Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Illusionen
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Hej!
Då jag startat denna tråd, och efter att med intresse ha följt diskussionen här, är min sammanfattande slutsats, så här långt, att rubricerad fråga, ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?”, i högsta grad är befogad. Detta gäller särskilt om man eftersträvar en djupare förståelse av universum. Som jag inledningsvis konstaterade återkommer frågor som, - VAD ÄR TID ?, ofta i olika skepnader, på olika forum, och förblir alltid obesvarade. Så förefaller resultatet även bli denna gång.
Personligen är jag av uppfattningen att det är bättre att starta ett logiskt resonemang utifrån en delvis metafysisk modell, som redovisar en möjlig förklaring och därigenom ger svar, än att helt undvika frågorna och börja ”halvvägs upp på resonemangsstegen”.
Algotrezza skriver något intressant, och frågar citat: ”Är tid en dimension i 3D-rummet eller befinner sig 3D-rummet "inuti" tiden?” Det är ingen lättbesvarad fråga så det vore intressant att få veta om någon har lämnat ett trovärdigt svar på frågan ? Samtidigt är frågan avslöjande, då svaret kräver förståelse på grundläggande nivå.
Reflex skriver citat, ” Men vad är tidens fysiska beståndsdelar?” Det är en berättigad kärnfråga som ingen ännu svarat på.
För att inte behöva läsa hela mitt koncept är det min förhoppning att det är tillräckligt att läsa följande koncentrat för att förstå vad svaren är enligt min åsikt.
I en kommentar under rubriken ”Vad är Jaget ?” på detta forum skriver jag citat, ”Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld !” Min personliga uppfattning är att det sannolikt inte är möjligt att finna en fundamental ”mekanism”, här benämnd M, som kan göra anspråk på att atomärt efterlikna denna ofattbara förmåga. Jag vill ändå redogöra för några tankar kring detta, som i mitt fall ökat förståelsen för bl a fenomenet tid.
Efter att ha begrundat problemställningen, var min första slutsats att ju mer komplicerad M väljs desto mer begränsad blir M:s kapacitet och förmåga.
Det förefaller alltså som den ”standardmodell” som tillämpas inom fysiken ej uppfyller de krav på enkelhet som borde bli en följd av nämnda slutsats.
Standardmodellen med dess elementarpartiklar är helt enkelt för komplicerad, för att den ska uppfylla stipulerade kapacitetskrav.
Målsättningen blev därför att söka en basal mekanism, M, som var extremt enkelt.
Den ”mekanism”, M, som efter div funderande kom att utkristallisera sig hade formen av en ”kurva”.
Små segment av böjen/kurvan kan spaltas upp i komposanter, orienterade 90 grader relativt varandra.
Om vi här tänker oss att varje del av en struktur ”återkopplar” till sig själv, inses att den linjära strukturen återkopplar symmetriskt, medan den böjda strukturen återkopplar asymmetriskt. Detta kan uttryckas som att den linjära strukturen är ”neutral = balanserad” medan den cirkulära strukturen är ”aktiv = obalanserad”. En struktur som kan formas sluten t ex cirkulär och/eller sfärisk, kan då ses som ett överordnat balanserat komplex av obalanssegment. Det balanskriterie, DELTA, jag beskriver och använder mig av som bas, har sin grund i detta resonemang.
Sammanfattat kliver jag ned några steg på min ”resonemangsstege” och ersätter standardmodellen med en extremt enkel ”kvadrant-böj” (som jag kombinerar till ett DELTA).
Utgående från denna ”kvadrant-böj” och DELTA förklarar jag därefter bl a fenomenet TID, RELATIVITET, PARTIKEL mm, men även bakgrunden till flera paradoxer inom fysiken.
Se detta som att jag tycker mig förstå det jag beskriver, och även det frågeställningar ni nu diskuterar.
Jag beskriver aktuella hypoteser och teorier på http://www.maticweb.com
Konceptet baseras på växelverkan mellan skilda strukturella perspektiv, via växelverkan mellan expansion och kontraktion, inkl skenbar sådan.
Vårt medvetande har enligt konceptet p g a sinnets atomer en intern egenstruktur.
Medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur, vilket beskrivs via två principer, MP och DRP. MP står för maskeringsprincip, och DRP för dubbelreferensprincip.
DRP och MP, och därav följande skalfaktordifferenser, ger upphov till struktur-skift. SKIFTET omfattar allt från riktning till egenskaper.
Såväl ljushastighet som relativitet, utgör konsekvenser av dessa skift och/eller strukturomkastningar.
