Är vi skyldiga till att hjälpa fattiga?

[Erkki]

Zokrates, jag håller med dig.

Den här frågeställningen skulle inte existera om människan överger företeelse natt tjäna pengar med sin arbetsinsats till förmån för god kvalitet.
Hur skulle väl det kunna uppstå bra kvalitet annat än genom slumpen när individen aldrig med sin insats försöket åstadkomma annat än tjäna pengar? (Jag vet att det heter förtjäna, men eftersom människan insisterar så blir resultatet som om denne tjänade pengar).

Dessutom borde samhällsfördraget i sin optimala form innebära välstånd åt alla utan undantag även om inriktningen är att förtjäna pengar. Det borde finnas ett tak för girigheten.

[Zokrates]

Jag har gett upp alla illusioner om en bättre värld, det faller på samarbetsbrister när det gäller viljan
att enas om vad som är bäst rent objektivt för oss alla, vi kanske kan enas att om människan medvetet
tar bort livsförutsättingarna för mikrober, bakterier, plankton, etc, så dör även allt annat liv högre upp
i näringskedjan, men vi kan inte enas om vare sig hur eller när vi måste stoppa projekten som dödar allt.

Det finns så mycket annat som tycks viktigare, pengar och det man kan få för dem, smink, kläder, prylar.
Ja, allt sådant är till och med viktigare än de egna barnen för vem tror på fullt allvar att en modern kvinna
som läser nyheter om ackumulerade miljögifter i sitt spädbarn ens för ett ögonblick verkligen bryr sig om
sitt eget barns väl och ve och tillika framtid samt verkligen sätter barnet före sina egna idiotiska itutade
illusioner om vad hon verkligen har för egna märk väl, självständiga och frigörande nödvändiga behov?

Hjärntvättade som de flesta är så kan vi nog ändå enas om att ett fåtal människor sitter på majoriteten
av allt kapital och därmed styr utvecklingen enbart i sina egna intressen helt oavsett vem eller vad som
drabbas och det både kort och långsiktigt. Vi skulle kanske till och med kunna enas om att de i sin iver
att ha makt skapat ett monetärt missfoster som fostrar mänskligheten in i en absurd värld full av falska
illusioner som vare sig gynnar oss själva eller det övriga livet på denna planeten.

Men trots det så har vi ett av alla dessa verktyg i våra händer som vi skulle kunna använda,
med vi menas dem som tillhör majoriteten av dem som har mest att vinna och minst att förlora av
sin livskvalité, nämligen det politiska röstningsverktyget som finns inom demokratin.
Vad skulle hända om vi startade ett parti enbart för dem som tjänar mindre än 25000 kronor i månaden,
skulle vi inte garanterat uppnå en majoritet och vinna ett val?

Som vinnare skulle vi definitivt kunna skriva om spelreglerna och rätt och slätt göra det som måste
göras innan det är försent, för att bara passivt vänta på en natur eller miljökatastrof är ingen bra lösning,
inte heller är det någon idé att förlita sig på att våra nuvarande lejda lakejer till politiker skall åstadkomma
en radikal förändring nästa gång valet är över oavsett vem som vann då de gått i samma dressyrskola,
men så har vi problemet som likförbannat kvarstår, hur enas vi om vad som är bäst för alla och då menar
jag inte om hur vi enas om själva lösningen, utan helt enkelt hur fan vi enas?

[Pilatus]

Dessutom borde samhällsfördraget i sin optimala form innebära välstånd åt alla utan undantag även om inriktningen är att förtjäna pengar.

Ursprungligen handlade väl detta endast om nattväktarstaten, knappast om välstånd för alla. Hur skulle det kunna åstadkommas? Välfärdssamhället är mer i linje med att skapa en så dräglig tillvaro som möjligt åt alla. Det är en god tanke, men frågan är om den är rättvis och effektiv? Vad är en god distributiv rättvisa och vilken grund vilar den på? John Rawls formulerade i sin En teori om rättvisa (1971) att varje individ har ett antal okränkbara friheter och att sociala och ekonomiska ojämlikheter endast är rättfärdigade om de är till nytta för de sämst ställda i samhället. Robert Nozick tyckte inte så.

