Varför emot religion?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

The Hermetic Order of the Owner of Old Camels

Inläggav hovnarr » 02 jan 2006 20:43

cogito skrev:Jag trodde att du var införstådd med reinkarnationsprincipen och namngav några av Zarathustras stationer, såsom Zoroaster och Nazarasthos.


Ah. Har snuddat lite vid zoroastrismen i mina bibelstudier. Men säg mig cogito - Zarathustra och Zoroaster är alltså densamme, men av konvention väljer du att hänvisa till den "rörliga delen" av detta väsen som i en annan inkarnation kallas Nazarasthos (eller Jesus för den delen) som Zarathustra?

Från början tror jag Zarathustra och Zoroaster betecknade samma person, även om det hebreiska resp. latinska namnet har radikalt olika betydelser (ägare av gamla kameler resp. ren stjärna). (Zarathustra var länge felöversatt till gyllene gryning).

-narr-

SOL
Inlägg: 42
Blev medlem: 02 nov 2005 13:42

Inläggav SOL » 02 jan 2006 22:26

Jo Cogito... reinkarnation är inte främmande för mig...

Men så vida du inte har personlig insyn i dina egna tidigare reinkarnationer dvs att du själv brutit dödens barriär....så kommer våra diskussioner aldrig förbli annat än spekulationer och gissningslekar utan lösning...

Och huruvida Zarathustra och Jesus är en del av samma reinkarnation. Är bara en intressant fråga att leka med, men verkligen inget man kan ta för en sanning av samma anledning. Ovetenskapligt.

Personligen ser jag logiken i reinkarnationstänkandet, men eftersom jag inget upplevt som öppnat denna portal för mig kan jag inte göra annat än spekulera och lyssna till de som vet mer (eller säger sig veta mer...brukar visa sig snabbt) och som hängett sig mer åt kraften o mystiken än vad jag har gjort.

zarathustra sägs har varit en enkel herde i det gamla persien, men vars enkla budskap ersatte gamla tankar och blev "statsreligion" i Perserriket och detta var något han fick uppleva ske under sin livstid...sägs ha blivit kring 70 bast.

Zoroastrism är så vitt jag förstått en slags vidare utveckling av hans tankar i kombination med influenser från annan österländsk MYSTIK. Astralresor etc

Och jag såg kopplingen till Nazareth Nazarasthos eller vad du nu skrev. Men men men...huruvida vi talar om samma reinkarnation eller inte... det har varken du eller jag förmåga att säga.

Reinkarnation behöver inte ens vara individbunden...utan att det enda som reinkarneras är en enda lång medvetande ström... på så vis kan de Kristna har rätt i att Jesus lever i dem *ler*. Och på så vis hade ateisterna kunnat ha rätt i att allt blir svart när man dör och att vi bara är biologiska varelser.

Vilket jag säger är snack...men det är återigen inget jag kan bevisa för er eftersom kraften ligger i det direkta upplevandet.

Men det förvånar mig att du så lättvindigt talar om olika stationer för Zarathustra och sätter samman men Jesus etc... En mer kritisk attityd måste till...

Men återigen kan jag ha missförstått vad du menade... skall läsa ditt andra inlägg någon annan dag.

Hade ni inget annat att tillägga på de alldeles för många timmar jag lade ner tidigare idag på inlägget?

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 02 jan 2006 22:47

Ah. Har snuddat lite vid zoroastrismen i mina bibelstudier. Men säg mig cogito - Zarathustra och Zoroaster är alltså densamme, men av konvention väljer du att hänvisa till den "rörliga delen" av detta väsen som i en annan inkarnation kallas Nazarasthos (eller Jesus för den delen) som Zarathustra?

Från början tror jag Zarathustra och Zoroaster betecknade samma person, även om det hebreiska resp. latinska namnet har radikalt olika betydelser (ägare av gamla kameler resp. ren stjärna). (Zarathustra var länge felöversatt till gyllene gryning).


