förstår mig själv skrev:En mening med livet är tex att andas.
Om meningen med tillvaron i stort sett kan reduceras till att hålla sig vid liv en tid, så har du givetvis uppnått ett slags livsmål.
Men det är knappast det som frågan brukar syfta på. Många utgår från att de har del i något högre syfte. Att bidra med något, att åstadkomma något bestående, att delta i en religiös sekt, eller något som sträcker sig utanför den egna personen. Andra anser att när vi summerar våra liv så får vi inte något bra svar på om det finns något som förtjänar att kallas livets syfte. Spelar det någon roll att livet saknar ett syfte? Kan vi inte nöja oss med att vi lever i ett mycket välordnat land, att vi gör det som folk gör mest, försöker ha litet trevligt och i bästa fall kan sitta på verandan en eftermiddag och titta ut på blommande träd, rosenbuskar och läppja på en Sazerac?
Frågan och även svaret kan framstå som absurd om vi tänker på hur illa ställt många människor har det. Att många bokstavligen måste fly för sina liv, eller att flickor vid unga år smittas av HIV, all slags omskärelse, kort sagt all slags elände som det skulle gå att göra något åt. Om vi gör vad vi kan och försöker bidra till att minska lidandet i världen så kan det spela roll för dem som blir hjälpta. Även om det inte kan vara livets stora syfte, så är det dock ett syfte som känns mindre narcissistiskt än att reducera frågan till personen.
! Jag tycker om får. Jag fick ett sååå gulligt mjukisfår häromdagen med en vetevärmare i magen. Han heter Schnuggles. Just nu sitter han i min fåtölj och ser på TV för att lära sig svenska 