En konsekvens av MP är en imaginär spegling, via universums grundtillstånd, G. Något förenklat fungerar G som en balansering för den ”sidställda” verklighet vi förnimmer via medvetandet. Utifrån dessa principer skiljer konceptet på medvetandets ATOMÄRA, ”förskjutna”, struktur, och UNIVERSELL, ”balanserad”, struktur.
Obalanser/avvikelser i det atomära perspektivet kännetecknas av olika skalfaktorer.
Växelverkan via olika skalfaktorer resulterar i de egenskaper som kännetecknar medvetandet.
En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är då att medvetandet är en atomär illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”, i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom ”sin egen referens”.
Detta medför att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums balanserade struktur. Som en konsekvens av att sinnets interna struktur ej kan ”förnimma” sin egen struktur, introducerar den interna strukturen därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten från denna strukturobalans.
Konceptet redogör för hur vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.
Fenomen som TID utgör medvetandets ”substitut” för olika ”imaginära” projektioner av det vårt medvetande/sinne ej förnimmer. Fenomenet TID kan således betraktas som det substitut som balanserar, ”binder samman”, det atomära perspektivet, med dess olika skalfaktorer.
Konceptet beskriver några tänkbara samband baserade på dessa hypoteser och teorier.
Tyvärr har ingen hitintills förstått vad jag har skrivit, så det är inte lättillgänglig information. Jag har sökt, men inte funnit någon alternativ förklaring.
För att förstå vad fenomenet TID representerar utgår jag förenklat från att ”vårt rum” via medvetandet kan tolkas som något som kan beskrivas utifrån det vi benämner rumskoordinater. Dessa koordinater refererar lämpligen till en (1) punkt i rummet . Nästa fråga blev sedan, gäller detta i alla sammanhang ?
Svaret är nej, då vårt medvetande sätter sin egen referens. Enligt den modell jag tillämpar sker kommunikationen atomer emellan via ett ömsesidigt abstrakt strukturberoende i form av växelverkan, vilket medför att kommunikationen är beroende av minst två referenspunkter. Detta i sin tur får till konsekvens att rummets referenspunkt måste ersättas av något ”annat” än en punkt, när kommunikationen skall beskrivas. Detta ”annat” , skilt från vår atomära ”referenspunkt”, kan betraktas som en typ av strukturellt ”referensmedelvärde”, till vilket växelverkan har att förhålla sig till. Fenomenet TID är en funktion/effekt av detta ”referensmedelvärde”, och således skilt från ”vårt rum”.
Notera att detta ”referensmedelvärde” har en ”frisvävande” karaktär relativt universum.
Relativitetsbegreppet är en direkt följd av det strukturella ”referensmedelvärdet”.
Tolkningen av vårt oändlighetsbegrepp ges likaså av/via ”referensmedelvärdet”.
En intressant slutsats jag har kunnat dra av detta är att det finns en ”inåtvänd” spegling I förhållande till referensmedelvärdet, som balanserar vår verklighet.
Det är här vi återfinner atomens interna struktur. Jag omnämner detta som intern respektive extern struktur.
Har jag rätt, är atomens interna kontraktionsstruktur lika komplex som den externa expansionsstruktur som utgör vår s k verklighet.
Sammanfattat resulterar detta, och efterföljande resonemang, i att kommunikationen mellan atomer kan liknas vid två motriktade skalfaktor-koner härrörande från (refererande till) respektive involverad atom. Tid är det fenomen/substitut som sammanlänkar konerna.
Fenomenet tid är således något som emanerar från växelverkan mellan aktuella atomer.
Ovanstående förutsätter att det existerar något abstrakt som balanserar vår reella verklighet.
De elektromagnetiska fälten och Eulers ekvation utgör exempel som jag anser verifierar att så är fallet.
Det abstrakta kan ej beskrivas via vårt rum med dess punktreferens.
Observera att det vi benämner egenskaper i vårt rum inte är av absolut karaktär, utan skall betraktas som växelverkankombinationer i den abstrakt strukturen med från den atomära punktreferensen avvikande referenser.
Fenomenet tid är mot denna bakgrund ej en atomär egenskap, så Algotrezza har rätt när han säger att tiden är något immateriellt.
Som svar på Algotrezza:s fråga vill jag därför svara att TID ej är en dimension i 3D-rummet. 3D-rummet befinner sig ej heller "inuti" tiden.
Enligt mitt resonemang och synsätt härrör TID från en abstrakt/imaginär skalfaktor-differens/relation, som länkar samman växelverkan mellan kommunicerande atomer.
Jag benämner detta vxv ”speglande nav” i mitt koncept.
Förenklat är vår verklighet då en funktion av växelverkan mellan atomer, där växelverkan sker via en abstrakt imaginär spegling.
Tid är m a o en funktion av denna imaginära spegling !