[Sceptisk]

Zokrates

Vad är det som får dig att tro att du vet vad som är det bästa för andra att göra?

[Anders]

Det finns en utmärkt praktisk lösning på detta på nationell basis som kallas "skatt". Tror starkt på den. Sen att man kan ha olika önskemål om hur hög den är och hur den slår är en annan sak(personligen skulle jag vilja höja arv, förmögenhet och inkomst av kapital och sänka inkomst av arbete). Men allmosor har jag alltid ogillat, även om jag ger en hel del. Jag har inte så långt tillbaka i släkten folk som fått allmosor, och det upplevde de som skit. Skatten blir trevligt opersonlig.

Uttrycket "fattiga" är inte helt okomplicerat heller. Folk som har akut nöd pga missväxt eller olyckor skall naturligtvis ha hjälp. Men sen finns det, sen romarrikets tid och antagligen tidigare ändå, men som jag mest ser det sen romarriket, en latinsk kultur av "familj" och "klientsystem", där vissa liksom lever sina liv av andra. Man vill vara lite artisktisk, bohemisk, kanske testa knark och droger i unga år, leva livet. Och kommer på sned. Är man från en rik familj förväntar man sig att få stöd från familjen, är man från en fattig familj så vill man ha hjälp från staten. För en som kommit från en fattig familj som kämpat sig upp, där det inte varit en option att flumma runt är det inte lätt att se på strulpellar som förstör sina liv, och låter det dåliga beteendet gå i arv. "Jag super, min farsa var alkis". Eller folk som flyttar till andra länder för att leva av sociala system, ett fåtal men djävligt irriterande fåtal.

Det är det jag ser som den största vinsten med en global bekämpning av fattigdom. Att få upp världen på en nivå där alla kan ta ansvar för sig själva.

Så talade den subjektivistiske germanen.

[Algotezza]

För egen del kan jag säga att om alla varit som jag, hade det funnits fler problem i världen än idag. Det är olikheter som är förutsättningen för att lösa problem - genom att vi har olika perspektiv på dem. Olikheter är alltså inte enbart grunden till problem. Jo, på kort sikt, men inte på lång...

Kortsiktighet är en av orsakerna till de problem vi ser idag. Altruism och egoism sammanfaller på lång sikt. Men det förutsätter reinkarnation och karmalag.

/Algotezza

[OblivionII]

Hörde ett kort poddavsnitt av Nina Solomin häromdan (Tankar för dagen - Sveriges Radio) med titeln "Om att ge till tiggare".
Tycker hon har en bra avslutande poäng här när det gäller ställningstagandet om att skänka eller inte skänka till tiggare:

"Vad är det värsta som kan hända? Att man blir av med en femma till en tiggare som luras? Oklart exakt hur. Ja man kanske var lite lättlurad då då... Eller ett mörkare scenario - att man med sin femma stödjer en kriminell verksamhet där tiggaren utnyttjas. Ja, personligen så är jag beredd att ta den risken. Hellre det än att glida förbi en utsatt människa på knä i snön som om en den personen bara vore ett skräp i ögonvrån. För vad är jag då? Ja, någonting mycket värre än lättlurad."

[Algotezza]

Hörde ett kort poddavsnitt av Nina Solomin häromdan (Tankar för dagen - Sveriges Radio) med titeln "Om att ge till tiggare".
Tycker hon har en bra avslutande poäng här när det gäller ställningstagandet om att skänka eller inte skänka till tiggare:

"Vad är det värsta som kan hända? Att man blir av med en femma till en tiggare som luras? Oklart exakt hur. Ja man kanske var lite lättlurad då då... Eller ett mörkare scenario - att man med sin femma stödjer en kriminell verksamhet där tiggaren utnyttjas. Ja, personligen så är jag beredd att ta den risken. Hellre det än att glida förbi en utsatt människa på knä i snön som om en den personen bara vore ett skräp i ögonvrån. För vad är jag då? Ja, någonting mycket värre än lättlurad."

Jag skänker för jag tycker om att ge villkorslöst. Jag njuter av det - jag gör det för min egen njutnings skull. Är jag ensam ger jag alltid.

/Algotezza