Filosofiskt så har jag på senaste tiden tänkt mest på val-discipliner, som politik, föräldraskap, religion och sånt. Sånt som inte styrs av naturlagar, där man "aldrig" kommer att få visshet, utan man får ta beslut på hur man skall göra med sannolikheter, kompromisser och liknande. Filosofin skall ju vara "död" eftersom naturvetenskapen ger så säkra och fina svar, och stora delar av filosofin verkar ta sin tillflykt till språk och liknande där man kan verkar kunna skapa sig en "säker", "viss" värld.
Men filosofer genom tiderna har haft mängder av saker att säga om samhällsformer, Naturrätten, politiska system osv. Och mycket har varit väldigt bra. Har till exempel läst lite Locke på senaste tiden, mycket vettigt där med maktdelning och annat. (en del som är lite mer svårsmält, men men). Det verkar dock som om filosofin kom tillbaka från isen för att hålla sig i sargen efter världskrigen, Sovjet och 68-vågen. Nu verkar visioner om politiska system ha reducerats till att vara "metafysik", och man har liksom släppt tankar på hur det hela skulle kunna fungera, och lämnat det till marknadskrafterna och de medfött rika. Och demokratin är inte "die endlösung" i den allt mer globaliserade världen.
Vad tänker du på?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad tänker du på?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Vad tänker du på?
Jag såg inte hela (blev för jobbigt när jag inte förstår spanska). Är den producerad av scientologerna? Ja du... Jag är så in i märgen ledsen över denna brutalitet och råhet. Och det är så hemskt att jag själv anser att psykopater är i behov av en "särskola".
Vad tänker du på?
Något helt annat. När man korresponderar per epost med någon väldigt långt borta och endast har varandras epost som kontaktväg, så är det lite mystiskt på flera sätt tycker jag.Detär också spännande,svårt och intressant men väldigt ovisst. Det som hänt mig nu är att mitt i ett mycket trevligt och intensivt brevväxlande upphör plötsligt breven att komma. Det sista brevet var sådant att man absolut väntar sig nästa. I mitt mycket livfulla inre kan jag föreställa mig en mäng olika scenario över vad som kan ha hänt. Bra saker likväl som mindre bra saker kan ha hänt. Jag får kanske försöka att inte tänka på detta så mycket trots att det är mycket tråkigt. Ja, som ni vet,när någonting är mycket tråkigt så vill man tänka på det hela tiden. Detta är ett av mina helt vanliga ofilosofiska inlägg (eftersom jag inte är insatt i det ämnet) som jag följdriktligen placerat i avdelningen tankar och känslor.
Det vet jag inte så mycket om det heller. Men jag fortsätter ändå här eftersom jag inte vet bättre. Det skall handla om våren och det negativa. Vårens negativa sidor.
VÅRENS NEGATIVA INVERKAN
Efter att ha nästan tagit sig igenom och förbi den svåra vintern kommer för den som lever våren. Det är en årstid som inverkar upplivande på plantor och fåglar. Det blir så småningom grönare. Detta går när det väl kommer igång med en överväldigande fart. Allt slår ut, värmen skall omhulda oss. Fruktsamheten är väldigt i ropet för vissa djurarter. För andra avarter är det ovisst. Här i allt detta kan man låta sig dras med av någon slags positiv framtidstro om att livet kommer att bli skönare och bättre. Då är det väldigt lätt att glömma att säga som det verkligen är.. Kom nu att tänka på Nils Ferlins allt mer som Ior (åsnan i nalle puh).
Sinnesstämningen av en stor sorg som finns inunder och har tunga skynken över sig och täcket lyfts av sakta av en själv. Inne i det mulna känns det nära.
Här är det frestande att gå över till något ystrare(för att ni inte skall tro att jag är en dysterkvist) men det skall jag inte.
Såg barnprogrammet snobben i helgen vilket ledde mig in på tanken om jag fick gå om min skolgång. I grund och botten är jag motståndsman som några av er kunnat skönja tror jag.En mer krävande men mer intressant och givande skolgång för mig hade det varit om jag inte väntat till högstadiet med att ge upp idén om skolan. Om jag redan i klass ett hade hävdat att jag inte visste svaren,kanske visste men trodde nog inte det är så bra och därför svarar jag inte. Medvetet svara fel, verkligen få noll poäng på allt om jag alls deltog. De kom naturligtvis att försöka med alla medel under åren men jag skulle konsekvent vägra och förklara att jag absolut inte vill skriva ett enda prov. Detta kunde då ha varit ett praktiskt-filosofiskt experiment som jag nu hade kunnat redovisa i lekstugan på detta forum.
Tillbaka till det första stycket om den mycket roliga kontakten som så konstigt upphört.Det var jag inte beredd på och jag är nu väldigt sorgsen.
