Vad tänker du på?

[evasson]

Det låter besvärligt hur handskas du med dessa fobier.

Nu vet jag inte vad du menar? Hur har du fått för dig att jag handskas med dem? Men visst, fobier är besvärliga. Har man inte upplevt panikångest är det svårt att förklara. Vid en egentlig fobi handlar det inte om att något är lite småobehagligt. Hjärtdunder och spaghettiben gäller då. Jag kan iallafall skratta åt min egen fånighet med lite ömhet.

Själv så försöker jag möta rädslan, men en del rädslor har jag inte lyckats besegra ännu.

Jag är rädd för demoner, men inte alltid.

[Anne]

Jag tänker på en specifik uteliggare och undrar vad han gör nu. Han satt på trottoaren och tittade ner i gatan rätt sent på kvällen. Jag satte mig på huk, la handen på hans axel och frågade om han var ok. Han nickade och frågade om jag hade en liten slant. Det sa jag att jag hade, men att jag inte har så mycket. Två hundringar. Han fick den ena. Och så sa jag till honom att jag hoppas att det reder ut sig, så här borde det inte vara. Promenerade vidare, men det verkade som vi borde gå tillbaks. Då såg jag honom igen. Han satt på samma plats och grät. Jag satte mig bredvid honom på marken. Vi småpratade en god stund. Han verkade blivit rörd över att någon såg honom som en människa. Jag kommer aldrig glömma hans blick. Den var så oerhört Vacker.

Varför citerar du mig utan att kommentera?

[Algotezza]

En fobi är väl knappast en tanke?

Det är väl snarast något som kan orsaka tankar och känslor men som kanske kan beskrivas som en emotionellt-kognitiv låsning på ett djupare plan än känslor och tankar.

/Algotezza

Gu', va' det här va' tråki't skrivet! Men så va' ja' också ung o' dum då - flera dagar se'n. Inte konsti't svar uteblev. Fobier är ett rop från vårt kollektiva undermedvetna, från arketypernas djungel...

/Algotezza

[Anne]

Men allvarligt nu då. Det du sa måste jag tänka lite på. Därför svarade inte jag. Tycker för övrigt att det är sanslöst härligt att du är som du är med tanke på att du trots allt är filosofilärare.

[Algotezza]

:lol: Men allvarligt nu då. Det du sa måste jag tänka lite på. Därför svarade inte jag. Tycker för övrigt att det är sanslöst härligt att du är som du är med tanke på att du trots allt är filosofilärare.

Det är tanken som räknas, inte kläderna den har.

Det kan röra sig om snygga kläder ibland men när man kollar vad som döljs under dem, kanske det bara är en klädhängare.

/Algotezza

[Anne]

Jag kommer ihåg när jag pluggade kriminologi fick vi läsa en sociologibok där författaren beskrev att vi människor kändes oss obekväma om/när den andre klev ur de stereotypa rollerna som förväntades. Jag kan inte riktigt smälta att det skulle vara sant. Iallafall tickar inte jag så.

[Algotezza]

Jag kommer ihåg när jag pluggade kriminologi fick vi läsa en sociologibok där författaren beskrev att vi människor kändes oss obekväma om/när den andre klev ur de stereotypa rollerna som förväntades. Jag kan inte riktigt smälta att det skulle vara sant. Iallafall tickar inte jag så.

Jovisst är det så. För min del är det en balansgång. Att hålla mig inom ramarna så pass att jag utan att folk känner sig hotade ibland kan gå utanför dem. Jag har ju mitt medvetandes tyngdpunkt utanför både gängse ramar och "box". Men av sociala, psykologiska och ekonomiska överlevnadsskäl har jag lärt mig hålla mitt yttre beteende inom ramarna och att vid behov "tänka inuti boxen". Jag vet konkret utifrån min egen erfarenhet vad som händer när man i alltför hög grad beter sig utanför ramarna och talar utifrån tänkande utanför boxen.

De oskrivna reglerna är den mänskliga samvarons järnkorsett. Lätt att bli inte bara bedömd utan även dömd som udda och paria.