Tyvärr räcker min pedagogiska förmåga inte till för att beskriva svaren enklare än så här.
Hälsar
Illusionen
Då jag startat denna tråd, och efter att med intresse ha följt diskussionen här, är min sammanfattande slutsats, så här långt, att rubricerad fråga, ”Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?”, i högsta grad är befogad. Detta gäller särskilt om man eftersträvar en djupare förståelse av universum. Som jag inledningsvis konstaterade återkommer frågor som, - VAD ÄR TID ?, ofta i olika skepnader, på olika forum, och förblir alltid obesvarade. Så förefaller resultatet även bli denna gång.
Personligen är jag av uppfattningen att det är bättre att starta ett logiskt resonemang utifrån en delvis metafysisk modell, som redovisar en möjlig förklaring och därigenom ger svar, än att helt undvika frågorna och börja ”halvvägs upp på resonemangsstegen”.
Algotrezza skriver något intressant, och frågar citat: ”Är tid en dimension i 3D-rummet eller befinner sig 3D-rummet "inuti" tiden?” Det är ingen lättbesvarad fråga så det vore intressant att få veta om någon har lämnat ett trovärdigt svar på frågan ? Samtidigt är frågan avslöjande, då svaret kräver förståelse på grundläggande nivå.
Reflex skriver citat, ” Men vad är tidens fysiska beståndsdelar?” Det är en berättigad kärnfråga som ingen ännu svarat på.
För att inte behöva läsa hela mitt koncept är det min förhoppning att det är tillräckligt att läsa följande koncentrat för att förstå vad svaren är enligt min åsikt.
I en kommentar under rubriken ”Vad är Jaget ?” på detta forum skriver jag citat, ”Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld !” Min personliga uppfattning är att det sannolikt inte är möjligt att finna en fundamental ”mekanism”, här benämnd M, som kan göra anspråk på att atomärt efterlikna denna ofattbara förmåga. Jag vill ändå redogöra för några tankar kring detta, som i mitt fall ökat förståelsen för bl a fenomenet tid.
Efter att ha begrundat problemställningen, var min första slutsats att ju mer komplicerad M väljs desto mer begränsad blir M:s kapacitet och förmåga.
Det förefaller alltså som den ”standardmodell” som tillämpas inom fysiken ej uppfyller de krav på enkelhet som borde bli en följd av nämnda slutsats.
Standardmodellen med dess elementarpartiklar är helt enkelt för komplicerad, för att den ska uppfylla stipulerade kapacitetskrav.
Målsättningen blev därför att söka en basal mekanism, M, som var extremt enkelt.
Den ”mekanism”, M, som efter div funderande kom att utkristallisera sig hade formen av en ”kurva”.
Små segment av böjen/kurvan kan spaltas upp i komposanter, orienterade 90 grader relativt varandra.
Om vi här tänker oss att varje del av en struktur ”återkopplar” till sig själv, inses att den linjära strukturen återkopplar symmetriskt, medan den böjda strukturen återkopplar asymmetriskt. Detta kan uttryckas som att den linjära strukturen är ”neutral = balanserad” medan den cirkulära strukturen är ”aktiv = obalanserad”. En struktur som kan formas sluten t ex cirkulär och/eller sfärisk, kan då ses som ett överordnat balanserat komplex av obalanssegment. Det balanskriterie, DELTA, jag beskriver och använder mig av som bas, har sin grund i detta resonemang.
Sammanfattat kliver jag ned några steg på min ”resonemangsstege” och ersätter standardmodellen med en extremt enkel ”kvadrant-böj” (som jag kombinerar till ett DELTA).
Utgående från denna ”kvadrant-böj” och DELTA förklarar jag därefter bl a fenomenet TID, RELATIVITET, PARTIKEL mm, men även bakgrunden till flera paradoxer inom fysiken.
Se detta som att jag tycker mig förstå det jag beskriver, och även det frågeställningar ni nu diskuterar.
Jag beskriver aktuella hypoteser och teorier på http://www.maticweb.com
Konceptet baseras på växelverkan mellan skilda strukturella perspektiv, via växelverkan mellan expansion och kontraktion, inkl skenbar sådan.
Vårt medvetande har enligt konceptet p g a sinnets atomer en intern egenstruktur.
Medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur, vilket beskrivs via två principer, MP och DRP. MP står för maskeringsprincip, och DRP för dubbelreferensprincip.
DRP och MP, och därav följande skalfaktordifferenser, ger upphov till struktur-skift. SKIFTET omfattar allt från riktning till egenskaper.
Såväl ljushastighet som relativitet, utgör konsekvenser av dessa skift och/eller strukturomkastningar.
