Inläggav xts » 17 dec 2012 11:06
Sista inlägget för att förklara vad detta handlar om. Efter detta inlägg orkar jag inte försöka övertala mer. Förstå nu eller aldrig.
Vad det handlar om: skilja på verklighet och fantasi. Som så många gånger har sagts i denna tråd.
Vad är verkligt? Allt som existerar. Det som existerar inom oss själva; vilket är våra sinnen, vår fysiska kropp. Det vi ser, hör, känner. Och verkligheten existerar bara i nuet. Nuet som hela tiden fortsätter. Nuet som är evigt.
Vad är fantasi? Allt som inte existerar. Framtid, förflutet, rätt, fel, bra, dåligt, idéer om den egna identiteten, idéer om andra människors identitet. Och detta blir samlingsfenomen i kultur, moral, normer, lagar, regler. Alltså förhållningsdirektiv om hur vi människor ska leva våra liv. = frihetsinskränkning.
Dessa förhållningsdirektiv hjärntvättas in i våra tankemönster redan när vi är barn, som börjar med uppfostran; från föräldrar, från samhälle, från alla människor som sitter fast i sin tro. Dvs 99% av alla människor runt oss. "du får göra si, men inte så". Detta leder i sin tur till att vi får en inprintat moral som vi tror på. Vi tror på den eftersom alla andra människor tror på den, eftersom vi blir lärda att det är så vi ska leva. Och som jag skrev tidigare; detta är något som små barn inte än har blivit drabbade av, på grund av; att de inte än har börjat utvärdera sina egna handlingar, jämföra mot dessa förhållningsdirektiv.
Denna identitet; den som förhåller sig till dessa riklinjer/förhållningsdirektiv kallas av många "egot". Här skapas fördomar; för att vi lever i illusionen/fantasin om rätt och fel. Vi dömer andra människor, vi dömer oss själva, vi dömer allting omkring oss. Här skapas också rädsla, man måste passa in. Man ska förhålla sig till de påhittade normerna, värderingarna, reglerna som finns satta. Går man utanför dessa förhållningsdirektiv finns risken att andra människor dömer mig. Jag mår dåligt eftersom jag agerar fel, jag blir inte omtyckt osv. Det finns vissa saker/livssituationer/handlingar som värderas mer än andra. Värderingar påhittade, också förhållningsdirektiv, av samhället. Av samma Egon/fantasier som alla andra människor lider av. Uppfyller vi dessa högre värderingar så mår vi bättre. Uppfyller vi inte dessa kriterier så mår vi sämre. Bra / dåligt självförtroende. Självförtroende handlar egentligen enbart om hur många plus respektive minus vi lyckas samla på oss under livet. Har vi samlat på oss tillräckligt många plus värderingar så anser vi oss själva som "lyckade" och "bra" människor utifrån de förhållningsdirektiven som finns. Respektive gäller för minus sidan som leder till sämre självförtroende. Dessa handlingar skiljer sig beroende på vilka värderingar vi har blivit hjärntvättade med under uppväxten.
För att hitta, det jag kallar "inre självkänsla", så måste man återgå till sin verkliga natur, att leva enbart utifrån det som existerar (sinnen). Att inte lägga in värderingar i det man ser, hör, känner. Att inte värdera en given situation som bra eller som dåligt, att inte värdera något verkligt med fantasier. Det handlar om att acceptera verkligheten för vad den är. Den är inte dålig, den är inte bra, den är inte rätt, den är inte fel, den finns inte i framtiden, den finns inte i det förflutna. Den bara existerar, här och nu. Detta tillsammans med våra sinnen, som också bara existerar här och nu.
Som jag också skrivit i tidigare inlägg; vi förstår inte verkligheten eftersom vi tolkar den. När vi ser, hör, känner någon så jämför vi alltid detta med våra förhållningsdirektiv, omedvetet. Verkligheten åker igenom detta värderingsfilter och gör att vi inte förstår det som inte passar in i våra förutfattade meningar om den. Saker sollas bort, läggs åt sidan, raderas.
För att förstå den måste vi sluta tolka den. Vi måste se den för vad den är; existerande, omöjlig att värdera. När vi upplever den precis som den är; så agerar vår hjärna automatiskt för att dra kopplingar och se samband vilket gör att vi förstår den. Teorier skapas för att passa in med verkligheten. När vi däremot inte ser den för vad den är, så förstår vi inte heller den. Vi har inlärda fantasier om den, och tolkar verkligheten utifrån dessa fantasier för att den ska passa in. Människor som inte helt kan acceptera denna hjärntvättning mår dåligt. Eftersom deras sinnen/hjärna tolkar verkligheten på rätt sätt, men enligt deras förutfattande meningar är det fel. Detta leder till förvirring, ångest, depression, sjukdomar. På grunda av att våra hjärnor får dubbla budskap, det sanna och verkliga budskapet brottas det påhittade/fantiserade budskapet. Till slut kraschar hjärnan, det kokar över av för många dubbla motsägande budskap.
De som inte mår dåligt, har istället helt accepterat fantasin, och kopplar bort det verkliga budskapet helt. Dessa människor blir "onda". De straffar, krigar och lever endast utifrån fördomar och annat. Ofta politiker, maktmissbrukare och annat. Kopplar bort sina verkliga sinnen, empati och annat försvinner. Förståelser för andra människor försvinner. Dessa lever helt i sin bubbla, i sin moral, i sin illusion om rätt och fel. Dessa människor kan inte förstå en annan människas sanning.
Åter tillbaka till lösningen; Att acceptera verkligheten. Att inte lägga in värderingar och annat om ett existerade ting. Ett tillstånd där fördomar och förakt byts ut till kärlek, empati och förståelse. Allting blir totalt logiskt, eftersom det existerar. Allt du ser (kan vara vad som helst, ett träd, en soffa, en människa) hör och känner får total självklarhet. Din egna och andra människors identitet blir självklara, andra människor betraktas inte längre som främmande, eftersom vi är alla samma, vi tillhör samma familj. Dina egna sinnen blir logiska, tiden blir logisk, allt existerande blir logiskt eftersom det existerar. Detta är svårt att förstå när man inte har upplevt det själv.
I detta tillstånd förstår man saker man inte kunde förut. Sådant som tidigare ansågs vara problem är nu en möjlighet, efter som det finns inga rätt eller fel. Möjligheterna blir på riktigt oändliga. Inte bara ett uttryck, utan de blir verkligen oändliga. Det finna inga hinder. Rädsla blir kärlek, förakt blir empati, "moral" blir endast summan av det du känner. Livet blir underbart, allt blir tillfredsställande och intressant.
Detta är och förblir den enda anledningen till krig och konflikter. Pilatus, försök förstå saker på ett djupare plan. Krig skapas inte för att människor "misslyckas med diplomatiska förhandlingar" herregud. Tänk ett steg längre.
