Varför finns det något?

[reflex]

Dean

Vad spelar det för roll.
Hur många trådar tror du inte att det finns om den fria viljan?

[Dean]

Dean

Vad spelar det för roll.
Hur många trådar tror du inte att det finns om den fria viljan?

Du har rätt. Merparten av den tråden bestod dessutom av sidospår och munhuggning.

[SigurdV]

Du har fel, det finns inget.

Ha ha!

[SigurdV]

Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?

Naturen verkar gå kortaste vägen, så jag har också tänkt den där tanken.

Svaret jag fann var att det måste vara på NÅGOT sätt!
Det fanns en viss mängd olika möjligheter och redan där är nånting på ett visst sätt!

1 antag att ingenting är
2 då ÄR det dock så att ingenting är
3 Och därmed ÄR ingenting inte!

[Emergent]

Egentligen utgör frågan en redundant mening, eftersom den inte går att besvara på ett korrekt sätt. Men en sak är säker och det är att det finns någonting, eftersom vi sitter här och försöker besvara frågeställaren. Detta att det finns någonting, borde i sig vara ett axiom.

[SigurdV]

Egentligen utgör frågan en redundant mening, eftersom den inte går att besvara på ett korrekt sätt. Men en sak är säker och det är att det finns någonting, eftersom vi sitter här och försöker besvara frågeställaren. Detta att det finns någonting, borde i sig vara ett axiom.

Det är ett teorem...titta här ovanför!
Parmenides hette den förste som insåg det för ungefär tretusen år sen...
Vissa saker tar lite tid på sig att tränga ner i folksjälen.

[Pilatus]

Egentligen utgör frågan en redundant mening, eftersom den inte går att besvara på ett korrekt sätt. Men en sak är säker och det är att det finns någonting, eftersom vi sitter här och försöker besvara frågeställaren. Detta att det finns någonting, borde i sig vara ett axiom.

Det är ett teorem...titta här ovanför!
Parmenides hette den förste som insåg det för ungefär tretusen år sen...
Vissa saker tar lite tid på sig att tränga ner i folksjälen.

Antagligen är det enklast att anta vår existens som ett postulat. Vem skulle komma på idén att det verkligen förhåller sig annorlunda? Varje annan lösning framstår som absurd.

[Plattfot]

Om nu skönhet inte existerar annat än i sinnet,
så behöver inte världen heller existera annat än i sinnet.

I vems sinne? Mitt? Guds? I detta påstående är sinnet ingen produkt av hjärnan.

Påståendets tanke är att Kosmos inte existerar, ty Kosmos är naturlagarnas fysiska värld. Den är logiskt ordnad, rationell, beräkningsbar och förutsäglig. Den har enligt myterna skapats av och ur Kaos, som är den del av tillvaron, som inte är logiskt ordnad, och som därför inte är rationell, beräkningsbar och förutsäglig.

Det som skapats av och ur Kaos har skapats utan logisk orsak, alltså utan rationell orsak och på ett icke beräkningsbart sätt. Det som sker i Kaos kan inte förutsägas. Försöker vi finna svar på frågan, varför något finns, hamnar vi i Tidens början. Där är gränsen där alla våra teorier och beräkningar bryter ihop.

Sinnet hör till myternas Kaos, liksom värderingar. De är abstraktioner. Sinnet skapar sådana. De är ibland matematiska, men när matematiken bryter ihop, är de bara abstrakta. Estetik, moral, kärlek och samvete hör till Kaos.

Eller är Kaos sinnet? Den fria viljan måste ju vara i Kaos, annars är den inte fri. I det forna Egypten hette Kaos Nun. Om Egyptens Nun sågs som en gud eller som ett fysikaliskt urtillstånd är oklart. I vissa myter är han en Gud. Namnet Nun nämns faktiskt i Bibeln. 31 gånger!

Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt.

Jag kan inte inse nödvändigheten av en avsikt för att något skall uppstå ur ingenting. Dessutom är jag inte övertygad om världens ändamålsenlighet.

Ändamålet är att världen skall fungera! Det som inte fungerar dör. Det fungerande överlever. Den utväljande principen utvidgar Darwins lära till att omfatta allt, inte bara biologin. Det skapande Kaos väljer! Är Kaos en skapande Gud som väljer? En fri vilja? Är Gud darwinismens utväljande princip? Det vore komiskt om det visar sig, att kreationisterna förnekar Gud.

Hur upplever en logisk själ ett val i Kaos? Valet är inte logiskt, rationellt, beräkningsbart och förutsägligt. Val som är sådana sker i Kosmos. Val i Kaos hittar vi i estetiken och moralen. Kärlek och samvete är också utväljande och helt fritt från värdenihilistisk logik.