En konsekvens av MP är en imaginär spegling, via universums grundtillstånd, G. Något förenklat fungerar G som en balansering för den ”sidställda” verklighet vi förnimmer via medvetandet. Utifrån dessa principer skiljer konceptet på medvetandets ATOMÄRA, ”förskjutna”, struktur, och UNIVERSELL, ”balanserad”, struktur.
Obalanser/avvikelser i det atomära perspektivet kännetecknas av olika skalfaktorer.
Växelverkan via olika skalfaktorer resulterar i de egenskaper som kännetecknar medvetandet.
En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är då att medvetandet är en atomär illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”, i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom ”sin egen referens”.
Detta medför att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums balanserade struktur. Som en konsekvens av att sinnets interna struktur ej kan ”förnimma” sin egen struktur, introducerar den interna strukturen därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten från denna strukturobalans.
Konceptet redogör för hur vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.
Fenomen som TID utgör medvetandets ”substitut” för olika ”imaginära” projektioner av det vårt medvetande/sinne ej förnimmer. Fenomenet TID kan således betraktas som det substitut som balanserar, ”binder samman”, det atomära perspektivet, med dess olika skalfaktorer.
Konceptet beskriver några tänkbara samband baserade på dessa hypoteser och teorier.
Tyvärr har ingen hitintills förstått vad jag har skrivit, så det är inte lättillgänglig information. Jag har sökt, men inte funnit någon alternativ förklaring.
För att förstå vad fenomenet TID representerar utgår jag förenklat från att ”vårt rum” via medvetandet kan tolkas som något som kan beskrivas utifrån det vi benämner rumskoordinater. Dessa koordinater refererar lämpligen till en (1) punkt i rummet . Nästa fråga blev sedan, gäller detta i alla sammanhang ?
Svaret är nej, då vårt medvetande sätter sin egen referens. Enligt den modell jag tillämpar sker kommunikationen atomer emellan via ett ömsesidigt abstrakt strukturberoende i form av växelverkan, vilket medför att kommunikationen är beroende av minst två referenspunkter. Detta i sin tur får till konsekvens att rummets referenspunkt måste ersättas av något ”annat” än en punkt, när kommunikationen skall beskrivas. Detta ”annat” , skilt från vår atomära ”referenspunkt”, kan betraktas som en typ av strukturellt ”referensmedelvärde”, till vilket växelverkan har att förhålla sig till. Fenomenet TID är en funktion/effekt av detta ”referensmedelvärde”, och således skilt från ”vårt rum”.
Notera att detta ”referensmedelvärde” har en ”frisvävande” karaktär relativt universum.
Relativitetsbegreppet är en direkt följd av det strukturella ”referensmedelvärdet”.
Tolkningen av vårt oändlighetsbegrepp ges likaså av/via ”referensmedelvärdet”.
En intressant slutsats jag har kunnat dra av detta är att det finns en ”inåtvänd” spegling I förhållande till referensmedelvärdet, som balanserar vår verklighet.
Det är här vi återfinner atomens interna struktur. Jag omnämner detta som intern respektive extern struktur.
Har jag rätt, är atomens interna kontraktionsstruktur lika komplex som den externa expansionsstruktur som utgör vår s k verklighet.
Sammanfattat resulterar detta, och efterföljande resonemang, i att kommunikationen mellan atomer kan liknas vid två motriktade skalfaktor-koner härrörande från (refererande till) respektive involverad atom. Tid är det fenomen/substitut som sammanlänkar konerna.
Fenomenet tid är således något som emanerar från växelverkan mellan aktuella atomer.
Ovanstående förutsätter att det existerar något abstrakt som balanserar vår reella verklighet.
De elektromagnetiska fälten och Eulers ekvation utgör exempel som jag anser verifierar att så är fallet.
Det abstrakta kan ej beskrivas via vårt rum med dess punktreferens.
Observera att det vi benämner egenskaper i vårt rum inte är av absolut karaktär, utan skall betraktas som växelverkankombinationer i den abstrakt strukturen med från den atomära punktreferensen avvikande referenser.
Fenomenet tid är mot denna bakgrund ej en atomär egenskap, så Algotrezza har rätt när han säger att tiden är något immateriellt.
Som svar på Algotrezza:s fråga vill jag därför svara att TID ej är en dimension i 3D-rummet. 3D-rummet befinner sig ej heller "inuti" tiden.
Enligt mitt resonemang och synsätt härrör TID från en abstrakt/imaginär skalfaktor-differens/relation, som länkar samman växelverkan mellan kommunicerande atomer.
Jag benämner detta vxv ”speglande nav” i mitt koncept.
Förenklat är vår verklighet då en funktion av växelverkan mellan atomer, där växelverkan sker via en abstrakt imaginär spegling.
Tid är m a o en funktion av denna imaginära spegling !