Om ni har kännt igen er i något av detta så har ni kännt igen er. Om något har roat er så har ni roat er. Om ni tyckt detta var tråkigt så har ni haft tråkigt.
Det vet jag inte så mycket om det heller. Men jag fortsätter ändå här eftersom jag inte vet bättre. Det skall handla om våren och det negativa. Vårens negativa sidor.
VÅRENS NEGATIVA INVERKAN
Efter att ha nästan tagit sig igenom och förbi den svåra vintern kommer för den som lever våren. Det är en årstid som inverkar upplivande på plantor och fåglar. Det blir så småningom grönare. Detta går när det väl kommer igång med en överväldigande fart. Allt slår ut, värmen skall omhulda oss. Fruktsamheten är väldigt i ropet för vissa djurarter. För andra avarter är det ovisst. Här i allt detta kan man låta sig dras med av någon slags positiv framtidstro om att livet kommer att bli skönare och bättre. Då är det väldigt lätt att glömma att säga som det verkligen är.. Kom nu att tänka på Nils Ferlins allt mer som Ior (åsnan i nalle puh).
Sinnesstämningen av en stor sorg som finns inunder och har tunga skynken över sig och täcket lyfts av sakta av en själv. Inne i det mulna känns det nära.
Här är det frestande att gå över till något ystrare(för att ni inte skall tro att jag är en dysterkvist) men det skall jag inte.
Såg barnprogrammet snobben i helgen vilket ledde mig in på tanken om jag fick gå om min skolgång. I grund och botten är jag motståndsman som några av er kunnat skönja tror jag.En mer krävande men mer intressant och givande skolgång för mig hade det varit om jag inte väntat till högstadiet med att ge upp idén om skolan. Om jag redan i klass ett hade hävdat att jag inte visste svaren,kanske visste men trodde nog inte det är så bra och därför svarar jag inte. Medvetet svara fel, verkligen få noll poäng på allt om jag alls deltog. De kom naturligtvis att försöka med alla medel under åren men jag skulle konsekvent vägra och förklara att jag absolut inte vill skriva ett enda prov. Detta kunde då ha varit ett praktiskt-filosofiskt experiment som jag nu hade kunnat redovisa i lekstugan på detta forum.
Tillbaka till det första stycket om den mycket roliga kontakten som så konstigt upphört.Det var jag inte beredd på och jag är nu väldigt sorgsen.
Om ni har kännt igen er i något av detta så har ni kännt igen er. Om något har roat er så har ni roat er. Om ni tyckt detta var tråkigt så har ni haft tråkigt.
Vad tänker du på?
lynx skrev:Jag såg inte hela (blev för jobbigt när jag inte förstår spanska). Är den producerad av scientologerna? Ja du... Jag är så in i märgen ledsen över denna brutalitet och råhet. Och det är så hemskt att jag själv anser att psykopater är i behov av en "särskola".
Man behöver inte vara anhängare av någon religiös organisation för att hålla med dem i enskilda stycken,
men jag förstår att du tycker det är jobbigt med tanke på att du själv är fast i psykiatrins klor, tragiskt.
”Bot-avdrag öppnar för terapi utan tillsyn” ”Anställ fler legitimerade psykologer.”
"Tjugo procent av den arbetande befolkningen rapporterar problem med ångest, oro, depression eller sömnstörningar."
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kr ... 029766.svd
Vad tänker du på?
Det här med att leva. Vad är det för något. (Nu menar jag inte i fysisk mening)
Att leva är att leva.
Ibland tycker jag att jag lever alltför sakta. Att allt jag gör tar för lång tid.
Man borde ju hinna med det och det och det.
En jobbarkompis hade ett uttryck. Han sa ibland "Det är det samma vad man gör medan man väntar på döden"
Nu kan detta tolkas väldigt dystert och uppgivet, men jag väljer att tolka det filosofiskt.
Ingentig spelar egentligen någon roll i ett större perspektiv. Ju större perspektiv man har dess mindre roll spelar det.
För ett tag sen var det ett program på P1 om att ångra sig.
Ångrar oss gör vi ju ofta. "Jag borde ha gjort så istället så hade det blivit mycket bättre". (Men det kan vi ju aldrig veta)
Om vi skulle kunna spola tillbaka "filmen" så skulle vi bara fatta samma beslut igen. Vi fattade nämligen vårt beslut utifrån de förutsättningar som då var.
Vi skulle ändå inte kunna titta i "facit" så vi skulle bara göra samma en gång till. Därför är det meningslöst att ångra något, men mänskligt.
Tyvärr är det ingen positiv känsla som man mår bra av, så om man kan, ska man bara ruska på sig som en våt hund och gå vidare
Att leva är att leva.
