Universums lagar

[Pilatus]

Vi startar med något som har en början, exempelvis de positiva talen som börjar med 1. Om vi fortsätter med 2, 3, 4 ... kan du se något annat än en oändlig serie? Det verkar som att det finns sådant som har en början, men saknar slut.

Förstås har det en början men inget slut om det var människan som kom på talen. Jag skulle lika gärna kunna skapa ett eget alfabet där första alfabetet är: - och andra alfabetet --, tredje --- osv. Då har det precis som talen, en början men inget slut. Universums oändlighet kan existera utan att människan kommer på det, medan talen inte skulle kunna existera utan människans bidrag att man börjar med 0 och att det fortsätter.

Lägger du nollan till de positiva talen får du en serie med de naturliga talen {0, 1, 2, ...}.
Hur tänker du dig serien med alfabet du talar om? Indexerar du dem?

[klorofyll]

''begränsaren'' y existerar --> den/det (x) är begränsat.
Ex. värme existerar --> isblock är begränsat (även om tillräcklig värme inte skulle ske inom 200 år, vet vi att isblock blir ett begränsat objekt eller substans om man vill kalla det för att värme y existerar fundamentalt)
Men om vi tar Universum så finns det ingen begränsare y om man förutsätter att det inte ligger någonting gudomligt bakom det hela.

Man kan istället för värme säga energi, och istället för isblock säga materia, eftersom det finns energi i universum så är materian i universum begränsad, det är väl egentligen ingen skillnad mot isblocket?

[Algotezza]

Gud brukar beskrivas dels som den första orsaken, dels som en orsakslös orsak. Vad händer om vi låter kosmos självt med energier och materia utgöra orsak till sig självt? Det är väl inte märkligare än att laborera med begreppet Gud som orsakslös orsak? Kosmos finns ju uppenbarligen. Det kan väl de flesta hålla med om...

/Algotezza

[klorofyll]

När världen skapades så gavs den en enorm potential, och om jag får gissa så ville eller kunde skaparen inte påverka utfallet av alla möjligheterna. Jag vet inte om jag tror att det funnits en skapare. Men anledningen till att man finns borde väl vara att man har möjlighet att använda och utveckla sin egen personliga potential. Om man under sitt liv lyckas med att använda sin potential på maximalt bästa sätt så borde det ju resultera i något som är svaret på frågan till varför man finns.

[reflex]

Men då talar du om heltalen. Som du läste ovan talade jag om de positiva talen. Det är användbart om du skulle räkna sandkornen på stranden i sommar. De är visserligen inte oändligt många, men serien av de positiva talen är oändlig.

Vad jag menade är sädant som vi kan se med våra sinnen att det existerar. Det gör inte matematiken. Den finns bara inuti vårt huvud.

Du menar att du har hittat på en egen kosmologisk teori? Eller vill du bara säga att vetenskapen har grovt missupfattat hur universum är uppbyggt?

Inget dera. Jag tror bara inte att de hypoteser man har idag stämmer ifall de inte innefattar oändligheten. Och vad jag ska tro på eller inte har jag rätt att bestämma själv.

[Pilatus]

Om man påstår att det finns en naturlig begränsare y (icke-gudomligt) som orsakar att världen går under, måste det också finnas någonting som gav upphov till begränsare y att kunna ha förmågan att först kunna skapa och sedan begränsa universum; dvs. en plats där ett skeende äger rum.

Varför förutsätter du att y skall ha en orsak? Det skulle medföra att kausalitet fanns innan Big Bang. Kausalitet beskriver väl endast hur världen, sedan den en gång tillkommit, fungerar enligt vissa ordningsprinciper. Men om det fanns någon sådan ordning i begynnelsestadiet vet vi inget om. Rådde inte kaos? Naturens lagar kunde knappast finnas utan en natur.

[Pilatus]

Du menar att du har hittat på en egen kosmologisk teori? Eller vill du bara säga att vetenskapen har grovt missupfattat hur universum är uppbyggt?

Inget dera. Jag tror bara inte att de hypoteser man har idag stämmer ifall de inte innefattar oändligheten.

Oändlighetsbegreppet är sedan länge accepterat. Jag kan tänka mig sådant som är oändligt långt, tid, sträckor, von Kochs snöflingekurva m.m.

Och vad jag ska tro på eller inte har jag rätt att bestämma själv.

Oj, men visst! Men även om det är en tro måste du väl ha något gott skäl för din tro?

[K-3ViN]

Om man påstår att det finns en naturlig begränsare y (icke-gudomligt) som orsakar att världen går under, måste det också finnas någonting som gav upphov till begränsare y att kunna ha förmågan att först kunna skapa och sedan begränsa universum; dvs. en plats där ett skeende äger rum.

Varför förutsätter du att y skall ha en orsak? Det skulle medföra att kausalitet fanns innan Big Bang. Kausalitet beskriver väl endast hur världen, sedan den en gång tillkommit, fungerar enligt vissa ordningsprinciper. Men om det fanns någon sådan ordning i begynnelsestadiet vet vi inget om. Rådde inte kaos? Naturens lagar kunde knappast finnas utan en natur.[/quote

Skrev att Y behöver en plats där det kan äga rum

[Algotezza]

Om man påstår att det finns en naturlig begränsare y (icke-gudomligt) som orsakar att världen går under, måste det också finnas någonting som gav upphov till begränsare y att kunna ha förmågan att först kunna skapa och sedan begränsa universum; dvs. en plats där ett skeende äger rum.

Varför förutsätter du att y skall ha en orsak? Det skulle medföra att kausalitet fanns innan Big Bang. Kausalitet beskriver väl endast hur världen, sedan den en gång tillkommit, fungerar enligt vissa ordningsprinciper. Men om det fanns någon sådan ordning i begynnelsestadiet vet vi inget om. Rådde inte kaos? Naturens lagar kunde knappast finnas utan en natur.[/quote

Skrev att Y behöver en plats där det kan äga rum

Y kan ha egenskapen att själv skapa sitt lebensraum. Den egenskapen finns kvar i form av galaxernas flykt, rödförskjutningen, universums utvidgning. Energi/materia, rum och tid är en enhet. Det är bara i analysen de kan skiljas åt - betingat av vad man har för syfte med sin analys.

/Algotezza

[reflex]

Oändlighetsbegreppet är sedan länge accepterat. Jag kan tänka mig sådant som är oändligt långt, tid, sträckor, von Kochs snöflingekurva m.m.

Ingenting kan vara oändligt långt. Det skulle betyda att det vore en sträcka och en sträcka kan inte vara oändlig. Tid finns inte i ett sådant här sammanhang enligt mitt förmenande. Oändlighetens struktur föreställer jag mig som en cirkel, (men bara symboliskt.)

Men även om det är en tro måste du väl ha något gott skäl för din tro?

Vad har man för skäl för sin tro? Endera får man accetera vad andra påstår, eller också får man gå efter sin egen känsla för vad man upplever som rimligt. En tro behöver inte stödja sig på fakta. Den växer fram ur den erfarenhet och den information (sann och falsk) som man möter i livet. Man mäste tro på sin egen känsla för vad som är rimligt, och aldrig okritiskt tro det som auktoriteter påstår.

[K-3ViN]

Oändlighetsbegreppet är sedan länge accepterat. Jag kan tänka mig sådant som är oändligt långt, tid, sträckor, von Kochs snöflingekurva m.m.

Ingenting kan vara oändligt långt. Det skulle betyda att det vore en sträcka och en sträcka kan inte vara oändlig. Tid finns inte i ett sådant här sammanhang enligt mitt förmenande. Oändlighetens struktur föreställer jag mig som en cirkel, (men bara symboliskt.)

Men även om det är en tro måste du väl ha något gott skäl för din tro?

Vad har man för skäl för sin tro? Endera får man accetera vad andra påstår, eller också får man gå efter sin egen känsla för vad man upplever som rimligt. En tro behöver inte stödja sig på fakta. Den växer fram ur den erfarenhet och den information (sann och falsk) som man möter i livet. Man mäste tro på sin egen känsla för vad som är rimligt, och aldrig okritiskt tro det som auktoriteter påstår.

Kan bara instämma här, tro är vad man tror och att tro är inte att veta. Vetenskap bygger på stödjande fakta men inte att tro.Sedan kan man ju diskutera hur missledande det kan vara att tro helt blind i verkligheten.

[Algotezza]

Tro kan betyda "hålla för sannolikt", som i "Jag tror det blir regn i morgon." Ingen kan veta något säkert om framtiden. Vi kan måla upp olika sannolika scenarior med hjälp av gjorda iakttagelser, statistik och induktionsbevis. Denna tro i dess mer vardagliga form kan dock vara grundad på rätt lösa boliner, en känsla, ett hugskott... Facebook, Wkipedia...nätrykten...

Tro kan betyda religiös tro, som i "Han tror på Gud." Här innebär inte tro att man menar att Gud sannolikt finns. Tro är inte heller en förmåga, enligt till exempel teologer på CTR (Centrum för Teologi och Religionsvetenskap) i Lund, utan att tro är människans sätt att förhålla sig till det gudomliga, den gudomliga dimension i tillvaron som vi inte närmare kan beskriva men på ena eller andra sättet kan ha erfarit. Denna form av tro kan grunda sig t.ex. på en frälsningsupplevelse eller bönhörelse, utifrån vilka man dragit slutsatsen att det är Gud som ligger bakom dessa upplevelser och att det är hans handlande som möjliggör dem. Denna tro kan alltså motiveras med egna upplevelser.

Filosofer i alla tider har dock försökt sig på olika bevis för Guds existens. Det finns det ontologiska gudsbeviset som bl.a. Anselm av Canterbury jobbade med och det finns Descartes' gudsbevis. Det finns analogibevis. Men analogibevis är aldrig logiskt bindande. Och några till. Men när man väl bevisat Guds existens kommer den verkliga prövostenen: hur skall man förklara/bortförklara teodicéproblemet?

För att säga att man vet något krävs bevis från flera kunskaps- eller informationskällor, källor som har gott renommé och är auktoritativa. Bevis ska vara både sanna och relevanta för det man vill bevisa. Men det är ju så, den som inte vill godkänna ens beviskällor, kan göra tummen ner för dem alla. Den som inte vill ta bevisen på allvar, kan strunta i dem och hänvisa till sina auktoriteter eller egen erfarenhet som falsifierar det som påstås.

/Algotezza

[Pilatus]

Oändlighetsbegreppet är sedan länge accepterat. Jag kan tänka mig sådant som är oändligt långt, tid, sträckor, von Kochs snöflingekurva m.m.

Ingenting kan vara oändligt långt. Det skulle betyda att det vore en sträcka och en sträcka kan inte vara oändlig. Tid finns inte i ett sådant här sammanhang enligt mitt förmenande. Oändlighetens struktur föreställer jag mig som en cirkel, (men bara symboliskt.)

En sträcka kan inte vara oändlig, säger du. Tänk dig att du lånar Blixt Gordons rymdskepp och far iväg i riktning mot något avlägset mål, miljarder ljusår bort. När ni kommer fram tar ni en paus, en korv med mos vid korvkiosken och sedan fortsätter ni mot nästa mål. Hur länge kan ni fortsätta? Ni har fått tanka bränsle en massa gånger och färden räknas i tio miljarder ljusår. Ni är trötta och slitna. Jorden har gått under och datorn ombord kan inte kalkylera fram något slut på sträckan. Den tycks oändlig!

Men även om det är en tro måste du väl ha något gott skäl för din tro?

Vad har man för skäl för sin tro? Endera får man acceptera vad andra påstår, eller också får man gå efter sin egen känsla för vad man upplever som rimligt.

Om jag säger att: "jag tror jag har en vårförkylning". "Njea, det tror jag inte", säger du. "Jo jag känner mig litet småkrasslig, nyser och snyter mig." Jag kan anföra några skäl varför jag tror som jag gör. Du talar om oändligheten och då jag frågar om det svarar du med litet irritation att det får man acceptera. Visst, varför skall man bry sig om professorer, auktoriteter och fackfolk? Något känns inte rätt, eller hur? Är du en rebell, reflex?

[reflex]

[quote="Pilatus"}En sträcka kan inte vara oändlig, säger du. Tänk dig att du lånar Blixt Gordons rymdskepp och far iväg i riktning mot något avlägset mål, miljarder ljusår bort. När ni kommer fram tar ni en paus, en korv med mos vid korvkiosken och sedan fortsätter ni mot nästa mål. Hur länge kan ni fortsätta? Ni har fått tanka bränsle en massa gånger och färden räknas i tio miljarder ljusår. Ni är trötta och slitna. Jorden har gått under och datorn ombord kan inte kalkylera fram något slut på sträckan. Den tycks oändlig[/quote]
Och!? - Jag tycker inte att det motsäger det jag anfört om oändligheten.

Om jag säger att: "jag tror jag har en vårförkylning". "Njea, det tror jag inte", säger du. "Jo jag känner mig litet småkrasslig, nyser och snyter mig." Jag kan anföra några skäl varför jag tror som jag gör. Du talar om oändligheten och då jag frågar om det svarar du med litet irritation att det får man acceptera. Visst, varför skall man bry sig om professorer, auktoriteter och fackfolk? Något känns inte rätt, eller hur? Är du en rebell, reflex?

Det finns inte ett spår irritation i det jag skriver. Det du tolkar som irritation är bara engagemang. Någon rebell är jag inte, men jag tror på mig själv på det viset att jag resonerar ungefär så här: "Jag har rätt tills någon eller något övertygat mig om motsatsen". Jag anser att det är en rimlig inställning eftersom man aldrig ska accetera något som man inte finner övertygande.

[reflex]

Algotezza

Du är ju religiöst troende( men kanske på ditt eget sätt)

Jag tycker inte att gudar och religion har något att tillföra om man vill spekulera om universums lagar