Tyvärr räcker min pedagogiska förmåga inte till för att beskriva svaren enklare än så här.
Hälsar
Illusionen
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Illusionen skrev:Hej!
Detta inlägg är ett test av om jag lyckats formulera några tankar jag har, på ett begripligt sätt. Mitt dilemma är att jag tycker mig förstå vissa, ur filosofisk synpunkt, viktiga samband, men att ingen i min bekantskapskrets verkar förstå det jag beskriver.
Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad intensitet in i vår tid. Trots braskande rubriker genom åren om förväntade vetenskapliga genombrott, har ingen trovärdig förklaring på/till vad "jaget" , inkl dess mekanismer, representerar ännu presenterats. Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade forskare börjat undersöka det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur vårt ”verkliga” atomära perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de reella och imaginära strukturella fältsamband jag hävdar borde inkluderas. Som jag ser det finns det strukturella imaginära samband som över huvud taget ej uppmärksammas, därav rubriken.
Jag håller med om allt utom ordet "imaginära" ...inte så att jag hävdar att det inte finns sådana, jag bara tycker det kan tas bort.
Jag har fortfarande inte lust att invända, jag kunde nästan ha skrivit det själv.Illusionen skrev:Efter att ha begrundat ovanstående är min slutsats att det inledningsvis krävs svar på ett begränsat antal fundamentala frågor som grund för att försöka förstå och förklara medvetandets mer grundläggande basala mekanismer. Då svaren är ömsesidigt beroende av varandra, går det inte att ignorera någon av frågorna. Svaren utgör alltså grundförutsättning för förståelse på ett djupare plan.
Frågorna som är av fundamental betydelse för förståelsen av medvetandet är enligt min mening,
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD ÄR TID ?
Frågorna återkommer ofta i olika skepnader, på olika forum, och förblir alltid obesvarade. Det kommer även fortsättningsvis att förbli så, så länge logiskt underbyggda svar ej presenteras. Avsaknad av svar kan inte tolkas på annat sätt än att mycket inom såväl filosofi som naturvetenskap saknar en solid grund. Krasst uttryckt förefaller det som att ingen förstår på ett djupare plan.
Nu tänkte jag opponera men du skriver faktiskt "närmast att likna vid en illusion"och då kan jag fortsätta läsa:Illusionen skrev:Mitt koncept, är ett försök att redogör för principer där den verklighet medvetandet förmedlar är en transformerad skenförnimmelse, närmast att likna vid en illusion. Denna illusion kan betraktas som en spegling via ett överordnat universellt komplext grundtillstånd, G.
Illusionen skrev:
En av konceptets bärande principer benämns maskeringsprincip, MP.
Enligt MP maskerar sinnets struktur sin ”egenstruktur” i G.
(G)anska spännande faktiskt!
Sinnet är, om jag förstår dig rätt, ett objekt med en i G dold struktur.
Frågor börjar dyka upp...men jag vill svara på dem själv först,
så jag bryter läsningen här och nu för att fundera.
Post Scriptum: Hej klorofyll! Jag ser att du också grublar på illusionen. Du ser var jag tagit tankepaus... Är möjligen "G" det DU just nu undrar över? Eller nåt slags ""G""?
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Skulle du kunna utveckla dessa två intressanta meningar mer?Illusionen skrev:Ovanstående förutsätter att det existerar något abstrakt som balanserar vår reella verklighet.
De elektromagnetiska fälten och Eulers ekvation utgör exempel som jag anser verifierar att så är fallet.
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Illusionen skrev:Reflex skriver citat, ” Men vad är tidens fysiska beståndsdelar?” Det är en berättigad kärnfråga som ingen ännu svarat på.
Bra att du tog upp den här frågan om vad tid är,
Jag har visserligen hört någon gång att tiden inte finns, men jag har inte tänkt närmare på det tidigare.
Genom den här diskussionen har jag fått klart för mig vad som menas.
Min fråga ovan innehåller redan sitt eget svar.
Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
reflex skrev:Illusionen skrev:Reflex skriver citat, ” Men vad är tidens fysiska beståndsdelar?” Det är en berättigad kärnfråga som ingen ännu svarat på.
Bra att du tog upp den här frågan om vad tid är,
Jag har visserligen hört någon gång att tiden inte finns, men jag har inte tänkt närmare på det tidigare.
Genom den här diskussionen har jag fått klart för mig vad som menas.
Min fråga ovan innehåller redan sitt eget svar.
Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
Bra att du skrev det här inlägget! Jag hittar nästan ingenting jag håller med om!
Var ska jag börja? Vad är en fysisk beståndsdel och vad menas med att något har något? Om jag har min hand i fickan är det då jag eller fickan som har min hand?
