Det största samhällsproblemet

[Kallekula]

Det stora problemet är egoism. Vi skiter helt enkelt i hur andra har det.

För mig är inte den stora frågan om vi har att välja mellan 2 eller 3 kaffebryggare, eller om en 4de är på väg med nya funktioner utan att det finns de som inget har att välja.

De som lever under diktatur, som svälter och dör. Ingen har nämnt det, självklart, för ingen bryr sig. Men för mig är det den viktigaste frågan.

Ökad ångest inför större valmöjligheter är ett lyxigt ilandsproblem. Fördelarna anser jag överväger nackdelarna (de psykologiska, miljön är en annan femma). Dessutom tror jag inte det var bättre förr och jag tror också vi är mogna demokrati (som en del vill göra gällande, indirekt, att vi inte är).

pop tips mår du dåligt sök hjälp (seriöst). Har en bekant som gick i självmordstankar och han fick hjälp, men denna psykvård vi har i Sverige pust. Men stå på dig! Tips verka inte allt för dålig. De bryr vi oss inte så mycket om jmf med de som verkar ha en chans. Det är ju en olycksalig tendens i dagens Sverige, men så är det. Uteliggarna tex det behöver inte varit något problem....om vi brydde oss dvs.

[lukas]

Först

[Deuce Deceptor]

Jag har nog skapat alla problem själv. Att andra människor mår dåligt är inte mitt problem längre, det helt enkelt deras egna. Jag skiter ärligt talat i hela mänskligheten. Det är ingen som bryr sig om mig, varför ska jag bry mig om andra? Jag har försökt bry mig, men det är bara egoism förklädd i altruism.

Vad jag försökt säga hela tiden...dah

Kom att tänka på en daoistisen Yang Zhu. Han levde runt 400f.v.t. och skall b.la. ha sagt att även om han kunde frälsa hela världen genom att rycka ett hårstrå från sitt huvud, så skulle han inte göra det. Man skulle enligt honom undvika att låta sig bindas av tingen, att försöka reformera samhället och att offra något av sig själv. Allt, menade han, kunde man skaffa sig igen...utom sitt eget liv. En intressant tanke är att Yang Zhu´s filosofi skulle passa utmärkt med Kants kategoriska imperativ. Gjorde alla människor som han så skulle världen vara en ganska lugn plats...inte mycket krig oså. Men vem bryr sig... Det är frälsning genom inre sökande och inte yttre man vill nå...eller...

Nu är jag totalt likgiltig inför mänsklighetens undergång, ja det är till och med så att jag ser fram emot våran undergång. Blir det ingen undergång ser jag det bara som ett plus i kanten.

Måste erkänna att döden intresserar mig med...men det är en så problematisk grej att testa på. Att ta livet av sig inte för att man är trött på livet, utan för att man är intresserad av döden...men jag får hålla med narren...för min egen personliga utveklings skull...vill gärna ha dig kvar på forumet. Njååå...one happy fammily.

Hoppedi/DD

[Kallekula]

Lukas: stämmer, varför vara framstegsfientlig när man kan vara positiv. Enda haken som jag kan se det är vår miljö, men förutom det så visar alla indiktatoer på att människor i världen får det bättre (över lag, de senaste 30-40 åren, obejktiva indikatorer). Tyvärr framkommer det sällen utan man vill istället larva sig med tex Marx (det gör jag med eftersom det är så absurt och kul, men inte när jag vill vara seriös), gapa om att införa handelshinder (antiglobaliseringskrafter), eller allmänt gnälla och påstå att allt var bättre förr.

Deuce Deceptor: Vi intresserar väl oss mest för makt, och hur vi ska få mer makt, vem som ska ha makt osv det är sällan vi propagerar för mindre makt (andra som bestämmer över oss och vi över dem) vem vet vi kanske inte är mogna för det än? Vi kanske inte är vuxna, som en del vill göra gällande?

[Makterna]

Jag vill påstå, att INGEN PERSON ÄR OBJEKTIV!

