingar och vad som är gott med just en republik. Skillnaden mellan vad en republik och demokrati är glöms bort. Människor tänker med magen och hjärtat och mindre med huvudet. Därför så är det förmodligen oundvikligt att republiker till sist kollapsar. Oligarkier är de statsskick som är vanligast och som stått sig längst, men om man skulle göra en jämförelse mellan politiska organisationer och privatägda företag i fråga om organisation och produktion så är den privata sektorn helt klart överlägsen. Den har utvecklat strategier och fortsätter att utveckla strategier hela tiden. Att då försöka dra in det privata under staten vore som att skjuta sig själv i benet. Det är betydligt smartare att dra in statliga funktioner under ett företag, eftersom ett företag kan utvecklas på ett sätt som stater inte kan. Stater behöver oftast också ett auktoritärt ledarskap och inte sällan med religiösa förtecken, i ett företag så behövs inte sådana saker. Ansvar delegeras efter vad som är bäst för företaget. Stater bygger alltid på klasser och tvång, men i ett företag så har var och en ett jobb att sköta.

Ett nationellt företag skulle vara betydligt tryggare att arbeta i. Om man jämför med småföretagen så lever de ofta i skräck för att inte gå runt, de måste ta riskabla lån och de kämpar hela tiden mot att inte falla bort från konkurrensen. Men de klarar ändå inte av att hävda sig mot de stora bolagen. Stora bolag har betydligt mer resurser och kan hantera motgångar mycket bättre. För den lille företagaren så är det dyrt och riskabelt att vara innovativ, medan ett stort företag har råd att hela tiden vara innovativ. Om hela samhället gjordes om till ett enda företag så skulle det förmodligen också mycket enklare kunna hantera miljöproblemen. I dagsläget så klarar småföretagen inte av det lika bra och samhället förlitar sig på staten som ska ta hand om allt avfall. Det vore mycket bättre ifall det kunde skötas inom det nationella företaget. Staten är för trög och fylld av maktkamp och rättshaverister. Ett företag kan se strategiskt på saken eftersom det handlar om företagets överlevnad - vilket innebär allas överlevnad.

Om man tittar på naturen hur den fungerar, är inte varje hjord, varje stam, varje flock som ett eget företag? Ett träd befinner sig inte i näringskedja med andra träd i skogen. Varje träd agerar mer som kollegor som stödjer varandra genom att balansera jordens näringshalter. Träden lever ju av allt som dör och förmultnar, men de lämnar också sina avtryck i jorden. Vissa träd gör jorden sur, som till exempel granar, medan andra gör jorden basisk som till exempel björkar. Träd befinner sig därför i ett kollegaliknande förhållande till varandra i skogen. På samma vis så är djuren i en flock också kollegor med en väl markerad hierarki. Människornas stammar är också som egna företag. Till exempel bland Indianerna så användes handel endast vid särskilda ceremonier med andra stammar. De var sina egna och de hade sitt eget företag och organisation. De lever inte i en näringskedja med rovdjur på toppen och slamkrypare på botten, de lever som kollegor, vänner, släkt och familj. På liknande sätt är det för träden, de befinner sig inte i en näringskedja gentemot varandra. De lever inte i en socialdarwinistisk kamp på liv och död utan som kollegor i ett gemensamt företag.

Alltså föreställ er följande; Istället för att vara en "medborgare" så föds man in i företaget, man blir en anställd från det att man föds. Vid lämplig ålder så börjar man som lärling, utbildningen sköts av företaget som ser till att man hamnar i den nisch man är bäst lämpad för och är mest intresserad av. Man är ju inte isolerad ifrån näringslivet och måste fantisera om vad föräldrarna gör på jobbet, utan man får direkt tillgång till all kunskap som företaget har om teknologi, kemi, fysik, medicin, osv. Detta med att låsa in barn på skolor skulle te sig som rena stenåldern i jämförelse. Även den akademiska världen skulle bli onödig, all information och laboratorier finns ju i företagets bibliotek och utbildningssalar som står i anknytning till den verkliga produktionen. Företaget skulle se varje individ som en investering i dess egen överlevnad, det kommer därför bli tvunget för företaget att ha en så pass kompetent och välmående personal som möjligt.

Historia och kultur blir fortfarande relevant eftersom de flesta av oss trivs där det är vackert, skönhet borde alla få uppleva. Istället för rader av betonghus skulle vi kunna bygga ett samhälle av skönhet, harmoni och förfining. Handel går ju såklart fortfarande att göra med andra nationer, det handlar inte om isolationism utan om att stärka samhällets integritet och livskraft. Var och en får en lön som gör det möjligt att kunna klara sig i företaget och få tillgång till detta samhälle. Det blir nödgat och tvunget för företaget att ta fram en så pass väl fungerande företagsmodell som möjligt för att det ska bli så framgångsrikt som möjligt. Politik behövs inte längre, folk kan rösta med sina pengar på vad de vill se mer av. Jag ser ingen framtid för politiken, mer än den styrning som sker i bolagets styrelserum och den styrningen skulle vara betydligt mer effektiv, hanteringen av miljön skulle kunna bli långsiktig på riktigt, utvecklingen av ny teknologi skulle kunna förbättras och sociala värden skulle få högre status.

[Zokrates]

Ditt inlägg var som att läsa en gammal reklamtext för Sovjet.

[Sceptisk]

Det där får du nog lov att utveckla Zokrates

Vad är det i inlägget som ger dig Sovjetassociationer?

[Vertumnus]

Det samhälle du skisserar är ett monopoliserat arbetar/konsumtionssamhälle. Politiken är avskaffad och något i egentligt mening offentligt rum existerar därmed inte , medborgarnas möjlighet till kommunikation är begränsad till konsumtionsmönster. Exakt vilken typ av despoti det handlar om kan kanske diskuteras, men med den centrala roll monopolet, förnekandet av pluralismen och ”näringsutbytet med naturen” tilldelats ligger tankarna på kommunism eller nationalsocialism inte alltför långt bort.