Zarathustra-namnet grekiska variant är Zoroaster. Men en senare Zoroaster (från Proconnesus) räknas som nionde inkarnation av Zarathustra. Nazarastos är en namnvariant av Zaratas, som är åttonde inkarnationen. Den tolvte, som är närmast den "bibliska" är egyptern Nechepso.

Read all about it:
http://www.allbookstores.com/book/18558 ... Seals.html

- In 1945 was discovered at Nag Hammadi in Upper Egypt the famous Coptic Gnostic Library, fifteen centuries hidden. Among them was the Apocalypse of Adam, the Book with Fourteen Seals. Welburn presents his investigation into this remarkable document.


mvh/cogito

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 03 jan 2006 12:48

cogito skrev:Zarathustra-namnet grekiska variant är Zoroaster. Men en senare Zoroaster (från Proconnesus) räknas som nionde inkarnation av Zarathustra.


Ah, då klarnar det. Här kommer en länk för den etymologiskt intresserade. Ska kanske titta närmare på den där boken.

http://www.cais-soas.com/CAIS/Religions ... r_name.htm

SOL skrev:Hade ni inget annat att tillägga på de alldeles för många timmar jag lade ner tidigare idag på inlägget?


Några små kommentarer:

SOL skrev:Jag sa dock att jag känner mig ensam ibland... eftersom jag tvingas ventilera olika saker med olika människor. Jag pratar politik med den personen, statvetenskap och historia med den, miljö och astronomi med den personen, andlighet där, naturfolk och traditioner där, civilisationsutveckling och evolutionslära där osv osv osv... har ingen som kan lite eller mycket om ALLT runt mig...


Jag känner likadant och jag tror inte vi två är de enda. Rent logiskt faller det sig ganska naturligt. Låt oss låtsas att mängden av allt man är intresserad av eller "vill ventilera" är ändlig och att du är mer eller mindre intresserad av 10% av allt detta. Även en människa som är lika allmänintresserad som du är (dvs 10%) kommer knappast att vara intresserad av samma tio procent. Men i gengälg är hon intresserad av något som inte alls intresserar dig, t.ex. tyska ubåtar från andra världskriget.

Något som jag för tre år sedan och bakåt ansåg var en förbannelse som vilade över mig.... mitt intresse för allt.


Återigen känner jag igen mig. Många i min närhet tycks oroas över mitt stora allmänintresse. Än fördjupar jag mig i det ena, än det andra. Kanske har de svårt att se att det finns en sammanhängande människa bakom allt detta. Som kanske kännetecknas mer av just det omväxlande fördjupandet - har det som konstant - än en enskild aktivitet eller hobby. Jag tror att det är en strategi SOL. Man missar en del när man gör som vi gör, men man ser mycket också.

SOL skrev:Vet någon förövrigt hur det ligger till med det mytomspunna femte evangeliet? Är intresserad av info!


http://sv.wikipedia.org/wiki/Tomasevangeliet

Lite allmän info, länkarna längst ner på wikipediasidan tar dig till själva grundtexten.

SOL skrev:Har man ett hjärta i kroppen kan man inte tillåta ett mentalt slaveri sänker sig över de som inte har förmågan att skydda sig själva mot lögnerna. Istället skall man väl kämpa mot villfarelsers, lögner etc...


Om vi fastställt vad man bör kämpa för är nästa steg att bestämma hur! Problemet är ju inte så mycket lögnerna, utan att de kunnat få fäste. Att ge en vilseledd människa en färdig sanning kommer inte att tjäna till något. Plutarchos sa att sinnet inte är ett kärl som ska fyllas, utan en eld som ska tändas. Det kan göras på så många sätt.

Att vilja alla människors bästa är en god utgångspunkt. Även om man vill "tända deras eld" för deras eget bästa är det dock inte säkert att det är det bästa för dem. Man kastar ju inte ett ägg ner från boet och ropar "FLYG!" Det blir bara pannkaka.

Det finns en kul scen i "Life of Brian" där Brian som "ofrivillig profet" försöker få sina efterföljare att sluta följa efter honom. "You're all individuals!" säger han till dem, de svarar "WE'RE ALL INDIVIDUALS!", förutom en man som invänder "I'm not!" Något att tänka på för den som vill befria andra från deras mentala förslavning...