Förlåt mig om jag verkar dum men nånstans måste man ju börja och varför inte i det enkla?
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
reflex skrev:Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så vad innebär det att något finns?
Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
Existerar det något sådant som primtal? Existerar världsdelen Afrika? Existerar det något sådant som rumsliga dimensioner? Existerar tid?
Självklart gör det det! Varför måste det som existerar ha fysiska egenskaper? Räcker det inte med att det vi benämner har egenskaper som kan beskrivas. Vi kan beskriva det abstrakta innehållet i en språklig term som "tid", det är ett begrepp med en massa egenskaper. Visserligen har vi inget fysiskt objekt som vi kan mäta och väga. Men tidens existens kan ju påvisas med hjälp av det enklaste urverk, ett solur t ex.
Moderator
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
SigurdV skrev:reflex skrev:Illusionen skrev:Reflex skriver citat, ” Men vad är tidens fysiska beståndsdelar?” Det är en berättigad kärnfråga som ingen ännu svarat på.
Bra att du tog upp den här frågan om vad tid är,
Jag har visserligen hört någon gång att tiden inte finns, men jag har inte tänkt närmare på det tidigare.
Genom den här diskussionen har jag fått klart för mig vad som menas.
Min fråga ovan innehåller redan sitt eget svar.
Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
Bra att du skrev det här inlägget! Jag hittar nästan ingenting jag håller med om!
Var ska jag börja? Vad är en fysisk beståndsdel och vad menas med att något har något? Om jag har min hand i fickan är det då jag eller fickan som har min hand?
Förlåt mig om jag verkar dum men nånstans måste man ju börja och varför inte i det enkla?
Jag ser att du inte alls förstod vad jag frågade efter.
Fysiskt påvisbar = något som genom fysiska experiment går att bevisa att det existerar.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Pilatus skrev:reflex skrev:Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så vad innebär det att något finns?
"Finns" gör allt som kan ge dig en upplevelse.
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Pilatus skrev:reflex skrev:Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så vad innebär det att något finns?Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
Existerar det något sådant som primtal? Existerar världsdelen Afrika? Existerar det något sådant som rumsliga dimensioner? Existerar tid?
Självklart gör det det! Varför måste det som existerar ha fysiska egenskaper? Räcker det inte med att det vi benämner har egenskaper som kan beskrivas. Vi kan beskriva det abstrakta innehållet i en språklig term som "tid", det är ett begrepp med en massa egenskaper. Visserligen har vi inget fysiskt objekt som vi kan mäta och väga. Men tidens existens kan ju påvisas med hjälp av det enklaste urverk, ett solur t ex.
Primtal = nej, inte i sig själv. Det krävs någon som vet vad ett primtal är.
Afrika = ja, det existerar i sig själv men inte som som Afrika eftersom det skulle krävas att någon kallade det för Afrika.
Rumsliga dimensioner = ja och nej. Förhållandena skulle vara desamma men det krävs att någon vet vad det innbär och benämner det så.
Tid = nej, inte i sig själv. Det krävs att någon definierar tiden.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
klorofyll skrev:Pilatus skrev:reflex skrev:Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så vad innebär det att något finns?
"Finns" gör allt som kan ge dig en upplevelse.
Ja, men bara genom dig, inte i sig själv.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
reflex skrev:klorofyll skrev:Pilatus skrev:Så vad innebär det att något finns?
"Finns" gör allt som kan ge dig en upplevelse.
Ja, men bara genom dig, inte i sig själv.
Smart sagt!
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Pilatus skrev:reflex skrev:Tiden kan naturligtvis inte ha några fysiska beståndsdelar. Tiden finns helt enkelt inte i den meningen att den inte har någon egen existens.
Så vad innebär det att något finns?Så är det med alla företeelser som inte är fysigt påvisbara.
De har helt enkelt ingen egen påvisbar existens. Tiden, matematiken, moralen, Gud inget av detta finns och kan bara existera hos en "värd".
Om det finns någon som kan kullkasta detta genom att finna något som saknar fysiska egenskaper men som ändå finns så vill jag gärna veta.
Existerar det något sådant som primtal? Existerar världsdelen Afrika? Existerar det något sådant som rumsliga dimensioner? Existerar tid?
Självklart gör det det! Varför måste det som existerar ha fysiska egenskaper? Räcker det inte med att det vi benämner har egenskaper som kan beskrivas. Vi kan beskriva det abstrakta innehållet i en språklig term som "tid", det är ett begrepp med en massa egenskaper. Visserligen har vi inget fysiskt objekt som vi kan mäta och väga. Men tidens existens kan ju påvisas med hjälp av det enklaste urverk, ett solur t ex.
Javisst Pilatus ...reflex inlägg får oss att protestera...Det är väl bra!
