Vad tänker du på?

[Pilatus]

Intressant, Pilatus. Just nu undrar jag hur fasiken bananflugor uppstår? Menar, dörrar och fönster stängda. Lite övermogen frukt eller övervattnad blomma förefaller de uppstå ur "ingenting" De kan väl inte sitta och häcka utomhus mitt i vintern och snabba sig in om det vankas något mumsigt? Likadant med kryp i gamla mjölpaket. De kan väl inte bestå av mjöl?!

Sorgmygga (Sciaridae) trivs bland blomkrukorna. De finns i vår natur.

http://www.odla.nu/artiklar/ute/skadedjur-och-sjukdomar/smaflugor-pa-krukvaxterna

[Anne]

Hej Tusse (fnittrar lite för mig själv, tyckte Pilatus lät så strängt och stelt och missvisande just nu, så då får du lite mental massage för att losen up
Nej, åter till allvaret. De finns alltså i jorden, vilande väntande hela tiden, och "kläcks" eller vad man nu kallar det om förutsättningarna är de "rätta" dvs. rejält med vatten?

[Anne]

Tog du illa upp för det där? Det var inte meningen. Besynnerligt nog krävs både självinsikt och självdistans för en fullgod helhet. Jag kommer i allra största välmening kalla dig Tusse hädanefter om inte moderatorerna är så fåniga att de stoppar det

[Anne]

Jag tolkar din tystnad som att du inte är redo för det än, vilket jag självklart respekterar, Pilatus.

[Pilatus]

Tog du illa upp för det där? Det var inte meningen. Besynnerligt nog krävs både självinsikt och självdistans för en fullgod helhet. Jag kommer i allra största välmening kalla dig Tusse hädanefter om inte moderatorerna är så fåniga att de stoppar det

Nej då Lynx, några ynka blåmärken bara.

[Pilatus]

De finns alltså i jorden, vilande väntande hela tiden, och "kläcks" eller vad man nu kallar det om förutsättningarna är de "rätta" dvs. rejält med vatten?

Flugorna lever bara en kort tid, de lägger sina ägg och omvandlingen från larv till vuxenform kallas metamorfos. Jag tror inte jag har mycket till fobier, men flugornas livscykel gör mig lätt illamående. Flugor gör sig bäst i bärnsten.

[Anne]

Jag har gott om fobier, men flugor är inte en av dem. Fast det är något i det här som jag tycker är obehagligt - med flugor.

[evasson]

Det låter besvärligt hur handskas du med dessa fobier.

[Anne]

Det låter besvärligt hur handskas du med dessa fobier.

Nu vet jag inte vad du menar? Hur har du fått för dig att jag handskas med dem? Men visst, fobier är besvärliga. Har man inte upplevt panikångest är det svårt att förklara. Vid en egentlig fobi handlar det inte om att något är lite småobehagligt. Hjärtdunder och spaghettiben gäller då. Jag kan iallafall skratta åt min egen fånighet med lite ömhet.

[Pilatus]

Det låter besvärligt hur handskas du med dessa fobier.

Nu vet jag inte vad du menar? Hur har du fått för dig att jag handskas med dem? Men visst, fobier är besvärliga. Har man inte upplevt panikångest är det svårt att förklara. Vid en egentlig fobi handlar det inte om att något är lite småobehagligt. Hjärtdunder och spaghettiben gäller då. Jag kan iallafall skratta åt min egen fånighet med lite ömhet.

Man kan förhålla sig till en fobi genom att bekämpa obehaget, eller att ge efter för det. Klaustrofobi kan leda till rena panikreaktioner, men låter sig ofta behandlas. Att övervinna en fobi innebär obehag, men vinsten med att t ex kunna åka hiss kan vara stor.

Antagligen finns det sådant som de flesta av oss viker undan för. Får man en känsla av att till varje pris vilja fly från det som framkallar ångesten är det fara å färde. Alltså undviker vi normalt sådana situationer som kan utlösa stark ångest. Det kan vara svårt handikappande.

[klorofyll]

kamp leder till frihet

[Anne]

För det mesta plockar jag fram "spökena ur garderoben" och det tycker jag lättar när jag säger som det är. Det finns socialt accepterade fobier, tja som en kvinna som ställer sig på en stol och skriker gällt för att det är en mus på köksgolvet. Nu har jag visserligen inte fobi för möss, men andra socialt accepterade fobier jag har är spindlar och ormar. Inga problem med hissar heller. Något som jag har jättesvårt för är vissa trappor. Är det väldigt viktigt att jag tar dessa trappor så gör jag det, men jag - jag brukar inte prata för mig själv:) - men säger inom mig eller till mitt sällskap med eftertryck "åh, fy f... oh, usch! fy faaan!" på repeat några gånger. Är det någon jag känner bra greppar jag dennes hand också. Vid tillstyltade presentationer i grupp får jag också ångest. Då brukar jag räcka upp handen och fråga om jag får börja eftersom jag tycker att det här är väldigt obekvämt, att jag har en ångestproblematik och att det finns risk för att jag går härifrån annars. Men gräshoppor är min värsta fobi. Delar det visserligen med Dali *snett leende*, men nej, jag kommer på inga villkor att utsätta mig för gräshoppor frivilligt.

[Pilatus]

kamp leder till frihet

Jo visst kan det vara så. Dessvärre är vi ibland våra egna fiender. Det irrationella har fått grepp om oss och kan bli ett hot mot vår förmåga att kunna handla fritt. Det krävs ibland mycket mod att vara människa och det har vi inte alltid då det skulle behövas.

[Anne]

Jag tror på reinkarnation och jag ser inte fobier som irrationellt.

[klorofyll]

kamp leder till frihet

Jo visst kan det vara så. Dessvärre är vi ibland våra egna fiender. Det irrationella har fått grepp om oss och kan bli ett hot mot vår förmåga att kunna handla fritt. Det krävs ibland mycket mod att vara människa och det har vi inte alltid då det skulle behövas.

Om man känner så, så tror jag att man behöver ta det mer lugnt, kanske inte på alla sätt, men över lag, stressa mindre, tillåta sig att vara ensam längre stunder och tänka mer så att ens tankar blir egna och kontrollerade.