-narr-

SOL
Inlägg: 42
Blev medlem: 02 nov 2005 13:42

Inläggav SOL » 03 jan 2006 15:02

NU börjar det här likna en intressant diskussion... verkligen! Nu ger ni mig något att gå på....

Det här med Zarathustras olika reinkarnationer...låter väldigt likt resonemangen kring Dalai Lama! Stämmer det?

Dalai Lama själv tror ju inte att han är någon av de senaste typ 10 lamornas reinkarnationer...han trodde snarare den 5:e, 1:e, 2:e och 3:e. Sa han i en intervju som sändes på SVT för inte så länge sedan. Och det finner ju jag märkligt eftersom jag har snappat upp någonstans att det skall vara en högre gudom som reinkarneras i dessa lamor. Och där borde väl finnas en kontinuitet eller hur?

Steg ett, två, tre...som du skrev hovnarr... (fast i annat sammanhang).

Annars visar ju detta på att de antingen bluffar, eller att sanningen är betydligt mer komplex än vad Dalai Lama själv förstår! Eller att där finns olika högre gudomar... som verkar i Dalai Lamas värdsliga kropp vid olika tidpunkter.

Tycker dock att det finns lite för mycket mambu jambu i allt sådant här resonemang...i alla fall när några reinkarnationer framställs som högre än andra. Lite farao, solens son tendenser enligt mitt tycke. Kejsaren av Japan.... halleluja! Selfproclaimed leader...även om Dalai lama utvalts av andra som liten!

Högre gudomar tycker jag inte borde behöva poängtera deras högre existens... då sjunker de i mina ögon till en rent mänskligt tarvlig nivå. De borde inte ha sådana behov utan bara stråla från insidan.

Men det här tycker jag är intressant...jag skall beställa boken Cogito och lära mig mer kring det du talar om...

Däri ligger kanske skillanderna oss emellan... precis som du skrev hovnarr. Jag suger in allt...har läst om zarathustra på ett övergripande plan...för det räcker...men man KANSKE missar en hel del på vägen..... visste inte att där finns sådana spekulationer kring Zarathustra...och även om jag ger föga för sådana ting nu... eftersom jag tror det är det bizarra mänskliga längtan efter kontinuitet och mystik som skapar dessa sagor.... eller inte!

*ler*

Precis som med bibeln.... jag har inte läst hela bibeln... för jag ser hur snabbt sagan, spekulationen och osäkerheten tar vid....och den kan inte lära mig något om det gudomliga som jag inte redan vet! Det finns inget större djup i bibeln.... då talar jag mycket hellre med en zenbuddist! Eller rent av sitter tyst.

Jag rekommenderar er båda att läsa Mayakalendern också... inte fake varianten som spridits "dreamspell" utan den riktiga... vidgar ens tänkande....

SEDAN HOVNARR

Jag tackar väldigt mycket för ditt svar...

Det här med personers olika intressen. All fine... det är jättebra att vi kompletterar varandra och jag uppmuntrar sådana ting...för en person som studerat vilka nitar man hade till ubåtarna under andra världskriget, eller guldbrakteatrar modell c...kan lära mig detta. Men den kunskap som JAG anser viktig är större förståelse för sakernas ordning.

En person som viger sitt liv åt dessa smala ämnen riskeras att förlora sig själva. Finner man sådana intressen efter man funnit sig själv, harmonin osv...då är det fantastiskt.... men innan...nej! Och risken att man finner sådana smala intressen speciellt stimulerande efter ett personligt uppvaknande tror jag inte på.

För en guldbrakteater är bara ett jävla mynt från romartiden, som vikingarna förvandlade till smycken och statussymboler. Mer information än så är egentligen överflödig...

Dyker man djupare än så...fastnar man i en liten historisk process som inte har någon vikt! Det är bara en intressant iakttagelse...men den utvecklar inte din person mer än så!

Och dyker man fördjupt in i reinkarnationsprinciper och spekulationer... kanske man missar det faktum att dessa reinkarnationer lever här och nu också.