Men du! Det är oklart vad egenskaper är! Om vi börjar definiera finns det en sannolikhet för att vi fortsätter utan att kunna sluta. (Tack Algotezza!) Du känner till Identitetslagen va? Vi använder den som egenskap!
Definition:
Att vara, är att vara ett x sådant att x=x.
Ser du några problem med det?
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
klorofyll skrev:reflex skrev:klorofyll skrev:"Finns" gör allt som kan ge dig en upplevelse.
Ja, men bara genom dig, inte i sig själv.
Kan man säga såhär, om det finns en gemensam upplevelse så existerar en verklighet i sig?
-
Illusionen
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
Hej Klorofyll, Reflex och SigurdV !
Trevligt att vi har ett gemensamt intresse av att diskutera fenomenet TID.
P g a sjukdom inom familjen måste jag tyvärr tillfälligt dra mig tillbaka, men vill dessförinnan helt kortfattat hjälpa er förstå hur jag ser på fenomenet tid.
Glöm inte att det jag skriver, är min högst personliga ”komposition”, som troligen är unik.
Klorofyll skriver citat, ”Skulle du kunna utveckla dessa två intressanta meningar mer?” refererande till det jag tidigare skrivit.
Det krävs så många steg i förklaringskedjan, om vi ska gå grundligt tillväga, att det inte passar in här.
Då är det bättre att ni läser hela uppsatsen/konceptet. Jag väljer därför som ett första steg en starkt förenklad förklaring, som samtidigt tydliggör var fenomenet tid och ljushastigheten kommer in i resonemanget.
Börja gärna med att kopiera den sammanfattande figuren på sidan 2 i mitt koncept, så ni har den lättillgänglig när ni läser följande.
Betrakta cirkel (balanskriteriet) som varande i balans. Det innebär att koncentrationen av Grundtillståndet, G, är jämt fördelad inom cirkeln.
Detta är inget ni förnimmer, då G är abstrakt till sin natur. G har sin förankring i universum.
Tänk sedan att ert medvetande har en ”egenstruktur”.
För att ni ska förnimma något, krävs det avvikelse/differens mellan er ”egenstruktur” och den struktur ni förnimmer.
När ni befinner er i G-strukturen tycker ni att G-strukturen är förändrad/förskjuten, då ni förnimmer den överlagrad på er egenstruktur.
Det är detta som ligger till grund för Maskeringsprincipen, MP.
Lite tillspetsat förnimmer ni det som MP maskerar av G, m a o det ni INTE ”ser”, vilket lägger ytterligare en dimension till vad medvetandet representerar.
Nu blir det lite mer komplicerat, då förskjutningen inte sker i vårt rums koordinatriktningar utan, vi måste även ta hänsyn till Dubbelreferensprincipen, DRP, och därav beroende ”referensmedelvärde” (v g se se tidigare kommentar). Det får till konsekvens att förskjutningen uppträder som koncentrationsvariationer i G.
Variationerna kan ses som expansion respektive kontraktion av G. För att förstå detta behöver ni fördjupa er i Eulers ekvation, men spar det till senare.
Kontraktionen benämner vi ”kvanta”. Det ni förnimmer via medvetandet är alltså inte G utan VARIATIONERNA/AVVIKELSERNA hos G, som t ex ”kvanta”.
Två växelverkande atomer, A och B, har båda sin ”egenstruktur”, så A respektive B förnimmer OLIKA perspektiv av G.
De olika perspektiven kännetecknas av olika koncentration/skalfaktor av G, men BIBEHÅLLER det ursprungliga växelverkan-värdet.
Observera alltså att vi förnimmer ”kvanta” (i centrum av cirkeln), men samma kvanta har ett växelverkan-värde som motsvarar cirkelns periferi.
Fenomenet TID representerar då, lite förenklat uttryckt, differensen mellan cirkeln och dess förnimbara (”atomära”) centrum.
Utökar vi resonemanget till olika projektioner/perspektiv av balanskriteriet, för vi även in VÄG.
Då inser man att ljushastigheten, C, är ett fenomen som beskriver förskjutningseffekten som en perspektiv-kombination/relation.
Det är när man viktar/normerar kvanta, till dess växelverkan-värde, som även negativ ljushastighet, -C, gör sin entre i bilden.
Relativitet är t ex baserat på normerade ”hastigheter”, vilket gör förståelsen av relativitetsbegreppet förvånansvärt enkel.
Det är min förhoppning att ovanstående skall underlätta tolkningen av fenomenet tid i min speciella tappning.
Hälsar
Illusionen
Trevligt att vi har ett gemensamt intresse av att diskutera fenomenet TID.
