Varför emot religion?

[SOL]

Fina svar... och ni har alla så rätt....!

Faidros...visst är det så... jag har själv funderat mycket kring dikt, små visdoms meningar etc...

Samma dag jag skrev mitt senaste inlägg...svarade jag faktiskt på ett ämne du skrev Popjimmy...och gjorde just detta.... dikt....men jag såg nu att ingen sett eller kommenterat det ännu. Läs gärna...

Jag är själv jävligt trött på mitt ordbajseri, eftersom jag ser hur det motverkar sitt syfte... man måste lämna luckor för egen tolkning. Inte förklara varje tankeled in i minsta detalj...

Olika personer möter sin utveckling på olika sätt... och jag tycker du är klok Cogito som inte låter dig stressas av mig (även om jag tycker det är synd *ler*). Och jag tror att känslan av att hitta hem... är nog lika omtumlande för alla. MEN! Där finns många olika etapper...olika steg att ta...och de allra flesta tror jag tar det just...väldigt lugnt. Ett steg i taget...Men så fungerar inte jag...jag är ett lokomotiv....vars hjärna har gått på speedade nivåer i 2,5 år och arbetat med allt på en och samma gång...det var som om något satte igång en switch i pallet...

De första 28 åren...total harmoni, kunskapssvampen, som levde i ögonblicket för stunden. Spontant i nuet...Sedan bizzaro förvandling!!!

Ni skulle faktiskt inte tro...allt jag gick igenom på samma gång om jag berättade historien. Blev pappa i vevan där under väldigt dramatiska förhållanden..och pga av detta fick vi familjepsykolog hjälp.... dessa samtal utvecklade sig till studier där vi hade en drös psykologer som exalterade lärde sig sitt yrke via oss och våra samtal om livet. *skratt*

Det är först nu sedan i Julas... jag sakta börjat släppa alla ambitioner av att uträtta något, och sakta men säkert kan skruva ner förväntningarna på mig själv, och den skuld jag känner inför att förmedla vidare (av kärlek och tacksamhet) det jag kommit att lära. Samt naturligtvis även min betydelse i det stora hela...

Tack för ditt värdeneutrala svar Cogito...moget!!!. Är man inte van vid på andra siter....

Ja jag antar utmaningen Hovnarr...gladeligen *ler*

Nu sitter jag på middag hos mor min...så det blir i veckan när jag har funderat ut exakt vad jag vill ha sagt!!! *skratt*

kram på er