Vilket är viktigast att fånga?

Du kanske har rätt i att det är en strategi vi har.... samma strartegi som Einstein hade. Vill man förstå det gudomliga, syftet...hur Gud tänker... då måste man kanske förstå i smått och tänka stort. Jag är helt och hållet ute efter övergripande förståelse...

En människa som studerar grästrå...tror jag gör detta för att världen kräver det för att de skall passa in som en liten pusselbit och tjäna sitt levebröd...samt därför att världen i övrigt är så stor och skrämmande för dem...och med grässtråna känner de sig trygga!

Tackar sedan för boktipset...skall genast köpa.

SEDAN HUR MAN SKALL KÄMPA!!!

Där är något jag funderat otroligt mycket över...och som jag märker sakta men säkert andra börjar göra också.

Jag har studerat makt, vilka grundvalar makten vilar på idag och historiskt, politik och statsvetenskap...

Och det mest skrämmande med denna bilden är.... att här är människan totalt jävla handikappad. Och bilden som framträder är så simpel, men tydligen så svår för folk att lista ut.

Anledningen till detta är att människan inte är fri...fria att reflektera över RIKTIGA förbättringar. Vår mentala medvetande status och vårt intellekt klarar tydligen inte att se framåt. Eller ens spekulera kring andra samhällsformer än den vi lever i...

Det är precis som om vi saknar fantasin att se vår verklighet annorlunda.

INGA av de som idag har makten har hjärnor utrustade att förstå eller kunskaper att överblicka sin egen verklighet. Därför att även folk som Bush har alldeles för smala intressen. Förstår ni vad jag menar?

De är inte utrustade med ett globalt eller universalt medvetande. Och detta gör dem direkt olämpliga sin uppgift...de saknar alldeles för många parametrar i pallet!

SEDAN gillade jag skarpt det du skrev om Plutarchos... för visst är det så!

Men jag brottas med en del faktum jag vet är sanna i mitt eget liv....

Jag utsatte nämligen under min egen process...min dåvarande flickvän för en oerhörd press. Jag var helt skoningslös mot henne på så vis att jag genomskådade alla hennes lögner och körde upp dem i ansiktet på henne. Vår process var helt sjuk. Jag lät inte henne undslippa någonting. Detta pågick i först 1 år...sedan hade jag mitt uppvaknande...sedan pågick det i ytterliggare 1,5 år...separation etc...

Jag formligen bröt ner alla hennes murar, hånade alla hennes lögner och drog henne upp ur det existentiella helvete hon levde i...

För knappt 1,5 månad sedan tändes hennes eld... sedan dess har vi givit varandra så mycket att det inte är klokt. Hon lär mig dagligen saker om mig själv.... för hon har nått längre på vissa plan...och jag på andra. Vi kompletterar varandra helt fantastiskt bra.

Innan var vi som två magneter som bara studdsade ifrån varandra... när jag var glad...var hon ledsen osv... nu delar vi magi tillsammans och har blivit absolut närmsta vänner.

Varpå jag ställer mig frågan? Även om ingen annan kan tända någon annans eld... så VET jag att om man hänger sig av kärlek (och det finns inget annat sätt för mig i alla fall....eller för någon som brinner) så kan man faktiskt åtminstone accelerera processen.

Det blir en smärtsam födelse...hon trodde jag var både galen och sjuk emellanåt....men nu.... jag är så glad...så lyckligt lottad...hon är en så vacker blomma att ni anar inte.

Men å andra sidan kanske detta bara är en isolerad företeelse som bara var våra öden sammanvävda. Men ni måste förstå att det fått mig att tänka en hel del....

Jag tog inte ägget från boet och slängde det ut...flyg.... jag vårdade det och gav den all värme, kärlek och ärlighet jag kunde. Och nu flyger fågeln fri....

Fattar du...jag har sett min sanning komma att innefatta fler. Det fungera. Men samtidigt fy fan...vad smärta jag har fått bära på grund utav detta. Min kärlek till henne provocerade fram tankar..som hon inte bett om...och fienden blev jag. Så jag fick möta ilskan som bubblade upp ur henne. Inget av detta har varit lätt som du kan förstå....

