Döden

[förstår mig själv]

Man studerar ett lik om man vill förstå döden.

[Algotezza]

Man studerar ett lik om man vill förstå döden.

Bara att vänta tills man själv dör så får man uppleva det inifrån. Alla finner alltså egna svar på frågorna Vad är döden? Vad innebär det att dö? - det är bara att vänta tills man dör. Tiden är ändå ingenting. Rummet - en fis i kosmos. Materia? Mest tomrum...

/Algotezza

[Jörgen]

Varför fick inte denne kille leva vidare?
En fantasipersonlighet visserligen,
men så småningom hamnar både du och jag på det där på bordet.



Jag är 51, hur gammal är du?
Vaknar du imorgon?

Vad var det vi dog av?

[scirocco]

Just nu så har vi människor att acceptera livet i alla dess skiftningar. När vi är bra på det är det bara att fortsätta på samma sätt när döden kommer. Innan döden har inträffat för var och ens del är det kanske tillståndet att inte acceptera döden som gör att vi överlever. När det är dags är det dags. Men!- det är en formulering som jag använt mig av ibland,innebörden-jag är beredd att dö. Det kan ge lugn och styrka(låta svaghet vara) att överlämna sig. Så har livet fortsatt...

[ingenar]

Hur ska man som människa acceptera döden?

Ha, det är bara att invänta den.

Men döden är inte naturlig, då hade vi accepterat den.

[Kristofer]

Problemet för mig är väl att jag på något sätt vaknat ur min lilla cirkel som jag levde i. Jag gick till jobbet, åt och sov. På helgen gick jag ut och söp mig full. Sen kom en dag då dessa frågor poppade upp i mitt huvud. Är detta livets mening? Frågan är ju såklar väldigt personlig då bara jag själv kan finna min egen mening. Men med tanke på att vi människor på många sätt är likadana borde ju alla någon gång ställa denna frågan? Ofta tänker jag på om de inte vore bättre att jag forstatte vara denna ''dussinmänniska'' då jag ändå levde i nuet och inte hela tiden ställer frågan, varför?
Förmodligen handlar det ju bara om att ge mitt ego en tillfredsställelse och känna att vad jag gör och den jag gör, gör skillnad.

Tror mina tankar om döden har samma urpsrung. Jag är född i ett land där jag har allt framför mig och jag har aldrig riktigt behövt kämpa för att tex överleva, ha mat på bordet. Kanske är det därför vi som redan har ''allt'' inte har samma livsgnista som tex en afrikansk man som kämpar dag in och dag ut bara för att överleva. Döden är på något sätt mycket mer närvarande för dem än var den är för mig, om du förstår mitt tankesätt. Problemet är väl att man aldrig kommer få något svara på varför jag är den jag är, varför jag föddes och varför jag kommer dö.

När du pratar om döden menar du då att inte längre existera?...hur kan ngn som existerar föreställa sig ett icke-existerande? det går förstås inte. Att vara tillfreds med att ngn gång inte längre existera tror jag inte heller är möjligt så länge man känner att man har mer att ge, mer att tillföra, mer att ta in...således borde meningen med livet vara att utvecklas...

Jag tycker som du att alla ngn gång borde ställa sig den frågan ("Är detta livets mening?")...däremot tror jag inte livet är bättre för dom som aldrig gör det...ett liv där där alla ens handlingar enbart är konsekvenser av stimuli från ens omgivning, man gör vad som förväntas av en, går till jobbet, festar, sover osv, utan att någonsin fundera över varför är ju inte ett liv som skiljer sig i speciellt stor utsträckning från det hos instinktsstyrda djur...således kunde meningen med livet vara att söka meningen med livet...ett, för mig, hållbart cirkelresonemang...Varför dessa funderingar verkar vara bundna till just människan/dig är också värt att fundera över....

[Algotezza]

Hur ska man som människa acceptera döden?

Ha, det är bara att invänta den.

Men döden är inte naturlig, då hade vi accepterat den.