/Algotezza

[Anne]

Va?! Men det är ju förskräckligt! Jag tycker att det är underhållande och befriande när folk tar ett litet danssteg utanför den endimensionella "cirkusen" jag. Börjar allvarligt fundera på vad det är för fel på mig egentligen. Naturligtvis vill jag inte göra min omgivning obekväm. Hade ingen aning om att jag eventuellt gör det heller

[Algotezza]

Va?! Men det är ju förskräckligt! Jag tycker att det är underhållande och befriande när folk tar ett litet danssteg utanför den endimensionella "cirkusen" jag. Börjar allvarligt fundera på vad det är för fel på mig egentligen. Naturligtvis vill jag inte göra min omgivning obekväm. Hade ingen aning om att jag eventuellt gör det heller

Jag har ju på jobbetlite grann haft rollen av den store skämtaren och varit accepterad som en udda fågel. Krax! Så jag har i alla fall kunnat skämta lite gränsöverskridande. Ordvitsar gör jag inte lika mycket nu som förr. Det känns bra. Det var rätt ofta lite tvångsmässigt- jag bara måste få det ur mig... Jag behöver inte tänka ut sådant, det kommer automatiskt. Handlar idag mer om att sovra i flödet.

De osynliga sociala ramarna på en arbetsplats eller bostadsområde kan vara väldigt snäva ibland.

På förra området där vi bodde, bodde också en invandrad familj, farmor, son, sondotter. När han och jag sa hej till varandra hade han ofta handen uppe till hälsning lite för länge. Det kändes lite konstigt. Rörde sig bara om någon sekund. Det är genom att bli medveten om dessa osynliga regler man kan smälta min, men också genom att "glida" lite kan skoja med det. Vad stå-uppare ofta gör... Tänk på Robert Gustafssons figurer. Ibland behöver man inte överdriva så mycket för att det skall bli lite komiskt.

/Algotezza

[Zokrates]

"Vi måste göra upp med våra fördomar om romer som bygger på rasism etc",
har sett en hel del sådana mantran de senaste åren.
Vad det är att vara rom
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5482908
Vi måste dumpa våra fördomar om romer
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolum ... 5556398.ab

Frågor till mig själv.

Har jag blivit bestulen av romer? Ja
Har jag blivit knivhotad av romer? Ja
Har jag mitt i natten haft romer med pistol utanför dörren som ville döda mig? Ja
Har jag känt många romer och olika romska familjer? Ja
Har de alla varit kriminella? Ja
Har många av dem haft missbruksproblem? Ja
Har de haft svårare inre konflikter? Ja
Har några av dem utnyttjat sina egna barn sexuellt? Ja
Är jag naiv och godtrogen? Ja

Vad av mina egna erfarenheter av romer är rasism och hur skall jag förtränga mina erfarenheter?

[Anne]

Har jag blivit bestulen av män? Ja
Har jag blivit knivhotad av män? Ja
Har jag mitt i natten haft män med pistol utanför dörren som ville döda mig? Nej
Har jag känt många män och olika familjer där män ingår? Ja
Har de alla varit kriminella? Ja. Faktum är att jag tvivlar på att det finns någon som inte brutit mot någon lag.
Har många av dem haft missbruksproblem? Ja
Har de haft svårare inre konflikter? Ja
Har några av dem utnyttjat sina egna barn sexuellt? Ja
Är jag naiv och godtrogen? Ja

[Zokrates]

Lynx hävdar att alla män är mer eller mindre kriminella, står det inte en kvinna bakom varje man
eller gäller det bara de framgångsrika?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pengar ... yn-vid-liv
"Vi är ju i stort sett släkt allihop."

[Anne]

När jag sa någon menade jag även kvinnor. Brutit mot lagen - ja, det har DE gjort hela bunten. Jodå, fortkörning är ett brott. Sicket pack den här mänskligheten är! Bunt ihop dem å slå ihjäl dem! Vänta nu... har något sorts obehagligt minne av att jag själv har snattat, det måste vara ett falskt minne...
Zokrates! Jag vill så gärna se dig glad någon gång! Är du aldrig glad?

[Anne]

Zokrates, nu kom jag att tänka på jesus-citatet du skrev om om splittring. Jag tycker att det känns sorgset bedrövligt, men inser att det kan vara nödvändigt. Det kanske känns lite lättare när du tänker på en romsk familj än din egen? Det finns trots allt många fina romer och män för att nämna kategorier vi pratat om. Men jag accepterar, med stor sorg, och lämnar det i min Faders händer. Nå´t behöver ju göras.

[Zokrates]

Zokrates, nu kom jag att tänka på jesus-citatet du skrev om om splittring. Jag tycker att det känns sorgset bedrövligt, men inser att det kan vara nödvändigt. Det kanske känns lite lättare när du tänker på en romsk familj än din egen? Det finns trots allt många fina romer och män för att nämna kategorier vi pratat om. Men jag accepterar, med stor sorg, och lämnar det i min Faders händer. Nå´t behöver ju göras.