Ja jag vill sätta alla fria. Är det fel?

Tycker du att det är fel Hovnarr?

Om du ser det från min synvinkel...när jag säger att jag funnit vad frihet är... och av kärlek till Alltet önskar alla samma möte. Är det fel?

Jag har svårt att bli passiv som buddisterna.... eller ens börja tänka i passiva termer när jag hör Plutarchos ord eka i mitt huvud.

Jag vet att man inte kan tända andras eldar.

Men jag vet att man kan hjälpa folk inse att de har en vilade glöd där inne i sig själva. Förstår du? Den verkligen verkligen finns där! Sett ur detta ljus...tolka min iver...mina rop här inne.

Jag skriker så högt jag kan... det är jag skyldig min egen upplevelse.

Min tacksamhet är så oändligt stor att jag inte kan visa den på något annat sätt.

Min kärlek är stor...

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 03 jan 2006 16:38

Det finns inget större djup i bibeln.... då talar jag mycket hellre med en zenbuddist! Eller rent av sitter tyst.

Jag rekommenderar er båda att läsa Mayakalendern också...


SOL, jag har ingen lust att diskutera religionens avigsidor, sorry. Men ifråga om det finns något större djup i bibeln kan vi ta en diskussion om du vill. Ta fram några citat från evangelierna som är dig en stötesten och din åsikt om dessa, så får vi se.

När det gäller Maya så har jag uppsökt en del av deras lämningar. Jag får säga ett blodtörsten som dessa lämningar ger uttryck för förhindrar mig att vörda mayarnas intelligenta kunskap och färdigheter, dvs ändamålet med kunskapen.

mvh/cogito

SOL
Inlägg: 42
Blev medlem: 02 nov 2005 13:42

Inläggav SOL » 04 jan 2006 13:36

Idag är en underbar dag...

SOL
Inlägg: 42
Blev medlem: 02 nov 2005 13:42

Inläggav SOL » 04 jan 2006 14:11

Ok Cogito...

Men då kanske vi båda begår ett stort misstag...

Jag vet för lite om bibeln...och du vet för lite om Maya indianerna.

De var nog betydligt intelligentare än vi är idag. Och om huruvida deras blodiga ritualer skiljer sig speciellt mycket från det öde Kristendomen dömt folk i Afrika exempelvis till döden... för att man inte skall använda preventivmedel så man kan skydda sig mot Hiv...eller det faktum att de kristna utrotade nästan alla indianer i hela Amerika när vi kom dit på 1500-talet.

Akademiskt....? Vad är mest barbariskt? Regelrätt utrotning eller påtvingad populationskontroll?

Deras syn på döden var helt annorlunda än våran. Döden var inte något negativt. De hade inget helvete.... reinkarnationstänkande.

Och maya kalendern är bland det mest intelligenta jag sett mänskligheten producera hittills. Den förklarar uppkomsten av ALLT som utgör vår och universums historia, nu och framtid på ett logiskt sätt!

Den är profetisk i sin natur...

Därmed inte sagt att jag förespråkar det ena framför det andra. Jag förstår båda misstagen!!!


Är både du Cogito och du Hovnarr Kristna?

I så fall förstår jag er skyddsmentalitet... det är ju en del av er identitet.....men jag gråter likväl...

Ni måste tillåta er själva att bryta ner er Tro...och ställa den mot sin spets för att förvandla den till vetande! Detta måste du våga göra Cogito... annars kommer du alltid fammla i ett sökande mörker...

Förklara för mig vad en sann Kristen är.... och säg hur många som svarar upp till det som kallar sig Kristna.

Bibeln är ett stöd för folk som behöver det, JA. Men det är bara en enda stor manual som skall försöka beskriva ett kärleksfullt beteende och förankra det i oss. Boken är inte helig! Jag har valt att leva det...inte försökt läsa mig till det.

Ordens magi är vanskliga att handskas med och även om kan läsa vad som i Bibeln står...betyder inte detta att man förstår dess budskap ända in i sin varelses kärna. Man måste leva och andas det.

