Sceptisk skrev:Algotezzas argument att det inte spelar någon roll vem som är vid makten är helt förkastligt. Det är ett försök till diplomati genom att ställa in siktet på miljön istället. Miljörörelsen är inte alls politiskt befriad. Miljörörelsen har sina egna ideologier och de mest framträdande "värderingarna" är dess anti-kapitalism, anti-humanism och anti-liberalism.
Ett typiskt kännetecken på hur miljörörelsen har en politisk agenda är att de inte är objektiva utan ställer upp alltihopa som en saga där den hemska, giriga, rovlystna människan våldför sig eller "våldtar" naturen och "fyller henne" med sopor och radioaktivt avfall. I den sagan så ser sig miljövännerna som självuppoffrande martyrer som ska rädda naturen från kapitalismen och teknologi. Vissa miljövänners åsikter är så extrema att de vill se en värld helt utan mänsklig påverkan. De vill jämställa människan med ett virus som bara äter upp världen och inte lämnar något kvar annat än skräp. De vill inte se det självmotsägande i detta. Det är ju för att människan ska kunna leva som hon behöver naturen; djur, skog, osv. Så vad menar de med att ställa djur och skog före människan? Verkligheten är att miljövännerna försöker att sälja in ett politiskt åtgärdspaket och därför tar miljörörelsen aldrig upp hur naturen själv fungerar.
Naturen är inte "ren" eller "altruistisk" utan tvärtom både smutsig, brutal och framförallt självisk. Men det är därför naturen fungerar. Det finns inte en enda levande varelse som inte strävar efter att gynna sig själv. Träden suger ut vattnet från marken och samlar själviskt in solstrålar från himlen. Råttorna äter själviskt upp gräs och trädbark och larver och insekter. Bina samlar ambitionslystet in nektar från blommorna. Vargarna dödar egoistiskt älgar och äter upp dem. Kossor äter girigt upp gräset som växer i frid och frihet på ängarna. Men genom att varje art gör så så skapas det tillfällen för alla arter. Vi kan samla honung från bikuporna och äta nötkött. Älgarna äter inte upp all mat i skogen och därför ger vargarna träden en chans att växa upp. Gnagare kan leva gott på alla insekter och larver som i sin tur själviskt magasinerar näring i sina kroppar. Vi människor är inget undantag från detta förlopp och beteende. Vi måste påverka naturen eftersom vi lever av den.
Det går aldrig att leva utan att påverka miljön på något sätt. Så genom att göra miljövänlighet till en politisk rörelse så har man återigen skapat en ny kollektivistisk rörelse, en ny fascism som försöker att reglera människors liv och tvinga dem till "renlevnad". Det finns inte heller någon teoretisk gräns för hur mycket regleringar som krävs för att uppnå denna renlevnad och detta utopiska tillstånd av minimal miljöpåverkan. Om man definierar all mänsklig påverkan som något dåligt så kan man ju bara lösa problemet genom att ta bort alla människor från jorden! Så under miljörörelsen blir människor återigen slavar och i denna åskådning så blir ju en människa mindre värd än ett lövträd! Jag kan bara darra över vad någon galning från en sådan rörelse skulle göra ifall han fick oinskränkt politisk makt. Å andra sidan är den demokratiska processen i detta inte heller att leka med. Folk som naivt tror på vad miljörörelsen säger röstar igenom förslag efter förslag för nya skatter, nya regleringar och mindre frihet och mindre respekt för individen.
Samtidigt finns det ingen som helst innovationskraft i miljörörelsens politiska vision. Detta bland annat för att de anser att den fria marknaden är roten till allt ont.
Du har en poäng där. Jag tycker att din beskrivning är klarsynt.
Varför det blir på det här viset har troligen sin grund bl.a. i Bibels syn på människan.
Det vill säga inställningen att det är vi och sen är det naturen.
Det här är en felsyn. Vi är lika mycket naturen som allting annat. Allt det vi gör måste därför vara naturligt. Vad vi än gör.
Att vi "
våldtar" naturen och "fyller henne" med sopor och radioaktivt avfall är sålunda helt naturligt.
Men eftersom vi har vår fantasi och möjlighet att förstå konsekvenserna av vårt handlande så har vi även möjlighet att ändra vårt beteende så att det
på lång sikt kan bli mer fördelaktigt för människan som art.
(Den här liknelsen om kunskapens träd, den var inte dum.)