Varför säger alla så nuförtiden? Har det stått i nån ledarartikel i nån flumtidning nyss? Är det motsvarigheten till 70-talets "du ska inte tro att du är nåt"? Starta gärna en ny tråd om detta. För visst går det att vara mer eller mindre objektiv. Sen om man kan bli 100.0% objektiv eller bara 99.9%, det är väl bara av akademiskt intresse. Det intressanta är väl att det är önskvärt att vara så objektiv man kan.

[lukas]

[b]Jag

[Kallekula]

Jag vill påstå, ATT INGEN PERSON ÄR OBJEKTIV.

Detta sade jag ofta till mina elever (då jag undervisade en gång i tiden) för flera år sedan.

Då gapade flera och undrade om man verkligen kunde säga så.

Det finns alltför många subjektiva personer som gärna påstår att de är objektiva .

1: OBJEKT = döda ting
2: SUBJEKT = levande varelser

Objekt syftar på ting utan: känslor, värderingar, upplevelser, fördomar, m.m.

Jag hävdar att en person har, känslor, värderingar, upplevelser, fördomar, m.m. som påverkar alla mänskliga varelser.
Därför är människor alltid subjektiva.

Om det är så lyckligt att flera personer påstår detta i dag, då är inte minst jag hedrad.
Dessutom slipper jag säga/skriva detta.

Ex:
En anställningsutfrågning skulle man kunna göra OBJEKTIV, om man använde samma dator/mjukvara till alla sökande.

Datorn skiljer inte på tonfall, ögonfärg, hudfärg, kläder, utseende, m.m.

En välprogrammerad dator utan upplevelser, känslor, värderingar, fordomar m.m. kanske är objektiv.

En person kan aldrig vara OBJEKTIV , av naturliga mänskliga skäl

Frågan är hur vi ska förhålla oss till det objektiva. Detta är väl ett stort problem/utmaning inom t.ex. samhällsvetenskaperna. Finns olika skolor. Själv lutar jag åt den "hårdare" linjen (jo jag vet kritiken, och den är i vissa fall berättigad). Falsifierbarhet, empiri, realiabilitet, validitet, operationella begrepp osv. Har inget emot samhällstänkare, tex Marx, Weber....etc tycker dock sämre om de som vill göra en viss samhällstänkare till modern religion, och förkasta alla andra. Det finns många funderingar kring samhället. Den ena behöver inte vara sämre än den andra. Läser det mer som kittlande, tänkvärda reflexioner över samhället. Men i övrigt lutar jag mer på mer hårda vetenskapliga metoder. Jag är en trist jävel med andra ord.

[Deuce Deceptor]

Kallekula: Vi har olika tankelagar. Vetenskaplig metod bygger på en mängd regler för hur man skall arbeta för att få kunskap. Jag anser att det finns många fördelar med tankeregler och vetenskaplig metod. Men...den är ändå...i förlängningen...subjektiv Kanske kan vara bra att definiera begreppen objektiv och subjektiv inför en sån här disskution...men det skiter jag i. Drar i morgon så det lämnar jag åt andra. Vad jag menar när jag säger att "ingen kan vara objektiv". Är att alla tankelagar och alla dogmer vi tror på måste godkännas subjektivt. Vi kan inte pröva den vetenskapliga metodens gångbarhet med hjälp av den vetenskapliga metoden. Vi måste helt enkelt anta att det är den vi tror på. Ställer vi oss frågan "varför"(som är ganska central i filosofin) in absurdum...så kommer vi förr eller senare till "därför att det bara är så"...alla människors livsåskådning kan granskas på detta sätt.

Go kväll/DD

[Kallekula]

Kallekula: Vi har olika tankelagar. Vetenskaplig metod bygger på en mängd regler för hur man skall arbeta för att få kunskap. Jag anser att det finns många fördelar med tankeregler och vetenskaplig metod. Men...den är ändå...i förlängningen...subjektiv Kanske kan vara bra att definiera begreppen objektiv och subjektiv inför en sån här disskution...men det skiter jag i. Drar i morgon så det lämnar jag åt andra. Vad jag menar när jag säger att "ingen kan vara objektiv". Är att alla tankelagar och alla dogmer vi tror på måste godkännas subjektivt. Vi kan inte pröva den vetenskapliga metodens gångbarhet med hjälp av den vetenskapliga metoden. Vi måste helt enkelt anta att det är den vi tror på. Ställer vi oss frågan "varför"(som är ganska central i filosofin) in absurdum...så kommer vi förr eller senare till "därför att det bara är så"...alla människors livsåskådning kan granskas på detta sätt.

Go kväll/DD

Förvisso kan man säga att allt i slutänden är subjektivt visst. Då har jag min tro, som jag tidigare redovisade. Varken fel eller rätt, lika fel eller rätt som något annat. Vad jag brukar påpeka är dock de som med tvärsäkerhet säger att: detta är vägen,detta är ljuset så här ligger det till. Javisst kan det göra, så som de ser det, men det finns mycket att välja mellan. De gör ditt val jag gör mitt. Och framförallt, och detta verkar tydligen vara otroligt svårt för de flesta att fatta, försök inte tvinga på mig din tro så lovar jag inte tvinga på mig min på dig. Mysko.

Om nu inget är fel eller rätt kanske man skulle välja en roligare väg? Hedonism och allmänna utsvävningar kanske?

[Deuce Deceptor]

KK: Håller med. Att säga att man har vägen...på ett objektivt plan tror jag är förvirrat. Däremot kan man ju brinna för det man tror på. Stå för att det är så man själv upplever det...samt argumentera för saken. Att pressa på nån sin tro är nog inte så lyckat(beror givetvis på vad man vill uppnå...). Som du säger...det finns mycket att välja emellan...skam att ta första bästa.

[Makterna]

Att säga "ingen är objektiv" är fel, lika fel som att säga "ingen är smart". Visst stämmer det att ingen kan vara oändligt smart, med medför det att man kan säga "ingen är smart"? Oavsett svaret på den frågan är jag inte ute efter en semantisk diskussion utan hellre svaret på frågan: vad menar ni egentligen när ni säger så? Menar ni att ingen kan vara det minsta objektiv och att det inte är nån idé att försöka? Om nån frågar "vad är Mt Everest", kan man då istället för att svara "Mt Everest är världens högsta berg med sina 8848 möh", svara "Mt Everest är en känsla för mig, en symbol för snömannens frihetskamp"? Eller om man vill göra ett bra jobb som läkare, kan man då när patienten öppnar dörren le medlidsamt och säga "åh, du har mensvärk va, ja, jag vet precis hur det är för det har jag också haft i flera dar nu, vänta så ska du få några värktabletter" istället för att objektivt försöka analysera vad det kan vara för krämpor som patienten verkar ha?

[Kallekula]

Att säga "ingen är objektiv" är fel, lika fel som att säga "ingen är smart". Visst stämmer det att ingen kan vara oändligt smart, med medför det att man kan säga "ingen är smart"? Oavsett svaret på den frågan är jag inte ute efter en semantisk diskussion utan hellre svaret på frågan: vad menar ni egentligen när ni säger så? Menar ni att ingen kan vara det minsta objektiv och att det inte är nån idé att försöka? Om nån frågar "vad är Mt Everest", kan man då istället för att svara "Mt Everest är världens högsta berg med sina 8848 möh", svara "Mt Everest är en känsla för mig, en symbol för snömannens frihetskamp"? Eller om man vill göra ett bra jobb som läkare, kan man då när patienten öppnar dörren le medlidsamt och säga "åh, du har mensvärk va, ja, jag vet precis hur det är för det har jag också haft i flera dar nu, vänta så ska du få några värktabletter" istället för att objektivt försöka analysera vad det kan vara för krämpor som patienten verkar ha?