Tycker det är synd att du så envist försvarar detta. Det grumlar din klarsynthet!

Hade du tillåtit dig att lyssna på vad jag sa... kanske du verkligen hade funnit din egen Jesus.

Och jag upprepar min fråga från förra inlägget.

Vad är viktigast att fånga... passerad religiösa fenomen eller nuets potentiella reinkarnationer?

Du och många andra talar ju om historiska reinkarnationer av olika personer på ett så romantiskt vis... om du nu tror på detta....begriper du då inte att dessa individer lever kanske här och nu också?

Eller har reinkarnationerna av dessa heliga personer upphört?

Vad är det som är så förbannat romantiskt med att studera DÖDA människor?

Jo, de är döda och vi kan inte sitta och diskutera med dem...bara eftertolka deras budskap...de har gått över till andra mystiska sidan. Men de var människor som du och jag.

Hade Jesus stått framför dig idag...hade du sett honom eller hade du avfärdat honom?

Behöver en person dö och återuppstå i ditt ansikte för att du skall tillskriva din verklighet samma magi som historien tillskriver tiden kring Jesu födelse?

Begrunda...och låt tvivlet i dig bubbla.... utan tvivel når du inte framåt. Och vedertagna nedärvda sanningar måste man pröva fördomsfritt!

Inget av det jag har skrivit här har jag skrivit för att göra dig ledsen. Utan av kärlek och omtanke. För precis som du vet en massa om ting jag inte känner...så vet jag också en del som du inget vet något om.

Och du vet det..... därför vill du sluta diskutera. Men tro mig... mina ord kommer eka i ditt huvud..idag, imorgon...eller när du är redo för dem....

Nu har jag gett er så otroligt mycket...att jag förväntar mig en sårbar, öppen och ärlig approach i nästa inlägg. Utan intellektuell stolthet! Det är inte bara jag som skall behöva sitta här och öppna mig, dela med mig och försvarar mina tankar.

Vänd på skiten... även om ni misstror mig... vända på saken även om ni tycker att jag pratar skit.

Man måste våga se saker ur andra perspektiv... vad har ni att riskera?

Har jag fel...kommer ju er tro endast att stärkas eller hur?

Sluta vara så förbannat fega och våga se verkligheten...

Ytterliggare ett tråkigt stolt avståndstagande och jag lämnar diskussionen jag med. Och då får ni aldrig veta att ni kanske missat er potentiellt sett kanske bäste vän någonsin!

Får eller Lejon....?

Du avgör...

Faidros
Inlägg: 12
Blev medlem: 04 jan 2006 19:37

Inläggav Faidros » 04 jan 2006 20:39

Sol, jag har läst de flesta av dina inlägg på forumet. Du påtalar ofta svårigheten att på ett lättfattligt och kortfattat vis förmedla vad du menar i dina inlägg. Eftersom du vill förmedla kunskap om en känsloupplevelse har du vissa svårigheter, eftersom dylika upplevelser tenderar att bemötas med stor skepsis. Det är säkerligen få som betvivlar att du upplevt det du säger dig ha upplevt, men det är säkert desto fler som är skeptiska till varför dina upplevelser och dina synpunkter rörande kärlek skulle vara mer förtjänstfulla än andras upplevelser och uppfattningar.

Jag har ett tips till dig som du kan ta till dig eller förkasta. Eftersom det är någom form av känsla du vill förklara på ett så innerligt och träffande vis som möjligt, kanske inte resonerande, argumenterande, diskuterande eller förmedlande via stora textmassor är rätt medel för ditt spörsmål. Mitt tips är att du försöker skala bort så mycket som möjligt av ovidkommande information runt den känslan du försöker förklara, för att sedan börja skriva dikter. Korta, koncentrerade dikter är ett ypperligt medel för att fömedla "rena känslor". Möjligen kan detta vara något för dig och ditt kärleksbudskap, eftersom du upplever det svårt att nå ut med ditt budskap via diskussion och förmedling.