P g a sjukdom inom familjen måste jag tyvärr tillfälligt dra mig tillbaka, men vill dessförinnan helt kortfattat hjälpa er förstå hur jag ser på fenomenet tid.
Glöm inte att det jag skriver, är min högst personliga ”komposition”, som troligen är unik.
Klorofyll skriver citat, ”Skulle du kunna utveckla dessa två intressanta meningar mer?” refererande till det jag tidigare skrivit.
Det krävs så många steg i förklaringskedjan, om vi ska gå grundligt tillväga, att det inte passar in här.
Då är det bättre att ni läser hela uppsatsen/konceptet. Jag väljer därför som ett första steg en starkt förenklad förklaring, som samtidigt tydliggör var fenomenet tid och ljushastigheten kommer in i resonemanget.
Börja gärna med att kopiera den sammanfattande figuren på sidan 2 i mitt koncept, så ni har den lättillgänglig när ni läser följande.
Betrakta cirkel (balanskriteriet) som varande i balans. Det innebär att koncentrationen av Grundtillståndet, G, är jämt fördelad inom cirkeln.
Detta är inget ni förnimmer, då G är abstrakt till sin natur. G har sin förankring i universum.
Tänk sedan att ert medvetande har en ”egenstruktur”.
För att ni ska förnimma något, krävs det avvikelse/differens mellan er ”egenstruktur” och den struktur ni förnimmer.
När ni befinner er i G-strukturen tycker ni att G-strukturen är förändrad/förskjuten, då ni förnimmer den överlagrad på er egenstruktur.
Det är detta som ligger till grund för Maskeringsprincipen, MP.
Lite tillspetsat förnimmer ni det som MP maskerar av G, m a o det ni INTE ”ser”, vilket lägger ytterligare en dimension till vad medvetandet representerar.
Nu blir det lite mer komplicerat, då förskjutningen inte sker i vårt rums koordinatriktningar utan, vi måste även ta hänsyn till Dubbelreferensprincipen, DRP, och därav beroende ”referensmedelvärde” (v g se se tidigare kommentar). Det får till konsekvens att förskjutningen uppträder som koncentrationsvariationer i G.
Variationerna kan ses som expansion respektive kontraktion av G. För att förstå detta behöver ni fördjupa er i Eulers ekvation, men spar det till senare.
Kontraktionen benämner vi ”kvanta”. Det ni förnimmer via medvetandet är alltså inte G utan VARIATIONERNA/AVVIKELSERNA hos G, som t ex ”kvanta”.
Två växelverkande atomer, A och B, har båda sin ”egenstruktur”, så A respektive B förnimmer OLIKA perspektiv av G.
De olika perspektiven kännetecknas av olika koncentration/skalfaktor av G, men BIBEHÅLLER det ursprungliga växelverkan-värdet.
Observera alltså att vi förnimmer ”kvanta” (i centrum av cirkeln), men samma kvanta har ett växelverkan-värde som motsvarar cirkelns periferi.
Fenomenet TID representerar då, lite förenklat uttryckt, differensen mellan cirkeln och dess förnimbara (”atomära”) centrum.
Utökar vi resonemanget till olika projektioner/perspektiv av balanskriteriet, för vi även in VÄG.
Då inser man att ljushastigheten, C, är ett fenomen som beskriver förskjutningseffekten som en perspektiv-kombination/relation.
Det är när man viktar/normerar kvanta, till dess växelverkan-värde, som även negativ ljushastighet, -C, gör sin entre i bilden.
Relativitet är t ex baserat på normerade ”hastigheter”, vilket gör förståelsen av relativitetsbegreppet förvånansvärt enkel.
Det är min förhoppning att ovanstående skall underlätta tolkningen av fenomenet tid i min speciella tappning.
Hälsar
Illusionen
Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?
reflex skrev:Primtal = nej, inte i sig själv. Det krävs någon som vet vad ett primtal är.
Euklides
Afrika = ja, det existerar i sig själv men inte som som Afrika eftersom det skulle krävas att någon kallade det för Afrika.
Visst, det tål att tänkas på.
Rumsliga dimensioner = ja och nej. Förhållandena skulle vara desamma men det krävs att någon vet vad det innbär och benämner det så.
Men rummet finns och det kan beskrivas med hjälp av sina dimensioner. Stort, litet, oregelbundet eller klotformigt etc.
Tid = nej, inte i sig själv. Det krävs att någon definierar tiden.
Så när du t ex skall åka tåg mellan Åstorp och Hässleholm så skulle det aldrig falla dig in att fråga efter vilken tid det avgår, hur lång tid det tar att färdas den sträckan, när tåget förväntas komma fram till Hässleholm?
Kan du inte börja med att beskriva fenomenet. Hur upplever du odefinierad tid?
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster