Pilatus skrev:ingenar skrev:Pilatus skrev:Det jag skrev om handlade om tidsandan i Galileen för 2000 år sedan, talionprincipen, Torahn, bönemanteln med sina 613 fransar.
Jag förstod inte riktigt vad du avsåg med din kommentar "ingenar". Vill du återupprätta de rättsprinciper som det skrivs om i Bibeln?
Efter Jesu död var alla Judar förbannade utom de som följde Jesus.
Du tänker kanske på 1 Thess 2:15,16? Det är givetvis en falsk anklagelse. Konspirationen var ett fåtal personers verk, Annas och Kajafas brukar pekas ut.
Jesus levde onekligen enligt judisk sed och tradition. De första kristna församlingarna var judiskt-kristna. Det var de judiska upproren som medförde att Herodes tempel revs år 70. De kristna förföljdes med varierande intensitet. Och detta borde ju du känna till: arianismen fördömdes av kyrkomötet i Nicaea år 325. Men det blev först med första konciliet i Konstantinopel 381 och Nicaenska trosbekännelsen som riktningen kom att betraktas som kättersk.
Lukas 22:28, 29 Folkbibeln"Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er liksom min Fader har överlämnat det åt mig."
Förbundet med JHVH Gud blev ogiltigtMatteus 27:51Och se! Helgedomens för hänge slets itu, uppifrån och ner,,,
Då Jesus dog visade Gud sin vrede genom att låta det tjocka, tunga förlåten som skilde det allra heligaste från det heliga slitas itu, uppifrån och ända ner. De präster som hade arbetsuppgifter i det heliga kunde då se in i det allra heligaste och själva konstatera att det i den delen inte fanns någon ark som representerade Guds närvaro. Genom att Gud lät förhänget slitas itu visade han att de försoningsoffer som den judiske översteprästen frambar nu inte längre hade något värde och att de tjänster som det levitiska prästerskapet utförde inte längre behövdes.
(Mt 27:51; 23:38; Heb 9:1–15)Förlåten var en symbol på det Abrahamitiska förbundet, men när Jesus dog, revs förhänget itu för att visa att det Abrahamitiska förbundet var slut eftersom de dödade Jesus och det nya förbundet som Jesus slöt trädde i kraft.
Lukas 22:28, 29”Ni är emellertid de som med mig har hållit ut i mina prövningar, och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.”
När aposteln Paulus skriver omkring år 50 v.t., syftar han på judarna och säger: ”De ... fyller [alltid] sina synders mått.
Men hans [Guds] vrede har slutligen kommit över dem.” (1 Tess. 2:16)
Någonting sådant var att förvänta i ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning där i Mellersta Östern.
De judar som inte blivit kristna försökte avvärja slutet på ”de yttersta dagarna” för deras palestinska tingens ordning. År 65 v.t. reste de sig mot sina romerska överherrar. Detta fick till resultat en oberoende judisk stat under omkring fem år.
Man präglade rentav judiska mynt för att utmärka dessa förtvivlade år. Men slutet (télos) kom obarmhärtigt år 70 v.t. genom romarna, vilka därigenom räddade ansiktet.
Omkring år 65 v.t., under sin andra och slutliga fängelseperiod före sitt martyrskap, skrev aposteln Paulus till sin trogne missionärskamrat Timoteus. I 2 Timoteus 3:1—5, 12 skrev Paulus till honom om de moraliska och religiösa förhållanden som skulle vara rådande under vad han kallar ”de yttersta dagarna”.
Timoteus överlevde troligen Jerusalems förstöring år 70 v.t.
Det är alltså tydligt att Paulus inte skrev till Timoteus om ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning, tidsperioden från år 29 till år 70 v.t. Paulus skrev till honom om en period av yttersta dagar som låg i framtiden sett från Jerusalems förstöring och som var tillämplig i större skala på mera än det judiska folket, dvs. på alla delar av världen. Det judiska upproret från år 65 till år 70 v.t. uppfyllde helt visst inte Paulus’ förutsägelse i 2 Timoteus 3:1—5. När de kristna såg ”vämjeligheten”, den romerska hären som vållade förödelse, ”stå på helig plats” eller i närheten av templet, flydde de från Jerusalem och hela Judeen till Pereen.
LÄNGDEN PÅ VILKA ”YTTERSTA DAGAR”?
Somliga som studerar bibeln kan emellertid påstå att ”de yttersta dagarna” omfattar hela den ”kristna eran”, från pingstdagen, då Petrus citerade Joel 2:28—32, fram till vår egen tid (1981) och in i den obestämda framtiden.
Vad skulle då detta betyda? Följande: Den så kallade judiska tidsåldern varade från år 1513 f.v.t., då lagförbundet upprättades vid Sinai berg, fram till år 70 v.t. Detta var en period på 1.582 år. Hur lång är i jämförelse härmed den så kallade kristna eran, om den mäts från pingsten år 33 v.t., då helig ande utgöts och den första kristna församlingen grundades i det forntida Jerusalem? Den är redan mer än 1.947 år lång.
Detta skulle betyda att ”de yttersta dagarna”, om de är samtidiga med den kristna eran, nu är hundratals år längre än den föregående judiska eran. Besynnerligt, eller hur?
Följande argument kan emellertid framföras i en invändande fråga: Var det inte under ”de yttersta dagarna” som helig ande skulle utgjutas, och har den inte blivit utgjuten utan avbrott, trots det stora avfallet, sedan pingsten år 33 v.t. och fram till nu?
Finns det inte på senare tid de som gör anspråk på att ha blivit smorda med helig ande, så att de känner sig förpliktade att ta del av emblemen vid Herrens nattvard eller kvällsmåltid?
Är det då inte logiskt att detta gör att ”de yttersta dagarna” i Apostlagärningarna 2:16—21 sammanfaller med hela den kristna eran med dess långa, obrutna period av utgjutande av smörjelsens ande?