Faidros

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 04 jan 2006 20:44

Heads up, Faidros.

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 05 jan 2006 00:42

SOL skrev:

Därmed inte sagt att jag förespråkar det ena framför det andra. Jag förstår båda misstagen!!!

******* OK. Då låter vi båda bero.

Är både du Cogito och du Hovnarr Kristna?

I så fall förstår jag er skyddsmentalitet... det är ju en del av er identitet.....men jag gråter likväl...

Ni måste tillåta er själva att bryta ner er Tro...och ställa den mot sin spets för att förvandla den till vetande! Detta måste du våga göra Cogito... annars kommer du alltid fammla i ett sökande mörker...

******* Jag har intet emot vetande. Våga göra... tja, då blir det knivigare. Vet inte om jag vill påskynda "upplevelsen".


Hade du tillåtit dig att lyssna på vad jag sa... kanske du verkligen hade funnit din egen Jesus.

******** Som sagt, är kanske inte "där" än.

Och jag upprepar min fråga från förra inlägget.

Vad är viktigast att fånga... passerad religiösa fenomen eller nuets potentiella reinkarnationer?

******** Nuet.

Hade Jesus stått framför dig idag...hade du sett honom eller hade du avfärdat honom?

********* På biblisk tid hade jag nog hört till fariseerna. I dag skulle jag nog bara lyckas känna igen honom om han uppträder analog med mina föreställningar och förutfattade meningar.

Inget av det jag har skrivit här har jag skrivit för att göra dig ledsen. Utan av kärlek och omtanke. För precis som du vet en massa om ting jag inte känner...så vet jag också en del som du inget vet något om.

****** Det tror jag också.

Och du vet det..... därför vill du sluta diskutera. Men tro mig... mina ord kommer eka i ditt huvud..idag, imorgon...eller när du är redo för dem....

Nu har jag gett er så otroligt mycket...att jag förväntar mig en sårbar, öppen och ärlig approach i nästa inlägg. Utan intellektuell stolthet! Det är inte bara jag som skall behöva sitta här och öppna mig, dela med mig och försvarar mina tankar.

****** Du väljer din öppenhet, jag min. OK?


Ytterliggare ett tråkigt stolt avståndstagande och jag lämnar diskussionen jag med. Och då får ni aldrig veta att ni kanske missat er potentiellt sett kanske bäste vän någonsin!

******* Vet inte vad du väntar dig av mig. Vad jag väntar mig av dig som haft upplevelsen är att du transformerar ned den i åskådliga begrepp istället för att försöka "tända min eld". Det är du skyldig dig. Vaska fram det "objektiva" ur upplevelsen så att det blir till nyttig vetskap för oss andra. Försök att framställer det logiska i kärleken. Förbind logos med kärlek som den ändamålsenliga nödvändigheten och hitta ord att kommunicera detta. Då låter jag mig gärna "missionäras".

mvh/cogito

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Nålsögat och kamelerna

Inläggav hovnarr » 05 jan 2006 12:53

Sehär två utmärkta sätt att uttrycka samma sak:

Faidros skrev:Mitt tips är att du försöker skala bort så mycket som möjligt av ovidkommande information runt den känslan du försöker förklara, för att sedan börja skriva dikter. Korta, koncentrerade dikter är ett ypperligt medel för att fömedla "rena känslor". Möjligen kan detta vara något för dig och ditt kärleksbudskap, eftersom du upplever det svårt att nå ut med ditt budskap via diskussion och förmedling.


cogito skrev:Vaska fram det "objektiva" ur upplevelsen så att det blir till nyttig vetskap för oss andra. Försök att framställer det logiska i kärleken. Förbind logos med kärlek som den ändamålsenliga nödvändigheten och hitta ord att kommunicera detta.


Jag gissar på att detta blir en tuff utmaning för SOL - men jag gissar också på att SOL gillar tuffa utmaningar! Vad säger du, är det något du tänker försöka dig på? Att, kanske via ett poetiskt gränssnitt*, förmedla kunskapen i erfarenheten?