Allt som har en tidslig början har ett slut. Den fysiska kroppen har en början vid en viss tidpunkt. Därför kommer den också att upphöra, upplösas. Det är logiskt och naturligt. Om det finns liv före födelsen och efter döden vet jag inte. Det kan vara så. Den som dör får se.

/Algotezza

[ingenar]

Allt som har en tidslig början har ett slut. Den fysiska kroppen har en början vid en viss tidpunkt. Därför kommer den också att upphöra, upplösas. Det är logiskt och naturligt. Om det finns liv före födelsen och efter döden vet jag inte. Det kan vara så. Den som dör får se.

/Algotezza[/

Det krävs ett aktivt val medan man lever. Se Joh 17:3
http://www.bibeln.se/las/2k/joh#q=Joh+17%3A3

[Algotezza]

Allt som har en tidslig början har ett slut. Den fysiska kroppen har en början vid en viss tidpunkt. Därför kommer den också att upphöra, upplösas. Det är logiskt och naturligt. Om det finns liv före födelsen och efter döden vet jag inte. Det kan vara så. Den som dör får se.

/Algotezza[/

Det krävs ett aktivt val medan man lever. Se Joh 17:3
http://www.bibeln.se/las/2k/joh#q=Joh+17%3A3

Du kan inte välja bort det faktum att den fysiska kroppen kommer att dö och upplösas. Sedan må du tro så starkt och mycket du vill.

/Algotezza

[ingenar]

Allt som har en tidslig början har ett slut. Den fysiska kroppen har en början vid en viss tidpunkt. Därför kommer den också att upphöra, upplösas. Det är logiskt och naturligt. Om det finns liv före födelsen och efter döden vet jag inte. Det kan vara så. Den som dör får se.

/Algotezza[/

Det krävs ett aktivt val medan man lever. Se Joh 17:3
http://www.bibeln.se/las/2k/joh#q=Joh+17%3A3

Du kan inte välja bort det faktum att den fysiska kroppen kommer att dö och upplösas. Sedan må du tro så starkt och mycket du vill.

/Algotezza

Kroppen förnyas vart sjunde år ocg så länge den gör det kan vi leva för evigt, skaparen kan återinföra den.

[Algotezza]

Du kan inte välja bort det faktum att den fysiska kroppen kommer att dö och upplösas. Sedan må du tro så starkt och mycket du vill.

/Algotezza

Kroppen förnyas vart sjunde år ocg så länge den gör det kan vi leva för evigt, skaparen kan återinföra den.

Man blir även mätt av år, av att uppleva den fysiska världen, dess tid, rum och händelser, handlingar. Men tror man på Gud och att Gud kan göra underverk så kan man ju tro det kan bli som du skriver.

Jag undrar om du menar att vi har något slags preexistens före den innevarande fysiska tillvaron, eller menar du att vi blir till i konceptionsögonblicket, individens big bang?

Det verkar som om både religiösa och ateister hyser samma dröm: evig ungdom. De förstnämnda hoppas det skall gå genom att tro på rätt sätt (= fjäska för Gud), de sistnämnda hoppas på medicinska lösningar av åldrandets, sjukdomarnas och dödens problem.

/Algotezza

[ingenar]

Du kan inte välja bort det faktum att den fysiska kroppen kommer att dö och upplösas. Sedan må du tro så starkt och mycket du vill.

/Algotezza

Kroppen förnyas vart sjunde år ocg så länge den gör det kan vi leva för evigt, skaparen kan återinföra den.

Man blir även mätt av år, av att uppleva den fysiska världen, dess tid, rum och händelser, handlingar. Men tror man på Gud och att Gud kan göra underverk så kan man ju tro det kan bli som du skriver.

Jag undrar om du menar att vi har något slags preexistens före den innevarande fysiska tillvaron, eller menar du att vi blir till i konceptionsögonblicket, individens big bang?

