Algotezza skrev:1 Vad betyder det egentligen att något är slutet i sig självt?
2 Det du påstår om livet och kosmos kan varken bevisas eller motbevisas. Det beror i hög grad på vilken metafysisk grundsyn och premisser som man valt och utgår från i sina resonemang om man kommer till den ena eller andra resultatet.
3 Men låt oss säga att värmedöden väntar - kan du beskriva det tillståndet, kanske? Helt nermörkt överallt - bara järn som återstår eller? Har planernas och galaxernas rörelser upphört - rör det sig om the big crunch?
4 Du skriver på slutet att universum efter värmedöden inte kan hålla sig slutet - varför? Öppnar det sig då, startar det om med nya premisser?
/Algotezza
Trevliga frågor!
1 Cirklar är slutna i sig själva.
2 Ja vi har inte visat hur det förhåller sig med universums geometriska form.
3 Nja...
jag har tydligen hittat på ett eget slut för universum. Jag har iaf inte sett någon annan beskriva det. Ingen tänker sig att livet ...detta oansenliga fenomen... skulle kunna orsaka universums undergång. Roger Penrose som jag kanske nämde bygger en framtidsmodell med enorma tidsrymder involverade och inte EN tanke ägnas åt vad livet sysslar med under tiden. Det finns en NÄSTAN OKÄND definition av livet i termodynamiken given av Nobelpristagaren Ilya Prigogine. Den går ut på att livet konsumerar energi. Och eftersom universum är energi så förbrukar livet så småningom universum...När då? Tja...rätt snart faktiskt. Livet tillväxer exponentiellt och om det verkligen gör det i det stora perspektivet så är domedagen runt hörnet ur kosmiska perspektiv. Det är verkligen högst ovetenskapligt att inte ta hänsyn till alla determinerande faktorer i prognoserna!
Alltså: Vi har trott att UNIVERSUM går under och tar livet med sig i undergången...
Mot detta framkastar sigurdV: Inte alls! Vi äter upp universum (inklusive järn och tomrum) och fortsätter äta vad som finns utanför!
4
Enkelt prognosticerat: Vi äter upp universum! Lyckas vi så ÄR vi universum och vi finns då i det rum universum funnits i! Det är svårt att visualisera. Livet i universums slutfaser är ett mystiskt fenomen: Har ni förstått hur evolverat det måste vara? Och hungrigt? Situationen påminner lite svagt om att vara levande begravd... Om ingen väg finns ut ur universum måste livet avsluta måltiden med att äta upp sig självt!
Vilket alternativ tilltalar dej mest: Att universum är ett ägg eller en likkista?