Ibland tycker jag att jag lever alltför sakta. Att allt jag gör tar för lång tid.
Man borde ju hinna med det och det och det.
En jobbarkompis hade ett uttryck. Han sa ibland "Det är det samma vad man gör medan man väntar på döden"
Nu kan detta tolkas väldigt dystert och uppgivet, men jag väljer att tolka det filosofiskt.
Ingentig spelar egentligen någon roll i ett större perspektiv. Ju större perspektiv man har dess mindre roll spelar det.
För ett tag sen var det ett program på P1 om att ångra sig.
Ångrar oss gör vi ju ofta. "Jag borde ha gjort så istället så hade det blivit mycket bättre". (Men det kan vi ju aldrig veta)
Om vi skulle kunna spola tillbaka "filmen" så skulle vi bara fatta samma beslut igen. Vi fattade nämligen vårt beslut utifrån de förutsättningar som då var.
Vi skulle ändå inte kunna titta i "facit" så vi skulle bara göra samma en gång till. Därför är det meningslöst att ångra något, men mänskligt.
Tyvärr är det ingen positiv känsla som man mår bra av, så om man kan, ska man bara ruska på sig som en våt hund och gå vidare
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vad tänker du på?
Blev väldigt glad nyss! Den avlägsna men tydligen väldigt viktiga kontakten hörde av sig igen. Personen hade varit några dagar på resa utan internetuppkoppling. Ja det är små saker kan tyckas som påverkar en mycket. Jag är överraskad själv. Det är det här med det lilla på vår jord. När det väl upptar mig blir det stort. Ord på internet,vi vet inte vad som finns bakom dem. Fantasin lever upp.
Annars idag hade jag tänkt skriva om hur man kan vara regissör och manusförfattare och skådespelare i en film som inte filmas och om varför geronimo övergav sig två gånger till armén. Detta blir lite väl mycket och gör sig bäst var för sig.
Att med sitt liv vara med i en film som utspelar sig i verkliga livet.
Istället för att se sig som en person som är och verkar i någon form i det dagliga livet kan man skriva manus,regissera sig och spela rollen. Handlingen utspelar sig i verkligheten. Är det en stor roll eller en biroll,kanske flera olika roller. Hur stor del av handlingen skall kretsa om huvudrollsinnehavaren.Vilken typ av film och vad är den viktigaste handlingen. Är handlingen och tempot så alldagligt att det inte är lönt för någon att se den eller berör den redan i inspelningsstadiet dina medspelare så till den grad att det hela går mycket längre utanför manus än vad du hade räknat med. Nu förstår ni nog grejen. Man skall alltså stiga ur och spana på sitt liv. Det kommer på så sett mer i fokus. Sedan fantiserar man fram en handling som man kan tänka sig. Spela sedan rollen. Då blir denna tänkta film ditt och andras verkliga liv.
Härförleden såg jag en film om geronimo.Den skulle i efterhand berätta om hur geronimos verkliga liv hade varit. Jag återger det i korthet ungefärligen.
I geronimos ungdom blev hans närmaste familj skuten utan anledning när de var ute. Oprovocerat våld som tar ens kärastes liv. Senare vill de vita ta allt land som stammen lever på.Geronomo krigar. Ni kan förstå hur hans hjärta mår. Han deltar i otaliga strider. Hans medicin är stark och han lever vidare efter varje strid. Visst förtroende uppstår mellan honom och en ung lötnant eller liknande. Efter samtal överlämnar han sig och sitt folk en första gång. De skall vistas inom ett mindre landområde och endast odla majs. Ett stillsamt och sorgsamt liv pågår någon säsong, sedan skuts medecinmannen som i arméns ögon verkar upprorisk. Geronimo flyr ut ur reservatet och krigandet är igång igen. Indianerna vet att allt är förlorat.De vet nu också att de inte vill leva i reservat där de inte kan leva. De drar sig undan upp i bergen. De är stora krigare och vet nu att det är bättre att dö i strid än att ge sig och leva som fångar. Hela tiden finns dessa löften från armén om något reservat om de fredligt överlämnar sig. Trots att Geronimo inte vill ha det livet som erbjuds slutar han strida och överlämnar sig återigen. Stammen får inte det utlovade reservatet utan förs långt bort( till florida tror jag) Geronimo lever tjugo år i något slags fängelse.
Min slutsats är att han ville visa eftervärlden att den vite mannens ord inte är värt någonting.
Annars idag hade jag tänkt skriva om hur man kan vara regissör och manusförfattare och skådespelare i en film som inte filmas och om varför geronimo övergav sig två gånger till armén. Detta blir lite väl mycket och gör sig bäst var för sig.