Det verkar som om både religiösa och ateister hyser samma dröm: evig ungdom. De förstnämnda hoppas det skall gå genom att tro på rätt sätt (= fjäska för Gud), de sistnämnda hoppas på medicinska lösningar av åldrandets, sjukdomarnas och dödens problem.

/Algotezza

Det är ingen dröm, det är ett löfte:
Psalm 37:9-11, 29
"9 Ty de som gör det onda skall utrotas, men de som hoppas på Jehova skall ta jorden i besittning. 10 Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; du skall se dig om efter hans plats, och han är inte där. 11 Men de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.
29 De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den. Joh 17:3

Troligen så kan du inte se med andliga ögon och då väljer du eviga döden.
Där har du den fria viljan att välja.

[Anders]

Acceptans i bemärkelsen "erkänna för sig själv att det kommer att inträffa" -
Erfarenheten av andra människors bortgång, medvetenhet om den egna biologiska varelsens förgänglighet, skulle jag säga. Sen kan man ju tro vad man vill på vad som händer efter döden.

Acceptans i bemärkelsen "kunna leva med det utan förtränga det, eller att ligga i ett hörn skrikande av fasa"
Saliga äro de i anden fattiga - nåt ur bibeln som känns relevant. Liksom den förbjudna frukten. Tankarna på döden klarar man sig utan, känns det som. Och då Gallilei och andra "upptäckte" evigheten försvann allt hopp. Det enda man kan göra är att gömma sig i formuleringar som "att leva här och nu". Och för det mesta har man så fullt upp med livet, så att tankarna på döden inte finns där. Långvården är inget jag ser fram mot.

[Algotezza]

Det är ingen dröm, det är ett löfte:
Psalm 37:9-11, 29
"9 Ty de som gör det onda skall utrotas, men de som hoppas på Jehova skall ta jorden i besittning. 10 Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; du skall se dig om efter hans plats, och han är inte där. 11 Men de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.
29 De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den. Joh 17:3

Troligen så kan du inte se med andliga ögon och då väljer du eviga döden.
Där har du den fria viljan att välja.

Vad menar du med den eviga döden? Evig medvetslöshet? På vilket sätt skulle det vara ett straff eller lidande?

Många religiösa tror och hoppas på privilegier och utvaldhet. Det får de gärna tro på. Men en gudsbild som frammanar en gud som har favoriter bland dem som anser sig tro på rätt sätt, är inte en gudsbild jag anammar.

Jag är dessutom nöjd med att försöka ha något slags dialog eller samtal med dig på detta forum, Ingenar, och jag trängtar inte efter att tillbringa evigheten med dig och dina likasinnade. Om du nu inte bara tagit på dig en roll du visar upp här medan du i realiteten AFK kanske är raka motsatsen.

/Algotezza

[ingenar]

Det är ingen dröm, det är ett löfte:
Psalm 37:9-11, 29
"9 Ty de som gör det onda skall utrotas, men de som hoppas på Jehova skall ta jorden i besittning. 10 Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; du skall se dig om efter hans plats, och han är inte där. 11 Men de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.
29 De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den. Joh 17:3

Troligen så kan du inte se med andliga ögon och då väljer du eviga döden.
Där har du den fria viljan att välja.

Vad menar du med den eviga döden? Evig medvetslöshet? På vilket sätt skulle det vara ett straff eller lidande?

Många religiösa tror och hoppas på privilegier och utvaldhet. Det får de gärna tro på. Men en gudsbild som frammanar en gud som har favoriter bland dem som anser sig tro på rätt sätt, är inte en gudsbild jag anammar.

Jag är dessutom nöjd med att försöka ha något slags dialog eller samtal med dig på detta forum, Ingenar, och jag trängtar inte efter att tillbringa evigheten med dig och dina likasinnade. Om du nu inte bara tagit på dig en roll du visar upp här medan du i realiteten AFK kanske är raka motsatsen.

/Algotezza

Döden är varken ett straff eller lidande, bara tråkigt att inte vilja ha det skaparen vill ge,