Nu tror jag också att du upptäckt problemet med att försöka tända eldar. En och annan torr kvisthög välkomnar kanske en pyroman, vissa vill leka med elden och för det flesta är det nog att stundom tända ett ljus. Som ett halvhjärnat försök att leda in dialogen i det poetiska rummet, menar jag.

-narr-

P.S. cogito - kanske vore det givande för SOL att få ta del av det digitala dito* som du visade mig en gång? D.S.

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 05 jan 2006 16:12

Jag tror du menar den här länken
http://www.menschengeist.de/interface/index.htm

Ja, det är ju också någon sorts poesi.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 06 jan 2006 00:54

Faidros: Ditt senaste inlägg var väldigt bra tycker jag.

SOL: Du säger "Sluta vara så förbannat fega och våga se verkligheten... ". Jag vet hur det är att vara i samma situation. Problemet är att människor måste komma till insikter själva. Och insikter får de bara om de känner ett behov av det - i kombination med en ödmjukhet och öppenhet inför insikten. Därför kan det vara bra att sprida känsliga budskap indirekt. Olika former av medlare agerar ju ofta som en indirekt länk mellan två parter för att avdramatisera dramatiken. Vi måste alltså avdramatisera för att inte skrämma.

Sen är döden av vårt falska jag och insikten om vårt egna autentiska jag är en väldigt dramatisk upplevelse, antagligen den mest dramatiska vi kan uppleva och den ställer det vi vet helt upp och ner, precis som en dramatiskt skämt, en dramatisk lättnad eller annan dramatisk känsla. Och det är ju detta som får människor att agera så dramatiskt efter de upplevt den.

Jag har själv upplevt att människan har väldigt mycket potential till lycka och inre styrka när de kommer i kontakt med sitt autentiska jag.
Problemet är att det är en paradox - det är bara modet som kan låsa upp modet att möta sitt egna jag. Och för att hitta till modet måste allt annat än modet ifrågasättas, och när en människa väl hittat modet att uttrycka sitt inre, autentiska jag, så kommer det jaget att köra över alla småskurna och rädda människor som inte är tillräckligt mogna för att öppna upp sitt egna, eftersom dessa människor fortfarande försöka leva upp till de uppfattningar om sig själva deras omgivning präglat dem med.

Det är bara ensjälv som kan få ensjälv att stå på sina egna ben och faktiskt öpnna upp sig inför sitt egna samvete. Vissa är inte redo ännu, och de måste vi respektera. När människor väl känner ett behov av att hitta tillbaka till sitt egna auteniska jag, så kommer de att söka upp oss. Men det betyder ju inte att vi inte får hinta människor att det finns ett annat sätt att förhålla sig till livet på. Poängen är att vi inte bör skrämmas eller dramatisera saker på fel sätt, för då kommer människor helt enkelt inte att förstå vad det faktiskt är som är så dramatiskt. De kommer isället att misstolka vad som är så dramatiskt - de kommer att uppfatta vårat beteende som dramatiskt - att vi måste vara galna, när det i själva verket är känslan av att hitta hem som är det enda som är dramatisk, men eftersom de ännu inte upplevt känslan kommer de inte att förstå oss.

Faidros
Inlägg: 12
Blev medlem: 04 jan 2006 19:37

Inläggav Faidros » 06 jan 2006 12:32

Jag bockar och bugar, PopJimmy.

Det ligger mycket i det du skriver också, anser jag. Det du säger om insikter, att dessa "får de bara om de känner ett behov av det", tror jag är väldigt centralt, inte minst vad det gäller spridande av kunskap som för många kan te sig avig och världsfrånvänd. Är inte en individ villig att ta till sig en viss kunskap eller inte ser den specifika kunskapen som givande, så finns risken att det blir renodlad polemik snarare diskussion.

Jag själv är å andra sidan sådan, att även om jag upplever något som avigt så kan det likväl vara intressant med diskussion, för man lär sig alltid något på det - att kunna uppmärksamma flera perspektiv kring olika frågeställningar är ju också en slags lärdom, även om man inte behöver se alla som lika givande. :D

Mvh/Faidros


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster