Förbjuda tiggeriet

[förstår mig själv]

Vi antar att vi har en människa som inte passar in. Klarar inte på ett "normalt" sätt tjäna pengar. Mår dåligt, lider. Vi antar att denne människa säger. Kan jag få lite pengar av dig för att må lite bättre. Detta vill många göra kriminellt. De som inte följer normen, dvs rör sig på ett visst sätt. Att slå på de svagaste i samhället. Hitlertyskland slog mot en ras dock en ganska stark grupp. Demokratin slår mot de svaga, de som inte klarat att lyda och prestera enligt normen.

[Jörgen]

En enskild person kan man behandla individuellt - belöna för sitt agerande, skälla ut, ignorera.

Jobbigare blir det om en etnisk igenkännbar grupp har organiserat och systemsatt beteendet i stor skala - när det i varje ingång till ett systembolag eller tunnelbanautgång eller butik sitter kvinnlig en och säger "hej" flera tusen gånger om dagen, när dennes manlige motsvarighet åker runt i tunnelbanasystem, plockar burkar bland annat, och samlar in pengarna kvinnorna har tiggat ihop med jämna mellanrum.

Irriterande, ja - att se folk förnedra sig på detta vis.
Att förklaras olagligt? För att de kollektivt lever i en annan värld?

[Zokrates]

Man måste själv vilja bryta negativa mönster, det går inte bara att skylla ifrån sig sitt eget ansvar,
som jag själv t.ex, jag borde sluta röka för att det är dåligt för hälsan, men jag vill inte sluta röka.

[Pilatus]

Hitlertyskland slog mot en ras dock en ganska stark grupp.

Ofta glömmer man att Tyska Rikets rasbiologer gick mycket längre än till att peka ut en enda folkgrupp. I lägren fick fångarna märken.
(I Sverige hade socialdemokraterna upprättat Rasbiologiska institutet. 1958 ändrades namnet, då institutet ersattes av Institutionen för medicinsk genetik. Kanske tyckte man att det gamla Rasbiologiska institutet hade dålig klang?)

Kennzeichen für Schutzhäftlinge in den konz.-Lagern.1936.
Röd triangel — politiska fångar: socialdemokrater, fackföreningsfolk, liberaler, kommunister, frimurare, anarkister.
Grön triangel — "yrkesförbrytare"
Blå triangel — emigranter
Lila triangel — "Bibelforskare", Jehovas vittnen och ”religiösa dissidenter”.
Rosa triangel — homosexuella män.
Svart triangel — ”asociala element” och ”arbetsskygga”:
Romer ”Zigenare”, senare kom de att få en brun triangel.
Homosexuella kvinnor
Förståndshandikappade
Mentalsjuka
Alkoholister
Tiggare och landstrykare
Aristokrater
Intellektuella
Pacifister
Vapenvägrare
Prostituerade
Brun triangel — Romer " Zigenare”, som tidigare haft svart triangel.
Röd rättvänd triangel — desertörer och fångar tillhörande Wehrmacht (krigsmakten).

[förstår mig själv]

Ja pilatus det är säkert så, men det är kanske inte någon större tröst för tiggarna.

[Pilatus]

Ja pilatus det är säkert så, men det är kanske inte någon större tröst för tiggarna.

Vad kan vara till tröst för för dem som tigger?

[reflex]

Är inte socialbidraget också ett slags "tiggeri"
Åtminstone tror jag att det känns så för många.
Att inte förmå klara sin egen försörjning, och tvingas att inför andra be om ekonomisk hjälp.
Per definition blir det så gott som samma sak som tiggeri.

[Pilatus]

Är inte socialbidraget också ett slags "tiggeri"
Åtminstone tror jag att det känns så för många.
Att inte förmå klara sin egen försörjning, och tvingas att inför andra be om ekonomisk hjälp.
Per definition blir det så gott som samma sak som tiggeri.

Det vore trist att behöva se det så. I stort sett vem som helst kan oförskyllt hamna i en situation där inkomster inte står i proportion till utgifter. Efter en skilsmässa till exempel. Eller om företaget man arbetar på väljer att lägga ner eller flytta sin verksamhet. Eller sjukdom som begränsar arbetsförmågan. Att ställa om sina utgifter till ett nytt inkomstläge kan ta tid och långt ifrån alla har en ekonomisk buffert som klarar sådana övergångar. Det är rimligt att vi vill och förmår hjälpa varann ekonomiskt då det krisar.

[Zokrates]

Är inte socialbidraget också ett slags "tiggeri"
Åtminstone tror jag att det känns så för många.
Att inte förmå klara sin egen försörjning, och tvingas att inför andra be om ekonomisk hjälp.
Per definition blir det så gott som samma sak som tiggeri.

Ja men endast för dem som tillhör kategorin tokhögern, men om man själv betalar en privat försäkring och tvingas
använda sig av den så är det ok, de som inte har råd att teckna en sådan, lägg er ned i närmsta skog och bara dö!


http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/va ... 042566.svd

[Plecto]

Håll i er nu.

Essensen till vårt avsky för den här formen av tiggeri är på grund av dess animerade tillställning och mer subtilt dess likgiltighet till våra känslor, vår empati. Tiggaren är obarmhärtig i sin slakt.

Låt mig beskriva er tiggaren.

Beskåda tiggaren som ligger insvept i ett lager av kläder, gult, blått, rött, en blandning av färger som i gamla tider hade kunnat skvallra om hans höga position i det mänskliga spelets hierarki, men i modern tid så reflekterar sortimentet av likgiltig blandning av färger, i en tid då de materiella är av ett överflöd, endast att tiggaren är villig att välja det pragmatiska över annat. Hans tes är hans desperation, den måste bevisas. Tiggaren har inte råd att kommunicera annat än desperation och svält. Tiggaren står aldrig upp. Han sitter ner, ligger helst ner. Av den anledningen ser vi ner på honom, bokstavligt talat förmår han oss att se ner på honom. Men var befinner sig vår indignation till den stackars arme mannen? Jo, jag ska berätta det för er. Indignationen sitter i det paradoxala faktumet att en sådan till ytan obetydlig karaktär har blivit utdelad en sådan makt över oss. Tiggaren besitter en flöjt som kan få oss att dansa till hans ton – när han vill. Vad mer bidrar till indignationen? Tiggaren är likgiltig till oss. Tiggaren är obarmhärtig i sin slakt. Våra känslor är hans slavar, han gör det han behagar med dem. Allt detta, insvept i det faktumet att tiggaren varken dansar eller sjunger, gör oss än mer enerverade. Hur kan en sådan obetydlig karaktär med till ytan obefintlig ansträngning behaga göra så med oss? Har han inget samvete? Allt detta. Tankarna, de miljontals känslorna, som kokar inom oss hindrar fortfarande paradoxalt nog ej honom från att förmå oss att dansa och sjunga till hans flöjt. I slutändan så animerar vi oss klumpigt i form av en utsträckt hand, med en slant eller två och ett leende som ovilligt ändå träder fram. Väl borta från flöjtens förtrollande räckvidd lovar vi oss själva att aldrig se tiggaren igen. Vi svär åt tiggaren.

Nästa dag passerar vi samma tiggare. Vi har gjort oss själva omedvetna till hans existens fast än han finns, det är det bästa av vapen har vi kommit fram till. Han försöker påvisa sin existens, det är hans specialitet, hans bästa av vapen har han kommit fram till. Vad får mig att tro att tiggaren vinner detta, intellektets, krig? Det faktum att i vårt nederlag har valt det människan alltid har valt då sinnets makt svikit henne. Våld.

Våld besitter en sådan förträfflig egenskap. Den står sig över intellektet. Bort med tiggaren! Bort med honom!

Ja säg mig. Vem i slutändan är fattigast av oss här, tiggaren eller vi?

[förstår mig själv]

Bra analys. Någon form av obehagskänsla uppstår när människan möter tiggaren. Skam, blyghet tex. Detta måste utrotas med våld. Ungefär så här enkelt är det. Rätt sätt är att förstå sig själv och då kan man förhålla sig till tiggaren på ett annorlunda sätt och därmed mår alla bättre. Detta kan vara en gåva lika mycket som pengar. Att undvika är ofta fel sätt att förhålla sig till det obehagliga. Rätt sätt är att undersöka och förstå.