Kosmos skall fungera! Annars försvinner det. Men är det en Gud som väljer eller är det en grundläggande princip i tillvaron som gör det? Gud eller fysikaliskt urtillstånd? Men om urtillståndet är ett sinne? Ett sådant som du har? Är du ett urtillstånd eller en människa? Och har du några avsikter, eller nöjer du dig med att allt fungerar?

[Pilatus]

Ändamålet är att världen skall fungera! Det som inte fungerar dör.

Eller, världen uppfyller de krav som är existensens förutsättning. ... Det finns väl inte något som motsäger att det förekommit ett antal "tidigare" Big Bang-starter som inte lyckades särskilt väl. Dessutom, kan man inte tänka sig att det finns gott om plats "utanför" vårt universum för litet andra experiment med materia av helt annat slag?

Det fungerande överlever.

I alla fall en tid.

Den utväljande principen utvidgar Darwins lära till att omfatta allt, inte bara biologin.

Det tror jag är en övergiven tanke, men den har varit populär, t ex socialdarwinismen.

[OblivionII]

Vad är det nu igen som talar emot att big bang i själva verket var ett superstort svart hål som "exploderade" i ett redan existerande oändligt rum?

Låter det inte lite underligt att singulariteter bara råkar ha samma (eller väldigt lika) egenskaper/effekter/händelseföljder både i och "utanför" vår fysiska verklighet? (svarta hål vs. big bangs --- i ett existerande rum vs. "i" ingenting).

Jag ser det så underligt (otroligt) att jag nog bara ser någon form av big crunch som en möjlig teori.

Varför finns det något var frågan, eller rättare sagt "hur" har det uppstått? Här föreställer jag mig främst tre "möjliga scenarion".

Ena "scenariot" är ett big crunch i ett oändligt rum då enbart materien i den absoluta närheten cykliskt dras ihop och skapar nya big bangs (alltså all materia som "exploderat ut" i vårt big bang, oavsett hur långt det har nått i det oändliga rummet, dras ihop till en singularitet och lämnar kvar ett "tomrum" i vår närhet. Långt långt bort finns fler universa i samma rum där samma cykliska "förintelse och uppståndelse" av materia sker).

Ett andra "scenario" är ett big crunch som sker då all materia och även det ändliga rummet cykliskt dras ihop och förintas/uppstår (vilket jag antar är standard-big crunch-teorin).

Och så det tredje alternativet, som jag nog ser som det mest troliga/påtagliga, och det är ett scenario jag har svårare att sätta ord på. Det är när man har andra dimensioner med i beräkningen, som tydligen bevisligen existerar. Jag har helt enkelt inte fattat konceptet med med det här med andra dimensioner.
Är tanken/teorin att de övriga (de flesta?) dimensionerna är ett resultat av vårt big bang eller existerar de oberoende av det? Här kan jag tycka att det borde finnas en kompott av både och... både dimensioner som är beroende av vårt universum och dimensioner som inte är det.

Om nu många existerar oberoende av vårt ändliga eller oändliga universum (vilket är det mest troliga??) så innebär väl det att de dimensionerna fortsätter att existera även den dagen vårt universum eventuellt går under, och att de existerat redan innan vårt big bang skedde?
Om det är fallet så blir frågan om varför något existerar (eller hur det har uppstått) svårare att svara på. Då behöver man väl hitta lika många svar på hur något har uppstått som det finns dimensioner som har uppstått oberoende av vårt big bang?

[Plattfot]

Pilatus! Jag skrev om att Kaos yttringar är kärlek, samvete, etik och moral. Hur fick du in socialdarwinismen i det sammanhanget? Kan du utveckla?

OblivionII! Ditt tredje alternativ var kanske det jag för tio år sedan läste om i Brian Greens populärvetenskapliga "Ett utsökt universum", Månpocket och Norstedts. Översättare var Hans-Uno Bengtsson, docent i teoretisk fysik vid Lund universitet. Supersträngteorin förutsätter elva dimensioner! Mer kåserande än vetenskaplig är "De vänstervridna gudarna", Recito förlag, där en del av detta diskuteras från sidan 135, http://www.litenupplaga.se/1071

Tanken i den senare är, att vi kan se de andra dimensionerna i Sinnet, då vi där betraktar världen som den skulle kunna vara. Vi väljer ju alternativ, och när vi då handlar, förflyttar vi oss längs sådana dimensioner, till dess att vi hamnar i den del av den mångdimensionella tillvaro, där det önskade alternativet förverkligas i rum-tidens fyra logiska dimensioner (de som utgör Kosmos).