Att med sitt liv vara med i en film som utspelar sig i verkliga livet.
Istället för att se sig som en person som är och verkar i någon form i det dagliga livet kan man skriva manus,regissera sig och spela rollen. Handlingen utspelar sig i verkligheten. Är det en stor roll eller en biroll,kanske flera olika roller. Hur stor del av handlingen skall kretsa om huvudrollsinnehavaren.Vilken typ av film och vad är den viktigaste handlingen. Är handlingen och tempot så alldagligt att det inte är lönt för någon att se den eller berör den redan i inspelningsstadiet dina medspelare så till den grad att det hela går mycket längre utanför manus än vad du hade räknat med. Nu förstår ni nog grejen. Man skall alltså stiga ur och spana på sitt liv. Det kommer på så sett mer i fokus. Sedan fantiserar man fram en handling som man kan tänka sig. Spela sedan rollen. Då blir denna tänkta film ditt och andras verkliga liv.
Härförleden såg jag en film om geronimo.Den skulle i efterhand berätta om hur geronimos verkliga liv hade varit. Jag återger det i korthet ungefärligen.
I geronimos ungdom blev hans närmaste familj skuten utan anledning när de var ute. Oprovocerat våld som tar ens kärastes liv. Senare vill de vita ta allt land som stammen lever på.Geronomo krigar. Ni kan förstå hur hans hjärta mår. Han deltar i otaliga strider. Hans medicin är stark och han lever vidare efter varje strid. Visst förtroende uppstår mellan honom och en ung lötnant eller liknande. Efter samtal överlämnar han sig och sitt folk en första gång. De skall vistas inom ett mindre landområde och endast odla majs. Ett stillsamt och sorgsamt liv pågår någon säsong, sedan skuts medecinmannen som i arméns ögon verkar upprorisk. Geronimo flyr ut ur reservatet och krigandet är igång igen. Indianerna vet att allt är förlorat.De vet nu också att de inte vill leva i reservat där de inte kan leva. De drar sig undan upp i bergen. De är stora krigare och vet nu att det är bättre att dö i strid än att ge sig och leva som fångar. Hela tiden finns dessa löften från armén om något reservat om de fredligt överlämnar sig. Trots att Geronimo inte vill ha det livet som erbjuds slutar han strida och överlämnar sig återigen. Stammen får inte det utlovade reservatet utan förs långt bort( till florida tror jag) Geronimo lever tjugo år i något slags fängelse.
Min slutsats är att han ville visa eftervärlden att den vite mannens ord inte är värt någonting.
Vad tänker du på?
Den tanken har jag inte tänkt förut, scirocco. Jag trodde att Geronimo blev sviken och lurad.
Vad tänker du på?
Om de hade stritt till siste man var död så kunde man sagt att de hade sig själv att skylla som inte antog erbjudandet. Som det nu blev visades arméns lögn. Så blev resultatet av förloppet i alla fall.Om det inte var Geronimos medvetna val så var det ödet.
Mitt tangentbord gör understrykning fast jag inte vill. Vad är det för knapp jag kommit åt?
Mitt tangentbord gör understrykning fast jag inte vill. Vad är det för knapp jag kommit åt?
Vad tänker du på?
Min text blir understruken med rött sicksack om jag skriver dribbleri eller nåt sånt. Svårt att översätta för storebror, kanske...?
Det är vidrigt, obegripligt för mig att det finns människor kan gapskratta åt sjuka kattungar, vars sjukdom gör att de ständigt ramlar ihop.
Det är vidrigt, obegripligt för mig att det finns människor kan gapskratta åt sjuka kattungar, vars sjukdom gör att de ständigt ramlar ihop.
Vad tänker du på?
Men det röda strecket verkar inte postas iväg hoppas jag. Mitt kom nu när jag började använda google chrom. Annars verkar den sidan snabbare på min dator.
De som skrattar åt sådant..ja,de har mycket att gå igenom eller vad ska man säga.
De som skrattar åt sådant..ja,de har mycket att gå igenom eller vad ska man säga.
Vad tänker du på?
Det är nog när man skall begrunda stavningen enligt programmet som det blir understruket. Detta går att ändra i inställningar.
Vad tänker du på?
Glad Påsk!
Har du målat dom själv Pilatus?
Har du målat dom själv Pilatus?
Vad tänker du på?
scirocco skrev:Glad Påsk!
Har du målat dom själv Pilatus?
Jag önskar jag kunde. Förr, då barnen var små, brukade jag knåpa med sådant. Numera beundrar jag andras skicklighet.
Man tycks måla påskägg världen över. Använd Google translate och sök på något språk så får du se. Ryska och ukrainska ägg är vackra.
Moderator
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 47 och 0 gäster