Naturen vet bäst

[reflex]

Efter att ha lyssnat på Shelly Kagan en bit så blir jag rätt less på detta ändlösa dissikerande av verkligheten.
Det finns en genväg i filosofin för den som inte orkar tröska igenom alla argument för och emot för att finna en ståndpunkt.
Man ställer helt enkelt frågan: Och vad skulle nu det vara bra för?
Finner man inga argumet för detta så är det bara att förkasta ideen eller hypotesen eller trossatsen eller vad det nu kan vara.
Naturen vet nämligen alltid bäst. Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

[Pilatus]

Naturen vet nämligen alltid bäst.

För att veta något krävs det ett intellekt.

Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

Det finns mängder av djurarter, inklusive människan, som inte alls behövs för någon speciell uppgift i naturen. Människan existerar av en enda anledning, att hon är anpassningsbar till en mängd olika livsvillkor.

[förstår mig själv]

Ja så kan man säga. En kemisk reaktion son fortgår. Allt är obevekligt.

[Pilatus]

Ja så kan man säga. En kemisk reaktion son fortgår. Allt är obevekligt.

Så kan man verkligen inte säga om man avser intelligent liv.

[zerounu]

Jag har också en fråga "Vilken är den som anpassar Naturen eller vi här på Joden" ?

[Algotezza]

Efter att ha lyssnat på Shelly Kagan en bit så blir jag rätt less på detta ändlösa dissikerande av verkligheten.
Det finns en genväg i filosofin för den som inte orkar tröska igenom alla argument för och emot för att finna en ståndpunkt.
Man ställer helt enkelt frågan: Och vad skulle nu det vara bra för?
Finner man inga argumet för detta så är det bara att förkasta ideen eller hypotesen eller trossatsen eller vad det nu kan vara.
Naturen vet nämligen alltid bäst. Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

Att något är funktionellt och har en uppgift att fylla, betyder det att det är något bra och önskvärt?

Vi kan t.ex. säga att krig är funktionellt för att hålla antalet människor på jorden nere - och det kan ju verka bra för dem som överlever men är onekligen mindre bra för dem som går under.

På vilket sätt har virus och bakterier som leder till sjukdomar ur mänsklig synvinkel en uppgift, på vilket sätt är de funktionella?

Om något är funktionellt och har en uppgift att fylla beror på vem du frågar och vilket perspektiv man anlägger. Generellt sätt kan vi bara säga att det som finns, finns därför att det är orsakat av något och sin tur kommer det att ger upphov till verkningar. På så vis är det funktionellt eftersom det ingår i en kausalkedja som i sin tur kan samverka med andra kausalkedjor. Men då är "ha en uppgift" och "funktionalitet" rätt utslätade och intetsägande begrepp.

Och frågan "vad är detta bra för?" har väl i det enskilda fallet lika många svar som antalet personer du ställer frågan till

/Algotezza.

[reflex]

Efter att ha lyssnat på Shelly Kagan en bit så blir jag rätt less på detta ändlösa dissikerande av verkligheten.
Det finns en genväg i filosofin för den som inte orkar tröska igenom alla argument för och emot för att finna en ståndpunkt.
Man ställer helt enkelt frågan: Och vad skulle nu det vara bra för?
Finner man inga argumet för detta så är det bara att förkasta ideen eller hypotesen eller trossatsen eller vad det nu kan vara.
Naturen vet nämligen alltid bäst. Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

Att något är funktionellt och har en uppgift att fylla, betyder det att det är något bra och önskvärt?

Inte nödvändigtvis. Det beror, precis som du säger, på vem du frågar.

Vi kan t.ex. säga att krig är funktionellt för att hålla antalet människor på jorden nere - och det kan ju verka bra för dem som överlever men är onekligen mindre bra för dem som går under.

Nu tänkte jag väl inte i första hand på sådant som krig, även om du kan ha rätt i att det kan på sätt och vis ses som ett av naturens sätt att förhindra en livsform från att tränga ut alla andra. Naturen är inte sentimental. Den bryr sig inte om enskilda individer.

På vilket sätt har virus och bakterier som leder till sjukdomar ur mänsklig synvinkel en uppgift, på vilket sätt är de funktionella?

Vi har på egen hand ingen möjlighet att reducera vår numerär. Vi gör istället allt för att alla ska överleva och helst leva så länge som möjligt och för all del också var friska och lyckliga hela tiden. Vi känner den största tillfredsstllelse när vi lyckas rädda livet på människor. Vad vi gjort är inte räddat liv. Vi har bara förlängt detta med x antal år. Detta tänker vi sällanpå. Vi är förmodligen konstruerade för en medellivslängd på runt 60 år. Då har vi i regel hunnit reproducera oss och hunnit överföra våra kunskaper och värderingar till våra barn för att ge dem en bra start i livet. Efter det är det bara en transportsträcka mot graven. Vi kan visserligen fortfarande ha ett bra och innehållsrikt liv och även vara till stor glädje för andra, men ut naturens synpunkt är vi passé.