Observatören, ditt logiska sinne, förverkligar det Kosmos du väljer att betrakta. Lite Schrödingers katt över tanken. Greens bok, som inte spekulerar om just detta, är dock gratis på biblioteket, och innehåller mycket mer om fysik. Men vi kan alltså enligt "De vänstervridna gudarna" röra oss i Kaos. För att alternativen skall kunna förverkligas, måste de ha någon massa. Denna Kaos materia skulle då vara den svarta materien och energin.

[Algotezza]

Existens är ett intet om det inte finns någon som kan uppleva den. Vi kan påstå att det finns något eftersom vi upplever detta något. Vi vet att något finns och att vi själva finns, baserat på att vi upplever att både vår egen och omvärldens finns till. Livets mening är att leva, vilket innebär att skapa och uppleva, vi skapar våra upplevelser och upplever våra skapelser, i smått som stort. Om vi lever för evigt eller bara ett liv - vi lever alltid vårt liv här och nu.

/Algotezza

[Plattfot]

Algotezza! De som kan uppleva existens är kanske de som skapar den. En liten saga kanske?

I begynnelsen, när Gud Fader hade gått till jobbet,
släppte Gud Moder ut barnen för att leka himmel och jord.
Och jorden/materien var öde och tyst, den saknade tanke och handling.
Mörker rådde över Det Stora Djupet, Den Spegelklara Källan,
då barnen samlades för att leka över detta Andens Vatten.
Men där började barnen slåss med varandra så att det blixtrade.
Och barnen sade: "Vart det ljust?"
I detta ljus såg barnen en spegelbild av sig själva i Sanningens Djup,
i den stora Fullheten, i Kaos alla möjligheter.
Och barnen kallade spegelbilden Världen,
och de sade: "Hu! Så hemskt!
Det där är inte vår bild, det är Det Spegelklara Djupets bild!
Hur kan vi tro på en god Fader, när Världen i Hans Andes Djup ser ut så där?"

Om aftonen kom Gud Fader hem och såg vad barnen gjort.
Och Gud Fader sade: "Era små ondskefulla djävlar, vad är det för Helvete ni har skapat?
Jag skall dränka er i Djupets Vatten! Alla utom Noa, som jag ser varit snäll."
Och så gjorde Han det!

Ur "De vänstervridna gudarna" http://www.litenupplaga.se/1071

Skapelseberättelsens elohim, som traditionellt tolkas som Gud, är en flertalsform, det betyder egentligen gudarna. Djupet i berättelsen är ett namn på den egyptiske kaosguden Nun. Han är även himmels- och sötvattensgud. Himlen uppfattades som ett stort sötvattenshav, vattnet ovan det regnläckande himlavalvet. Läs skapelseberättelsen om vattnet ovan och nedan himmelens fäste. Det är en gammal egyptisk världsbild som framträder.

Elohim kan ju inte vara Gud, om Djupet, som elohim svävar över (Bibel 1917) är det. I Bibel 2000 är elohim en gudsvind. Nun är far till Josua, Mose efterträdare. Hebreiska Josua är samma namn som det grekiska Jesus. NT skrev på grekiska, därför använder vi en namnform på honom, som han inte lystrat till. Det är som att tala om Karl och Diana, i.st.f. Charles och Diana.

Om Elohim är ett personnamn, är det solguden Ra (Lucifer), som klättrar upp på Himlen och sätter sig överst. Den vredgade Himlen slänger då ned solen till underjorden genom en avgrund i väster. Medvetandets ljus fängslas under materiens bojor. Den härskar här nere i den mekaniska logikens dödsrike. Något av det nämns i slutet av artikeln http://www.newsmill.se/artikel/2013/05/ ... jar-mycket Hoppa över den första halvan.

[Pilatus]

Pilatus! Jag skrev om att Kaos yttringar är kärlek, samvete, etik och moral. Hur fick du in socialdarwinismen i det sammanhanget? Kan du utveckla?

Det var en kommentar till vad du själv skrev: "Den utväljande principen utvidgar Darwins lära till att omfatta allt, inte bara biologin."
Kanske menar du det inte riktigt så bokstavligt och i så fall är det ju bra.

[Plattfot]

Pilatus! Jag skrev om att Kaos yttringar är kärlek, samvete, etik och moral. Hur fick du in socialdarwinismen i det sammanhanget? Kan du utveckla?

Det var en kommentar till vad du själv skrev: "Den utväljande principen utvidgar Darwins lära till att omfatta allt, inte bara biologin."
Kanske menar du det inte riktigt så bokstavligt och i så fall är det ju bra.

Men då är det ju du som tycks lägga in den tolkning av Darwin han själv tog avstånd ifrån: att den starkaste överlever. Han ville hellre säga: den mest anpassade överlever. Om jag säger: det som fungerar överlever, och antar att det som fungerar bäst är moral, kärlek, samvete, då blir ju darwinismen något helt annat än socialdarwinismens och nazismens idéer.