Ja jag har som sagt i alla fall min uppfattning klar för mig. Jag finner det intressant och tankeväckande att läsa tex klassikerna, Marx, Weber osv dock med den reservationen att kan man inte falsifiera deras påståenden så är det inte samhällsvetenskap utan samhällsfilosofi. Filosofiskt kan man säkerligen plocka isär deras utsagor och satser och vända på dem både semantiskt och logiskt. Även det av intresse för den är lagd åt det filosofiska hållet.

Vad jag minns från studierna var det ungefär så här de flesta förhöll sig till "de stora" man läste dem använde dem i tolkningar av resultat och framförallt hitade på hypoteser baserade på deras ideer/teorier. Petimetervetenskap som det anklagas för att vara, dvs att inte tordas ta några stora grepp. Men va fan de flesta av oss är inga stora tänkare så vi får nöja oss med att plocka isär klassikerna, kanske använda dem på vårt lilla sätt.

[lukas]

[b]Ingen

[Kallekula]

Ingen person är objektiv.

Det vet alla naturvetare och har detta som en arbetsmetod.

Alla fel, i mänsklighetens historia, har sin grund i att personerna i fråga trott att de varit objektiva.

Objektivitet är absolut .

Ex:

En mängd kan inte vara 98% oändlig.
En mängd kan inte vara 98% ändlig.
En person kan inte vara 98 % dödlig/odödlig.
.
.

Ingen levande varelse är eller kommer att vara OBJEKTIV.

Bara döda ting kan vara objektiva

Här gäller vad alla bönder alltid vetat:

NÄRA SKJUTER INGEN HARE.

Jovisst men vad göra inom samhälls - och beteendevetenskaperna? Är inte statistik objektiv? Säg, tja antal självmord. Sen kommer ju den stora frågan vilka faktorer spelar in vid ett självmord? Finns det samhällsbetingelser som spelar in och hur är de i fall utformade?

Vad jag gissar på är att du vill säga är att vi inte kan exakt förstå en människa utifrån olika teorier, deduktivt dvs. Det stämmer självklart, men vi vet en del om de faktorer som påverkar människans beteende i olika handlingar, om än inte exakt. Det är fakta. Kalla det subjektiva fakta om det känns bättre. Men visst lika exakt som inom naturvetenskaperna blir det självklart aldrig, som tur är. Därför laborerar man ju med avvikelser från mönstret osv.

Är 1+1 = 2 eller upplevs det bara att vara 2? Om jag säger att jag känner att det är 3 har jag fel då? Det är väl som sagt en mer filosofisk fråga.

[Makterna]

Lukas, du gräver ner dig i att ordet "objektiv" endast rimligtvis kan användas om det som är 100% objektivt. Det kan i sin tur diskuteras, men själv tycker jag som sagt semantik är ointressant. Låt oss istället enas om vilka ord vi ska använda. Om du har något annat ordförslag än "objektiv" som jag kan använda för att få tillräcklig förståense för ett resonemang, så låt höra.

Oaktat denna semantiska diskussion, anser du att man kan vara mer eller mindre objektiv? Är inte läkaren som lyssnar i stetoskopet istället för till sitt eget hjärta, mer objektiv?

Att säga "ingen kan nånsin vara objektiv så det är knappt nån idé att försöka" vore lika vansinnigt som att säga "jag vet att jag är objektiv för det känns så".

Objektivitet är absolut .

Ex:

En mängd kan inte vara 98% oändlig.
En mängd kan inte vara 98% ändlig.
En person kan inte vara 98 % dödlig/odödlig.

Hävdar du analogt med detta att en människa som har IQ 150 inte kan kallas intelligent?

Förresten så kan man allt vara objektiv emellanåt. Om jag t.ex. säger att "Himalaya är i år 8848 meter högt över havet", då hävdar jag att jag i den meningen varit objektiv, dvs icke-subjektiv, då budskapet inte påverkats av några personliga värderingar.