Om något är funktionellt och har en uppgift att fylla beror på vem du frågar och vilket perspektiv man anlägger. Generellt sätt kan vi bara säga att det som finns, finns därför att det är orsakat av något och sin tur kommer det att ger upphov till verkningar. På så vis är det funktionellt eftersom det ingår i en kausalkedja som i sin tur kan samverka med andra kausalkedjor. Men då är "ha en uppgift" och "funktionalitet" rätt utslätade och intetsägande begrepp.

Och frågan "vad är detta bra för?" har väl i det enskilda fallet lika många svar som antalet personer du ställer frågan till

/Algotezza.

Det är ändå en bra metod att ställa den här frågan tycker jag även om det inte finns någotsvar som är lika för alla.
Ta till exempel det här med reinkarnation. Vad skulle det vara bra för?

Det är ju inte så det fungerar i naturen. Vi är helt enkelt födda för att dö. Det ingår i evolutionens ide. Genom att hela tiden skapa nytt liv utifrån eventuellt förändrade livsbetingelser, så har livet möjlighet att anpassa sig.
För att ro hem reinkarnationstanken måste vi sätta människan på sidan av den övriga naturen. Som om andra lagar skulle gälla för oss än för andra djur. Väldigt lite logik i ett sådant resonemang. Vi är rädda för att dö helt enkelt och då finns bara religionen att ta sin tillflykt till. Där finns inga krav på logik.

[reflex]

Naturen vet nämligen alltid bäst.

För att veta något krävs det ett intellekt.

Att "veta" att man är hungrig i betydelsen känna hunger. Där krävs inget intellekt.....

Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

Det finns mängder av djurarter, inklusive människan, som inte alls behövs för någon speciell uppgift i naturen. Människan existerar av en enda anledning, att hon är anpassningsbar till en mängd olika livsvillkor.

Vad jag menade var att allt naturen är ändamålsenligt för att i samverkan utföra den uppgift som livet gett oss, nämligen att omvandla oorganiskt material till organiskt för att detta åter ska bli oorganiskt.

[Zokrates]

Naturen vet nämligen alltid bäst.

För att veta något krävs det ett intellekt.

Att "veta" att man är hungrig i betydelsen känna hunger. Där krävs inget intellekt.....

Ingenting finns, som inte är funktionellt, som inte har en uppgift att fylla, på ett eller annat sätt.

Det finns mängder av djurarter, inklusive människan, som inte alls behövs för någon speciell uppgift i naturen. Människan existerar av en enda anledning, att hon är anpassningsbar till en mängd olika livsvillkor.

Vad jag menade var att allt naturen är ändamålsenligt för att i samverkan utföra den uppgift som livet gett oss, nämligen att omvandla oorganiskt material till organiskt för att detta åter ska bli oorganiskt.

Rent logiskt är det väldigt orationellt, din definition av livsprocessen innebär att livet är helt meningslöst.

[reflex]

Vad jag menade var att allt naturen är ändamålsenligt för att i samverkan utföra den uppgift som livet gett oss, nämligen att omvandla oorganiskt material till organiskt för att detta åter ska bli oorganiskt.

Rent logiskt är det väldigt orationellt, din definition av livsprocessen innebär att livet är helt meningslöst.

Visst är det så.
På lång sikt och i det större perspektivet är livet fullständigt meningslöst, men för varje enskild individ och i det korta perspektivet så kan livet vara mycket meningsfullt, i varje fall om man fyller det med något (som pastor Jansson sa).

[Algotezza]

Vad jag menade var att allt naturen är ändamålsenligt för att i samverkan utföra den uppgift som livet gett oss, nämligen att omvandla oorganiskt material till organiskt för att detta åter ska bli oorganiskt.

Rent logiskt är det väldigt orationellt, din definition av livsprocessen innebär att livet är helt meningslöst.

Visst är det så.
På lång sikt och i det större perspektivet är livet fullständigt meningslöst, men för varje enskild individ och i det korta perspektivet så kan livet vara mycket meningsfullt, i varje fall om man fyller det med något (som pastor Jansson sa).

Livet har möjlighet att vara meningsfullt så länge man lever.Det kan vara någon from av självreferens: Livets mening är att leva. När och om det är över, vem bryr sig?

Ur ett perspektiv utanför livet, vilket bara är något man kan föreställa sig ha, aldrig i praktiken ha, är livet utan mening. Mitt eget liv här och nu har bara mening här och nu, med beaktande av alla processer jag processer jag upprätthåller här och nu, kroppsligt och mentalt. Samtidigt är det skönt och meningsfullt via förändrat medetandetillstånd - på ena eller andra sättet - att glida bort från nuet och den verklighet som byggs upp via sinnesrapporterna.

/Algotezza

[skwuim]

Jag har också en fråga "Vilken är den som anpassar Naturen eller vi här på Joden" ?

Vill du ha ett ärligt svar så här. Evolutioner anpassar oss levande organismer, Naturen anpassas inte av någon (om man inte vill säg Gud, men eftersom jag är ateist så undanröjer i alla fall jag den möjligheten)